Friday, April 19, 2019

Påsken, USA och jag.




Långfredag!

Good Friday, som långfredagen kallas här.


En ledig dag för er därhemma i Norden. Påsken, vilken fin högtid det är hos er. Lång, innerlig, fokus på god mat och familj. OCH så förstås, blickpunkt på våren.


På skärtorsdagens morgon var jag med i Vaken.
Vi talade om påsken här vs. påsken i Sverige. Länken ligger nedan.







Som jag säger i inslaget på Vaken, USA har i mångt och mycket förstört den påskkänsla jag hade från Sverige.
Här är påskhelgen ett stort ingenting. Det finns inga extra lediga dagar runt påsk. Inget sånt. Det är bara att köra rakt in kaklet och sen fira påsk en enda dag, påskdagen alltså.
Värdelöst.
Annandag påsk är en vanlig skol och arbetsdag likaså.
Alltså, nej, jag gillar det inte.




Kolla in dessa enorma skönheter.  Det är kwanzan-körsbär och de blommar som allra maffigast nu.  OCH i stor mångfald.  Det är den allra finaste sorten av körsbärsträd, tycker jag.  Det ser ut som rosa moln på träden!  Helt och totalt LJUVLIGT!!










Jag, som älskar att fira nästan allt, bryr mig inte ens om att pynta inför påsk. Det är lite tråkigt eftersom det finns mycket gulligt pynt i butikerna.
Men, nej, jag ids inte.



Eastern redbud, en annan evig vårfavorit för mig!







Kwanzaan-träd.  Jag menar, det är ju helt OUTSTANDING!




När Karolina var liten firade vi mer. Vi fixade påskägg och hon fick leta sådana. MEN ju äldre hon blev desto mer fasade jag ut påsken.
Vi var ofta på resande fot också eftesom vårlovet för kommunens skolor alltid låg/ligger i samband med påsken.








Ni ser så vackra blommorna på kwanzaan är.  De ser ut som nejlikor.  DET kan vara den här sorten som växer i Kungsan.   Jag är dock inte säker, men det är något liknande iallafall.  Skönheters skönhet!





Eastern redbud igen.  Love, love, love.





Nej, det är OK att inte fira påsk. Det är det. Vi åker till Peters pappa på söndag och äter påskalammet där.
Det räcker så.










Något annat jag nämner under samtalet i Vaken är att min syster Sara en gång för länge sen gjorde en klockren analys.
Sara sa att påsken i Sverige är som Thanksgiving i USA. Lika lång, lika familjeorienterad, lika kravlös. Det är fokus på god mat och familj. Det är så sant, så ÄR det. Er påsk är som vår Thanksgiving.





Granngatan.




NU grönskar det!  Snart är det försommar.






Bilderna i dagens inlägg tog jag med min Canon under veckan. Det är ljuvligt vackert här nu, våren håller på att gå över i försommar nästan.
Snart blommar azaleorna, och sen är det nästan slut på de blommande ljuva träden och buskarna.








JA, och syrenerna, bondsyrerna blommar också.  Det här är årets allra maffigaste och vackraste tid.  Oslagbar tid på året i The mid-Atlantic states.







De ljuvliga kornellerna.  Vackra som fantasiblommor.  Dogwood, heter de.  Det är staten Virginias blomma.



NU önskar jag er alla en riktigt GLAD PÅSK!!!

Thursday, April 18, 2019

TACK snälla ni, Sprucken, KonMari, och Den lilla täppan.




Glad skärtorsdag allihopa!!


Imorgon tänkte jag skriva lite mer om mina tankar om påsken här in DA us of A.
Idag ska vi ägna oss åt punkter.



*   TACK!!


Tack och tack för det gensvar ni gav mig här på bloggen, och på Facebook, för mitt brännskadeinlägg igår.
Ni ska veta en sak, det inlägget tog lång tid att skriva. Det var inte heller lättskrivet på något sätt. Jag fick kämpa med det, på fler än ett plan.

Jag har grunnat på det inlägget i nästan ett år. Fler och fler av er läsare började fråga om min arm, och hur den mår idag. Det är tack vare ER som bryr sig (tack för det!!!!) som jag till slut fick ändan ur och  verkligen skrev det till slut.
Som jag sa, jag saknade ju själv att läsa ett sånt inlägg när jag hade bränt mig.

Nu ligger det på google, och nu kan man hitta det på både svenska och engelska. Tack till er som slutligen fick mig att sätta det på pränt.



*   Sprucken


Igår, då jag pysslade på i täppan, tappade jag min iPhone. OCH ja, trots skal och skydd sprack dess skärm från kant till kant.
USCH!
Så idag får jag ge mig upp till The Apple Store och hoppas på att de kan byta glaset snabbt. Det verkar ha blivit som ett “blåmärke” där slaget tog också på skärmen, hoppas inte det är något stort som måste åtgärdas mer än att bara byta glas.
Blä.



*   Jag och Mari K


Ni är säkert många som tittar på Tidying Up på Netflix.
I do! *räcker upp handen*.
Faktum är att Mari Kondo har inspirerat mig till att KonMari min garderob. Häromdagen tog jag ut ALLT ur mina garderober.  Tömde dem.
La innehållen på sängen, och gissa om det blev ett berg av kläder. Skrämmande mycket paltor.
Jag rensade hårt, och det slutade med att jag har två jättestora, svarta sopsäckar (modell trädgårdsavfallssäckar) med kläder som jag ska donera.
Jag fick också ihop två mindre (fast ändå stora svarta påsar) med rent skräp som ska slängas. Ingen vill ha den skiten, jag lovar.
Å vad skönt det kändes att kunna göra sig av med detta. Nu är garderoberna luftiga. Förut var de proppade med kläder.
Jo, jag frågade mig själv vid nästan varje plagg, does this spark joy?
HAHA.
Ingen beslutsångest hade jag heller medan jag rensade. Skönt.

Nu väntar bara resten av huset …

OH himmel …



*   Fika i täppan.


Gud vad jag älskar att komma hem från min PW och slå mig ner med en kopp kaffe i min lilla täppa (som blir allt mysigare).
Jag sitter där så länge jag tycker det är skönt, vilket kan bli en stund. Instagrammar dagens bild gör jag likaså, och lyssnar på någon podd under tiden.
Härligt är det att utelivet har börjat.

Idag ska jag plantera en massa blommor i olika krukor. Det ska bli härligt.

Sen är Täppan klar för sommaren.

TIS the season!!



Bild från igår.


NU önskar jag er en fin påskkärring och påskgubbe-dag! 
MÅ ni alla få se små söta kärringar och gubbar denna skärtorsdag. JAG får inga sådana se, de vet jag med ALLRA största säkerhet!

Wednesday, April 17, 2019

Läkningen av en andra gradens brännskada. The healing of a second degree burn.





Det här blogginlägget är skrivet på både svenska och engelska.

This blog post in written in both Swedish and English.



Den 13 maj 2017 spillde jag en stor kopp kokhett te över min vänstra arm.
Tevattnet kom direkt från vattenkokaren och var således skållhett.
Jag satte den stora tekoppen på soffryggen, vilket jag gjort massor med gånger tidigare. Meningen var att jag skulle se Eurovision Song Contest och samtidigt chatta med min syster Sara i Stockholm.
Istället för en skön eftermiddag framför dumburken och ESC blev det en andra gradens 9% brännskada och besök på akuten för mig.
När jag satte mig ner i soffan denna lördagseftermiddag tippade koppen över. OCH dess innehåll spilldes över MIN arm.


Back in May 2017, I severely burned my left arm on a piping hot big cup of tea. I had poured the tea water straight out of my electrical water kettle and into the cup.
As I was sitting down on my couch, I put the tea cup on the back of the couch.  I had done this numerous time before, but this time the cup slid off the back of the couch and all that HOT tea spilled all over my left arm, from my shoulder to the top of my hand.


Vilken chock det var. Jag for upp som en blixt, slet av mig tröja och BH och rusade upp till badrummet där jag öppnade kranen och lätt kallvatten forsa över armen.
Peter var inte i vardagsrummet när detta hände, men han hörde mina skrik, och han trodde att jag sett en mus, eller något annat läskigt djur i rummet. HAHA, jag lovar, jag skulle aldrig skrika som jag gjorde över en mus, eller över en spindel.


And the tea aggressively burned itself into my skin.  I screamed and threw off my shirt and bra and rushed to the bathroom where I let the cold water soothe my arm as good as it could straight from the faucet.


När jag spang upp till badrummet minns jag att jag såg på min arm hur skinnet krullade ihop sig, det liksom försvann från armen.
Jag minns också att jag tänkte att vi förmodligen inte skulle kunna gå ut och äta middag den kvällen som vi tänkt. Vi hade bokat bord på ett ställe vi velat gå till ett längre tag,  faktum är att vi ÄNNU inte varit på den restaurangen …


I do remember that during that run to the faucet in the bathroom I could see how--right there and then-- my skin shriveled up and disappeared. AND, I do remember thinking that my husband and I would probably have to cancel the dinner reservations we had for the evening ...
Instead of that fancy restaurant it was a night in the ER for me.

Nu har det snart gått två år sedan jag brände mig.
Många av er har frågat om min arm, och hur den har läkt och hur den känns idag.
NU kommer det inlägget som jag länge flaggat för då ni undrat.  Det är gulligt att så många av er undrar  hur det står till med min arm idag.


It has been two years on May, 13  since I burned my arm. Many of my blog readers have been asking how my left arm is doing today, about the healing process, and in this post you’ll get the answers.
I SO remember how I missed seeing an article, blog entry or anything along the lines what one can expect during the healing process of a second degree burn.
So, I thought I better write one myself. Here it is!

Medan jag befann mig mitt i allt detta,  och det var som värst,  saknade jag bilder på hur en brännskada läks, och vad man kan vänta sig under en läkning.
Nu ska jag själv skriva det inlägget, och det både på svenska och engelska, som ni märker.
För nej, jag hittade ingen sådan info någonstans när jag som mest behövde den.


VARNING för starka bilder. Verkligt starka bilder!!
Nu ska ni få följa processen från minuterna efter det hände och fram till idag …


YOU shall ALL hereby be warned, there are graphic pictures in this post.

From the moment I burnt my arm, the healing process (gross pictures to start with), until today.

Let’s go!!





Minuterna efteråt.  Jag kommer för alltid att vara tacksam för att min granne, som är barnmorska, kom in och tog sig en titt på min arm.  Utan att tveka ringde hon Reston Hospital och sa att de skulle få in en brännskada av ganska svårt slag.  De skulle vara beredda.  Vilket de också var.  Vi kom in direkt, och jag blev behandlad omgående.
På vägen till sjukhuset hade jag armen i en kylväska fylld med isvatten.



The Minutes after it all happened.  My neighbor, who's a nurse, called the ER and told them they would receive a burn victim within the next ten minutes.  They should be ready.  AND, they were.  We got straight in, and I got treated RIGHT away!  During the ride to the hospital here in Reston my arm rested in a cooler filled with ice water, and I did sit in the back seat.  Peter drove, of course.






På akuten blev jag behandlad direkt.  De satte in morfindropp, och jag fick medicin mot illamående plus att jag fick en stelkrampsspruta.  Jag fick inte ha armen i isvatten längre, utan istället placerades den destillerat ljummet vatten. Observera min överarm som har blåsor och stora röda brännskador.

In the ER, they had me rest my arm in lukewarm distilled water.  As soon as I got in I got an IV consisting of morphine and I also got some anti-nausea meds.  I also got a tetanus shot right away.
Yes, my arm was burning and hurting.  This was painful indeed.








Yeah, yeah ... I can do this ...





Behandlingar.  Här fick Peter och jag lära oss hur man tar hand om brännskador av det här större slaget.  Den första månaden fick Peter sköta detta, och det tog tid.  I början tog det 45 minuter varje morgon och varje kväll.  DÅ skulle bandagen tas av, såren skulle rengöras så gott det gick.  Sedan skulle ett lager av en silversulfa-salva läggas på.  Det var mycket viktigt att Peter inte doppade det instrument han använde två gånger i burken.  Allt detta gjordes för att förebygga sepsis, blodförgiftning.  Jag hade ingen skyddande hud, utan skinnet var öppet.  Peter fixade detta galant.


Treatments.  We got to learn how to take care of a burn this size.  Peter got to be my nurse for the month to come.  The treatments were time consuming that first month. It took Peter about 45 minutes every morning and every evening to tend to my burns.  First, we had to remove all the dressings, several layers of it.  Then Peter had to clean the arm as good as he could, after that he applied a layer of a topic cream, called Silvadene, a silver/sulphate ointment.  He had to apply a layer of silvadene, without double dipping the instrument he used.  This was all done to prevent sepsis since my skin was so exposed.






Den här bilden är tagen två dagar senare.  Peter lade om armen innan vi begav oss till vår husläkare.  Den stackars husläkaren bleknade då hon såg hur omfattande mina brännskador var.
Hon sa att hon inte kunde ta ansvar för mig, istället skulle jag remitteras till en plastikkirurg.  Jag minns så väl hur min snälla doktor liksom nästan skakade då hon skötte min brännskada.  Under den behandlingen sprack blåsor upp och vatten plaskade ner på golvet.  JAPP. JAPP. så KUL!! SÅÅÅÅ KUL!! NOOOT!!



This picture is taken two days later.  We are on our way to our primary doctor.  Well, let me tell you, that nice doctor was beyond shocked when she uncovered my wounds.  I felt so bad for her, I really did.
And she felt so bad for me.
She referred me straight to a plastic surgeon.  She said that she could not treat this, someone else had to do it.  She could not take responsibility for a burn this severe.
At this point blisters were popping left and right and I lost a lot of fluids this way.
Fun stuff indeed, or NOT!!









Hur kändes det egentligen de där första veckorna efter skadan?
Det jag minns mest är hur trött jag var.  Hela tiden.  SÅ trött.
Jag minns också att jag var tillsagd att dricka massor, massor med vatten.  Vilket jag försökte göra också, men jag minns också hur jag inte behövde gå och kissa nästan under de där första dagarna.  Närapå ALL vätska försvann genom mina brännblåsor.
Nattetid tog jag ibland starkare opioider som jag fick utskrivna.  Men allra mest var ibuprofen det jag tog in, och det hjälpte.
Men, mest minns jag tröttheten, och hur armen bultade och protesterade så fort jag försökte göra något mer ansträngande, som att gå ut och gå.  DET gick inte, jag fick lägga ner allt sådant under ungefär en månads tid.



How was I feeling during the first weeks after the burn?  Well, I was very tired.  Extremely tired.  I was told to drink a lot liquids since I constantly lost so much of them thru my burns.  What I remember from this time is how I never had to go pee really.  It was like ALL my fluids went straight  to my burns.  I had to take pain killers as well.  I had strong ones that I sometimes took at night.  But most of the time Advil was my best friend.
BUT I was tired, soooo tired most of the time.  As soon as I took a walk (I tried) my arm throbbed and hurt.





Hos plastikkirurgen.  Jag gick till honom ungefär två gånger i veckan i början och sedan en gång i veckan.
Plastikkirurgen sa på en gång att jag inte skulle behöva göra en hudtransplantation. Han menade att tiden skulle läka detta.
Peter var den som körde mig till alla dessa läkarbesök.  Jag hade ganska svårt att köra själv i början.


At the plastic surgeon's office.  He looked it over several times,  but he also decided that I did not need a skin graft.
He said that it would heal just fine in time ...
We did see this doctor about seven to ten times during a six week period.  Peter drove to all these appointments, it was a bit hard for me to drive for some time there ...






En vecka senare var det dags att flytta ut Karolina ur studentlägenheten på Elon.  Hennes tredje år var över, möbler skulle stuvas undan och förvaras till höstterminens början.
Jag hängde med ner till Elon, men kunde inte göra ett skit.  Jag var mest bara trött och såren läckte vätska hela tiden.  Jag borde ha stannat hemma.
Medan Peter och Karolina bar och stuvade undan tillbringade jag dagarna med att sitta på olika cafeer på campus.   Den här bilden är äcklig, och armen gjorde ONT.  Det här var ingen vidare bra helg för mig

And, then we had to move my daughter out of her student housing  at Elon University in North Carolina  once her junior year was over.  This was about a week after the burn.  In hindsight, I should have stayed home.  I could not help with the move one bit.  Mostly, I just hung out at the coffee shops at Elon while Peter and Karolina worked and worked ...
I was tired, and my arm hurt a lot during this trip.
Peter was the ever present nurse.  I know, this picture is gross, and it was as painful as it looks.







De här bilderna är tagna tio dagar efter brännskadan.  OCH vid den här tidpunkten i processen gjorde det ont.  Vi gick igenom dessa omläggningar två gånger om dagen, och det tog 45 minuter varje gång.


These pictures are taken ten days after the burn.  Yup, painful it was.  Peter and I went thru this dressing ritual twice a day at 45 minutes a pop.







Två veckor senare.

Two weeks after the burn.






Det här fotot är taget den 6 juni.  Tre och en halv vecka efter skadan.  Det här stadiet var det jag kallar klådstadiet.  Det kliade hela tiden, men framförallt nattetid.  Det var inte mycket att göra åt saken, bara hänga med.  Minns att jag brukade ligga och knäppa och slå på bandaget för att liksom lindra klådan.


This picture is taken on June, 6.  Three and a half weeks later.  I remember this as the itchy stage.  The wounds were constantly itching, especially at night.
But, as you all can see the healing process is going strong.  I also felt better here overall. Less tired and more energized.






14 juni.  En månad och en dag efter skadan.  Mycket ömt och mycket känsligt ännu, och med samma klåda.
Men, här hade silversulfa-behandlingen upphört.  Allt jag gjorde vid det här tillfället var smörja armen med en myket fet F-vitaminsalva.
Jag hade armen i bandage hela tiden, natt och dag.  Men för att göra allt "lite roligare"--och gömma det tråkiga bandaget--hade jag vid det här laget köpt ett helt lager med golfärmar i roliga mönster.  Vid denna tidpunkt hade jag också armen i mitella då jag var ute och gick mina PWs.  Dock, jag slapp använda mitellan allt mindre ju längre tiden led och ju friskare armen blev.



June 14.  A month and one day after the burn.  Still very raw and itchy but so much better.  At this point we did not have to apply on the silvadene anymore.  It was enough for me to just put a vitamin F ointment on to keep the dry skin moisturized.  I had to cover it at all times, night and day.  I started to use golf sleeves during the days to cover the ugly gauzes.  Also, at this point I had started my power walks again, and I had my arm in a sling most of the time.  But less and less of that, too, as a matter of fact.









26 juli.  Vi är på stranden.  Jag fick inte simma, eller bada, alls under sommaren 2017.  Inte heller kunde jag sola, eller ens ha armen utan bandage i solen.  Huden så öm och tunn.  Den skulle skyddas från solen till varje pris den här sommaren.
Det var OK, trots allt.
I juli for jag hem till Norden för att tillbringa sommaren där.  Tursamt för mig var det en mycket kall och regnig sommar det året.



June 26. We're at the beach. No, I was not allowed to swim at all during the summer of 2017. Neither could I expose my arm to the sun. SO I had to cover my arm at ALL times. While I was in the pool to cool off, which I had to do,  I had to keep my arm above water level.
It was OK. No big deal, really.
I left for Scandinavia in July. Luckily for me it was a cold, rainy summer that year.






Fjärde juli med min vän Susanna på mitt deck.  Observera min golfärm.  Så här såg jag ut hela den sommaren.  Dag och natt.  Jag köpte en uppsjö av olika golfärmar och hade kul med dem.  En del trodde först att min arm var tatuerad, andra trodde nog att jag bara var knäpp.  Men, de där golfärmarna gjorde verkligen det de skulle!



On the Fourth of July with my good friend Susanna on my deck. Do you see my golf sleeve? This is the way I covered my arm the entire summer. DAY and night. It got to be a lot more fun with all these crazy golf sleeves that I bought.
Some people thought I had a tattoo. Some people probably just thought I was weird.
But, it really did work wonders!!







31 juli.
Elva veckor sedan skadan. Vid den här tidpunkten höll jag armen skyddad med olika golfärmar natt och dag, jag hade ett tunt bandage under golfärmen, minns jag. Varje dag smörjde jag armen med feta F-vitamin-salvor. Gjorde jag inte det började armen svida och bränna. Huden så torr och skör.
Ibland gjorde armen ONT, det liksom stack och sved i den på ett mycket obehagligt sätt.
Jag var alls inte återställd, men så mycket bättre.



July, 31. Now we're 11 weeks in.
At this point all I did was to cover my arm every day and night. And, I also put vitamin-F ointment on it, to keep it moisturized. Without that ointment my arm got really dry and itchy.
Sometimes my arm did hurt, it sort of stung in it from time to time.
Not well at all yet,  but SO much better.







30 augusti.
Som ni ser är armen i så mycket bättre skick här.
Fyra och en halv månad har gått sedan skadan.
Då denna bild tagits märker jag att det är den sista dokumentationen jag har, tyvärr.
Efter det här blev vädret lite kallare, jag slutade använda kortärmande kläder.  I och med det så slutade jag också med golfärmarna.
Min arm slutade göra ont, ibland stack det kanske till. Men det har upphört.





August 30.   As you can see now the arm is in much better shape.  Not good, but so much better.  We are four and a half month in.
After this, I did not document my arm at all anymore.   I regret that now.  The weather turned colder, I started wearing long sleeves. 
My arm started to feel a lot better.  






Och idag ...

And, today ...




Så här ser det ut idag.
Nästan två år senare.
Känner jag av min skada?
JA, det gör jag. Men det är lite lustigt, jag känner bara av den då jag dricker alkohol. Det kan räcka med några sippar. Min arm reagerar direkt på alkohol. Ärren blir varma och röda. Det känns ungefär som en solbränna.
Mycket lustigt.
Jag antar att det beror på blodflödet?
Förutom det är det lugnt.


This is how it looks today, as of yesterday. Almost two years in.
Do I still have sensations?
YES, I do! What I do exprience is somewhat funny. When I drink alcohol, ever so little, my scars turn bright red. My arm also gets very warm then, and it feels like a sunburn.
This happens every time I have a drink, without fail.
I guess it is due to the blood flow?
But, other than that it is pretty good.








Jag kommer alltid att ha dessa ärr, det förstår jag. De kommer att sitta där för resten av mitt liv.
OM det stör mig?
Nej, det gör inte det längre. Jag försöker inte gömma ärren, de är en del av mig.
Ärren på underarmen ser ut som ett slags skal.
På somrarna måste jag smörja in ärren med solblock. Gör jag inte det bränns min arm direkt.
Huden är fortfarande tunn där.
Men, nej, jag har helt vant mig vid dessa ärr nu.

I will always have these scars. I realize that. They will never go away. It is like a shell on my skin.
Does it bother me?
Not anymore. I do not cover up my arm, I am not hiding it. I just live with it.
Sure, I put some mean sun screens on during the summer months. I just have to that, otherwise the skin there burns fast.
it is still very sensitive.
But, other than that?
No, I am not hiding it anymore.




Och med detta avslutar jag detta inlägg.
Tro mig, det tog TID att skriva detta, lita på det!
Jag hoppas att detta kan hjälpa någon brännskadad att känna hopp och förtröstan. Jag hittade aldrig något sådant här då jag var som mest nedslagen av min brännskada.

And, that concludes this post.
IT took me a long time to write it. Rest assured, people.
I hope some person will get some kind of help, or comfort, from this. I never found anything like this during my darkest hours. I hope someone just like me will find some kind of info here.

Tuesday, April 16, 2019

SO green!




Good morning!!

All of a SUDDEN the world has turned green.
Right before my very eyes. Without me really taking notice.
OK, it is not a deep summer green, of course not.
BUT suddenly it is light green!




When did the world turn so green?  It just happened.  BOOM!











This is an eastern redbud tree. I am so in love with these beauties!




It is spring and it lovely. We have had a very warm April so far.
Now it is totally safe to plant flowers and go ALL in!
So that is what I’ll do this week.
I am going to make my little, tiny front yard super cozy and nice.
Lovely.





Virginia bluebells!








WOOOOAAA, check out the pollen, y'all.  BRUTAL!!!




The deck, also known as The Best Deck (for me at least) will have to wait a bit.
The siding on our chimney is totally beat up by a woodpecker, or woodpeckers. Strangely enough our chimney has a siding made out of wood.
Weird, I know.
So this week some handymen are going to come and take care of THAT problem + that they ‘ll have to paint the chimney once the new siding is up.
When that project is all said and done, Peter and I will have to paint our deck. It is time for that this year. Every so often one has to re-paint the deck.
We’ll do it ourselves. I cannot wait for the deck season to start. I feel eager to start that life. But, it will be a bit delayed this year.
In the meantime, I’ll enjoy the front garden.









I hope you all had a good weekend.
We had a good one.
Two great dinners with good friends. Interesting conversations and a lot of questions.
Fun! FUN!
Oh, and Peter really enjoyed the heck out Game of Thrones, did you?











Have a good Tuesday now!!