Show and Tell: Året är nittonhundra?: 1996

Happy Friday!

Och så blev det återigen fredag och därmed dags för fredagstemat.
Det är Helenas sista fredag som värdinna.
TACK, Helena för jättetrevliga ämnen!
Jag vet att det är Pettas Karin på Åland som tar över i november, och i december är det jag som tar över värdskapet.

Idag vill Helena att vi ska berätta om ett år under 1900-talet.
Ja, vilket år ska jag berätta om?
1990 då jag kom till USA?
1986 då jag flyttade hemifrån?
1993 då jag gifte mig?
1973 då vi flyttade från slott till lägenhet?
ELLER...
Kanske 1996 då jag fick mitt enda barn?

JAPP, 1996 får det blir.

Det året fyllde jag 30 år. Jag jobbade som Assistant Director på en Monterssoriskola i Arlington och trivdes med det. MEST för att jag hade en sådan toppenchef, Laura, och så trevliga arbetskamrater.
Jag arbetade heltid.


Peter och jag i april 1996

Peter och jag hyrde en lägenhet i McLean, Virginia nära Tysons Corner. Lägenheten var på tre rum och kök. Den låg i en “gated community” och jag tror inte jag var rädd en enda gång då vi bodde där. Jag var inte ens rädd för att vara ensam på nätterna. Peter pluggade för att ta sin CPA-examen. Vet inte riktigt hur jag ska översätta det till svenska--Certified Public Accountant. Det är ingen lätt examen att ta så Peter satt ofta med näsan i böckerna 1995-96. I mars det året for han till Richmond, VA för att skriva sin examen, och då klarade han tre delprov av fyra. I maj var det dags igen för det fjärde och sista provet, som han klarade.
I maj, då han var borta ett par nätter, började den lilla Karolina anmäla sin ankomst lite för tidigt. Karolina var beräknad till den 27 juni.
Jag ignonerade mest den konstiga känslan i magen, och på fredagen kom Peter hem. Då fick han åka direkt till sjukhuset för att träffa mig. Där låg jag i v.33 och fick dropp mot för tidigt värkarbete. Det blev nog lite av en chock för oss båda.
Jag fick iallafall åka hem samma kväll igen. Den helgen hade vi min babyshower, och det var ju JÄTTEKUL!!
OCH vi fick så mycket saker och kläder till den nya babyn som vi visste skulle bli en tös, och som vi visste skulle få namnet Karolina Elizabeth.
Jaja, det blev sjukhuset ett par gånger till för mig innan det var dags på riktigt den 17 juni.
Karolina föddes tio dagar för tidigt, men vägde sina modiga 3,750 gram och mätte sina modiga 52 cm. Att det skulle bli kejsarsnitt var inget vi räknat med, men det blev det.



I februari 1996

Några pappadagar för Peter att ta ut fanns det knappast. Han var hemma ungefär en vecka efteråt. Jag hade sagt upp mig från Montessoriskolan för gott för att vara hemma med Karolina.


Totalt ny och nyfödd...17 juni.



Nej, jag tyckte inte det var speciellt lätt att bli mamma. Det blev något av en smärre chock, tror jag. Karolina hade kvällskolik och hon kunde skrika i timmar, från det ögonblicket Peter kom hem från jobbet fram till 23.
Inte så kul, nej.
Det höll i sig i tre månader och sedan försvann det med en suck. Tack och LOV!!
Vi visste ändå att vi hade fått en glad bebis, för hon var som ett enda solsken på morgontimmarna.
Den glada lättsamma bebisen kom fram i sin fulla form vid 4 månader och sen tyckte jag inte längre att det var svårt. DÅ var det bara roligt och så glatt, för det allra mesta. Glädjen hos Karolina har nog funnits där sedan den dag hon kom till oss.


Den allra första kvällen hemma. Läskigt. Ja, skitläskigt...


I augusti for jag hem till Sverige för första gången med Karolina. Min svägerska, Suzy, hängde med som sällskap över till Sverige, och hon stannade sedan i en vecka. Visst skulle jag ha klarat den resan på egen hand också, men det trodde vi kanske inte då.
I oktober döptes hon i Bromma Kyrka.
Peter kom såklart över från USA under 2 och en halv vecka. Men, han var utan oss i mer än en månad den hösten. Det kan inte ha varit så roligt för honom.

I november 1996 flyttade vi från McLean till Reston. Vi gillade Reston mycket redan innan vi flyttade hit. De första åren hyrde vi ett litet radhus, och jag tyckte det var rena, rama lyxen att ha alla parkvägar att promenera på. I McLean fanns inget sådant.


En av de allra första dagarna hemma i McLean.

Det var 1996 som jag "landade" i USA på riktigt. Det var då jag verkligen började acceptera att jag bodde här. Innan dess var det SI OCH SÅ med den saken, som ni vet. Det är därför jag brukar säga att det tar TRE år att anpassa sig a la fas 1. Jag är också ganska säker på att Karolina gav mig rötter.

Lustigt nog jobbade jag ganska mycket extra den hösten, på Lord and Taylor (där jag arbetade innan jag började på Montessori). Jag var med under hela julskyltningen, och även efter den. Jag arbetade nog ca 2-3 dagar i veckan. Min svärmor hade hand om Karolina under dagarna. Jag fick åka från Tysons till Fairfax till McLean/Reston de dagar jag jobbade. Peter arbetade på AOL ute i Loudon County då, men han brukade lämna av Karolina de morgnarna jag jobbade. Faktum är att jag fortsatte att jobba extra en hel del in på 1997 också. Men, den vintern var Karolina och jag hemma i Sverige i 6 veckor också. Peter har fått vara ensam mycket då jag varit hemma i lååånga perioder, men aldrig att han klagat över den saken. TACK för det, Peter! Du snälle, älskade man!

Nu ska det bli kul att se vilka år NI valt.


Nilla,
Desiree,
Annika,
Erica
Saltis
Musikanta
Inga-Britt
Helena
Olgakatt
Bejla
Pettas
Lotta
Ewa
Victoria
Malin
Magdalena