Blandad konfekt.

Hej och godmorgon på er tisdagsmänniskor!


Halva augusti har gått. DET är ju verkligen konstigt.
Fastän jag varit här i USA hela sommaren så tycker jag att den försvunnit i en suck.
SÅ fort har sommaren gått.
Underligt.

Hörni, vi har haft värmebölja som heter duga. Temperatur på 38 grader med så kallat "heat index" på 43-44 grader.  Så blir det i fukten, fukten adderar 5-10 grader.
Ingen av er behöver vara avundsjuk på det här vädret. Jag försäkrar er.  Det finns INGET att avundas.
Det är enbart plågsamt, och väldigt svårförståeligt för den som inte upplevt det.
Man kan jämföra sådan här enorm värme med midvinterns kyla. Ingen mäktar med att vara ute.
Faktum är att det ÄR farligt att vistas ute också. Vi har haft Extreme Heat Warnings (code red) i helgen.
Om man är lite äldre, lung eller hjärtsjuk, så ska man överhuvudtaget inte gå ut. SÅ onyttigt är detta för kroppen.

Jag satt ute, i skuggan, i lördags. Det var 38 grader klockan 16 på eftermiddagen. Det är ju alltid hetast framemot sena eftermiddagen, som ni alla vet, så är det överallt.
Jag SATT, bara SATT, i skuggan. Efter ett par minuter bröt svetten fram. Det var som att sitta i en bastu.
Det är allt tur att vi har AC!
Utan den skulle vi försmäkta.
Min grannes AC pajade i fredags, så vidrigt. De “får” en ny på onsdag. Tursamt nog är de på semester fram tills imorrn.
Poolen? Nej, det är för varmt för att gå gå dit också.
I lördags var det så varmt att jag märkte att till och med cikadorna tystnade.


OM jag tar ut min kamera i denna fukt immar den igen.
På nolltid.
Men nej, på mig har det egentligen inte gått någon nöd tack vare AC och fläktar.
Dock, jag tror att samtliga ser fram emot lite mer drägliga temperaturer nu.


Nåväl …

Idag ska vi ta oss en sista titt på Kalifornien.
Dagens bilder är samtliga från vår resa.

Pacific Coast Highway 1.  Älskar den vägen!!  Detta  foto är taget i Ventura.   Vill man hitta en strand att vara ensam på går det utmärkt bra!

Ännu en bild av en strand precis vid PCH.  Ja, vad underbart det är!

PCH.  På väg in i Malibu.

Santa Monica Mountains Recreational Area.  SÅ vackert längs denna sträcka.

Det där drömska ljuset som vilar över kusten i Kalifornien.  Lite "gammeldags", lite vitt, genomskinligt.  Det som vi ALLA sett i filmer och TV.  Märkligt ljus, och mycket vackert!

Marina del Rey i L.A.  Vi bodde här våra två sista nätter i Kalifornien.

Marina del Rey.

Peters pappa Pete har en kär kusin, Nancy, som bor uppe bland kullarna i Malibu.  Här på bilden är Nancy, hennes man David och deras hund, Hugo.

Vi var ditbjudna på lunch.  Vägen dit från Burbank var spännande, to say the least.  Jag hade nog egentligen inte FATTAT hur bergigt det är i L.A.  OCH hur mycket man åker på såkallade Canyon Roads (CYN).  De vägarna slingrar sig bland bergen.  Den kända Mullholland Drive är en sådan canyon road tex.  OCH när vi skulle till Nancy och David gick färden just längs Mullholland.  Jag tyckte det var OTÄCKT och samtidigt SÅ  enastående vackert!!  Vägen slingrar sig och har djupa stup längs med kanten.  Jag är glad att JAG inte körde.  OCH jag är glad att inte behöva köra dessa canyon roads i mörket.  MEN bor man bland kullarna i LA är det sådana vägar man måste lära sig greja.

Nancy och David var ett underbart värdpar.  Jag har träffat dem bägge här i DC flera gånger, men detta var första gången jag såg deras vackra, vackra, vackra hem...!!!

Utsikten från en av Nancy och Davids altaner.  Här tog vi ett glas vin i sommarhettan.  När jag kom ut på deras baksida skrek jag till!!  Jag tror aldrig jag ropat när jag kommit hem till någon förr, men det gjorde jag här.  Helt spontant och okontrollerat.  JAG kunde inte FATTA, och ta in, deras enorma utsikt över Stilla Havet.  Helt, helt otroligt sagolikt vackert!

Nancy och David har bott i LA sedan 1981, de är från Detroit.  Jag frågade om denna utsikt någonsin blir vardagsmat.  Nej, sa de, aldrig.  Jag fattar, jag förstår fullkomligt!!

Utsikten.  Ack ja, från alla tre plan i huset (som David fö ritat)  denna enorma utsikt över havet.  På andra hållet bergen.  Det händer att de ser pumor smyga omkring.  En gång kom Nancy ner i sin trädgård och möttes av en puma.  Hon stängde in sig i garaget (närmaste dörr hon hade tillgänglig) och ringde Animal Control direkt.

Nancy och Davids utsikt från uppfarten till huset.  Jomen, jomen...MAFFIGT!!!  Hoppas verkligen jag får chansen att hälsa på bland kullarna i Malibu igen.  Hörde att Dustin Hoffman bor i området, och säkert en hel del andra också som vi kanske alla hört talas om.

Peter och jag tog en utflykt till Griffith Observatory på Mount Hollywood.  Storslagen utsikt över hela Los Angeles.

OCH den existerar, den däringa Hollywood-skylten!  När jag väl sett den såg jag sen även nerifrån vägarna.  Innan dess trodde jag nästan den var en myt, haha!!  Man kan vandra upp till skylten, det fanns många leder att välja på för vandrare.  Men vandrade? NEJ, det gjorde inte Peter och jag.  SÅ hett som det var då vi var uppe vid Griffith.

Sen en verklighets-check.  Trafiken.  Så vidrig.  Vidhåller, jag skulle INTE vilja bo i LA.  Däremot finns många vackra grannskap inom Los Angeles hank och stör.  Men att bo där? Nej, inte min grej.  Skulle inte fixa den enorma trafikvolym som råder på samtliga freeways dygnet runt.  Skulle bli tokig.

Men att hälsa på en dag eller två? Varför inte.   Det bästa är nog ändå känslan att lämna Los Angeles bakom sig och upptäcka allt i Kalifornien som INTE är L.A!  Det är det bästa.  OCH jag kan inte bärga mig tills jag verkligen kommer tillbaka igen.  Kalifornien har flyttat in även i mitt hjärta.

Nu önskar jag er alla en fin tisdag så hörs vi imorgon igen.