Den sommaren ...

Godmorgon torsdag!


TACK för alla glada tillrop igår. DET var härligt att läsa det ni skrev. Givetvis också väldigt sporrande för mig. TACK kära ni, nu känns det ännu roligare att vara tillbaka igen!
Jag tror att jag börjar närma mig den yttre gränsen här i Ingenmanslandet, och det är skönt.


Idag tänkte jag ta med er till Österbotten och Närpes och Ledörsundet igen. Ni vet, skäristugan där jag framlevde min sommar i över sex veckor.
Det är på den platsen jag helst vill vara, och det är lika fint och roligt varje år. TUR att man känner så …

Då jag kom dit i mitten av juli var där ingen värme alls.
Det blåste dag och natt. Den eviga nordvästen låg på rakt in i vår strand. Den gör att vi inte kan sitta på verandan mot vattnet. Vi måste söka andra platser att slå oss ner på.
En herrans tur att vi har många uteplatser att välja på.
Så nej, det var alltså KALLT till en början. Dock, det störde inte mig. Blåsten var dock aningens påfrestande, det erkänner jag.

Det är här jag vistas.

Alla min syskon med respektive var där då jag och mina föräldrar kom. De yngre syskonbarnen var där likaså.
De äldre jobbade med olika jobb i Sverige denna sommar.
Det var så roligt att träffa de som var på plats igen.
När vi hängde utomhus på kvällarna fick vi vira in oss i filtar för att stå ut i blåsten.
Ganska komiskt och väldigt nordiskt.

Första kvällen, isande kallt kallt väder blåste ifrån sjön.  Vi är invirade i täcken och filtar.  Lisa, jag och Sara.

Men, som ni också vet så rullade det ju in en värmebölja strax därpå.
Härligt förstås. I år hade mina syskon sett till att det fanns gott om fläktar i huset. TUR det, för de behövdes nattetid under denna bölja.
I fjol somras hade vi en enda fläkt. Då fanns det inte en fläkt att få tag på i butikerna på hela sommaren. I år hade det setts till att det fanns massor, haha.
Under denna värmebölja badade jag i havet en hel del. Under övrig tid, not so much, hehe.

Rökta abborrar smakar gott i solgasset.

Staffan, Lisa, jag, Sara och Håkan på soldäcket.

Mina bröder for hem efter någon vecka, och då var min syster och svåger kvar ett bra tag till. BRA det.
Mycket jobb har det blivit denna sommar. Vi håller på att restaurera den gamla fäboden på tomten, alltså den skäristuga som stod där först. Den stuga min mormor, mamma, moster, jag och mina syskon tillbringade våra barndomssomrar i.
Då nya huset byggdes 1988 blev det gamla huset ett förråd. Nu genomgår gammelhuset en förändring och ska återigen bli ett hus där man kan bo. Det renoveras och restaureras.
Alla hade olika uppgifter vad gäller huset.
Min uppgift var att kvistlacka tak och pärlspont, och då det var gjort skulle både tak och väggar målas.
Det tog sin tid, men det var ett trevligt arbete.
Jag hade gott om tid till den uppgiften då mina syskon åkt hem.

Att kvistlacka i sinne.  Varenda kvist ska lackas två gånger.  Golv och tak.  Taket var absolut vidrigast.

Att måla taket var inte vidare skönt heller, men snyggt blev det.  Ser ni trälådan i hörnet? Den drog jag fram och tillbaka över golvet, stod på den då jag målade taket.

I över fyra veckors tid var det bara jag och mina föräldrar som vistades på skären. Jag var chaufför på heltid och rattade den lilla hyrbil vi hyrt.
Det gick finfint.
Jag fick också utföra en del andra uppgifter denna sommar som de inte mäktade med. Till nästa sommar är jag säker på att min mamma är fit for fight igen.
Många fina dagar fick jag med mina älskade föräldrar. Jag är så glad--och innerligt tacksam-- över att jag kan tillbringa lång tid med dem. Detsamma gäller min moster, hon har sin stuga ca 2 kilometer från vårt hus.
Min mamma har haft svår värk i en nerv i benet i sommar, hon har inte kunnat köra bil alls. Min pappa kör inte längre överhuvudtaget.
Pappa har ont av olika artroser, slitningar och lite annat “jox” i sina ben, men för övrigt är han lika kvick i skallen och lika rolig som han alltid har varit. Jag är djupt tacksam över att mina föräldrars hälsa är relativt bra. OCH att deras sinnen är kvicka och klara.
Tack och lov för det.
Det är ju ingen självklarhet när man är 79 och 86 år fyllda. Jag hoppas att vi ska få många fler somrar tillsammans på skären.
Massor, massor, massor med kortspel har det blivit under de ljusa sommarkvällarna med utsikt över sundet.
Det har blivit mycket alfapet likaså. DN’s lördagskorsord och dito söndagskryss har det fyllts varje vecka. Och vad gäller DE korsorden står jag mig SLÄTT gentemot dem, korsordsspecialisterna.
Min mamma började känna sig mycket bättre i benet ju längre sommarn led. TACK och LOV!! Men i perioder under sommaren hade hon det stundtals väldigt jobbigt med värken.

Mina älskade föräldrar.  

Sara och jag på Sara-dagen den 19 juli.

Ja, detta är en snabb summering av min sommar. Fler bilder och berättelser kommer att följa.

Ett av fönsterna i gammelkåken som restaureras.  Det är min gammelmorfar som byggt huset 1931, och han visste var utsikten var som allra skönast ...

Jag hoppas innerligt att ER sommar har varit bra.
Att ni haft roligt och fint.