Life in the Suburb fyller tonåring!

Hej på er så här på fredagen!

Morgondagen är en “stor dag” för Livet i Förorten och Yours Truly!
Imorgon fyller den här bloggen nämligen hela 13 år!
I TRETTON år har jag drivit den, och faktiskt har det varit roligt precis hela tiden.
Så, imorgon blir jag med en blogg som inte längre kan kallas tweenie, utan som numera kan kalla sig tonåring, haha.


Det är märkligt på ett sätt att jag ännu efter 13 år tycker det är lika givande att blogga som den dagen jag började.
Men, så är det.
Som jag alltid säger, det är ER LÄSARES förtjänst. Utan era kommentarer—och ert engagemang—skulle denna blogg inte haft skuggan av en chans att fylla tonåring.
Utan er aktiva läsare, ingen blogg.
Jag är bloggens hjärta. Ni som läser den är dess blod, näring och vitaminer.

Läsare har kommit och gått under de här åren jag suttit bakom skärmen och skrivit och berättat.
Nya läsare har tillkommit.
Jag har slutat läsa vissa bloggar jag en gång läste, av olika anledningar. Många har även slutat läsa min blogg.
Väldigt många som började blogga ungefär då jag väckte Life in the Suburb till liv har lagt ner sina bloggar.
Ni vet, Saltis, Desiree, Lotta, Anne, Anna och flera andra bloggande tjejer här i US— och utanför US— som jag saknar.
Som tur är håller jag kontakten med de flesta av de  här tjejerna på annat sätt, genom instagram och Facebook.
Anne, exempelvis, är en av mina flitigaste kommentatorer idag. Så glad för det.


Den här bloggen, och andras bloggar, har gett mig SÅ ofantligt mycket glädje. Den har öppnat dörrar för mig, gett mig gigs på olika sätt och den har givit mig fina vänner.
Jo, man kan verkligen lära känna människor bra via bloggar, och via nätet.
De vänner jag har skaffat mig via bloggvärlden är levande bevis på just det.

När jag började skriva bloggen hade jag precis fyllt 40.
Karolina var inte ens tio år gammal då jag började skriva. Hon var ett litet pyre som gick i fjärde klass i Elementary School.
Ni har verkligen fått följa hennes uppväxt--OCH skolans värld-- genom middle school, high school och slutligen, college.
Det har varit SÅ roligt att dela allt detta med er.
Nu är hon i Los Angeles, och ni får ta del av det också.



Tack vare min blogg har jag blivit en skickligare fotograf. Det hade jag nog inte blivit om jag inte drivit Life in …
Tack vare bloggen håller jag även min svenska vid liv på allra bästa sätt.





SÅ, tack kära ni för att ni läser här.
TACK för att ni kommenterar och tar er tid att göra det. JAG vet ju att Blogger kan vara så otroligt JOBBIG då det kommer till den biten.
Som sagt, utan er som tar er tid att kommentera på daglig basis skulle jag inte heller skriva. Det skulle kännas helt meningslöst utan era tillrop därute.
SÅ TACK, ur djupet av mitt hjärta.

Jag har även många som läser här utan att ge avtryck. Idag skulle jag jättegärna vilja höra från ER också. Det skulle vara så roligt att höra ifrån JUST DIG!
Gissa om det skulle glädja mig!

SÅ återigen tack ni som läser, både er jag känner, er jag inte känner, ni som kommenterar flitigt och ni som inte kommenterar.
ALLA ska ni ha stora, stora tack för att ni faktiskt kommer in och läser mina tankar om USA, livet, slumpartade tankar, nostalgi och annat som kan tänkas korsa min väg …

Nu ska jag tackla det 14 året! :-)