Glöm hygget, nu är det päntsdrunk som gäller!

Hej och godmorgon onsdag!


Tror att Blogger strular.
Just det, strul i kommentarsfältet.
Google har gjort om något där så att det är svårare att kommentera utan google-konto. Det är ett sådant man skaffar sig då man bloggar på Blogger, man får det automatiskt. Just nu verkar det som om de vill att alla ska skaffa sig ett google-konto.
Det går att kommentera utan också, men de har gjort det bökigare och svårare. Ge inte upp kära kommentatorer även om det—förhoppningsvis tillfälligt— är mycket störigt just nu.
Om man har konto i google går det lätt som en plätt.
Jaja, vi ska hoppas att det blir lättare. Det ska vara LÄTT att kommentera, inte svårt.


Men nu lämnar vi det åt sitt öde, och hoppas att det ska ordna upp sig å det snaraste.

Idag tänkte jag att vi ska tala om ett nordiskt fenomen som börjat dyka upp i amerikansk media mer och mer.
Ja, det är i samma stil som Hygge, Lagom och sådant. Bara lite mer med en twist. Denna gången kommer fenomet från Finland, och det kallas för Pantsdrunk, eller Päntsdrunk.
Rätt och slätt, att sitta hemma i sin soffa och dricka valfri dryck i sina underkläder medan man har godis eller chips inom räckhåll, haha.
Ja, man kan ju fråga sig varifrån detta kommer? Vem har gjort trend av detta som är gammalt som gatan? Men, alas, trend it is!

Bild från Amazon

Det handlar alltså om att ta det lugnt och varva ner i sin ensamhet. Chilla med favoritdrinken i handen i sitt eget hem iklädd myskläder eller rätt och slätt, underkläder. Utan stress eller press på att det måste vara “fint” . Man slår sig helt enkelt ner ensam som man är, bara så där.
Lite konstig trend. Har inte denna “trend” alltid funnits?
Men visst, varför inte? Det är väl bara att slänga sig i soffan med ett vinglas i handen om man vill det.
Päntsdrunk är liksom det lite anti-sociala-medier-hygge. Ni vet hygge, hastaggar och vackra mysbilder i parti och minut.
När man är Päntsdrunk slipper man tänka på Instagram och annat. Man bara ÄR!
Tja, det kan väl förstås vara en befriande aspekt, eller hur?
HAHA. Vi säger så!

Bild från thestatesouthworld.com.  Fast den här mannen är LIITE för uppklädd för att få kalla sig Päntsdrunk, haha.

Om hygge är brasor, mysiga filtar, ljus och äppelpaj är Päntsdrunk att slänga sig ner på soffan utan att bry sig, slå på tv’n och ta sig en drink i sällskap av sig själv i det egna hemmet och bara lulla på.
För, vem (enligt amerikanska och engelska artiklar jag läst) vill gå till en bar medan snöstormen ryter där ute och det är -20 grader för att träffa vänner när man kan vara päntsdrunk hemma i stugvärmen? Det enda man sedan behöver göra, vid kvällens slut, är att släpa sig till sängen istället för att trassla sig frysandes hem i snöglopp och motvind. Komiskt.

Ja, man kan tycka vad man vill om detta. Befriande kanske? Men ingalunda ett nytt fenomen, anser jag. Tror folk i Finland ALLTID varit päntsdrunk, långt innan trenden kom. Heck, detsamma gäller folk över hela världen.
Lite sorgligt fenomen är det också, även om det ju ska bevisa motsatsen till just sorgligt och ensamt

Bild från Poecommunications

Instagrambefriande? SVAR JA!!
Och bara det kan ju vara skönt, tänker jag. Många äro de som instagrammar “hygge” och "mys" i parti och minut. Jodå, jag med ibland, guilty as charged.
Fast sanningen är nog att jag ÄR mer hygge-tjej än päntsdrunk-tjej, trots allt.
Japp, nog kan jag ta mig ett glas vin i ensamhet när inte Peter är hemma, men under tiden mysar jag till det, med just tända ljus och annat skönt. Jag kör päntsdrunk på mitt eget sätt, hyggepänts.
Men visst, det ligger säkert sanningskorn i Päntsdrunk också. Finland blev ju nyligen utsett till det lyckligaste landet i världen, kanske päntsdrunk spelade in där? Finn lugnet i dig själv, liksom.

Bild från Twitter.  Nordiska fenomen.  Finnarna borde sälja Sisu hårdare än Päntsdrunk, tycker jag :-)

Nej, det är underlig trend. Verkligen, jag tycker det. Men allt nordiskt säljer som smör. Det ÄR trendigt och det man sneglar på från engelskspråkiga länder.
Vi nordbor är coola trendsettare, helt enkelt.
Så varför inte välja att dricka i sin ensamhet hemma på soffan under vintern också …?
Hur konstigt och—“sorgligt normalt” eller “onormalt sorgligt”, eller bara “normalt” eller “bara något man gör ibland”— det än låter.

Bild från apartmenttherapy.com

Frågan är, vad blir nästa nordiska trend? Let’s get Päntsdrunk, y’all!!!

Urban Hiking

Good morning Tuesday!



Peter and I took a different kind of hike on Saturday morning.
We can call it an urban hike. We can also call it a cold and windy hike.
And also, a good hike.

Still kind of green on this path, at least some of the trees are.

Potomac River and Washington DC.

We hiked on the Mount Vernon Trail. We parked by Roosevelt Island and walked to Old Town Alexandria.
Sure, it was pretty cold and windy. But absolutely not unbearable in any way. Just dress accordingly and you’ll be fine.
Besides, you will walk yourself warm.

The Navy and Marine Memorial in Lady Bird Johnson Park as you pass along the path.

Windy and cold, but totally fine.

Bypassing George Washington Memorial Highway.

Reagan National Airport.

Urban it is. You walk close--and next to--highways, under busy bridges, next to a major DC airport (Reagan National), next to the Pentagon. Arlington Cemetery is on your right and Washington DC on the other side of the Potomac River.

Hello there, you!

The marinas were quite busy as well this blustery Saturday.

Also, it is a busy path. You share it with other hikers, bikers, roller bladers and runners. Sometimes it made me a bit irritated. BUT, it is what it is. Just deal, all right.
If I have my pick of urban/city hiking vs hiking in the countryside/mountains, I’d pick the latter without a doubt.
But, sometimes it is nice with a change of scenery.

Entering the outskirts of Old Town.

We ended our hike in Old Town. And, there we did enjoy a really good burger. Burgers are the unbeatable food after a hike. The best kind!
Did we hike back 9 miles/14 kilometers again? No, baby, no!! We Uber’ed it back, of course. You have got to love Uber, it is unbeatable after a long hike.
And if you walk distances in the city--well, then it is just a given—you take an Uber back to the car. Uber shows up in, like, two minutes.
And no, this is not a sponsored post, haha.

I wish you ALL a good and pleasant Tuesday!

Vacker omgivning, tråkig gård ...

Hej fredag!


Helg igen.
Som jag brukar säga, veckan består bara av måndagar och fredagar.
Galet.

Fars Dag-helg i good old Sweden. Inte här, här äger Fars Dag rum i juni månad, så ibland kan det vara lite svårt för mig att minnas exakt när Fars Dag hemma äger rum.

Hemma i Sverige har jag min egen snälla, roliga, glada och fina pappa. Saknar att inte kunna fira fars dag med honom. Men jag vet att han blir väl firad och omhändertagen av mina syskon och min mamma.

I söndags var Peter, jag, Susanna och Marc på ännu en vingård. Jag vill försöka besöka så många som möjligt eftersom det är så himla mysigt. Men, vi har sådant stort utbud av dem att det inte direkt är lätt att välja.
Denna gång blev det Blue Valley Winery.
OCH denna gång var det också ganska kallt, så kallt att det faktiskt blev så att vi fick gå in istället för att sitta ute.

Utsikten var grym och imponerande. Landsbygden i Virginia är så betagande vacker. Varje gång jag lämnar Washington bakom mig slås jag av hur underskönt det är på landet. Som en idyll med kullar, bondgårdar, kohagar, skogar, sjöar, slingrande vägar, åar, floder och The Blue Ridge Mountains i bakgrunden.
Tacksam!

Men just denna vingård åker jag inte tillbaka till. Nope. De hade inte greppat detta med mysfaktorn. Det kändes som att sitta i ett nybyggt jättestort “McMansion” (alltså ett skrytbygge till villa i förorterna. Vi har många McMansions här). Betonggolvet gjorde att det ekade så mycket att vi knappt hörde vad vi sa till varandra. Dessutom var det sådana överpriser och så tråkig mat att det faktiskt inte var så roligt.
Det är den absolut omysigaste vingård jag varit på. Därtill hör säkert att den är ny. De har inte greppat mysfaktorn ännu.
Vinet? Ja, det är ju Virginia-viner och alltså ingen större grej, haha.

Dock, alltid härligt att sitta på en vingård och se ut över landskapet. Det är verkligen så extremt mysigt även om denna vingård får mitt sämsta betyg hittills.
BUT, on to the next!!

Önskar er alla en fin och bra helg!

Tiden, Mellanårsvalet, Tack och Regn

Hej och godmorgon!


Torsdag igen.



*  Tiden ...


Veckorna fullkomligt rusar fram. HJÄLP!! Snart är det jul, och snart är det dags att göra om den här bloggen till en JULBLOGG!
Ja, ni vet då jag skriver julrelaterade inlägg på något sätt från första december fram till nyår.
Hoppas ni hänger med då!



*   Mellanårsvalet.

It was the best of times, it was the worst of times …
Nej, men det gick ju ganska bra. Representanthuset, eller Huset som man säger, styrts nu av demokraterna. Underbart. Det betyder att det blir svårare för Trump att driva sin hårda politik.  Psst, han var ganska galen igår eftermiddag, presidenten vår.  Svårt slag detta för honom.  Senaten har fortsatt republikansk styre.
Jag tror vi kanske ser några lovande demokrater segla upp inför presidentvalet 2020. Lord knows they need it …
Nej, men jag är ganska nöjd med valresultatet. Det kunde ha varit värre, det kunde ha varit bättre.
SÅ, nu låter jag politiken vila …

Skön förstasida igår!

*   Tack!


Tack för era fina kommentarer i gårdagens inlägg. Så kloka och insiktsfulla allihopa.
Det är tacksamt att skriva eftersom så många av er kommer med så fina och visa kommentarer. Och hemlängtan är verkligen inget att rycka på axlarna åt.



*   Regn


Vi har haft ett regnigt och blött år. Marken är väl i princip uppluckrad av regn och väta. When it rains it pours.
Jag har egentligen inget alls emot regniga dagar, och höstfärgerna blir ÄNNU vackrare de dagarna än de är under en solig klar dag.
I och för sig, snart är väl höstfärgerna ett minne blott. Träden tappar sina löv med fart nu. Det har varit den kortaste finhöst någonsin. Trist.


*  Mörkare eftermiddagar betyder ...



... te i fåtöljen och lite skönt mys varje eftermiddag då det skymmer ute. Inte så dumt alls.
Under tiden korrekturläser jag det blogginlägg som ska läggas ut följande dag.

Ha en fin och bra torsdag!

Hemlängtan ...

Godmorgon!


Nu har väljarna sagt sitt.
I skrivande stund (tisdag eftermiddag) vet ingen ännu hur det gått. När du läser detta vet vi förmodligen hur det gått. Jag får helt enkelt vika en punkt åt mellanårsvalet imorgon, så får det bli.

Jag är med i flera grupper för svenskar i USA på Facebook. I de grupperna skriver folk om allt möjligt, från visum, green cards och medborgarskap till hur man kan hitta svenska disktrasor i USA. Hela spektrat finns i dessa grupper.
Jag är inte speciellt aktiv i någon av dem, men ibland kan jag skriva en kommentar, eller två.

Nu närmar sig julen med stormsteg och många skriver om den, hur man bäst bakar de godaste lussebullarna i USA utan kesella (haha) och om svenska julsaker och svenskfynd i USA.
Julen är ett stort ämne. Givetvis.
MEN, man kan även ibland läsa ledsna och uppgivna inlägg som handlar om hemlängtan och hur helgerna ska klaras av utan familjer och vänner i Sverige.

Hemlängtan …
DET är en hemsk och hopplös känsla. En stor känsla som nästan inte kan stoppas. Mer än kraft än en känsla.
Jag känner så för—och med—dem som lider av svår hemlängtan. Det är svårt att råda, eller tipsa om hur man kommer runt den.
Jag antar att man måste igenom den? Kämpa sig igenom de vågorna, och hoppas att man har någon förstående vid sidan om.
Givetvis är julen, och kanske midsommar, de högtiderna då svenskar i förskingringen längtar hem som mest.
Det är inte alls konstigt eftersom julen spelar på så starka strängar.

Bild från smartcollegevisits.com

Det var länge sen jag hade hemlängtan nu, tack och lov. Jag är glad att jag kan åka hem så pass ofta som jag gör. Utan de resorna hade nog min hemlängtan vaknat.
Som sagt, djupt tacksam ÄR jag för att jag kan var hemma ofta och länge när jag väl åker.

Under mitt au-pair år hade jag ingen direkt hemlängtan alls. Kanske för att jag visste att jag bara skulle vara borta i ett år … Nu blev det ju liiite längre än så …
Jo, jag minns att jag var smått nedtagen på julafton, lite blå och tom. Men inget mer med det.
Under det det året var jag förvånansvärt befriad från hemlängtan överhuvudtaget. Jag hade en bra värdfamilj, och det är jag så otroligt glad över än idag.

Bild från dotcomwomen.com

Min värsta jul, och egentligen den enda jobbiga jul jag haft i USA, var den första julen med Peters familj.
Alltså 1992. Peter och jag hade precis gift oss borgerligt, för mitt green cards skull. Den kyrkliga vigseln skedde i Sverige i juli 1993. Jag minns att den julaftonen var Peter, jag och hans systrar och handlade på en shopping-mall med galna folkmassor här i Northern Virginia. Ja, tänk er själva hur det är i en sådan dagarna före jul. Helt sjukt.
DÅ och DÄR fick jag den hemlängtan som varit värst under alla år i USA. Jag tänkte, här är jag, i en mall den 24 december! VARFÖR är jag inte hemma? VARFÖR är jag inte med min familj? Varför är ALLT så otroligt omysigt? Då vi kom hem från mallen var jag verkligen ledsen. OCH där och då lovade jag mig själv att att aldrig ge avkall på det svenska och på mina traditioner och vad JAG vill med julen.
Så blev det också, året efter kom min moster och firade jul med oss. Vi körde en äkta svensk julafton hemma hos oss i den lägenhet där vi bodde då. Den 25 for vi över till Peters föräldrar och var där på julfrukost och sedan var vi där hela dagen och sov över iallafall en natt. Allihopa.
DET var helt OK. Jag minns att min moster frågade hur det kändes, jag minns till och med exakt var vi stod då hon frågade. Jag kunde då ärligt säga att det kändes bra! Vilken skillnad på hur det hade känts bara ett år tidigare.

Jag tror så här, för att få en känsla av jul och hemtrevnad måste man man börja skapa sina egna traditioner.  Det blev, iallafall för mig, lättare att skapa skapa traditioner när jag fick barn. Men även innan dess hade Peter och jag väldigt traditionsenliga jular med svenskt på julafton.

Det ligger en hel del sanning i det här citatet.

Julen är min favorithögtid på hela året. Att skapa egna traditioner runt den blir så viktigt då man inte längre kan åka hem och fira med sin mamma, pappa, familj och syskon. MEN vet ni vad, det blir bra det med! Riktigt bra till och med.
Numera är den 23 en mysig dag då vi kör våra traditioner i familjen, vi äter alltid en extragod middag den dagen, vi spelar kort och tittar på en julfilm.
Julaftonen är svensk med julfrukost (som inte är så svensk kanske, hehe), julpromenad och Karl-Bertil Jonsson. Vi firar alltid med min kompis Susanna och hennes familj. En tradition jag uppskattar mycket.
På julaftonskvällen öppnas ett par paket innan läggdags.
Juldagen är amerikansk. Vi öppnar julstrumpor i sängen, äter en god och lång frukost och SEN öppnar vi paketen under granen.
PÅ eftermiddagen är vi hos Peters pappa.
Annandagen är en lugn dag, eftersom Peter aldrig numera jobbar den dagen, den kvällen äter vi svenskt julbord igen. Mycket gott och trevligt.

Alltså ja, det är så här jag tror man får göra när man “börjar om” i ett nytt land där inte julaftonen ens är en dag som “räknas”. Julaftonen här är mer som den 23 är i Norden. En uppladdning inför julhelgen, helt enkelt.
Men, som sagt, det går att styra in allt så att det blir precis så innerligt och fint som man vill ha det.
Jag vet det, och jag är en hemmakatt av rang. Kan jag göra det, så kan ALLA göra det.
Mest skulle jag önska att jag kunde gjuta lite av allt detta över mina svenska medsystrar och medbröder som bor i USA och som har svår hemlängtan under julen.  Så, så allt ska bli bra ...

Bild från newspring.cc

Hang in there, y’all. Hopefully it will pass!

When you hike in a wonderland ...

Hello Tuesday!


It’s a big day here in the US today. You all know why,  it is the crucial midterm elections. Scary times. VERY scary and uncertain times.
We’ll see where all this goes.
Believe me, I am nervous. I have a fairly bad feeling about this …
You all know where I stand on the political spectrum. I’ll leave the politics for now.
Instead, I’ll take you to the past weekend.


The first weekend of November was nothing but a beaut. Splendid, really.
Peter and I had decided to go hiking on Saturday. We set out to Shenanadoah National Park bright and early.
We’re always early birds.

On our way up the mountain driving to the entrance to Shenandoah National Park.  As you can see, it is a crystal clear morning after a night of heavy rains.

It is time to get that hike underway in the early morning sun.

Shenandoah is a National Park that we have easy access to. It is one of my favorite places in the world. Shenandoah is also the home of Skyline Drive. Skyline Drive is a fantastic ridge road on top of the Blue Ridge Mountains.
Shenandoah and Skyline Drive make me really happy.

Hiking on!

Peter is taking a sip of water at an overlook on our way up the mountain

Oh Shenandoah!

And just the name, Shenandoah!! Maybe one of the most beautiful names in the world, Shenandoah …

We were hiking parts of The Appalachian Trail while there. We got 13 kilometers (8 miles) under our belts. WE had to fight an incline almost ALL the way up to the top. At times, I was winded. But, I got my hiker legs going after a while.  Well, somewhat anyway ...

Peter's hiking on ...

Yes, I am a happy hiker as well!

On the higher elevations almost all the trees were barren.  It had turned into a winter forest.

Since we started hiking so early, around 8:30, we hardly did not see a single soul out in the woods. Just Peter, I, the woods and the WIND!
Yes, it was WINDY and it was cold.
But beautiful!!

On top of Hogback Mountain.  PAINFULLY cold and VERY windy.

Fall forest.

After some miles, we bumped into two thru hikers hiking southbound on the AT. They had started in Maine, and the guys hoped to finish in Springer Mountain in Georgia sometime after Christmas.
The bump in with these two thru-hikers gave us energy. Hey, these guys were not complaining at all. They are hiking day in and day out. Respect.
So, Peter and I struggled on to the top of Hogback Mountain.

Take those pics and get out of here!!!

It was SOOOOO cold on the top of the mountain that we had to bag all our plans on eating our lunch there.
TOO cold and way too windy.
We found a little glen in the forrest in the sun and hunkered down there.
I love bringing a picnic-lunch along for our hikes. It always tastes so good and it is also good for morale. Always!

Ridges upon ridges upon ...

Finnish quality thru and thru! My Airam thermos kept my coffee super hot in the cold!!

So a very, very nice hike for us on a beautiful, sunny and blustery Saturday.
We bought an annual pass for Shenandoah NP this time around. So, now it will be even easier getting there the next time we get the urge for some sweet Shenandoah.
How far away is Shenandoah NP from our house? About an hour and half by car.
Honestly, I love Shenandoah … Oh yeah, I already said that, haha!!

Skyline Drive on our way home.  Skyline Drive is just so IN-YOUR-FACE-BEAUTIFUL!!

Have a good one now, y’all!!