Thursday, January 19, 2017

Hos ortopeden, Imorgon x 2, Netflix-tips, lånade bilder ...

Hallåj på torsdagen!


Men vad snabbt denna vecka går!!!
Den fullkomligt flyger.


*  Ortopeden sa …

Jag var hos ortopeden på min andra kontroll efter operationen i förrgår. Det gick bra, på det stora hela. Han är jättenöjd över hur knät läker.
OCH han sa att det tar tre månader att helt läka ihop. Alltså, det betyder sex veckor till för mig.
Han kunde inte lova att mitt knä någonsin blir helt bra igen. Det är helt enkelt för anfrätt av artros. Man kan säga att det är helt förstört, faktiskt.
DET känns inget vidare att höra. Men, min knäled i övrigt, och mitt skelett är starkt och av “best quality” (men vad BRA då, haha). Det hjälper ju inte problemet precis.
Vad man kan göra är att byta ut knäskålen. Inte köra en hel knäprotes alltså. Fast, nej, jag vill inte. Inte just nu iallafall.
Jag tycker att mitt knä till 80% är bra nu, och om jag ger det sex veckor till så kommer det säkert att bli bättre.
Det finns “dämpare” längs vägen, kortisoninjektioner och/eller “viscosupplementation”-sprutor. Han måste dock vänta med att ge mig sådana. Det är för tidigt just nu.
Kanske kör jag så?   Kanske går det ändå?
Jag får ge det sex veckor till.
Jag har fått vandringsförbud i sex veckor till, och när vi väl ska ut på hajk igen så måste vi ta det lugnt. Stigningarna är värst, som han sa.   De sliter enormt på ett dåligt knä. Ja, att ha “common sense” och “be wise. Listen to your body. DO not let eagerness rule”.
Att promenera på Restons parkvägar går däremot bra. Inga problem. Inga ojämna underlag ännu på ett tag.
MEN, ja det är som det är detta.
Mitt knä ÄR dömt, mer eller mindre.



*   Imorrn …

…kommer Karolina och hennes kompis Katie hit! Det ska bli så kul (och det är SÅ oväntat) att få hem Karolina. De kommer ju hit för att de känner att de vill delta i The women’s march on Washington på lördag. Härliga, starka, engagerade tjejer som åker sex timmar i bil på fredageftermiddag, och sen tillbaka till Elon igen på söndag lika långt.
De är så välkomna.
Peter och jag är så taggade på marschen!! YAY! Styrka och kraft! Många, många män deltar i marschen också.
Vet ni att 200.000 personer förväntas delta! DET är många det.
Ja, jag erkänner att jag är lite orolig också. Det kommer att finnas många motdemonstranter som kantar gatorna. OCH arrangörerna--och DC-polisen--har redan börjat upplysa om vad man gör under till exempel en tårgasattack etc.
Så visst, visst funderar jag även om polispådraget är enormt.
Men vi ska IN. Vi tar tunnelbanan. Denna marsch känns SÅ nödvändigt alltså!

Bild från womensmarch.com

*   Netflix-tips!


När Karolina gick i sjätte klass älskade hon att läsa böckerna om The Baudelaire children. Alltså, bokserien “A Series of Unfortunate Events”. Karolina slukade de böckerna. De är skrivna av Lemony Snicket. År 2004 kom filmen med Jim Carrey som Count Olaf.   Meryl Streep var Josephine.
NU har serien kommit till Netflix, med Neil Patrick Harris som Count Olaf och med Viola Davis som Josephine.
OCH ja, jösses alltså så underhållande det är. Det handlar om tre syskon vars föräldrar dör i en eldsvåda (vilken barnen aldrig ser).   De (barnen) sänds sedan runt till olika släktingar som alla är stora original och mer eller mindre konstiga hela bunten.  Serien innehåller en STOR portion humor.  Hela tiden är barnen jagade av Count Olaf som dyker upp i olika förklädnader.   Barnen är nämligen mycket förmögna, och Count Olaf vill komma åt deras stora förmögenhet.  Men de tre barnen är gruvligt intelligenta och försigkomna, så det är ingen lätt match för greven.
Det är en drömroll för Neil Patrick Harris. Han får spela ut hela sitt register.
OCH så är miljöerna SÅ fascinerande. Det hela utspelar sig i någon slags  obestämbar tidsålder,   kanske kan man kalla det steampunk?
Så, mitt tips till er är idag är, se serien!


Bild från Netflix

*  Att ladda ner, och låna, mina bilder!


Igår fick jag en jättefin kommentar från en bloggläsare som läst här ett tag utan att ha kommenterat. TACK snälla Nilla för det, för din kommentar. Det är SÅ roligt att höra från okända läsare.
Kommentarer är otroligt viktiga för oss som driver bloggar. Utan ER läsares input så blir det ju inget roligt. Kom detta ihåg. TACKAR alla som tar sig tid att kommentera. TACK!!

Men det jag vill komma till är att igår skrev Nilla att hon “lånat” en bild av mig som jag tagit på Elon. JÖSSES vad jag UPPSKATTAR att du talade om det! JAG ser nämligen när någon har laddat ner mina bilder. OCH jag undrar alltid varför de laddats ner, och vad de ska användas TILL. Jag har  copyright på dem. Det är verkligen OK att låna dem så länge det talas om vem fotografen är, och varifrån de kommer.
Ett tag hade jag mina bilder låsta, dvs det gick inte att högerklicka. MEN det är fåfängt, för det finns andra vägar att ladda ner bilder på, om man nu skulle vilja det.

SÅ det är OK att låna bilderna. MEN tala om det för mig , precis som Nilla som kommenterade igår gjorde. Jag blev alldeles superglad över att få höra just det. För, ja, jag kan se  om de laddats ner.



*  Jaha, och ännu en punkt om morgondagen ...

Imorgon installeras vår nye president. Imorrn är det dagen I som Inauguration. JAG brukar älska det. All pompa och ståt som omger en presidentinstallation. Det brukar vara så att jag sitter klistrad vid TV:n.
Imorrn kommer jag inte att titta. Inte alls. Jo, kanske på talet han ska hålla bara för att jag är nyfiken. MEN jag kommer inte att se paraden, och jag kommer inte att se festligheterna på kvällen. GLÖM det.
Trump går in i sitt ämbete med en ALL time LOW. Förväntningarna på honom är bottenlåga.

Bild som jag tog medan jag läste Washington Post igår.

Vet ni det skulle inte förvåna mig alls om han inte ids sitta i fyra år. Jag tror att han kommer att lägga av i förtid.  Det blir för jobbigt och oglammigt, helt enkelt.    “What kinda crap of s**t is this lousy job?”.
Typ.
Aja, den som lever får se …


Med detta önskar jag er alla en mycket fin torsdag!!!

Wednesday, January 18, 2017

Amerikanska Fenomen: Skolstolthet. School Pride!

Godmorgon!


Idag tänkte jag att vi skulle ta oss en titt på min serie Amerikanska Fenomen igen.
NU vet jag inte direkt om detta är ett renodlat amerikanskt fenomen? MEN, det känns som att det är det för mig.
England kan säkert tänkas ha liknande, och givetvis Kanada och kanske Australien.
Men, jag väljer att kalla det ett amerikanskt fenomen: skolstolthet. School pride.



Samtliga bilder i dagens inlägg kommer från Elon.  Jag har tagit dem i bokhandeln där.  OCH de illustrerar detta med att vara stolt över sin skola.



Ja, det finns otaliga koppar och muggar att välja bland. Om jag har muggar här hemma från Elon?  But of course ;-)

Är det något de flesta amerikaner får med sig från första början ÄR det just stoltheten över den skola de går på.
Det börjar redan i låg och mellanstadiet. Skolorna har maskot, den trycks upp på t-shirts och på annat material som man sedan kan köpa. Skolorna anordnar “spirit days” och “spirit weeks”.
Att få känsla för sin skola börjar direkt.
Många aktiviteter efter skolan sker via skolans regi likaså, och i och med det stärkts skolstoltheten ännu mer.
high school börjar man verkligen märka av detta, om det inte märkts innan dess (vilket det HAR  även på Middle School och Elementary School, som sagt).
Men i HS blir det riktigt kännbart.



OCH kanske vill man pryda sin bil med en Elon-registreringsskylt?  Nej, jag har ingen sådan.


OCH såklart finns det massor av dekaler för bilen och annat att köpa.  Om jag har bildekal från Elon? JAPP.

OCH mjukdjur.  Nej, jag har inget sådant.

I HS finns det massor, massor, massor med aktiviteter efter skolans slut. Fotbollsträning, dans, teater, shack, debate-team, cheer leading, konst OCH så mycket mer! SAMT givetvis MUSIK. Både The Marching Band, symfoniorkester, körer och jazzband. Man kan egentligen säga att det finns något för ALLA intressen på en high school.



OCH kepor, i parti och minut. Peter har en kepa från Elon, jag har ingen.






OCH såklart, tröjorna!!!  I massor!  Jodå, både Peter och jag har tröjor därifrån.

NU ska jag lägga in en stor fet brasklapp, detta gäller skolorna där jag bor. USA är SÅ stort, och skolsystemen är  SÅ olika även från kommun till kommun i samma stad.
Sedan skiljer sig public schools från privatskolor. Karolina gick på public school, alltså vanlig kommunal skola hela vägen från Kindergarten till 12 klass.
Jag tillägger också att jag bor i en rik kommun (och därmed betalar vi hög skatt) och i och med att det är en rik kommun följer oftast BRA public schools i dess kölvatten.
Orättvist? javisst, är det det, att inte alla har tillgång till toppskolor från början. Mycket orättvist till och med.
MEN bra public schools har vi alltså där jag bor.
Det kan alltså vara, och ÄR, helt annorlunda på andra ställen i detta jättelika land.   Som alltid har jag min referensram här, och det är bara utifrån den jag kan uttala mig. MEN det vet ni ju redan, att landet är enormt och att det skiftar väldeliga inom USA.



OCH så finns det bebiskläder och bebisprylar!



Skolårskalendrar, förstås.

I high school tävlar man då, med sitt lag/grupp/klubb/på egen hand genom sin skola. Fotbollsmatcher, basketmatcher, musiktävlingar, golf, dans,  konsten i att kunna debattera, simning … You name it. Det är genom skolan det sker, och därmed stärks skolstoltheten något enormt.
Man blir stolt över den skola man går i.





ÄNNU fler tröjor!!


På universitet är det YTTERST påtagligt.
Säg den som inte sett en collegetröja! Minns att på 70-talet (tidigt 80-tal kanske?) var det sjukt poppis att ha collegetröjor i Sverige. Ofta med UCLA tryck, vilket vi uttalade UCKLA. UCKLA-tröjor. Eller så var det YALE-tröjior man kunde se då och då. Kanske någon hade en tröja där det stod Princeton?   Komiskt, men dessa tröjor är nog något vi ALLA minns. Iallafall om man är i min ålder.




OCH en extra snygg ram (ramar) kan man köpa när ens examensdiplom ska upp på väggen!



OCH det är ju så sant, denna skolstolthet är så PÅTAGLIGT stor på samtliga 4-åriga universitet.
Du går in i skolans bokhandel och du översköljs av skolans emblem och logga. ÖVERALLT!! På tröjor, på jackor, på filtar, på muggar, på julprydnander etc etc. ÖVERALLT!! Skolorna gör sig en stor hacka på allt detta, inget snack om den saken. Eleverna handlar, föräldrarna handlar och före detta, och blivande, studenter handlar
De flesta college-ungar visar med stolthet upp vilken skola de går på.  OCH den stoltheten behåller de  även sedan de tagit sin examen, lämnat skolan och fortsatt sina liv.  MEN skolstoltheten finns kvar!
Peter gick ut George Mason University för snart 30 år sen!! MAJJ GADD!! Men han bär än idag collegetröja, är stolt över sin skola och hejar verkligen fram skolans basketlag (på plats) under säsong. Den säsongen är förresten NU.
En alumni är stolt över sin Alma Mater hela sitt liv. I de allra flesta fall, är det bäst att tillägga.   Så är det bara.

När jag var på Elon sist tog jag en massa bilder över det man kan köpa där, i bokhandeln.
Det finns mycket. Vad jag har på bild här är endast en bråkdel.



Alltså jo, det finns en del grejer kan man säga ...

Nyckelringar och plånböcker och såklart det band man kan ha om halsen för sitt student-id, studentleg, som samtidigt är både betalkort och nyckel.



Ha nu en fin onsdag!

Tuesday, January 17, 2017

In my rearview mirror part 1.

Good morning!


It is time for me to review the first half of 2016.
I do this every year, here on my blog.
I certainly hope you would like to tag along.

So, let’s look back on 2016 from where I am sitting.


January!


It was a mild winter last year. VERY mild. Actually, it seems to follow suit this year, as well.
But, anyway, it was mild during the winter of 2016.
However, we did have an ENORMOUS blizzard, Snowzilla. Or, its official name was Jonas. I love storms like that.
I have said it before, I’ll say it again; as long as you are safe at home, have power, heat, food, water … and wine ;-) Your are SO set!
Life went on after Christmas and New Year’s, as always.
We drove Karolina back to Elon. Settled in as “empty nesters” again.



Elon in January, the camellias were blooming ...


My first PW last year.  Early in the morning, as usual.  THAT was way before the knee gave me hell.


Snowzilla RULED!!  We got SO much snow in such a short amount of time.  Yes, we got slammed. Hard.  But, Peter and I enjoyed it! We got close to 3 feet in Reston (90 cm) in 24 hours.  To dig out the cars? WELL, not so fun.  Peter and I are strong, though.  We helped our neighbors out as well.


Peter is venturing out on the course.  This is right behind our home.  IT was SO windy and cold when I shot this pic.  And even more so out on the open golf course.  But, OOOO so cool!  White out conditions.



The day after ... Right outside my front door.

February!



The mild winter continued. BUT, as always (or so it seems) we got slammed by a snow storm around President’s Day (mid-February).
As always, I loved it.
Peter and I made lots of nice weekend dinners at home.
Come think about it, during 2016 we stopped going out for Friday dinners! I cannot remember the last time we had Friday, or Saturday, dinner at a restaurant! Good for us. The food you have at home is usually a lot better than the food you get at an establishment. PLUS that the coziness factor is UN-beatable at home.
I hope this trend WILL indeed continue for us. Another plus, I am improving as a cook, and that is good!
Lotta, Charming Charlie, visited me.  Nowadays she's more active on Instagram, find her there @charmigt_sa_charlie.   We had a very nice dinner here at my place.  She's one of those super friends I have made thru my blog.  Blogs do rule.  Instagram has taken over a bit for a lot of people.  But blogs are still the best social medium, in my opinion.
I started fretting over the fact that I would turn fifty.
My mom and our friend Helga arrived in the end of February to celebrate said birthday.



Dinner for two.  My absolute favorite thing in the world.  Or, dinner for three and four works just as well!  


Snow storm around Prez Day.  


Tulips are, indeed, winter flowers.  I try to get new ones every weekend.


And, I have Lotta!! My awesome friend here in Reston!   Lotta and Anna (she lives in Ashburn) are the true bakers in our Swedish breakfast club.  They rule when it comes to this.  Lotta, you can always count on the best of the best at her place.  Anna's baking is pure gold as well.  Look at Lotta's semlor here!  Shrove buns with cardamom, whipped cream and lots of almond paste.  MY favorite pastry, without a doubt.


And, my mom and Helga came to visit!!  SO. MUCH. FUN!


March!


I did really turn fifty!
I threw a party that was totally cray and FUN!! So fun, in fact, that I went to bed thinking “what the F*** did just happen?”.
It was so much fun having my dear Mom and Helga here. The ladies shopped until they dropped (of course, right). I was their own personal shopper and chauffeur. We did have an early heat wave in March, so when we were in DC sightseeing it was 27 degrees C, or 80 F. BUT,we also experienced a snow storm in the beginning of the month. The ladies got to experience  classic Washington DC weather of the schizophrenic winter kind.
We had so much fun. It was so cozy having them here.
We also went down to Elon to visit Karolina. The ladies loved it.

And, in the end of the month Peter, myself, Karolina and her friend Faith took a weeklong cruise out of Fort Lauderdale, Florida to Western Caribbean.
As always, it was WONDERFUL!!! I cannot wait to go cruising again!!

A good month, despite me turning the big five-oh!


My mom and Karolina chatting in Elon.


The big five-OH!

Cruising, this is in Cozumel, Mexico.


Labadee, Haiti.

April!


April started out cold!
REALLY cold.
Peter ran a half marathon. His first! He did so good.
It was ice cold during the race. I was FREEZING. Peter kept himself warm, haha.
However, eventually everything thawed out.
April is THE most lovely month in my neck of the woods. THIS is when the world turns out to look like a fairy tale. Everything is in bloom.
The deck season started. Always a great feeling. Spring was here. For reals!!





A very cold half-marathon for Peter here in Reston in the beginning of April.


OH the loveliness that were surrounding us.  These are dogwoods.


And cherry trees in full bloom!

The deck, this is on April, 16.  The deck season officially begun.  SO very nice!!



May!


Oh, no dudes …
MAY was a cold, damp and GREY month. Usually the weather in May is like summer, more or less.
May 2016 was the coldest and wettest May in a very long time. I suffered from it, and I NEVER suffer from having a late spring. But, this time I DID.
However, we did some good Appalachain Trail hiking! Several AT-hikes.
AND, we did a very, very long and demanding one. Out longest to date, 27.3 km, or almost 17 miles.
We picked up Karolina from Elon. Her second year was over. Karolina came home for a couple of days before she took off for Los Angeles where she had two internships at two different talent agencies. She also took classes, and she experienced the LA life to its fullest. Did she love it? Not so much.



The hiking season started for us two avid hikers.  This is on The Appalachian Trail in Maryland.


The hiking continued by the Potomac River.  Billy Goat Trail.  A very nice day.  We were out hiking on most weekends when it wasn't raining.



Elon in May.  At a farmer's market.  We picked up Karolina at the end of her second year.  SHE was home for a couple of days before she went west for almost the entire summer.  California girl.

A.T hiking of the very hard kind.  Out hardest hike to date!


June!


In June, the weather turned to REAL summer.
Hot and humid.
We had a couple of graduation parties to attend, very fun. Two of my Swedish girlfriends daughters graduated from high school.
Peter and I took several hikes. In Shenandoah National Park, we saw a black bear while hiking. Not so fun, no.
Peter and I went to our beloved Outer Banks in North Carolina together with our great friend, Keith.
We had a wonderful June week there, in Salvo (close to Cape Hattears). We are so in love with the Outer Banks, and we are going back in June again.
I cannot wait! Karolina turned 20, and we were not able to celebrate the big day together.



Peter on the Appalachian Trail in Shenandoah.  Another beaut of a hike!


Graduation parties back to back.


Peter in Salvo in the Outer Banks.  SO extremely nice to be there!  


Early morning walks for me on the beach.  Here's an unknown dude fishing.

Sunset on the west side of the banks. Pamlico Sound. Oh, I love it on the OBX!