Wednesday, October 30, 2013

Att behålla barnasinnet

Imorgon är det dagen H som i Halloween.
Vädergubbarna, och gummorna, lovar bra väder. Ja, de lovar till och med varmt väder. Vid mörkrets inbrott lär det ska bli runt 18 grader.
DET kan vi inte klaga på.
Ty, det är absolut fördel om Halloweenkvällen inte är för kall.




Igår på Facebook blev jag påmind av min gamla värdmamma om min första Halloween här i USA.
Innan jag kom hit som au-pair visste jag knappt vad Halloween var. Visst, även jag hade gått på skräckfester på Allhelgona i Stockholm (OH THE HORROR). Alltså flera dagar efter Halloween.
Då, på den tiden, hade Halloween knappt börjat skymta i Sverige.

Min första Halloween i USA minns jag ganska väl. Hur vi karvade pumpor, hur den lille ettåriga Anders (svenskättlingar på fädernet sedan två generationer) kläddes i clowndräkt.
Min värdfamilj bodde i lägenhet så det var nog inte så mycket bevänt med “Trick or Treat:andet”.

MEN jag minns min värdmammas mamma. HON var den RIKTIGA Queen of Halloween! Kanske var hon min läromästare?

Det hände sig så att Glen, som hon hette (må hon vila i frid) hade sin födelsedag på självaste Halloween, och detta omfamnade hon väldeliga.
Hela dagen var Glen utklädd till häxa, och kvarterets barn ÄLSKADE att komma dit, och Glen tog emot dem.
Jag minns att jag tyckte det var så otroligt HÄFTIGT att denna 70-åring satsade så FULLT ut på Halloween. Visst, det impade stort på mig.
Tidigt på Halloweenmorgonen sa min värdmamma Nancy att jag skulle ringa till Glen, inte för att prata med henne, utan för att lyssna på hennes telefonsvarare.
Glen brukade spela in de mest gruvliga meddelanden på Halloween, och hon VISSTE att folk ringde enkom för att lyssna på vad hon hittat på. Glen hittade på nya upptåg varje år.
Fy attans så underbart att ha barnasinnet i behåll såsom Glen hade vid fyllda 70! DET vill jag också ha.





Glen bodde i Silver Spring i Maryland (förort till DC), och min värdfamilj bodde i Rosslyn, Virginia (praktiskt taget inne i DC). Vi for ut till Silver Spring på Halloween och kollade in det dekorerade huset--och Glen förstås. Men, på den tiden var jag inte lika flitig med kameran som jag är idag. SÅ jag tror inte att jag har det dokumenterat. TYVÄRR!!
Glen var, förutom att hon var häxa och grym på Halloween, världens snällaste. Jag hade turen att få en fantastiskt värdfamilj då jag kom hit 1990, och Glen var en av de personer som verkligen förgyllde mitt år.
Glen sysselsatte sig som konstnär, och hon var en av de få konstkopiatiorer på National Gallery of Art i DC. Där brukade vi hälsa på henne nästan varje tisdag då hon stod där och målade.

Glen har gjort mig övertygad om att jag ska fortsätta med Halloween till 100% även nästa år. Ja, just det, fastän jag då inte har någon Karolina som bor hemma.
Traktens ungar kan få ha lite kul iallafall då de kommer hit och tittar. Dessutom tror jag att det skulle kännas underligt för mig om jag INTE satsade stort på Halloween.



Varje dag kommer någon liten telning i grannskapet hit och tittar på mina Halloweendekorationer med stora ögon. Det gör mig glad.
Jätteglad!

Att ha glimten i ögat, att kunna skoja, att ha barnasinnet kvar. DET betyder så enormt mycket!

DET, och glädjen och “pirret”, tänker jag behålla hela mitt liv!


The Queen of Halloween vill att ni ska ha en mys-rysig onsdag. Själv ska hon åka till Barnes and Noble och fika med Instagramvän som hon aldrig träffat förr. Spännande värre...


24 comments:

Sahra said...

Jag gör och känner för julen som du gör och känner för halloween. När det kommer till jul blir jag som ett barn på nytt. Jag är både mamman som vill ge barnen aha och magickänslan och barnet själv som vill bli uppslukad, begeistrad, överraskad. Jag vill fortf känna det där pirret när jag tänder granen den 23:e och allt är klart. Eller småskaka på alla julklappar och se om det finns något till mig. Växer aldrig ifrån det. Kram

Charlie sa ... said...

Vad fint att läsa om Glen och din introduktion till Halloween - the american way. Jag är barnsligt förtjust i ljus och dekorationer. Kombinationen av höst, pumpor, mörker och "horror theme" gör uppladdningen till den 31:a speciell...

Så kul med IG-träff!

KRAM!!

Annika said...

Sahra:
JAG är lika barnslig då det kommer till julen också.
DEN högtiden älskar jag mest av ALLA. Men Halloween kvalar upp på topp tre!!
Julpirret är det bästa i världen!
OCH sen kommer Halloween.
Hemligheten är att ha kvar pirret. Alltid Det ska vi aldrig växa ifrån, Sahra!!
Kram!!

Lotta:
Ja, hon var så fin den kvinnan. SÅ varm, god och rolig.
Visst är det en mysrysig tid nu. Älskar den.
Mörkret har jag noll emot också.
Ja, roligt med IG träff. Spännande.
Kramar!!

Nettan said...

Så fint skrivet om kvinnan som "gav" dig Halloween så att säga! Vi är inte några inbitna halloweenfirare och i år har vi ju både pumpa, och barnens egenfixade pynt vilket är mer än vi brukar så sakteliga går vi närmare traditionen med Halloween.
Ska bli spännande att se bilder från imorgon!
Kram
Nettan

Annika said...

Nettan:
TACK, roligt att du gillade att läsa detta.
Hon var verkligen så snäll, ska du veta.
Nej, jag förstår att du inte är så inbiten firare i Sverige, Än så länge finns det nog inte så många som liksom går "over the top" där, och det förstår jag.
Bilderna från imorrn kommer på fredag :-)
Kramar!!!

Anonymous said...

Härligt med nostalgi över gamla vänner och kanske då en ny vän idag! Spännande!

Annika said...

Brysselkakan:
Ja, och en avliden dam, dessutom.
Fina minnen.
Trevlig IG möte idag.

Esther said...

Klart att du blir som Glen när du kommer i hennes ålder.
Cool kvinna.
OCh happy dag före Halloween!!

Humlan said...

Det är klart att du ska fortsätta att glädjas åt Halloween och vara The Queen of Halloween!
Härligt med barnen som kommer och tittar på din trädgård, det är verkligen inte bara ni i familjen som har glädje av ditt pynt!

Nu ska jag läsa ikapp här på din blogg, har varit däckad i halsfluss och inte orkat läsa den senaste tiden.

Kram

Annika said...

Humlan:
Ja, det ska jag också :-)
HIHI!
Precis, det är roligt med barnen som kommer. DET gillar jag.
Nej vad jobbigt med halsfluss. USCH och FY så sjuk man blir då. Jag är glad att du mår bättre.
Kramar!!!

Channal said...

Buhiuiiuuu!! Booooo!!

Kan förstå den häftiga ahaupplevelsen som din värdmamma introducerade dig i halloween! Första gången jag kom i kontakt med det var när min Ida gick på lågstadiet, 96-99. Då var det riktigt poppis med halloween. Idag är det inte alls så stort! Lite trist tycker jag!

KRAMAR till läckra roliga du!! Anna

Desiree said...

Åh älskar alla dina fina lyktor och ljusslingor. Jättefina! Liksom dina pumpor som du karvat.
Tänk att du har haft en riktig Halloween mentor! Kul! Ja det tror jag har hjälpt dig på traven att bli The Queen of Halloween. Det är viktigt att ha barnasinnet kvar och kunna skoja till det. Halloween är en underbar sagovärld där både det goda och det onda möts och mixas.
Ha en toppen Halloween imorgon. Antar att du laddat med massor med godis. Jag är så nyfken på vad som kommer att ske här.
Kram!

Katta said...

Nu är jag hos Annika, och här är det alltid en massa Halloween känsla. Oj, vad du har arbetat med din utstyrsel eller vad det nu heter. Makeupen var häftig! Hoppas du har massor med gotta. Ha de gott. Kram

Annika said...

Härligt inlägg! Roligt med människor som Glen! Alla borde plocka fram lite barnasinne då och då :-). Jag gör det ibland, absolut!
Hoppas ni får en jättebra Halloween, vad bra att vädret kommer att vara på er sida.
Kram!

bettankax said...

Så roligt att du berättar om Glen. Låter som en god förebild. Barnasinnet är ett viktigt sinne. Man blir liksom inte så torrbollig;)och så har man ju så roligt.
Klart du ska fortsätta med ditt Halloween-fixande även om det inte finns en Karolina hemma.
Nu ska jag skriva nåt som du får ta som en komplimang med dig in i framtiden. Tänk vad förhoppningsvis kommande barnbarn ska älska att besöka sin busiga mormor:)))
KRAMAR!

Min Mans Mat said...

Å vilket härligt inlägg. Ha en trevlig Halloween Kram Helena i Småland

Anne-Marie said...

Alltid bra att ha barnasinnet kvar. Och du verkar ha lyckats väldigt bra. :)
Jag tror att man behöver en "mentor", som du hade, för att riktigt komma in i en tradition som vuxen. Som barn blir det ju helt naturligt när man växer upp med de traditioner som finns i familjen.
Jag jobbar i morgon kväll så det blir inga "trick or treaters" som kan komma hem till mig.
Kramar!

Annika said...

Channal:
Ja, så var det verkligen.
Då fick jag lära mig av dem som verkligen KUNDE!!
OCh sen började jag digga det skarpt själv.
Jag har MASSOR med godis. Hoppas det kommer många barn. Undrar om du får påhälsning?
Kramar!!


Desiree.
TACK!
Det är inte årets bilder. De kommer imorrn. Dessa har ngra år på nacken, men i princip ser det ju ut på samma sätt.
HOPPAS att du får många besök ikväll. Du har ju laddat med godis.
Kramar!!

Katta:
TACK!
Så där såg jag ut i lördags på Halloweenpartyt.
HAHA, det tog lite tid att sinka, men roligt var det.
IKVÄLL hoppas jag på många besök!!
Kram!

Annika said...

Annika:
TACK!
Ja verklige roligt med människor som Glen. Det är viktigt att ha barnasinnet i behåll.
TACK, idag är det dagen H.
De pratar om regn senare ikväll. HOPPAS inte.
Kramar!!


Bettankax.
TACK!
HOn var en så fin människa hela hon.
Lika hemsk som hon var som häxa på Halloween, lika god var som person.
Absolut, Bettan, jag kommer inte att kunna sluta med halloween, så det blir att fortsätta :-)
OCH jag ser fram emot när jag får barnbarn om sådär en 15 år :-)
Kramar!!!


Helena:
TACK!!
Ha en fin Halloween i Smålandet.
Kram!!

Annika said...

AM:
Ja, det tror jag det är!
Ja, absolut behövs en mentor då en ny tradition ska grundläggas och jag fick en bra en!
Hoppas ni spökar lite på skolan ikväll.
Kramar!!

Annika said...

ESYHER!!!
TACK; du är alltid lika SNÄLL!!
Happy halloween!!

alegni said...

Vilken festlig gumma, den där Glen! Så skoj att Halloweentraditionen fängslar både unga och "lite" äldre där hos er!
Kram!

Anonymous said...

Jag kommer ihåg en gammal slagdänga "För det är vi som har vårt barnasinne kvar..."

Jag lider också av the "Peter Pan syndrome" - pojken som aldrig ville bli vuxen. Brukade slå kullerbyttor på golvet tillsammans med alla åldrar, då jag var 65-70.

När jag fyllde 80, dök jag från svikten och stod på händerna i sjön tillsammans med mina barnbarn.
Skulle kanske kunna göra det nu också, men har ingen sjö i närheten. Swimming pools är inte detsamma.

"Act you age" är för andra! :)

Ruth i Virginia

Glad att du nämnde Barnes & Noble häromdagen. Hade slut på mina korsordsböcker, så idag gav jag mej av till Fairfax och lagrade upp.

HAPPY HALLOWEEN, HISKÉLIG HÄXA!

Christina said...

Härligt Annika!! Kör på!! Detta är din högtid, du äger den :-)
Kram!!