Thursday, March 26, 2015

Och nu blir det bloggpaus ett tag...

Hejsan och godmorgon!


Nu blir det ett litet uppehåll här på min blogg.
Jag vet inte till 100% när jag kommer tillbaka. Det kan bli på torsdag i nästa vecka, eller kanske fredag.
Ni får kolla, helt enkelt.

TACK förresten för ALL feedback ni gav mig på gårdagens inlägg!
Jag säger det igen, det är den sortens fina feedback som sporrar!
OCH den sortens feedback som ger mig inspiration att skriva här.
Utan er skulle jag inte skriva ett ord!
ROLIGT att ni alla tyckte det var intressant att läsa om hur jag hamnade här.
Ja, så gick det till för 25 år sen!  Time flies, and all that...

Idag, snortidigt denna morgon, beger vi oss till The Outer Banks i North Carolina.
Ni vet, den plats jag älskar så mycket.
Nåväl, nu är det ingen sommarstrand som möter oss där. Det blir istället en strand i brytpunkten mellan vinter och vår.
Annorlunda. Ja.
Det är bara vi tre som åker denna gång.
Vi ser fram emot det.

Jag vilar från bloggen medan jag är borta.
Jag brukar ju göra det då jag reser.
Dock, följ mig på instagram, där kommer jag att visa bilder.
Facebook?
Kanske. Jag har ett längre uppehåll från FB nu. Jag kollar in den varje dag, kommenterar ibland,  men jag ids inte skriva något eget där. Vet inte varför. Jag är väl bara lite facebookless. Japp, så är det.
Har inte skrivit något där “sen eldkvarn brann”, haha.
Men på Instagram finns jag.  Jag finns under signaturen skandigirl där.

På söndag kör vi tillbaka Karolina till Elon igen. DÅ är lovet slut.
Men Peter och jag åker inte hem till Reston.
Nej, vi styr kosan mot Virginias största sjö istället. Sjön heter Smith Mountain Lake och den ligger lite söder om Charlottesville.
En stuga är hyrd där, och jag vet inte hur länge vi stannar där vid sjöstranden.
Det beror lite på hur bra wifi vi har (Peter ska jobba även fast vi är borta). OCH det beror på vädret också, naturligtivs.
Jag ser fram emot att besöka den här sjön. Det ska bli riktigt kul.

Kameran hänger med, och vi ska hoppas att jag kan bjuda på ett par fina bildbomber sedan.

Jag ser fram emot att vistas vid både hav och sjö nu ett tag framöver.


Någon gång i slutet av nästa vecka återkommer jag både till förort och blogg igen.

Until then…

You stay classy!!!

Wednesday, March 25, 2015

Hur jag hamnade i USA

Hej och godmorgon onsdag!


Den 27 mars 1990 stod jag nervös på Arlanda för att bege mig till USA på ett år.
Jag höll krampaktigt i passet och spanade på mina medresenärer i EF-Au Pair. Alla skulle vi vara borta i ett år. Vi skulle spridas för vinden  över hela USA då vi var klara med Au-pair skolan i Boston.
Jag visste inte då att en av mina bästa kompisar i livet var med i gruppen!
Hej Monika!!!! Vi fann varandra direkt då vi började pratas vid på flygplatsen. OCH en livslång vänskap tog sin början.
Monika blev inte kvar i USA, som jag. Hon tillbringade sitt år i Wilton, Connecticut, och sen for hon hem till Stockholm igen. Men, jag— och minst en tjej till (som idag är gift i Chicago och som jag har lite kontakt med via FB)— blev kvar.
Inte trodde jag DÅ att jag skulle vara kvar i Northern Virginia 25 år senare.
Nej, det hade jag inte kunnat föreställa mig.
Jag skulle vara borta i ett år, och sen åka hem igen till Stockholm och fortsätta mitt liv där. Trodde jag...


Gud, jag kan än idag känna hur jag kände på den här bilden.

SÅ, efter au-pair skolan i Boston hoppade jag på en skakig, turbolent flight till Washington DC.
Jag visste inte mycket om Washington då; huvudstad, Arlington Kyrkogård. Pentagon och att staden var känd för sina heta och fuktiga somrar…det var vad jag visste. I stort sett.


Bild som jag tog av min värdfamiljs utsikt.  Ja, detta tittade jag ut över.  Varje dag i ett år.  Hur perfekt var inte denna utsikt!!!

Jag landade på National Airport och blev mottagen av min värdfamilj, Nancy och Allan och lille Anders, 9 månader. Det var Anders jag skulle ta hand om. OCH visst, pappa Allan är svenskättling, därav sonens svenskklingande namn. Allans farmor och farfar hade kommit till USA från Sverige i början av 1900-talet.   Dock, Allan kunde ingen svenska, och jag förväntades inte heller lära lille Anders svenska.
BRA, tyckte jag. Jag var inte i USA för att fortsätta tala svenska, utan jag ville ju bli så bra på engelska som möjligt.
Familjen körde mig hem till huset i Arlington, Virginia. Precis på gränsen till DC, i stadsdelen Rosslyn.
Sällan och aldrig har väl en au-pair fått en sådan bildskön utsikt!
Hela Washington DC låg framför mig då jag klev ut på Nancys och Allans balkong. De bodde i ett höghus, och jag hade min egen lilla etta mitt emot familjens etage-våning. Mycket ovanligt för en au-pair det också, tror jag.
Jag hade mitt eget lilla kök, stort rum, badrum och en dörr att verkligen låsa och regla om natten. Familjen bodde mitt emot mig, på andra sidan korridoren i detta stora hus.
Jag kände mig SÅ väl emottagen av denna familj. De var lite äldre, dessa förstagångsföräldrar, 40 och 41. Det tyckte jag också var bra.
OCH det där med fint mottagande och värme, det höll i sig HELA året.
Jag fick, helt enkelt, ett jättefint år!!!
Det kommer jag för alltid att vara dem tacksam för. De tog hand om mig som om jag vore deras dotter.
OCH jag skötte om deras son som om han nästan vore min egen.


Den här söta bebin tog jag hand om i ett år.

Och jag fick ju så väldigt trevliga värdföräldrar också.


Anders idag? Han bor i Denver och är kock, helt ekologiskt kör han på sin restaurang. Snart ska han gifta sig, och han är 26 år gammal.
Gick på college på ivy-leaugue universitet Cornell i upstate New York och tog sin examen i “hospitality”.
Ja, jag hoppas jag blir inbjuden till bröllopet, hihi!!


Jag hade alltså enorm tur med värdfamilj.
Det har inte alla.
Jag hade också enorm tur med att bo där jag bodde. Jag bodde i princip inne i DC. Jag kunde gå till Georgetown.  Jag hade tunnelbanan om hörnet. Jag hade promenadstråk, och parker,  utanför huset. OCH ja, jag bodde granne med Arlington Kyrkogård. Varje morgon hörde jag när reveljen gick på militärbasen som ligger i direkt anslutning till Arlington Kyrkogård. Jag kunde se kyrkogården från mitt fönster. SÅ nära ligger huset.
OCH jag brukade vandra med Anders där. En gång i veckan åtminstone tog jag en långpromenad med vagnen bland gravarna.
Så ska du se Arlington Kyrkogård kan jag bli din guide :-)
Kyrkogården är jättestor,  man vandrar inte över den i ett svep, precis.


Nancy och jag.

I oktober var jag hembjuden till en granne till Nancy och Allan.
Ruth. Ruth, specialist på Ryssland och anställd på CIA.  Ruth som aldrig kunde yppa ett ord om sitt yrke.
Ruth, den snälla Ruth. Ruth som i sin tur har två barn i min ålder varav sonen Derek var/är kompis med Peter.
Ruth som stötte ihop med Peter på en bar i Georgetown en lördagkväll medan Peter var där med andra vänner. Ruth som frågade;  “do you want to show this lovely Swedish girl I know around? She lives in my building?”.
Peter som glatt sa ja!
Ruth som bjöd in mig, Peter, Derek och Ann (Dereks tjej, numera fru) på middag den där kvällen i hennes lägenhet.
JAPP, så träffade jag Peter. Hos Ruth. I The Prospect House.
OCH ja, Peter “did show me around”. Vi började träffas mer och mer och mer.
När jag for hem från USA efter mitt au-pair år 1991 visste jag, VISSTE jag, att han var den jag ville vara med, och gifta mig med. You know, just like you know. You just KNOW!!!


En viss Peter B och jag...sååååå unga...

Iår har vi varit gifta i snart 22 år.
Som jag tidigare skrivit räknar jag egentligen min flytt till USA från juli 1993.
De första tre åren i USA, fram till Karolinas födelse 1996, var svajiga. Jag visste inte om jag ville bo kvar i USA överhuvudtaget.
Jag saknade Sverige otroligt mycket. Jämförde in absurdum de två länderna. Sverige “vann” alltid.
Under mitt år som au-pair var ju allt så lätt och roligt, men det är annorlunda då man flyttar på riktigt. TRO mig!
Det är ingen lätt flytt att göra trots att man kan språket, gifter sig med en amerikan, får arbete (som alla varit roliga och bra). Peter har alltid guidat mig genom det amerikanska samhället, och genom den amerikanska kulturen. Jag är glad att hans familj tog mig under sina vingar och lärde mig om USA steg för steg. Det tog sin tid, men jag “kom fram”.
När Karolina kom fick jag de rötter jag har.
OCH jag började se annorlunda på USA. Saker och ting är inte längre svarta eller vita. Somliga saker är mycket bättre här, somliga saker är mycket bättre i Sverige.
Jag lider inte av hemlängtan, inte alls. Har ingen längtan längre att flytta hem.
Livet här är bra, det är mycket, mycket bra till och med.



Jag har två hemma. Två hemma som jag ÄLSKAR! Jag älskar Sverige, men jag älskar även USA numera.
Det är i sanning, en gåva. att känna så strakt för två länder som jag gör.
OCH jag är så innerligt, otroligt tacksam också över all den tid jag tillbringat i Sverige och Svenskfinland under mina år i USA.
Utan de där resorna hem hade jag inte varit så glad och lycklig som jag är idag.
Jag fick/har det bästa av två världar.
OCH jag hoppas så innerligt, innerligt att det får fortsätta så.
Tacksam och “humbled”, det är jag…


Peter och jag 1991 på vintern.  OCH jag tyckte Peters  splitternya Ford Probe var SÅÅÅÅ snygg!!!

Så gick det till när Yours Truly hamnade i USA…

Tuesday, March 24, 2015

Thursday bullets on a Tuesday

Good morning Tuesday!


Today, I am going to go all CRAY and do my Thursday bullets on a Tuesday.
Mix it up a bit, if you will!

Every Thursday I write my blog post in bullets.
I have done so for years now, it feels like. Yes, it is a very effective way of blogging, and I do recommend it to other bloggers out there.


So, here goes!



*   Chilly
Yes, the days are chilly now. They really are. Sure, we get sun and all that lovely stuff, but the temps are on the very low side.
Yesterday, I was very cold as I was taking my PW. I think the temp hovered around 32 F, or 0 on the centigrade scale.
But, there are some signs of spring here and there.
Here are som iPhone pics that I shot yesterday. Beautiful and calm, but so chilly.










*   I really do like this idea!
And, it is popping up at more and more places.
I pass this “little library” when I am taking the route it is on on my PW. It is a place where you can take a book, and then also leave a book.
I love this concept. The first time I saw it was at Elon University. But now I realize that this might be a “movement”. I like it, I like it a lot.





*   No power.
Dominion Power cut the power yesterday again. Well, just for a short while, but  while the power is out you feel so vulnerable. I mean, what would we do without power? We are all really taking the power source for granted in our daily lives. Without that little thing called electricity, we would have no heat/AC, no internet, no TV, no stove, no light, no washing machine/dryer, no dish washer, no hot water. The list goes on and on and on.
And, when the power has been out for a while, and it  returns again, one feels so relieved and happy to have it back!




*  HGTV
Is an American cable channel that I really love.
If there is nothing else to watch you can always rely on HGTV, Home and Garden Television.
My latest obsession on HGTV is “Fixer Upper”. A Texas couple (I think they live in Austin) fixes up older houses for their clients. They help the clients finding affordable “fixers uppers” in good neighborhoods. When the  clients have closed on their new houses  the Texas couple works their magic. And, boy, are they good.  Every single house looks great when they are done with it. I really like Chip and Jo (the couple), they are great, funny, humble + that they really do listen to their clients. Sometimes I wish I lived in Austin (uuummmmm...maybe not, after all.  TOO far south for me) so that they could help me! HAHA.


Pic from HGTV.com


*   25 years ago
Yes, 25 years ago!
It’s been 25 years since I came to the US as an au-pair (I’ll write more about that tomorrow, since some of my more recent readers have wondered how I ended up here).
25 years ago I went to the first movie that I watched here in the US. It was Pretty Woman, and I loved IT!! OMG did I love it!!
I think I saw that movie seven times that year. I still remember the movie theatre as well. It was in Pentagon City, in the mall there. Pretty Woman was THE au-pair movie that year, 1990, along with Ghost that I also watched like five times, or so.
Pretty Woman turns 25 these days! I think it is time to re-watch it again.  Karolina should see it, for sure.  “The king of wishful thinking”, “It must have been love”, “Pretty Woman”, “Songbird”, “Real wild child”….OH the soundtrack of that movie.
And, Julia Robers clothes!!!
Her smile!
The hotel!
Richard Gere!
The lines:
-I was in here yesterday, you wouldn’t wait on me. You people work on commission right?
Big mistake. Big. Huge. I have to go shopping now.
-In case I forget to tell you later, I had a really good time tonight.

How many of you guys loved this movie???



*   SO nice
I love having my own Pretty Girl at home.
It is SO fun having Karolina here. Love every moment of it.
My big, grown up, big, little, tiny girl.
Today we are heading over to her grandparents for lunch. And, in the afternoon I think Karolina and I are heading out to see the movie Cinderella. Yes, we are both curious about that one.

Have a good Tuesday!!!

Monday, March 23, 2015

The Weekend

Hej och godmorgon måndag!


Lite speciell vecka här hos mig. Speciell eftersom jag har en viss tös hemma.
Härligt.
Det blir lite fest i vardagen när man har sin college-tjej hemma. Faktum är att det till och med är trevligt att se hennes stökiga rum igen ;-)
Det rum som annars alltid står tomt, mörkt och städat.
Nu ligger grejjer framme, sängen obäddad och en doft av smink och parfym har åter flyttat in i det mörka rummet. Liv och rörelse igen, glada skratt och lysande ögon!!
Jodå, jag erkänner, jag trivs.
Barnet trivs också med att vara hemma i en vecka nu.


Som vanligt kör jag helgen som en liten lista.


Helgens bästa:

Absolut den att en viss tös kom hem. SÅ mysigt att hämta henne på Dulles i snöslasket (som då övergått i regn).
Stora kramar och sen hem till huset.
Karolina sa genast:
OOOOO det luktar som HEMMA!!!
Hon har inte varit hemma sedan 5 januari.


Helgens godaste:

I fredags fixade jag ostfondue på gryuereost och appenzellerost.
Men gud så gott. Vi lät oss alla väl smaka av ljuvligheten.
Vi doppade bröd, broccoli och blomkål, grönt äpple och skinka.
MUMS!!
Sen tog vi en paus och såg en film. Därpå njöt av av chokladfondue, och däri doppade vi jordgubbar, ananas, rån och marshmallows.
Alltså, det var ett bra köp det där med fonduegryta.


Helgens film:

På lördagen kände vi tre för att gå på bio. Vi såg Insurgent, och vi gillade den.



Helgens “men nu vill jag att det ska bli lite varmt”:

Vädret.
Nej, vi har ingen snö längre. Inte alls.
Men, jag längtar efter lite varmare väder nu. Faktiskt.
Jag vill absolut inte ha några trettio grader. NEJ.
Men jag skulle gärna ta 15-18 grader nu. Jag skulle gärna vilja ha mycket solsken också.
Nåja, det spelar ingen roll vad jag vill. Det blir som det bli iallafall.
Snö? Nej, nu tror jag inte det kommer mer sådan denna säsong.



Helgens shopping:

Karolina ville åka till Tysons och shoppa med mig igår, söndag.
Och eftersom jag är “snälla mamman”, hihi, så följde jag med.
Det blev ett och annat plagg inköpt till den unga dottern från bland annat Pac Sun, American Eagle (de har minsann snygga kläder) och Urban Outfitters.
Mamman själv, alltså jag, hittade nya solisar och en blus från själva American Eagle, haha det trodde jag INTE!!

Helgens trängsel:

Tysons. Jag åker aldrig dit under helgerna, om jag kan undvika det. Massor med folk.
Men, det är den bästa mall jag (vi) vet, och den har allt.
Dock, som sagt, på helgerna får man minsann trängas där trots den enorma storleken på mallen.


Helgens söndagsmiddag:

Enligt beställning, Flygande Jakob. Japp och japp.

Helgens “Å vad jag är glad att vi har detta bakom oss”:

Karolina träffade lite gamla HS-vänner i lördags. Ja, sådana som nu är seniorer, de går alltså ut HS i juni. Karolina sa att många var så stressade över intagningsbeskeden från UNI de väntar på.  USCH vad den här tiden i fjol var hemsk. Den var vidrig.
Då vi varje dag väntade besked. En hemsk tid.
Jag är så glad över att idag ha en flicka som känner sig SÅ nöjd och hemma med sitt val av skola. Nej, det blev inte NYU, men det blev nog nästan bättre. Det säger Karolina idag. För det är klart att vi talar om det som varit, och som vi gick igenom i fjol den här tiden. Det är som bomull för själen att höra hur fint hon funnit sig tillrätta på Elon.



Helgens “godisinköp”:

Inte godis som i sötsaker, men godis som i smink.
GUD vad jag älskar att botanisera på Sephora. Både Karolina och jag hittade godbitar därifrån igår.
Älskar Sephora, läste nyligen att den sminkaffären har revolutionerat hur man idag säljer smink. Det ska vara som en godisaffär, man ska inte köpa över disk, utan själv få vandra omkring och titta på produkterna, och prova lite.
Love it.


Det jag köpte...

Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg.

På tal om det kylslagna vädret, jag läste i Washington Post i helgen att vi har en ganska sval vår att vänta. April sägs bli kyligare är normen, och även regnigare.
Körsbärsblommornas ankomst har förskjutits än en gång. Nu färväntas de blomma mellan 10-15 april.
NOG är det sent.
Det är ganska lätt för mig att hålla koll på den blomningen tack vare mina foton år efter år.
Och ja, detta får anses sent.
Nåja, desto underbarare då de kommer.


Ha en finfin måndag!!!



Friday, March 20, 2015

Vårtecken?

Hej fredag!


Idag lär det ska snöa här.
SAY what?
Japp, det sägs att vi ska få snö denna morgon. Som vanligt orkar jag inte bry mig. Det blir vad det blir.
OCH blir det snö kommer den att försvinna lika snabbt som den kommer.
Ids inte klaga över det. Nej, faktiskt inte.


PÅ spaning efter våren!
Ja, vissa vårtecken dyker upp nu.
Det är härligt!


Ett vårtecken kommer hem idag.
Den här damen!





Hon anländer från Raleigh-Durham Airport till Dulles Airport denna eftermiddag.
Roligt. Vårlov. Spring Break!
Det ska bli roligt att ha Karolina hemma i en vecka.
Middagsmaten beställd till kvällen: fondue.
Jag kan också räkna med att få laga Flygande Jakob och Beef Bourguignon under veckan som kommer. Rätter som den unga damen tycker om.


Häromdagen var jag ute och spanade efter lite vårtecken, och som jag säger finns de lite överallt.
Jag hittade krokusar bland fjolårslöven.
De är ju så fina.
Jag ser att min kärleksört börjar spira. Tulpanblad och påskliljeblad börjar titta upp ur rabatterna.





OCH sen detta underbara vårljus!!  Tog de här bilderna på min promenad i måndags med min iPhone.  Då var det 19 grader varmt ute.  Det är det INTE idag.





Just det, semmmelwrappen igår var ju gudomlig. SOM väntat.
Jag skrev på instagram att jag gav bakverket fem stjärnor.
Lotta hade inte sparat på varken grädde eller mandelmassa, och det tunna bröder smakade så gott av kardemumma. Ja, gissa om jag gärna vill äta en sådan wrap igen.
Ahhhh…
Nu vet jag vad “all the fuzz is about”.



Precis, nu vet jag varför folk älskar semmelwraps!  DE funkar perfekt, och det är så gott!!!



Nu önskar jag er alla en fin helg.
Vi ses på måndag igen!!

Thursday, March 19, 2015

Semmelwrap, Svansjön och Ser fram emot....

Hejsan på torsdagen!!




*   Svennefrulle med nya trenden.
Eller ny och ny…Nu är den väl lätt uttjatad för många.
Men idag ska Lotta göra semmelwraps åt oss svennar. OJ vad det ska bli gott! Jag har sett fram mot just den här frullen länge.
OCH ni vet Lotta, hon kan hon!!!


Bilden från Arla.se


*  Kulturella Yours Truly
Ikväll ska jag göra något riktigt roligt. i mitt tycke. I min makes tycke är det nog lite mindre skoj. MEN, Peter är Peter så han hänger med.
Ikväll ska jag gå på iMax i Tysons Corner och se Royal Ballet dansa Svansjön från Covent Garden i London.
Det ska bli helt underbart!
Jag längtar redan nu. UNDERBART! Föreställningen är 3 timmar och 30 minuter lång.
OCH kostnaden för biljetten är 15 dollar (can't beat that). Svansjön visas endast ikväll klockan 19, och den visas på flera olika biografer runt om i världen just idag, den 19 mars.
I AM SO EXCITED! Gammal balettälskare som jag är.
Jag tillhör ju den delen av mänskligheten som sett Svansjön sådär en 30 gånger. Live.  Ja, på Operan i Stockholm för det allra mesta. Men ikväll blir det premiär för mig att se balett på en iMax-biograf.


Bild från roh.org.uk



*   Längtan efter att fixa…
Nu börjar trädgårdslängtan att gnaga lite i min själ. Det ska bli så härligt att börja sätta växter snart, och att göra den lilla, lilla täppan vårfin igen. Ta ut mitt lilla cafe-bord och göra allt “puttrigt hemtrevligt a la Annika”. Ser även fram emot att göra iordning decket inför vår och sommar. Decket blir som ett extra rum under den varma årstiden (fast på hösten förlorar det sin tjusning efter en lång och het sommar). Jag brukar plantera blommor och blader i mitten av april, och framåt slutet av april börjar det bli dags att återinviga decket.
Lovely times ahead!!!
Att börja för tidigt är ingen ide.


*   Kylslaget
Igår då jag var ute på min PW var det bara två grader varmt, och sååå blåsigt. Solen lyste ju förstås, och det var klarblått. Men kallt var det. Skönt ändå.
Vårstress för övrigt känner jag inte av. Jag tycker om då det går långsamt. Vissa år har vi haft 30 grader varmt i mars. SÅ inte roligt.
Den perfekta temperaturen i mars månad är 15-20 grader.
Som jag tidigare skrivit behöver vi aldrig sakna solen här. Den skiner för det allra mesta. Det är därför jag aldrig någonsin känner stress över regn och mulet väder.
Orättvist är det med solens strålar. Den lyser inte rättvist över oss.



iPhonebilder tagna igår.






*  Kul instagramkonto
Genom en vän på instagram, minns ej längre vem, hittade jag det här lite småroliga kontot (@hotdudesreading).
Snygga killar som fotograferas då de läser böcker. Killarna som fotas måste läsa pappersböcker (no kindles allowed).
Jaja, jag blir lite full i skratt, och sen gillar jag bildtexterna. Så kolla in hunkarna!!!  OCH ser ni en hunk sitta och läsa en bok, så fota honom och skicka in till kontot.  Lovar att ingen grabb misstycker!




Ha nu en fin torsdag alla ni som läser här!!

Wednesday, March 18, 2015

Sommarplaner! Och, hur gör du?

Hejsan på onsdagen!


Efter en finfin dag inne i Georgetown igår (inga bilder togs) har jag nu förnyat mitt pass.
Det gick snabbt. Ja, på nolltid.
Om ett par veckor är det dags att hämta  ut det, på ambassaden.
Lotta och jag hade det toppen där inne i stan. Vi fikade, vi gick vår vanliga runda i affärerna vi gillar.
Jag var inne på HM Home för första gången. OJ OJ, säger jag bara, vilken affär!!
Jag blev smått förstummad. Vilka grejer de har!
BRA grejer till BRA priser.
Faktum är att jag blev så handlingsförlamad därinne att jag inte köpte ett dugg.
Jag måste tillbaka.
Det var lite samma som då jag var på Home Goods första gången. Jag vandrade igenom den affären, köpte inte en pinal. Gick ut igen. Jag var liksom tvungen att smälta det.
Det var precis samma sak inne på HM Home.



Så, ja, snart ska jag ju in till Georgetown igen. DÅ blir det att köpa lite, det är jag säker på.
Lotta och jag hade det lyxigt skönt då vi satt nere vid Potomacfloden och åt lunch och drack vin. DET kändes mycket dekadent en vanlig tisdag (eller ja, det var ju St. Paddy's Day).
Dessutom satt vi ute, det kändes SÅ härligt!!!
Härligt somrigt.
Ja, det blåste lite, men det var nog 19 grader varmt.
Eftersom det var så somrigt började vi tala om sommaren…


Jo, en bild tog jag.  Denna!! Våra vinglas.

Visst är det konstigt att det snart är sommar?
Eller ja, snart och snart…OK, om två och en halv månad då.  
Dock, sommarplaner måste börja smidas.
Sommarens planer är absolut inte solklara för mig.
Jag vet inte när vi åker hem, bara ATT vi åker hem.
Karolina slutar sitt Freshman-year på Elon i mitten av maj. Därpå har hon sommarlov fram till i mitten-slutet av augusti.
Våra somrar är inte längre lika inrutade som de brukade vara.
OCH våra somrar är inte heller lika självklara som de brukade vara.
Jag vet inte hur länge Karolina kommer att vara i Norden i sommar. Det jag vet är att jag kommer att vara där längst.
Det känns lite vagt allting.


SAS, och andra flygbolag, börjar skicka ut sina erbjudanden till sommaren.
Lite stress börjar krypa upp. Nu ska vi snart boka det som bokas ska.
Samtidigt ska jag koordinera med syskon och föräldrar. DET är ju inte så svårt, men ändå.

När man bor som jag betyder det att nästan varje långsemester och sommar äger rum i den höga nord.
Så vill vi ha det, och så kommer det att bli. Jag älskar det.


Jag vill inte ha det på annat sätt. Men det betyder att långa resor inom USA får stryka på foten.
Eller, längre resor till andra länder.
Ja, vi kryssar till och från i Karibien (men kryssningarna har  hittills alltid ägt rum en vecka på våren), och vi åker på kortare semestrar längs med östkusten. Men sällan och aldrig blir det till andra ställen.
Semestern sparas till Sverige och Finland.

Jag skulle vilja ta en road-trip, genom USA, åka kust till kust. Ta tid på mig, se det som ses kan. Ta två olika rutter, en söderöver och en norröver via Kanada. Helst i i husbil. DET skulle vara en semester det.
Men, det finns ingen tid till en sådan.
Jag drömmer också om att åka till Alaska. Det ska helst ske på sommaren, och kanske är det så att jag helst skulle vilja kryssa där.
Jag skulle gärna ta längre resor i Europa. OCH det är inte omöjligt, så det borde vi göra. Vilket år som helst.

Men, mest och helst vill jag bara åka dit jag alltid åkt.
Till de platser jag älskar mest. A blessing, and a curse!!
Varje utlandsboendes dilemma.



Har du bestämt hur/var du ska semestra?
Hr du bokat?
OCH, om du bor utomlands, betyder det att du åker hem till Sverige (eller annat hemland) då du åker på din sommarsemester?

Tuesday, March 17, 2015

St. Paddy's Day and Georgetown

Good morning!


As I am writing this post, I am sitting at Starbucks in nearby Fox Mill.
I am sitting here because there is a scheduled power outage at home at this time.
(However, they did not turn off the power today either.  I get so tired)

It is sort of fun sitting at Starbucks every once in a while.
I like the smell of coffee, I like hearing the baristas taking the orders.
I like the coffee machines.
It is also sort of funny to watch the people that are standing in line waiting for their cup of Joe.
ALL of them are busy staring at their smart phones. Every single one.
They are just standing there, heads down, checking out their iPhones or Samsungs or whatever phone they might have.
What did we all do before the smart phones came in to our lives?
Did we just stand there? Haha, the HORROR!!!
But, the place is buzzing with activity.
Behind me a job interview is taking place.
People are chatting, music is playing.



Today is St. Patricks Day!
St. Patricks Day is huge in the US!
There is a saying; On Saint Patricks Day everybody is Irish!
There is some truth to that!
Today “you have to wear” green, or you will get pinched.
Today’s the day when you can get green beer, green mashed potatoes etc at the pubs and bars.
Tonight people WILL party.
Peter and I? Well, maybe we’ll venture out for a beer? Who knows?
Wild and crazy as we are!!
It might happen ;-)


Pic from crazy-frankenstein.com


During the day today, Lotta and I are heading to Georgetown.
The weather will be great, so it’ll be a good day to be in that cozy part of DC.
The reason we are going is because I have to renew my Swedish passport.
I am lucky, lucky to live in metro-DC! The embassy (located in Georgetown) is the only place where Swedes in the US can renew their passports. You can no longer renew them at the Swedish consulates around the country. No, you have to travel to DC in order to do so. VERY inconvenient for A LOT of Swedish people in this HUGE country. But, very convenient or me! I can literally just jump on the metro and be there in 40-50 minutes.
However, today we are driving.
Yes, one can renew one’s passport in Sweden as well. But my passport is expiring in May so I better do it now.  I find it SO irritating that you have to renew your passports every five years.
Lotta and I will have breakfast and lunch in Georgetown. Maybe we’ll have a glass of (green?) wine as well.

Another thing, ALL the snow is gone, gone, gone around here.
It feels SOOOO good.
Spring it is!!

Happy St. Paddy’s Day!!