Att behålla barnasinnet

Imorgon är det dagen H som i Halloween.
Vädergubbarna, och gummorna, lovar bra väder. Ja, de lovar till och med varmt väder. Vid mörkrets inbrott lär det ska bli runt 18 grader.
DET kan vi inte klaga på.
Ty, det är absolut fördel om Halloweenkvällen inte är för kall.

Igår på Facebook blev jag påmind av min gamla värdmamma om min första Halloween här i USA.
Innan jag kom hit som au-pair visste jag knappt vad Halloween var. Visst, även jag hade gått på skräckfester på Allhelgona i Stockholm (OH THE HORROR). Alltså flera dagar efter Halloween.
Då, på den tiden, hade Halloween knappt börjat skymta i Sverige.

Min första Halloween i USA minns jag ganska väl. Hur vi karvade pumpor, hur den lille ettåriga Anders (svenskättlingar på fädernet sedan två generationer) kläddes i clowndräkt.
Min värdfamilj bodde i lägenhet så det var nog inte så mycket bevänt med “Trick or Treat:andet”.

MEN jag minns min värdmammas mamma. HON var den RIKTIGA Queen of Halloween! Kanske var hon min läromästare?

Det hände sig så att Glen, som hon hette (må hon vila i frid) hade sin födelsedag på självaste Halloween, och detta omfamnade hon väldeliga.
Hela dagen var Glen utklädd till häxa, och kvarterets barn ÄLSKADE att komma dit, och Glen tog emot dem.
Jag minns att jag tyckte det var så otroligt HÄFTIGT att denna 70-åring satsade så FULLT ut på Halloween. Visst, det impade stort på mig.
Tidigt på Halloweenmorgonen sa min värdmamma Nancy att jag skulle ringa till Glen, inte för att prata med henne, utan för att lyssna på hennes telefonsvarare.
Glen brukade spela in de mest gruvliga meddelanden på Halloween, och hon VISSTE att folk ringde enkom för att lyssna på vad hon hittat på. Glen hittade på nya upptåg varje år.
Fy attans så underbart att ha barnasinnet i behåll såsom Glen hade vid fyllda 70! DET vill jag också ha.

Glen bodde i Silver Spring i Maryland (förort till DC), och min värdfamilj bodde i Rosslyn, Virginia (praktiskt taget inne i DC). Vi for ut till Silver Spring på Halloween och kollade in det dekorerade huset--och Glen förstås. Men, på den tiden var jag inte lika flitig med kameran som jag är idag. SÅ jag tror inte att jag har det dokumenterat. TYVÄRR!!
Glen var, förutom att hon var häxa och grym på Halloween, världens snällaste. Jag hade turen att få en fantastiskt värdfamilj då jag kom hit 1990, och Glen var en av de personer som verkligen förgyllde mitt år.
Glen sysselsatte sig som konstnär, och hon var en av de få konstkopiatiorer på National Gallery of Art i DC. Där brukade vi hälsa på henne nästan varje tisdag då hon stod där och målade.

Glen har gjort mig övertygad om att jag ska fortsätta med Halloween till 100% även nästa år. Ja, just det, fastän jag då inte har någon Karolina som bor hemma.
Traktens ungar kan få ha lite kul iallafall då de kommer hit och tittar. Dessutom tror jag att det skulle kännas underligt för mig om jag INTE satsade stort på Halloween.

Varje dag kommer någon liten telning i grannskapet hit och tittar på mina Halloweendekorationer med stora ögon. Det gör mig glad.
Jätteglad!

Att ha glimten i ögat, att kunna skoja, att ha barnasinnet kvar. DET betyder så enormt mycket!

DET, och glädjen och “pirret”, tänker jag behålla hela mitt liv!

The Queen of Halloween vill att ni ska ha en mys-rysig onsdag. Själv ska hon åka till Barnes and Noble och fika med Instagramvän som hon aldrig träffat förr. Spännande värre...