Wednesday, April 01, 2020

Nya restriktioner från guvernören eller HUR ska man orka?




Hej hej under det svarta paraplyet!


Vecka tre.
Dag 24 …
Ja, det var den 10 mars på kvällen som larmet TJÖT i coronavärlden för de flesta av oss.
Det var den dagen det blev verklighet. Åtminstone för mig.
För mig föll täckelsen på kvällen den 10 mars då DT stängde gränserna mot Europa.
DÅ, först DÅ, fattade jag faran och innebörden av det som vi nu befinner oss i. Innan dess hade jag mest lallat på och absolut inte insett vidden.
Nu är det lite annat liv i luckan.


I förrgår gav Virginias guvernör oss nya förhållningsregler och restriktioner.
Våra liv blir allt mer kringskurna.
Det är ganska svårt att förhålla sig till allt det nya och ovanliga.
Mest svårast är nog ändå den stora ovissheten. Att inte kunna se ett slut …

Våra nya restriktioner i våra arma liv varar i dagsläget till den 10 juni. Ja, det är så TUNGT när de lägger sådan lång tidspann på denna redan tunga börda.
På många sätt tror jag det är lättare för psyket att tackla kortare restriktioner, som till exempel ett spann om tre veckor. Då ser man iallafall ett slut. OCH även om det SEDAN förlängs känns det inte LIKA TUNGT att få beskedet. FATTAR inte hur guvernör Northam tänkte där ...

SÅ, vad innebär det då?
* Ja, man ska inte “okynneshandla”. Alltså, man ska vänta tills man har en lång lista och först då bör man åka till mataffären och köpa det man behöver.
Jag känner ingen som “okynneshandlar” i dagsläget ändå. Det finns ingen som vill åka till livsmedelsaffären i onödan. TRO MIG!

* Vi får inte samlas mer än 10 personer i grupp. OCH vi får bara samlas utomhus med två meters mellanrum. Vi ska inte besöka varandra i hemmen eller besöka någon.

* Man ska bara ta bilen om man är på väg till affär, läkare, apotek eller om man ska hjälpa en släkting eller vän som är sjuk. Inga nöjesresor.

* Man bör inte träffa någon alls, förutom den/dem man lever med, om det inte är av nödvändiga skäl (kassörer och vårdpersonal samt andra inom service räknas förstås inte in i detta).

* Sedan gäller givetvis det vanliga, att tvätta händer, använda handsprit och sånt. DET som vi redan har intuktat in i märgen.

* TACK OCH LOV har vi inga restriktioner vad gäller att vistas UTE. VI kan fortsätta att motionsgå, springa, gå ut med hundar och sådant. TACK och LOV!! Men vi ska hålla avstånd då vi möts, två meter.

* Förutom detta ska man bara hålla sig HEMMA.HEMMA. HEMMA.


Japp det är så det är. OCH man ska väl ha i åtanke att dessa restriktioner KAN komma att bli ännu hårdare.
Men i dagsläget, när jag skriver detta, är det så. Numera kan ju saker och ting ändras från timme till timme.

Karolina …
Karolina är kvar i Los Angeles. Igår avbeställde hon den biljett hon hade till DC den 23 april. Hon skulle ha kommit hem då. Det var i den vevan Abby och Rick skulle ha gift sig. DET bröllopet är framskjutet till vem vet när …
Vi bestämde att Karolina gör bäst i att inte sätta sig på ett plan just nu.
Nej, jag har ingen ANING om när vi ses härnäst. Inte den blekaste aning. SÅ tungt.

Jag har för länge sedan insett att det inte blir någon resa hem till Norden för mig i sommar. DE planerna har jag sedan länge skrinlagt.
Nu kommer jag inte ens in i Finland, där jag har sommarstugan. Finland har stängt sina gränser och bara finska medborgare släpps in. Till Sverige kan jag ju ta mig, och tillbaka till USA skulle jag komma. MEN, det kommer högst troligt inte att finnas några plan som flyger på mycket länge.
OCH vem vet om NYA, tunga restriktioner över världen sätts in?
Bäst att hålla sig på hemmaplan. Andas, lugnt och fint …

Erkänner, en sommar utan Norden är jävligt deppig. Fy fan, rent utsagt. Men så fort saker och ting börjar normaliseras så åker jag igen, oavsett årstid.


JUST det, det är första april idag.
GAAHH!! Just det!! Undrar om någon ids skämta?
Det ska bli intressant att se om minsta lilla aprilskämt seglar upp vid horisonten i media.

Mars, din vidriga månad.
DU usla månad för världen.
Vi ska ändå hoppas att april ska ge oss lite hopp, att det svarta paraplyet ska blekna lite av solen som faktiskt finns därute.
Vi måste tro på det!

Till er alla säger jag, håll er friska!
Var duktiga och håll ut!

Tuesday, March 31, 2020

How it is.





Good morning to you all!


How’s life?
How are you all coping?

Well, what can I say …
Not much, but I am not feeling any better mentally.  The black umbrella over our heads seems darker than ever.
It is hard to find any kind of light- or hope- right now.
BUT, I am trying to keep the faith.  ONE of these days it WILL get better. The world WILL return to its normal state again. Rest assured.
Keep the faith.
Keep believing.
This shall pass.
Eventually it WILL.

Keep doing what you’re doing. Keep the distance to others while out and about. Wash your hands.
Be smart.
Be wise.
One day we WILL look back on all this.

I have started watching a new show on Netflix that I will recommend to ALL of you. It is a perfect series during these uncertain times.
People, do yourselves a favor and start watching Anne with an E.
Anne of Green Gables, you know how she is. It is so lovely to lose oneself to this beautiful series,  so wonderful.  Quite frankly, it is a great escape from the black umbrella.
I never did read the books about Anne of Green Gables.   I really do not know so much about the story of Anne. BUT NOW I love IT!!
So do yourself a favor and start watching Anne with an E.








Friday night we had a little happy hour  outside with our neighbors. ALL of us distanced ourselves at least 6 feet (2 meters) apart.
I like to see my neighbors over a glass of wine, even though our gatherings look strange.





The cherry blossoms are fading, but they are still beautiful even on the ground.














Well, y’all!
Hang in there.
Tell me about how you’re doing!

Friday, March 27, 2020

30 år!




OCH så blev det fredag …


… veckorna fortsätter att gå sin gilla gång. Vi följer med och räknar efter hur många veckor det gått sedan någon spände upp det svarta paraplyet.
Nu har det går lite över två veckor sedan min värld, och alla andras, ändrades radikalt.

En dag ser vi tillbaka på denna tid med ny vishet och kunskap. Jo, jag tror att vi lär oss många läxor under det som sker just nu. Mänskligheten kommer att få med sig ett och annat via detta enorma elände.
På detta tror jag fullt och fast.

Igår var det ingen bra dag för mig, den var ganska svart. Jag har en skala som går från svart till ljusare grått.  I mitt vanliga liv, som är långt borta för tillfället, hade jag vitt på skalan också.  Inte nu.
Igår var det en mörk dag. Jag ägnade mig åt mycket grubbel och undringar.
Andra dagar är ljusare eller mörkare grå.

Vi är alla i samma båt. Vi tampas alla med känslor och rädslor utöver det vanliga nu.
Vi kämpar tillsammans och satsar på de ljuspunkter som komma SKALL.
Helg är det oavsett världskris, och vi får göra det bästa av dessa två dagar.
Personligen hoppas jag kunna vika en hel del av veckoslutet till påtande i jorden av olika slag.
Jag har väl sagt att jag ska skapa mig världens gulligaste täppa och deck i år.

Den 27 mars är det också.
Min morfar skulle ha fyllt 112 år.
Den 27 mars är också dagen jag lämnade Stockholm-för att kliva på TWA-planet till New York- för 30 ÅR SEDAN!
Just det, idag är det 30 år sedan jag kom till USA för allra första gången. TANKEN svindlar. Jag har svårt att fatta det.
I ett år skulle jag vara au-pair i Rosslyn i Arlington, VA precis utanför Washington DC. I praktiken ligger Arlington i DC, mer eller mindre. OCH i synnerhet Rosslyn där jag bodde.
Inte kunde jag ana då att jag skulle flytta hit "för gott".
Nej, jag flyttade inte på heltid förrän 1993 då jag och Peter gifte oss.
När mitt år som au-pair var över for jag tillbaka till Stockholm och jobbade, men det blev många besök i US under tiden, och Peter kom på besök till Sverige flera gånger innan vi “stadgade oss”.




Här står jag i Georgetown i DC med Rosslyn bakom ryggen.  Jag är lika gammal som Karolina, 24 år.  Ja, som Karolina fyller i juni, ska jag väl säga ...








Numera trivs jag väldigt bra med att bo här. Det tog tid att landa i tillvaron, att vänja sig vid seder i bruk i ett nytt land.
På flera plan landar man aldrig, man är och förblir en invandrare. Men, so be it! Att vara invandrad gäller många människor där jag bor. Det är en smältdegel, och jag GILLAR det!
Jag gillar att aldrig känna mig udda för att jag kommer från ett annat land, jag gillar att jag aldrig någonsin stött på någon som sagt något racistiskt eller nedlåtande till mig.
Jo jag vet, européer-speciellt nordeuropéer, har “hög status”, det är så. Så orättvist är det i rankarna bland oss som flyttat hit från jordens alla hörn.
Bland mina grannar som bor i just min radhuslänga finns, en spanjor, en familj från Kina, en kvinna från Schweiz, ett par från Bolivia och ett par där hon är från Tyskland och han från Peru. I min länga finns tre helamerikanska par.
Som sagt, älskar att det är sådan mångfald. Sen har jag ju min vän Ingrid i en annan länga, hon som kommer från Bayern och som är en av mina allra bästa vänner.
Mångfald äger.
Om jag hade bott i en liten stad i till exempel mellanvästern eller södern hade jag förmodligen känt mig udda och annorlunda. Men det gör jag inte här.







Den här lille parveln tog jag hand om.  Han heter Anders, och han fyller 31 år i juni.  Gift sedan länge och bor i Denver.  Just det, Anders pappa Allan hade svenskt påbrå, men Allan pratade ingen  svenska.  Det var Allans farföräldrar som en gång utvandrat från Sverige.  Men Anders heter Anders och jag uttalade namnet på svenska hela året, Andersch :-)


Ja, det var lite om det. Mitt riktiga 30 årsjubileum ligger tre år fram i tiden. MEN faktum kvarstår, den 27 mars 1990 steg jag för första gången ner på amerikansk mark.

Med detta önskar jag er alla en så bra helg ni bara kan ha i dessa turbulenta tider.
VAR försiktiga, HÅLL er friska.
THIS too shall pass, och WASHY WASHY!!




JAG bara måste visa er dessa bilder som jag tog under min promenad igår.  Ljuvligt vacker morgon, stilla och lite dimma och solen som stiger.  I vanliga fall hade jag fallit i trans över skönheten.  Nu ligger ju det svarta paraplyet  som en ständig påminnelse om att något är fel.  Tyvärr njuter jag inte lika mycket av våren i år som jag brukar.  Men vackert som en dröm ÄR det nu!




KOLLA detta!!!  Jag vill bara att det ska vara som vanligt!! Men verkligheten i naturen igår var så oändligt vacker!




Körsbärsblom som nått sin peak.













Thursday, March 26, 2020

Att skoja? Utan omsvep, Dasspapper, Skolmat och Att hålla kontakten




Godmorgon till er alla under det svarta paraplyet!




*   Får man skoja nu?

Jomen det tycker jag. Vi måste få skoja och driva med viruset också. Allt annat vore ju befängt. Det man är rädd för måste man även kunna driva med. DET kanske till och med blir lite mindre skrämmande då?
Det finns ganska många roliga memes i omlopp just nu. Många av dem har fått mig att garva rätt ut.
Tur att de finns! OCH tur att folk lägger ut dem.
Jag följer det här kontot på instagram som är så kul, @tank.sinatra
























*   Jag skulle tala om det utan omsvep.

OM jag blir sjuk i corona (Please don’t let me)— men OM— då skulle jag tala om det för folk och skriva om det här, utan att tveka.
Det finns ingen skam alls (i mitt tycke) att förkunna att man är sjuk i viruset. NOLL skam.
Tvärtom.
Peter har arbetskamrater som drabbats. En av dem är inlagd på sjukhus. En kvinna i min ålder. Hon mår OK igen, och skulle skrivas ut som idag. Detta i New York, kan jag tala om.
Men, bland vänner och bekanta vet jag ingen som drabbats. DET lär ändras i krasshetens namn.
Som sagt, blir jag sjuk kommer jag utan tvekan att låta andra få veta om det.
Skulle jag drabbas skulle jag även fortsättningsvis skriva bloggen, i mån av energi och ork.





*  Toapapper. GET A GRIP!!

Ja, hysterin alltså …
Hur sjuk är inte DEN? DEN är ju värre än själva viruset i sig. Folk har helt hängt upp sig på dasspapper. De senaste gångerna jag varit på affären har inte en rulle funnits att skåda i hela butiken/butikerna.
DE hyllorna gapar tomma.
Tokgalet. Jag kan tänka mig flera andra saker jag prioriterar innan jag prioriterar dasspapper. Mat, värme, vatten, kaffe, te, vin, vindruvor (haha) …
OCH skulle toapappret ta slut så finns det ju vägar runt det också. Ja, man kan duscha av sig därnere, man kan klippa sönder gamla t-shirts och använda dem i lappform och sedan tvätta. Det finns lösningar på DET problemet.
Folk måste sluta vara så fruktansvärt EGO. Det gäller även i de affärer där det ransoneras.









*   Mat från skolorna


Jag bor i en väldigt välmående kommun. En av de mest välmående i hela stora USA. En kommun som därmed har väldigt bra kommunala skolor. Det där går hand i hand, rik kommun, höga fastighetsskatter ger bra skolor.
När skolorna slog igen sina portar den 12 mars visste man att störst bekymmer skulle det bli för de barn och ungdomar som nyttjar “free breakfast and lunch”, eller får dessa till reducerat pris. För nej, vi har inte gratis skolmat här. Man köper sin mat, eller tar med sig egen lunch varje dag.
Det har jag skrivit om förr. Många gånger.
MEN, även om jag bor i en rik kommun finns här väldigt många som lever under existensminimum eller strax över. Barnen i dessa familjer kanske äter sina enda mål lagad mat under dagen på skolan. Familjerna har inte råd att köpa hem matvaror i mängd. De litar på att barnen äter sig mätta i skolan.
Under exempelvis snödrabbningar vet man att de som far mest illa när skolan stänger är just de här barnen. De kanske inte ens har råd att slå på värmen hemma. Tro mig, så kan det vara.
NU under denna långa period då skolan slagit igen totalt fram till i höst är det som mest kritiskt för de här barnen och ungdomarna.

Dock genast efter att beslutet tagits bestämde man att skolorna skulle fortsätta att servera mat till dem som har det sämre ställt. Först kunde de bara hämta maten på vissa bestämda skolor runt om i Fairfax County. Sedan dess har det börjat sippra ut till fler upphämtningsställen runt om i kommunen. BRA.
Barnen kommer dit på morgon och hämtar en påse med frukost och lunch. Den hämtas utomhus. OM en vuxen i familjen vill köpa en påse går det också bra, för två dollar kan man köpa frukost eller lunch.
Det här systemet kommer att fortgå under hela denna period.
Nu vet jag att barnen också fått hämta hem skoldatorer (laptops och paddor) som de behöver för att kunna sköta sitt skolarbete på hemmaplan.

Som alltid är det de minst priviligerade som drabbas allra hårdast.




*   FaceTime

TACK och lov för denna uppfinning som dessutom är gratis. Ja, det finns ju andra tjänster också, såklart. TACK och lov för dessa tjänster, ska jag säga.
Jag kollar hur mina föräldrar har det varje dag via mail, och varannan till var tredje dag kör vi FaceTime så att vi SER varandra.
SÅ viktigt i dessa tider.
De är coola, det är de. Så coola att jag får skälla lite på dem ibland. Just det, de är 70+ och 80+.
Men, de är noga med mycket förstås, det är de. Jag är så glad över att vi kan prata på detta sätt. Min moster har ingen smart phone, så med henne får jag kolla på annat sätt.

Min syster håller god koll på dem också, och hon bor ju i stan. Tack och LOV!!
SÅ viktigt att vi kollar till de äldre i dessa tider.
MEN åååå vad BRA att vi har nätet i NU. TUR för oss ALLA.




All righty then, slutar som jag brukar, THIS TOO SHALL PASS!
Stay healthy, Stay Safe!

TVÄTTA händerna, washy washy!

Wednesday, March 25, 2020

Du nya verklighet ...




Hej och hå!


Ja, vi fortsätter väl på samma spår som tidigare.
En dag ska jag skriva om något annat.
En dag snart, hoppas jag.
En dag som inte ligger alltför långt fram i tiden.
En dag …
Men i dagsläget känns det omöjligt att skriva om NÅGOT annat än coronas framfart över världen.
DET är ju allt folk pratar om, och för mig skulle det kännas falskt och fel att inte skriva om det.

Dagarna går än upp och än ner. Somliga dagar är bättre än andra. Det gäller timmarna också, för den delen. Om jag ser någon kommentar, eller notis, kan det hjälpa eller stjälpa hela min dag.
Allt känns så skört just nu.

Skolorna i min kommun, och i hela Virginia, förkunnade igår att de är stängda resten av läsåret.
Häpp, så var det med det.
Så svårt det måste vara för de förälder där bägge arbetar utanför hemmen, just att lösa det problemet,  om de har minderåriga barn i låg eller mellanstadiet.  Föräldrarna  ska dessutom hemskola sina telningar samtidigt som de själva har ett jobb att sköta.
Inget lätta nötter att knäcka.
De äldre barnen (middle school och high school) kommer att från måndag få distansundervisning, efter vad jag har förstått. I Fairfax har de tjugo snödagar att nyttja som “ledig tid” detta skolår. Min svägerska--som undervisar i historia och samhällskunskap på Langley High School i närheten av mig--bad sina elever att först bara landa i denna nya tillvaro.   De  ska först och främst fokusera på familj och hem. Klokt. Undervisningen tror hon sätter igång på måndag. Tjugo snödagar ligger innestående eftersom vi ingen snö haft i år … Ibland känns det onekligen som om vissa saker är “meningen”, så har jag tänkt många gånger under denna turbulenta period.
Många tror också att höstterminen kommer att dra igång mycket tidigare än vanligt. MEN, vi får se …
Vi får se vart det här viruset drar först. Lugn och fin, sitt ner i båten …

Allt som ÄR normalt känns i dagsläget bara bra. En granne lägger nytt tak denna vecka. Det känns tryggt att höra takläggarna borra, spika och såga.
Samma gäller ljuden från golfbanan, det känns fint att höra golfbilarna puttra fram, klinkandet av klubbor, slag, prat och ett “FORE” som ropas ut ibland. Tryggt.
Sopbilen känns det också bra att se och höra. Att se sopgubbarna utföra sitt viktiga arbete i denna konstiga tid.
Kort sagt, allt normalt känns bra.
OCH må vi få behålla allt som är någorlunda normalt under hela denna tid som detta jävla virus varar.

Det känns gott att se andra som är ute och går under morgnar och eftermiddagar.
Vi hälsar på varandra som vi brukar göra, men vi håller avstånd under de sekunder det tar då vi passerar varandra.
Starbucks har stängt totalt. I hela USA. De har bara sin drive-thru öppen.
Restauranger och barer kan man ej längre sitta i, varken ute eller inne. Det man kan göra är att köpa mat och ta med sig.
En helt ny tillvaro.
Men folk följer alla nya begränsningar och tar det för vad det är.
OCh vad mer kan vi göra?
Vi är alla i samma båt.

Netflix har börjat visa julfilmer igen. De vill väl att vi ska hitta trygghet och mys där mys och trygghet finns att få. En ny våg —under dessa coronatider—har uppstått.  Den att folk riggar sin julbelysning igen.
Jag fick frågan av en granne om jag skulle göra detsamma. Nej det kommer jag icke att göra. DET skulle inte ALLS kännas mysigt och tryggt för mig personligen. Däremot tänker jag skapa världens trevligaste lilla täppa i år, och världens mysigaste deck.
DET skänker mig lite trygghet, att se fram emot våren och utelivet (om än bara runt sitt eget hus). Men att dra fram julen igen, eller se julfilmer, ger motsatt effekt på mig.

Jag har börjat tygla mitt nyhetsintag. Gett mig stränga regler att bara kolla nyheter  tre gånger om dagen; när jag vaknar, mitt på dagen och sen en gång på kvällen. TV-nyheter ser jag inte alls för tillfället.
DET gör att jag mår lite bättre.


Just nu drar smittan in hårt över USA. I Fairfax County—där jag bor—finns flest smittade i hela Virginia. DET är inte konstigt, det här är en kommun med många, många invånare.
Flera har dött.
I dagsläget känner jag ingen som är sjuk. MEN det kommer jag säkert att göra snart. Antingen här, eller i Sverige.
Orkar inte ens skriva om ekonomin …


En sak är säker, THIS TOO SHALL PASS!
Fram tills dess spänner vi fast oss, följer alla regler och restriktioner, skrubbar våra händer, gör inga dumheter och så håller vi i oss för allt vad tygen håller.

STAY SAFE!!!


Tuesday, March 24, 2020

How are YOU?




Hello new world!


HOW are YOU?
How are you feeling in the middle of this scary craziness?
Cool and collected?
Or,
freaked out and stressed?
Me? I am neither … I am trying to actively work myself toward some kind of zen in the midst of all this.
Maybe I’ll get there? Eventually.

This crazy new world of ours …
We are all under the same black, gloomy umbrella. We are all in the same kind of misery. ALL over our world.

I am trying to keep some form of normality going.
Peter is working as usual (thank God for that). I am taking my daily walks. I am writing this blog.
But, we are also following all the new restrictions. We are sure to follow the rules about social distancing, hand washing and all that.
Friday late afternoon, if you drove by our street, you would have seen 6 people sitting in the sunshine drinking wine. ALL spaced out 6 feet (2 meters) apart. Well, couples could sit together obvi! But, other than that, we kept our distances.
And, that was just fine.









All pics are taken Friday-Monday.  Cherry blossoms by Lake Thoreau on Friday morning.  What a joy to see them like this.









Peter and I are out and about on the trails of Reston more than ever now. I am out every morning (as per usual), but Peter and I make sure we always take an afternoon walk as well these days,
IT is so important to get fresh air now. Good for your lungs, your stamina, your body and your SOUL!
Over the weekend, we took long, nice walks and we met lots of other people on the trails. ALL kept their distances as we passed one another.
People sure as heck do follow the new guidelines. And, that is good.





Magnolias along my path on Sunday by Lake Audubon.




An early azalea in bloom.








This street is one of my favorites in the spring.  I love it.



We went to the store twice over the weekend. I had to drop off a prescription for my blood pressure meds. Peter and I shopped a little. No, no toilet paper on either days. Not that we need it, we have plenty of it as of now.
But we got other things that we needed.

Yesterday morning, as I was out walking, I saw a big Safeway truck pull up behind the store. FULL of food, goodies, necessities  and goods. I waved to the driver as I was mouthing, THANK YOU!
NOW we really do appreciate and NOTICE all these so very valued workers in our society. Respect to them ALL!




Cherry blossoms galore right now.




The hubster on Sunday.




Yesterday morning was as gloomy and damp as my mind ...




Magnolias in the rain.


So tell me, how are YOU doing?
And, how are you feeling?

Friday, March 20, 2020

Som det är och lite lättsamma tv-tips från mig.





Fredagsmänniskor i denna nya värld, godmorgon!

För bara två veckor sen skrev jag “bästa dagen” och “njut av helgen” utan att direkt känna större bekymmer över världshälsan. Det var DÅ, när världen fortfarande var sig ganska lik.
Det känns som ett helt annat liv. Ett liv vi förhoppningsvis snart får återvända till igen.

Mitt liv och mitt sinne går upp och ner.
I onsdags såg jag ganska ljust på saker i ting. Igår åkte jag ner till NOLL. Då tyckte jag att allt kändes bortom hopplöst.
DET kom efter att jag läst vad någon skrivit på Facebook.
Facebook är nog ungefär det värsta stället man kan vistas på i dagsläget. Där finns den ena självutnämnda experten efter den andra. Domedagsprofetior och konspirationsteorier står som spön i backen.
Jag orkar inte.
TV-nyheterna har jag helt slutat titta på.
Jag griper varje halmstrå av det svagaste ljus jag kan. Gör jag inte det  blir det bara värre, för mig.
Vissa kanske mår bättre av att knarka CNN, nyheter och expertuttalanden nu. Vi är alla olika.
Någon kanske säger, verklighetsflykt. Nej, säger jag.  Det handlar om att inte bli helt galen och gå helt under isen.


MEN, skitvirus och elände till trots är det ändå en stundande helg framför oss.
Jag tror att det är extra viktigt nu att vi verkligen gör så trivsamt och mysigt för oss som bara är möjligt.
Jag är ju en stor förespråkare av hygge och mysfaktor. Nu tror jag att allt sådant är viktigare än någonsin.
Att laga extra god mat, tända många ljus, lyssna på skön musik, köpa hem blommor, sitta under filtar och läsa. Se glada och lättsamma program på TV.
Att skapa en god atmosfär, så fin vi bara kan för oss själva , och den/dem vi (kanske) bor med.
Promenader och utomhusliv hjälper också.
Just att komma ut och gå är en lisa för själen.




Kabbelekor nere vid bäcken. Så fina och anspråkslösa.   Samtliga bilder är tagna under veckan som gått.




Soluppgångspromenad.




Kamelior, åh vad de är fina!







Anne bad mig lista lite bra serier-och program-så här i dessa märkliga tider.
Nedan ligger en liten lista på program och serier som jag gillar!  Jag vet att jag har inte listat allt bra jag sett på senare år, detta är ett bara ett urval.

*  The Office (Netflix). Klassisk sitcom med kultstatus. Älskar denna serie, och kan se den om och om igen.

*  Parks and Recreation (Netflix). Denna sitcom knarkar jag och Peter för tillfället. Amy Poehler jobbar med lokalpolitik på stadshuset i en liten småstad i Indiana. Klockren serie med sköna rollfigurer.

*  Gilmore Girls (Netflix). Klassisk feel good om en ung mamma och hennes tonårsdotter. ÄLSKAR denna serie så oändligt mycket.

*  Sex and the City (HBO). Because, why not? SatC är en serie jag kan se igen, igen och igen. Grejen är den, jag hittar alltid nya infallsvinklar.

*  Friends (Netflix). Behöver jag säga mer?

*  House of Cards (Netflix). Politik och intriger på hög nivå. Underbar Washington DC-känsla med skådisar i mästarklass.

*  Schitts Creek (Netflix). Bara så underbar sitcom om en rik familj som förlorar hela sin förmögenhet och flyttar till en liten byhåla där den ena bybon är ett större original än den andra.

*  The Marvelous Mrs Maisel (Amazon Prime). Underbar, rolig och vacker serie om den unga, frånskilda mamman som satsar på stand-up i 60-talets NYC).

*  Shameless (Showtime och Netflix). Bara så ba-ba-booom bra och roligt om en vit, “problemfamilj” i The south side, Chicago.

*  Mad Men (Netflix). Vacker, sorglig och underbar serie om den tjusiga reklambyrån på Madison Avenue i NYC på 60-talet.


All right, kära ni!
HÅLL er friska! Gör allt i er makt för att undvika farsoten. Gör er tillvaro så ljus ni kan. Gläd er över minsta framsteg och ljuspunkt.
Ha det så gott och så hörs vi på tisdag. DÅ vet vi mer än idag.





Magnoliorna är som ALLRA vackrast nu.  NU är de på sin absoluta höjdpunkt.  Om bara någon dag kommer de att börja vissna.  Praktmagnolia, det finaste som finns!!












En stor varm cyberkram kommer härmed från mig till dig!
OCH, pssst … tvätta händerna :-)

Thursday, March 19, 2020

REBOOT, Influensasprutan, Varmt, Blomning, och det där ATT handla mat i dessa tider ...




Hej denna torsdag i nådens vår!



*  Kan vi börja om?


Tänk om vi bara kunde spola tillbaka tiden och börja om från ruta ett vad gäller detta konstiga år.
Det här är nog det underligaste jag varit med om i hela mitt liv. Jag antar att ni känner samma sak. Och då räknar jag in 9/11 och allt som hände då. Jag kan väl säga att den tid vi befinner oss i nu känns lika overklig och skrämmande som den gjorde månaderna efter terrorattackerna hösten 2001.
Samma känsla nu.
Jag vill helst bara vakna imorgon och inse att detta var en mardröm.

Istället är det en mardröm och ångest att vakna och sträcka sig efter mobilen och läsa de svarta rubrikerna. VAD ska det stå idag?
Sen går dagen i ett svep, full av oro, stress, nyhetskoll och mörka tankar.
Det är omöjligt att släppa tankarna på detta. Åtminstone nu, kanske blir det väl så att vi alla “slappnar av” mer framöver?
Vem vet? Vem orkar leva på stressens vassa kam under en längre tid?
Just nu känns det som allt ligger på högspänning.





*   Nästa år och framöver …

Jag har hittills inte brytt mig om att vaccinerna mig mot säsongsinfluensa. Peter tar den sprutan varje år, men jag har aldrig brytt mig.
Från och med nästa år kommer även jag att börja vaccinerna mig mot säsongsinfluensan.
Jag har ju verkligen inga bra argument mot att inte göra det.





*   Varmt …

Här i min del av världen går vi två väldigt varma dagar till mötes. Idag och imorgon ska det bli 26 grader varmt.
Natten mellan torsdag och fredag blir det 18 grader som lägst. Overkligt varmt denna tid på året. MEN det är ju ett overkligt år också som kommer att skrivas in i historieböckerna som ett riktigt sorgeår. Ett stort braskande mörkt årtal, ett årtal som såg så vackert ut i skrift då året var nytt, 2020.
Nu blir det istället året vi förknippar med ångest, sjukdom, ekonomiska krascher och djup rädsla.






*   ALLT blommar!

NU blommar körsbärsträden inne vid Tidal Basin i DC! Tidigt som bara den. Men det är inga folkmassor där. De blommar i fred denna nådens vår. Inga folksamlingar, ingen trängsel. Någon som bor inne i stan går säkerligen dit och får sig en titt på dess skönhet. JAG kommer inte att se dem i år, det kan jag tala om. Här ute hos mig i de nordvästra förorterna kommer körsbären att blomma i dagarna.
ALLT annat blommar också. Naturen är sällsynt vacker. Tyvärr kan jag inte njuta av dess skönhet som jag brukar. Sinnet är för upptaget av svarta tankar för att jag ska kunna hänföras av naturen denna mörka vår.
Men, jag fotar den ändå, förstås. OCH jag uppskattar mina rundor så OTROLIGT mycket.





*   Att handla mat

Det är fan också ångest numera. ATT ens tänka på att man måste besöka en matbutik. Det är så utplockat i många hyllor att det känns som att jag inte kan planera min veckomeny-vilket jag gör varje söndag-längre. Man får helt enkelt åka till affären och se VAD som finns.
Toappershetsen är sjuk. Rengöringsmedel, tvål och handsprit kan man se sig om i månen efter.

Jag handlade senast i söndags. Det var OK, det fanns det jag skulle då, det mesta iallafall.

När jag gick förbi min lokala Safeway (min närmsta mataffär) igår på min prommis såg jag att det satt ransoneringslappar på dörrarna. Lika bra det, begränsa hamstringen av det vi alla behöver.



Samtidigt är det värmande att se och höra hur folk ställer upp för varandra i dessa tider.
Kanske föder denna enorma kris något bra i slutändan?
Vi får hoppas det.
Någon “mening” finns det väl ändå med detta? Kanske … möjligtvis … vem vet …

Faktum är att jag nu på morgonen ska åka till Harris Teeter och göra lite inköp till helgen. KOMMER inte att hamstra. Jag ska bara köpa det jag behöver nu, och hoppas att jag kan hitta det jag vill ha.




Jag återkommer imorgon igen, och ska visa lite blommande bilder då, tänkte jag.  Förmodligen fortsätter jag även att stöta och blöta covid-19.   Jag menar, hur kan jag INTE göra det? Men, efter önskemål av Anne kommer jag också att ge lite tv och filmtips som ni kanske kan ha nytta av nu när vi alla idkar hemmaliv.


HANG in there. THIS too shall PASS!

Tvätta händerna :-)