Tuesday, September 29, 2020

Hiking in the clouds





Good morning Tuesday!


New Tuesday!
New Week! 


Yes, Peter and I did venture out on a hike Saturday morning.   However, we had to ditch our original plan.
Originally, we had planned for a super long hike on a very rocky section of The Appalachian Trail. BUT, the weather turned to rain and fog on Friday night, and it was raining until the wee morning hours. I am very, very scared of wet and slippery rocks while hiking. I have bad knees and bad joints overall.
I do NOT want to slip and fall if I can help it.
SO we bagged our original plan. We are going on said original hike, but that’ll be weekend after next.



We left Reston around 8 or so, it was drizzly and SO very gray.
Yes, the weather made us even more certain that we had made the right choice. Instead we drove to a state park here in the northern part of Virginia, Sky Meadows.
We have hiked there many times before and we love it. It is located in such a beautiful area.



 



OH yes, we brought a pick-nick lunch as always.
THAT is a must while hiking, y’all!
Bring some good foods and plenty of water to drink. AND, some coffee, of course.
THAT picnic is ALWAYS such a great reward mid-hike.
Everything tastes so much better outdoors.



 

Say what!



When hiking Sky Meadows you start out with a hefty climb.
This climb WILL wind you a bit! But, the reward is beautiful.
You’ll have the entire valley below you. However, this time around we hiked up into the clouds. Yes, it was still gray and drizzly when we started our hike.


I love it SO much.
But, it is almost a bit eerie when you are hiking and you cannot really SEE anything in front of you. 
Also, it gets so very quiet in the fog. Or, in the clouds where we where.



 

That's right.  This would have been a view point of the valley below.  BUUUUT ...
  Yes, the little village below this mountain is named Paris :-)



NO rewarding views were waiting for us on the top of the mountain this time.
Just fog, fog, fog … OR clouds are more like it.
And, a steady misty drizzle ...
It wasn’t really cold, but it was damp.



 




Yes, it might not have been the best of weather conditions, but it was beyond LOVELY anyway!
It was so wonderful being out there in nature.
Maybe it even added another dimension to the whole experience ...




Have a good Tuesday!

18 comments:

Äventyret framtiden said...

Så är det! Man får anpassa sig efter väderleken och givetvis ska man inte riskera sin egen hälsa och som du dina knän. Totalt onödigt. Bättre är då att göra en helomvändning och hitta på något annat som passar en bättre och det gjorde ni ju! Härlig och spännande vandring bland molnen.
Jag ser att höstastern och den gula växten som jag inte minns namnet på just nu är trädgårdsväxter här hos oss på Åland. Vilda hos er.
Fina bilder som vanligt och tack för den här fina vandringen! Här vaknade vi också till lite dimma idag.

Kramar från Geta!

jennievivi said...

Jag vet vad du menar; jag älskar också dimma. Utom att köra i den. Det kan vara läskigt. Och precis som du gillar jag väder som inte många andra gillar haha! Molnigt, regn, vindar allt mysväder gillar jag. Men även sol på sommaren eller som idag här hos mig; kallt och klart och soligt. Härlig höstdag.
Btw, jag såg att din svärso... förlåt Joaquin har blivit far. Så då är det väl inte han som är Karolinas pojkvän då rå. Svårt att se skillnaden på de två tycker jag :-).

Jag tycker det är så spännande med små kulturella skillnader som inte har så stor betydelse. Inte som politiska skillnader tex som många analyserar och stöter o blöter. Men hur många är det som analyserar skillnader på smörgåsmat i olika kulturer? Jo, jag!
Skämt åsido, jag tycker mackkulturen i USA är spännande. Det känns som att ni aldrig äter en enkel korvmacka! Eller ostmacka! Jag tror inte ens att ni har smör på mackan utan ni kör majonnäs eller jordnötssmör eller jam! Och sen öser ni på med sallad och skinka och nån tomatskiva. Och sen en skiva bröd till ovanpå. Sen skär ni den i trekanter! Varför gör man det? Enklare att äta kanske. Man blir nog mätt på mackorna i USA. Men om jag får gissa så har man inga mackor med smör, ost och gurka på toppen, eller hur? Mmm, nu blev jag hungrig av detta pratet haha. Och jag blev hungrig när jag såg din picknickmacka. Den såg god ut. Mackorna borta hos dig är nog goda de också. Jag minns att du har berättat om alla val man måste göra när man beställer nåt hos dig. Rågbröd eller vanligt osv. Jag kan inte föreställa mig det. Jag hade nog blivit sååå stressad och fått tunghäfta.

Ni är duktiga som vandrar så mycket. Det måste vara härligt för själen!
Ha en bra dag i Reston.

Humlan said...

Klokt av er att ändra planerna, man ska inte riskera hälsan genom att halka om man kan undvika det. Nu fick ni ju ändå en härlig vandring, så det var ju inte så att ni fick ställa in allt bara för att ni inte ville gå där risken för att halka var stor.

Jag gillar verkligen dimma! Det var dimmigt här i morse igen och det är en väldigt speciell stämning. I morse hörde jag inga mistlurar, men annars älskar jag att vakna till det ljudet, på något sätt blir jag glad och lugn av det. Till skillnad mot de tidigare dagarna så har det inte lättat upp utan och blivit soligt, utan i dag är det verkligen gråmulet, men sådana dagar hör också hösten till.
Men som du och andra har påpekat, dimma är stämningsfullt och härligt om den inte blir så tjock att man tappar orienteringen när man är ute och går eller när man är på sjön eller åker bil.
En promenad i dimma, med dämpade ljud och ofta känns det som att man är helt ensam och det blir tidlöst på något sätt. I stan har jag flera gånger funderat på om jag är förflyttad till 1800-tal, 1920-talet eller kanske 1940-talet och krigstid? På gångvägarna häromkring väntar jag bara på att ett djur ska dyka upp. Jag hade tre dovhjortar på besök i trädgården för inte så länge sedan, så att de ska dyka upp på en gångstig är inte helt omöjligt.

Även om det inte bara var dimma på er vandring så såg det ut som en härlig vandring och jag förstår att ni är glada över att ni kom iväg.

Jag hoppas du får en bra dag!
Stora Kramar från mig!

Anonymous said...

Yvonne said...
Härligt att ni fick er vandring trots hot om regn. Vilket vi har idag, ett tunt, fint regn men jisus så blöt man blir av det iaf. Gå så där i dimman skulle jag inte vilja men vackert att se det på bilder. Vildblommorna gillade jag och så vackra färger ihop. Lunchmackan såg mumsig ut den med. Visst är det så att det smakar maten mycket godare i naturen än hemma och ff allt om man som ni vandrat halvvägs.

Ha en fin tisdag säger jag och skickar en stor kram från Åkersberga

Anonymous said...

Så fint där på Sky Meadows. Vi har nog bara varit där en gång. Skäms på oss! Nu hoppas vi på vingård på lördag. Ser fram emot vin, bra väder och kompishäng.

SB

Annika said...

Karin:
Så är det, man får anpassa sig. Vi tacklar den långa hiken när vädret är bra och torrare. Jag vet ju hur hala stenar blir av regn, och därtill höstlöv delvis över dem också.
Känns som ett klokt och bra beslut.
Ja, vad heter den gula på svenska? tror den heter golden rod här. Måste googla :-D ... Googlade på Goldenrod. Kan det vara gullris på svenska??
en ja, de växer vilt på backarna. SÅ fina!!
TACK för att du hängde med på färden.
Kramar från ett nu regnigt Reston!!

Annika said...

Jennievivi:
OOOH ja!!
Att köra bil, flyga, vara ute i båt etc i dimma är INTE kul. DET är riktigt läskigt.
Men så här på en vandring är det bara skönt med dimma. Men stundtals var det lite kusligt också. Inte för att stigen var på ngt sätt lömsk med stup och branter etc. Men ändå ...
SÅDAN enorm tjocka.
Samtidigt var det stilla och fint på alla sätt.
JA, haha, kul att du också gillar mulna dagar, regn, rusk etc. Mysväder.
Men sol är ju också bara sååå ljuvligt.
Vi vill ha allt, eller hur?
en blandning.

HAHA; jasså min "svärson" har blivit far, hahahaha!!
Parade med med vänner till mig t mig här i US och de tyckte precis SOM DU!! Att M är jättelik JP!!
Komiskt.

MACKOR!!
KUL, det där skulle man kunna vika som punkt eller ämne, som du frågar om. SKA göra det, tack!!
VISST är det skillnad på mackorna här och där.
VET du, denna gång hade jag glömt både skinka och ost hemma!! Det var bara grönsaker på bagelsarna. HAHA. Vilken miss. Men det gick bra ändå hehe.
Jag tar denna fråga och lägger den bakom örat och viker den till antingen punkt eller helt inlägg. Hoppas det är OK? ;-) DET är ju faktiskt en stor kulturell skillnad. VET att jag skrivit om macka förr, men jag kan gott ta upp skillnader igen!

TACK, ja jag är ute varje dag här hemma i Reston, varje morgon tar jag en lång runda. SEN op helgerna är vi nästan alltid ute också. PÅ riktiga vandringar, som den jag visar idag, eller långa rundor på hemmaplan. DET är gott för kropp och själ.

Stor kram till dig!!

Annika said...

Humlan:
DET var klokt av oss. Var slutpunkt skulle ha varit en maffig utsikt, men den hade vi inte kunnat se ändå pga molnen. OCH sen då stenarna ... och de blir hala som f-n av regn och höstlöv. Nej, det var ett klokt val.
Ångrar det inte.
Exakt, vi tog oss till gamla kända stigar där vi gått mkt, och som vi vet är vackra och lite kämpiga.
Kändes bra, och vi blev trötta och kände oss nöjda.

DIMMA, älskar det!!
Det råder ett lugn i den.
OCH det blir så tyst.
Mistlurar, tänk vad coolt att få vakna till dem. Deras melankoliska och lite kusliga läte ... gillar!!
Exakt, ofta bränns ju dimman bort framåt dagen, men somliga dagar kan den ligga kvar. Som hos dig idag.
Precis, dimma kan vara otäck vid resor, i bil, på sjön och med flyg. INTE kul.
Men vandrar man bara på kända marker, eller är ute och går, är det bara härligt. Tycker inte den är kuslig heller för det mesta.
Bara lugn och skön.
Tänkte faktiskt på djur i lördags, mest om vi skulle lufsa på en svartbjörn. DE finns ju i bergen. SÅ vi pratade högt och slog stavarna mot varandra så att de skulle höra att vi kom. SÅG ett par hjortar i skogen också.

Det var en jättefin vandring, av bästa slag.

KRAMAR!!

Annika said...

Yvonne:
Ja, vi tog oss ut. Ibland duggade det, ibland var det uppehåll. Men grått nästan hela tiden.
Härligt ändå. Riktigt skönt.
Det var som om dimman gav en annan dimension åt allt.
Jag vet, alla gillar inte dimma. Du tex ;)
Det ar vackert allting. Ja, all mat smakar bättre i naturen!!
MUMS!!
Kramar från ett grått Reston!!

Annika said...

Susanna:
TACK!!
Ja, det är en jättefin plats. En av våra fina state parks!!
Ni får åka dit snart igen.
Längtar till lördag!!
:-*

Keith said...

Even though the day was foggy, there is something soothing about it. A blanket of comfort. I like how all these mountains and trails are so close to us.

Elisabeth said...

Det var helt klart ett bra beslut att välja en annan vandring när vädret var som det var. Att halka omkring och riskera att ramla är INTE roligt!

Jag tycker verkligen att landskapet ni vandrar i är SÅ vackert. Älskar de där kullarna och all grönska. På tal om den gula blomman var jag bara tvungen att ta reda på om det var gullris (som du skrev, och som jag tyckte det såg ut som) eller inte. Och du hade rätt! Ett tips om växtnamn: Gå in på engelskspråkiga Wikipedia, skriv in namnet där, och byt sedan språk till svenska när artikeln kommer upp. Då hittar man oftast det svenska namnet.

Kraniet var ju mindre trevligt. ;-) En gång hade jag en kollega som tyckte att kranier och skelett var jätteintressant - hon hade garanterat gillat det där.

Annika said...

Keith:
VERY soothing. Calming.
Yes, I love all the nature we have in our backyard.
We are lucky.

Annika said...

Elisabeth:
Precis, vi tog rätt beslut. Absolut.
VET ju hur hala stenar blir vid regn. Är de därtill täckta med löv blir det etter värre.


TACK!
Landskapet här ÄR vackert. Det är så underbart fint.
Jag älskar det.
OCH nog förstår jag att det påminner om trakter du bott i mellaneuropa.
Jg brukar ta det latinska namnet fr amerikanska google, eller tvärtom, och lägga det på svenska alt amerikanska och då kommer svaret. MEN ditt tips är bra, det ska jag komma ihåg!!!

Tyckte kraniet var lite märkligt, det bara låg där ... inget annat syntes av skelettet. Ngn hade säkert lagt dit det, hehe.
DIN kompis hade gillat.

BP said...

Landskapet är väldigt fint och böljande. Måste dock säga att det hade gjort sig bättre i solsken. Du vet blå bakgrund är mera upplyftande än en grå. Tur förresten att Peter hade en reflexväst på sig, annars hade du kanske tappat honom i dimman;-)

Annika said...

BP:
Det är det, såååå fint.
Men visst, blå himmel och sol hade ju gjort det ännu finare. När vi tar vår långa hike om ngn vecka måste det vara sådant väder, klart.
Peter ja, han hade den perfekta jackan på sig, haha.

Anne said...

Wow, Annika. Fantastiska bilder, det ser så vackert ut. Med dimman som extra lager av nåt magiskt. Jag gillar också dimma, av precis de anledningar du skriver om. De böljande kullarna och landskapet, alltså, man blir ju nästan lite sugen på att bo på landet. Seriöst, är det nåt du skulle kunna tänka dig? Inte helt ute i vildmarken där man är extremt långt borta från allt vad civilisation heter, men landet. Landsbygd som ÄR landsbygd med allt vad det innebär av livsstil, typ som dina bilder här, men ändå inom rimligt avstånd till stad och bekvämligheter. Alltså, jag har alltid sagt nej men jag märker ju hur jag mer och mer börjar tänka kanske... Om jag talar för mig själv nu, att bo och leva ett storstadsliv, alltså riktigt mitt inne i smeten lockade mig förut. Det var en livsstil jag kunde se mig själv pröva på vid tillfälle och kanske längre fram för oss bo i en lägenhet i en stad, men det kan jag helt ärligt säga nej tack. Den tanken, drömmen eller vad vi ska kalla det för är död och begraven. Jag har svårt tro jag skulle ändra mig. Noll intresserad av storstadsboende. Förortslivet är nog det bästa för mig, men om jag skulle bo på nåt annat sätt så är det snarare åt landet jag dras än mot storstan. Nog inte främmande för att bosätta mig mer så en vacker dag. Kanske. Hur känner och tänker du?

Vad bra ni tänkte om och gick till plan B istället. Ibland kan det kännas frestande att tänka äh, vi skiter i det när det vi planerat och tänkt göra inte funkar, så tappar man lusten lite och så gör man ingenting istället. Det bästa är att göra som ni, med kort varsel inse att plan A inte funkar men raskt jobba ihop en reservplan så man i alla fall kommer iväg på nåt.

Jag kanske frågat det förut men minns inte vad du svarat, men är det alltid lätt att hitta och lederna bra markerade, eller händer det ofta ni blir oroliga eller tveksamma om ni gått vilse?

Kram!!

Annika said...

Anne:
TACK!!!
DET var verkligen så härligt trots mulet och dimmigt väder.
Det låg ngt lugnade i det.
Ja, dimma är ett härligt vädertillstånd ... konstigt ord ... men ja ...
Det vilar lugn i det och bilderna man tar blir väldigt vackra.
Landet och sugen ...
Ja, jag skulle vilja bo på landet ett helt år. Alla årstider.
Just här där vi var är det ca 1 h utanför DC, det är egentligen rätt idealiskt ... Bo mellan kullarna och ha nära till stan.
Jag ör nog ganska mkt förortsnänniska. JUST att bo på markplan, att kunna gå ut på sin trappa och vara ute i naturen direkt. Eller ja, på sim uteplats iaf. Sen det att jag har så många leder och parkvägar här där jag bor. Utbudet.
TROR att jag skulle ha svårt för att flytta ut till the midwest på landet, eller söderöver. Men, jag har en längtan till landet nästan hela tiden, men älskar att bo i förorten pga bekvämligheterna. Jag är lite rädd för inskränkthet också ...
Ja, du vet. In till stan längtar jag alltmer sällan, alltså att BO där.

Ja, det var klokt av oss at tänka om. Målet med originalhajken var en maffig utsikt. DEN hade vi inte ens sett i lördags pga vädret. OCH det är en lång hike dessutom och stenig. Det var klokt beslut. Vi känner till Sky Meadows så bra också så det blev vår "braiga" back up.

Vilse? Nej, det har vi aldrig gått. Lederna är så BRA utmärkta och det är jag tacksam över!


Kramar,
Annika