Monday, October 20, 2014

Helgen som gick...

Godmorgon så här på måndagen!

Jag hoppas att er helg varit bra.
Min har nog varit så bra den kan, efter omständigheterna.
Vad gäller omständigheterna kan jag nog säga att det i stort sett är status quo än så länge. Kanske blir det långsamt lite bättre, men det är så svårt att säga.
Svärmor är kvar på sjukhuset, och i dagsläget vet jag inte då hon kan/får komma hem.
Hon får SÅ BRA vård.   Hon är i goda, fina händer.
Det känns bra iallafall.


I fredags, då vi kom till sjukhuset rådde världens pådrag. Vi kom till avstängda vägar, polisbilar överallt, brandbilar, flertalet ambulanser, reportrar. FULLT, totalt pådrag, och därtill var halva sjukhuset avstängt.
Då vi for förbi akutintaget såg vi flera män iklädda gula skyddsoveraller, tält som var uppsatta utanför akutintaget. Ja, ett herrans liv, helt enkelt.
Då vi kom upp på svärmors rum fick vi se på nyheterna att det var ett misstänkt ebola-fall som kommit till sjukhuset. En kvinna utanför Pentagon hade blivit hastigt sjuk, och sedan förts till Fairfax Hospital.  Kvinnan hade tydligen just kommit hem från västafrika!
GISSA om det kändes obehagligt, obehagligt nära. Jag erkänner det. RAKT av!
Från neurologen hade vi full utsikt över akutintaget, och jag kunde ju inte låta bli att både fota och undra...



Senare på kvällen kom beskedet, kvinnan som kommit till sjukhuset hade INTE ebola. Thank you VERY MUCH!!!!
Det var en stor lättnad.



Lördagen bjöd på strålande vackert väder.
Min kompis Lotta och jag for iväg på The House Tour of Reston. Detta är något av en tradition för mig och Lotta. Sex privathem i Reston ställs ut för allmänheten. Ja det kostar oss som vill kolla in husen 25-30 dollar (beroende på när man köper sin biljett). Alla hem är unika på något sätt; fin konst, fyndiga planlösningar, fantastiska renoveringar etc etc.
Detta event är mycket, mycket välbesökt. Lotta och jag tyckte det var lika kul som vanligt!!




Utsikt från en sprojlans ny lägenhet på 8 våningen i The Avant i Reston Town Center.  SÅ jättefin lägenhet!  OCH så underbart fin utsikt!!





Reston fyller 50 år iår. Temat på årets husrunda var att ett hus från varje decennium visades upp. Kul ide!
OCH som vanligt toppen att se!





Ett av husen var detta 90-talshus vid Lake Newport.  Helt, totalt underbart fint.  Renoverat från grunden av nuvarande ägare.  OCH sedan har de då denna ljuvliga utsikt att njuta av.
Jodå, jag blev avundsjuk!  Underbart hus, underbart läge!!!


Så här skulle jag också vilja ha min trädgård!!


OCH huset går ju inte av för hackor.  Det här är baksidan som vetter mot vattnet...


Utsikt från decket!


Lake Newport.

Jatack, här skulle man lätt kunna sitta och intaga sitt morgonkaffe!!



Det är verkligen höst nu!
Ingen tvekan om den saken.
Jag älskar det!!
Kyligt i luften, sol och klarblå himmel.
SÅ bra det bara kan  bli vädermässigt i min bok!
I am so happy to live in a world where there are Octobers!
Så i helgen, sent omsider, bytte jag min garderob. Vinterkläderna åkte fram, och sommarkläderna hängdes bort. Detta borde jag ha gjort för en vecka sen, men nu först blev det av.



Höst-Annika!!


Selfie of the week?


Lördagkväll var Peter och jag ute och åt en god middag. Peter var på sjukhuset under dagen.
Igår, söndag, var vi bägge två på sjukhuset i flera timmar.
Det blev inte alls av att njuta av den vackra höstdagen, men det kommer nog flera tillfällen.

Bilderna nedan tog jag från mitt deck igår.









OCH när mörkret faller (MYSIGT!!!!) tänder jag massor, massor med ljus!

ÄLSKA årstiden!!!




NÄ!  INTE julkulor!!  Halloweenkulor som jag har i en ljusstake.  



Idag tänker jag ge mig ut på den första PW jag tar på över en vecka.

Önskar er alla en finfin höstdag!!!

Friday, October 17, 2014

Läget nu...

Godmorgon på fredagen!


Så har det gått många dagar sedan sist jag skrev.
Det blir så ibland då vissa situationer ställer tillvaron på sin spets.

Peter, jag, hans pappa och Peters systrar har tillbringat mycket tid på sjukhuset denna vecka. Peters pappa har tillbringat i särklass mest tid där.
Så hårt det är för en make/maka när något dylikt händer. Livet är verkligen grymt ibland.

Vad kan jag säga?
Det är status quo, mer eller mindre.
Bara tiden kan visa hur framtiden, och hälsan, kommer att bli för henne.

Mina svärföräldrar hade förberett sig för en vinter i Florida. De såg fram emot att bli “snow birds”, att fly vintern här.
Att få slippa snö, kyla, snöröjning och allt som följer i vinterns fotspår.
De gladde sig så åt att få bo i Florida från januari till i mitten av mars.
Nu blir det absolut inte så.
Det var bara för min svärfar att avboka boendet. Jag hörde samtalet då han ringde till mäklaren, så sorgligt…
Jag vet att min svärmor tolererar vintrarna här allt sämre. Hon avskyr snö, kyla, gråa dagar, kala träd och mörker (allt är relativt, det blir ju mycket mörkare på vintern även här).
Jag tror till och med att vintern påverkar min svärmors psyke. Det hade varit så underbart för dem om de hade kunnat få vara i Florida denna vinter, det hade varit dem så väl förunnat.

Nu blir det nog istället en livslång rehabilitering.
Min svärmor är inte heller den starkaste personen i universum. Hon har länge haft olika problem med sin hälsa.

Jag observerar sköterskor, läkare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter och beundrar dem så för det jobb de utför.
De flesta är så bra, och har så fin hand med svärmor.
Men en sköterska brakade in på rummet och tittade ut över vädret (det var oväder till max då) och sen på svärmor, som sov.
Sköterskan säger då;
-Lyckliga henne, tänk den som ändå kunde få sova som hon just nu…
Jag trodde knappt mina öron. Snacka om att säga fel sak till fel personer.
Jaja, fort och fel, antar jag.
Förutom den fadäsen har jag annars bara gott att säga om intensivvården.
Nu har svärmodern lämnat intensiven och flyttats till en närbelägen enhet på sjukhuset. SÅ, det ÄR ett steg i rätt riktning.


Fredag idag.
Det blir en resa till sjukhuset om en stund igen.

Karolina är tillbaka på Elon.
Det blev ju så tråkigt avslut på hennes höstlov. Men jag är SÅ glad att vi träffade farmor på söndagen, innan hon blev sjuk. Det känns som om Karolina och hon hade bra samtal då. Tacksam och glad för det.
Vi ska hoppas att de även i framtiden kan ha fina samtal.


Vi vet verkligen ingenting om det som ska ske i våra liv, och bäst är det.
Livet kan verkligen ändras på en sekund.

Nu tar jag helg, och på måndag räknar jag med att komma tillbaka med full styrka igen.

TACK så innerligt för fina kommentarer, mails och hälsningar via Instagram! Det betyder mycket!


Önskar er en fin och lugn helg. På alla plan!

Tuesday, October 14, 2014

Right now

...I might be a bit absent from the blogosphere for a couple of days.
My Mother-in-Law is very, very, very ill.
She's in the ICU.

Peter and I will be spending time in the hospital over the next couple of days.
I'll be back here on my blog soon again, when things are not quite as turbulent as they are right now.
Instagram might be a bit quiet for a while, too.

I just want you guys to know.

Take care of each other, and spend all the time you can with your loved ones!

Monday, October 13, 2014

Hemma!

Karolina är hemma.
Naturligtivs var planet försenat i fredagskväll, och naturligtvis berodde det på vädret.
WHAT else is...???


Men, coola Karolina lät inte lite åska och turbulens stoppa henne.
No!
Istället för att vara skraj ovan molnen så fotade hon åskvädret och tyckte det var så coolt.
Vackert så!


Alltså blev det en sen middag i fredags, jag tror inte vi åt förrän närmare 21:40.
Men, Karolina lät sig väl smaka!!
Det roliga är att hon verkligen njuter av min mat nu när hon är hemma. Jag är verkligen ingen gourmetkock, men det ÄR roligt då hon prisar min mat. NU mer än hon någonsin gjort förr.
Den Flygande "Jakob'en" gick åt med försvinnande fart.
Roligt!!
Igår, söndag, beställde Karolina Boeuf Bourguignon, och det fick hon givetvis. En rätt vi alla älskar.
Ikväll har hon beställt en gammal goding, Spagetti med köttfärssås. Jaja, det skall ske :-)



Så här ser det ut inne i mitt kök just nu.  Jodå, vi tycker det är mysigt...







ALLA (nästan) är verkligen hemma från college på höstlov nu. Anledningen är naturligtvis den att det är Columbus Day här i USA idag. Det är därför universiteten passar på att skicka hem sina studenter för lite ledighet så här på höstkanten.
Det betyder att Karolina har massor med vänner hemma i Reston nu, och Peter och jag får "dela" henne med kompisarna.
Peter och jag har träffat flera av Karolinas goda vänner denna helg, och det har verkligen varit roligt!
Det är SÅ KUL att se dem alla tillsammans.
OCH roligt att tala med vännerna, och höra om hur de trivs på sina  respektive skolor.




Fem goda vänner från South Lakes High School!!  Carlie går på Virginia Tech, Sasha P på University of Virginia, Sasha A på Northeastern i Boston och Allyson på University of Virginia.

Vädret?
Nej, det har varit kyligt och regnigt denna helg.
Det gör inget alls. Ja, det var ju absolut en nackdel med det försenade flyget, men annars spelar det faktiskt ingen som helst roll.
Jag tror att vi alla tycker det är skönt att vakna till smattrande regn mot fönster och tak.
Vilsamt, rogivande och mysigt.




Så här ser det ut på min nedre uteplats mot golfbanan.  Jo, så jätteskönt med denna höststämning och dess regn, tycker jag...

Idag måndag, alltså även Columbus Day, jobbar Peter. Han har aldrig varit ledig denna dag, och är så inte idag heller. Karolina och jag ska åka iväg och handla lite vinter/höstkläder åt henne.




Kort sagt, det är trevligt att ha "ungen" hemma!


Ha en fin måndag!!

Friday, October 10, 2014

En rolig dag

Ikväll kommer Karolina hem!!
Det ska bli så roligt att få hem henne!
Jättekul, helt enkelt!



I kylen ligger alla tillbehör som behövs till den Flygande Jakob som hon beställt.
Jajamen, det är hennes älsklingsrätt, och den skall hon få!!
I kylen ligger annat som hon också vill äta då hon är hemma.
OCH ja, självklart har jag även köpt guldfiskar (små kex), körsbärstomater, jordgubbar, hallon och blåbär.


Jag vet att Karolina är glad över att få komma hem.
Nästan alla unis har höstlov nu, och det gör ju det hela ÄNNU roligare!
Hon kommer verkligen att träffa alla sina vänner från gymnasiet på detta lov!
Jag vet att de alla gläder sig SÅ!


Detta är det första lov de har från sina universitet.
Gissa om de kommer att ha mycket att prata om. Ja, även fast de Facetimar, Skypar, Snap Chattar och WHAT NOT!!
Det är ju iallafall inte samma sak som att ses ansikte mot ansikte.
Imorgonkväll ska vi alla på en Open Mic-kväll i närbelägna Vienna. Där ska en kompis till Karolina uppträda, eller två kompisar förresten. Samtidigt får jag träffa vissa föräldrar som jag är bekant med från High School-tiden. Det ska bli roligt allting, känner jag.


South Lakes High School, liksom MÅNGA andra high schools i området, har sin stora Homecoming i helgen! 
Absolut har de synkat Homecoming så att alla college-ungarna ska kunna vara med på fotbollsmatchen (American Football), paraden etc.
Tyvärr kommer Karolinas flight in så sent ikväll att hon landar ungefär i halvtid av fotbollsmatchen. Ingen match för henne, alltså.
Men, vädret ska inte bli någon höjdare den här helgen hos oss, så den matchen kanske inte blir så välbesökt? Tråkigt nog.



Homecoming på High School var roligt, det tyckte jag också.
Speciellt paraden, och allt som hörde till matchen i form av SCHOOL SPIRIT och stämning.
Jag vet att de flesta skolor denna vecka har haft sin så kallade "spirit week". Då har de olika aktiviteter på skolan varje dag, och varje kväll. DET där tyckte Karolina alltid var roligt då det begav sig. Fasiken, tänk att jag inte har en high school unge längre, hur konstigt är inte DET?
Nästa helg har Elon University SIN Homecoming, men jag tror att Homecoming på High School är större än Homecoming på college.


PÅ söndag kommer en god vän hit och träffar Karolina, och äter middag med oss.
Tiden kommer att flyga. Redan på tisdag åker Karolina tillbaka till Elon igen!
Nästa gång hon kommer hem blir till Thanksgiving, alltså i slutet av november.


Jodå, jag har pyntat till Halloween.
MEN, jag tycker inte jag får till någon FEELING!
Tycker inte att min "nerv" är närvarande iår. Jag ska ändra och fixa lite innan kvällen, och så får jag se vad dottern säger.
Bilder på mitt hus lovar jag att visa i nästa vecka.
Mysigast är det inomhus just nu. Här inne finns det fullt av ljus, små pumpor och ett och anat spöke. Men, de spökena är av den snälla sorten.
Förstås, hihi!!


Förresten, det sägs att vi på den amerikanska östkusten går en ISKALL vinter till mötes!
Lika kall som i fjol, eller kallare, säger de som vet. Nåja, vi får väl se...
EN sak vi SKA göra denna helg är att stänga av vattnet utomhus. OCH att se till att kranarna töms. Strypa utkastaren till vintern.
Aldrig, aldrig att vi gör om det MISSTAGET igen. Jag hoppas att mitt hus aldrig mer ska råka ut för en översvämning. OCH, det vill jag inte att någon av er ska vara med om heller.
Bäst stänga av NU!
Utelivet på deck, täppa och framsida är iallafall över säsongen.
Allt har sin tid, och vart företag under himlen sin stund.


Ha en finfin helg, och ha ROLIGT!!!

Thursday, October 09, 2014

Och så blir det lite punkter...

Hej på torsdagen!



Without further ado!

Punkterna!


*  Gone Girl!
I lördags innan kräftskivan gick Peter och jag på bio. Vi såg filmen Gone Girl. Både Peter och jag har läst boken, och vi gillade den VERKLIGEN!
Jag är inget större fan av deckare, men denna är MYCKET speciell och annorlunda i hela sitt upplägg. Filmen gillade vi mycket, de har följt boken så nära det bara går. OCH ja, de har lyckats.
Filmen är mörk, på ALLA plan. Ben Affleck och Rosamund Pike (ny för mig) ÄR verkligen Amy and Nick!
SE denna film, gott folk. OCH läs boken. Författaren heter Gillian Flynn.






*  Julmusik.
Alltså, nej! Att börja lyssna på julmusik redan nu ringer så ILLA i mina öron. Är det verkligen kul, och speciellt, att börja lyssna på julllåtar redan i september (som jag läst att en hel del gör)? Förlorar då inte musiken all sin glans då det äntligen blir december? Jaja, each to their own, I guess.
Det kanske är lättare här i US där hösten har så många fyrar längs kusten som delar in den i klara och tydliga högtider.
Först har vi Halloween, och sen har vi den största helgen av alla, Thanksgiving, i slutet av november. Efter Thanskgiving kör jag julmusik fullt ut, men inte innan.
Vet, som sagt, att hösten inte är lika uppdelad hemma. Men, snälla, inte julmusik redan, och inte jul i någon form! Inte än!
Här ser man att julen börjar dyka upp i affärerna. Den ligger på lut bakom alla Halloweenprylar och bidar sin tid.
Efter Halloween kommer nästan alla butiker att börja julskylta.





*  Då blundar jag…
Nu är det snart Halloween! Eller ja, inte än, det är den 31 oktober, som alltid. MEN detta är skräckfilmernas stora tid. Nu släpps de flesta av dem, och man ser flertalet trailers på TV. Alltså, jag kan inte ens se de trailers för skräckfilmer som visas på TV.
Jag får titta bort, blunda eller prata riktigt högt med Peter om något bara för att slippa höra och se det LÄBBIGA på TV.
Samtidigt känner jag stor fascination inför hela skräck-genren, men det är ingen ide för mig att se en skräckis. Jag skulle bli SÅ rädd, och min sömn skulle bli förstörd i några veckor. Det är, helt enkelt, inte värt det. Även om jag kanske innerst inne skulle vilja…



*   Milda dagar.
I helgen hade vi ganska kyligt väder, och i måndags var det så pass kallt inne i vårt hus att vi bestämde att det var dags att slå på värmen för säsongen.
SÅ skedde, och jag noterade såklart det hela i min dagbok.
Nu är det milda dagar återigen. Regn i massor på kvällar och nätter, och soliga dagar. Ganska så PERF!
Jag kan lätt sitta ute och äta frulle nu, och bli svettig i solen (solen steker ner på min framsida på morgonen). Dagstempen ligger på runt 20-23 grader nu.
På kvällar och nätter blir det självklart mycket kallare. Till helgen lär det ska regna non-stop, det gör inget.



De här bilderna tog jag igår.  De är alla från bostadsområdet The Wharf här i Reston.  Tagna med min lur.






*  Tack,  och oro.
Tack för alla fina, och kloka, kommentarer i gårdagens inlägg. Ibland skriver jag ju om lite allvarligare saker, och då känns det bra för mig med feedback från er.
Inget nytt finns att säga om fallet Hannah på UVA. Det verkar som om utredare och polis står vid en återvändsväg. Så frustrerande. Den misstänkte mannen säger inget alls.
Nej, det är klart att JAG inte går omkring och är nervös, eller livrädd, för att detta ska hända min dotter. SÅ kan ingen leva, då blir man knäpp väldigt snart. MEN, eftersom detta är en så bekant skola och område (för oss i DC-området), så blir det absolut på det sättet att de flesta av oss i DC-NOVA engagerar oss, och tänker mycket på detta. Oro och skräck är en sak, men undran och frustration en helt annan.


*   Svennefrulle.
Ja, det har vi idag.
Jag är oerhört tacksam och glad för mina svenska vänner, som ni vet. OCH jag är så glad att vi kört denna svennefrulle på veckobasis i 14 år!! Otroligt va!!
Otroligt, men sant!!


Önskar er alla en finfin dag!

Wednesday, October 08, 2014

Mardröm

Hej alla!!


Igårkväll satt jag och tittade på nyheterna, vilket jag alltid gör klockan 18. Jag ser NBC, och de lokala nyhetssändningarna.
Jag gillar dem bäst, och dessutom följs de av Brian Williams Nightly News klockan 19.


Det som upptar nyheterna ganska mycket just nu är ett försvinnande av en 19-årig flicka på universitetet, University of Virginia (UVA), i Charlottesville. Charlottesville ligger ungefär två timmar sydväst om DC. Det är ett av USAs allra finaste universitet, och ett mycket poppis college att söka till för ungar i mitt område.
I Karolinas high school-klass började 29 ungdomar på UVA, så vi har verkligen kontakter på den skolan.


Men, nu rapporteras det om hemska saker därifrån. En flicka (Hannah, 19 år, andraårsstudent) har varit försvunnen därifrån sedan den 13 september. Hon sågs senast då, och sedan dess har ingen hört ifrån henne.
En man sitter misstänkt, men han har inte erkänt något alls. Mannen i fråga är den ende misstänkte i dagsläget.
Varje dag väntar jag på att få höra att något nytt hänt i det här fallet, men inget klarnar.


Man får se presskonferenser där det stackars föräldraparet står gråtande och bönar och ber att någon ska erkänna var deras dotter finns, och vad som har hänt henne.
Jag känner deras skräck och sorg ända in i märgen. Detta är varje förälders utlimata mardröm! Att ens barn ska försvinna.
Denna tjej var inte spiknykter den kväll hon försvann. Hon var på väg hem efter en fest på universitetet. Men vaddå? DET spelar verkligen ingen roll. SOM någon sa, denna tjej skulle kunna gå hem naken och asfull utan att någon för den skull har rätten att kröka ett enda hårstrå på hennes huvud. Lämna våra tjejer I FRED!!!

Igår var det ännu ett inslag med Hannahs föräldrar (Hannah kommer från Northern Virginia, ifrån en förort nära mig). Ännu en gång bönar dessa föräldrar om att någon ska träda fram.
Igår sa pappan, med rösten full av svartaste sorg,
-detta är inte bara en förälders värsta mardröm, det är en brors värsta mardröm, fastrar, farbröder, mostrars och morbröders värsta mardröm, kusiners värsta mardröm, mor och farföräldrars värsta mardröm, vänners värsta mardröm.
ALLA blir drabbade av detta, inte bara föräldraparet. Utan verkligen precis ALLA i denna flickas liv och närhet.
Själv blir jag alldeles tjock i halsen och blank i ögonen varje gång jag ser, och läser, om detta fall.
Kan knappt läsa en artikel utan att samtidigt torka mig i ögonen.
Jag hoppas verkligen att man snart ska få klarhet i Hannah-fallet. Det allra värsta för familjen måste vara det som pågår nu; att leva i absolut ovisshet (även om de säkert befarar det absolut värsta).


Detta händer då och då. Oftast tjejer (fan också. Kvinnofrid tack) försvinner från college.  De hittas mördade av någon manlig student, eller fd pojkvän etc. IBLAND hittas de INTE ALLS.
Självklart är detta något som jag ibland tänker på också, tänk om något skulle hända…
Oftast knuffar jag undan tankarna innan de blir för stora. Detta ÄR en av mina stora rädslor.
På ett välartat Flag-Ship University som UVA tror man kanske inte att det ska hända. Tyvärr är det inte första gången det händer. Sådana här otäcka saker har hänt där förr. OCH, det kommer att hända igen. Om och om igen på olika ställen runt landet, och i världen. Det är en farlig värld för tjejer och kvinnor.

Samma med Elon (OCH många, många andra unis), välartat och säkert. Men, hur säkert är egentligen ett ställe? Inget ställe på jorden kan vara säkert till 100%.


Just nu jobbar Karolina bakom scenen på en föreställning, hon jobbar som scenarbetare (tech) varje kväll. Hon lämnar teatern klockan 23, går hem i mörkret över tysta parkvägar på campus. Oftast i sällskap, men ibland ensam. Det är inte långt mellan teater och studenthem, men det behöver inte vara långt heller när något vidrigt händer. GUD förbjude.
DET är inte nyttigt att tänka för mycket...


Just nu önskar jag mest att Hannah ska finnas i livet, och att den som vet var hon finns ska erkänna. ERKÄNN NU!!!
Mitt hjärta blöder för familjen. Blöder.

Tuesday, October 07, 2014

A wine tour in nearby Leesburg, Virginia

Sunday, Peter and I were invited to go on a wine tour to Leesburg here in Virginia. Leesburg is located about 30 minutes from Reston. It is a very quaint place, a beautiful old town in Loudon County here in Northern Virginia.
The town also has it fair share of wineries.

The couple that invited us on this tour had rented a limo! And, yes, that was a VERY nice way to go!
The couple had also set up private wine tastings for us at the two vineyards we were visiting.
I am so thankful that Peter and I were able to tag along.
Thank you Kelly and John!!


The weather this past Sunday was PERFECT! Crisp, and cool and so sunny. A great day for a wine tour!



Well, it is not every day that I get to travel in a limo, let me tell you!!


Inside the car!


Here we are at the first vineyard, Zephania. The couple that owns it also lives here (as it is almost every time).  They live in this house, and they welcome visitors every Saturday and Sunday into their own private space   This place really spoke to me, I loved it!!!  I so want to go back! And the wine? IT was good, as a matter if fact!









Here we are in the library where we had our wine tasting.  The owner is the woman holding the bottle.  She was just so nice, so pleasant.  She said that she really likes living on a vineyard, running it and holding tastings.  She works as a teacher during the week, but has visitors every weekend in her home, strangers, like us.  Fantastic.  But, she says that they (the owners) take January and February off (they close the vineyard for visitors then, just to breathe a bit).  I don't blame them!  We felt so welcome here!!



The home!  From 1820.  Yes, we also heard about a couple of ghosts that reside here.  I love, love. love this house!!!




The back of the home.  SO serene, just a small country road and then just the country side.





Grapes, straight from the vineyard.  Grapes and plenty of bees...


Time to leave.  However, I will be back...


Here we are at the second Winery, Stone Tower Winery. The place had a totally different vibe to it. Bigger, more commercialized, posher, newer in every regard.  Yes, the family lives here as well.  It is stunning and beautiful in every regard, and you just want to hang out in the front yard.





Or, you can just hang out inside!  COZY!!


The vineyard has different, nice seating arrangements everywhere.






This is our group in the middle of a flight of wines.  The wine?  Ummmm...maybe not the best.  BUT, the atmosphere here is awesome!  A very popular place!  A place to hang out for an afternoon with mediocre wine, great views and fantastic ambiance.




Here is the wine-group!!









I am so happy to have discovered two new wineries. I did like the first one the best, in every regard. BUT, I would absolultely return to the second one as well.
Thankful to live in an area that contains so many lovely wineries. It is so fun to go visit these places. All are beautiful, sometimes the wine is not so good. But, it is FUN regardless. It is a perfect weekend outing.
Especially in the fall!


Have a good one!!!