Tuesday, February 09, 2016

As it is.

Good morning!

When you guys are reading this post I think it might be snowing here.
True story.
Yep.
Indeed.


It is safe to say that I got a bit fed up with Snowzilla.
No, noooo, not during her roaring rage as she was pounding and slamming us with huge amounts of the white stuff. I loved that.
BUT, I got SO tired of the aftermath. You know, icy paths, snow piles, disruptions. That kind of hoopla-ho.
I am fine, I think, with more snow. BUT, I do NOT want any big amounts at  this time. No thank YOU!!


I love it now, again, when I can actually take my PW’s.
PW’s with POWER!
I am not limited anymore. However, one still has to look out for icy patches.

Nature is not very pretty at the moment.
It has that late-winter look. Still no spring in sight. Maybe several more storms are lined up?
Who knows?
I was looking for some signs of spring when out yesterday. I thought I would be able to find crocuses. NOPE. Not a single one of those in sight.
BUT, In the south-east corner in my little front yard I did find some snow drops. At least they are trying their best to come out.
Also, the sedum is coming on strong.
So, things are indeed happening.

Karolina used to really dislike the late winter. She was/is fed up with the winter colors of brown, gray and beige. And, indeed, those are the colors of the hour.
In Elon spring is about to happen, I think. it is another climate down there, six hours southwest of us.

Today all the little delicate flowers will all be covered by snow again.
Fine.
Just do not let it be a sour aftertaste to this one, please.

BUT, when shopping yesterday I found my favorite flowers!! Daffodils!!
I love them!
I love buying them when they look like humble little asparguses. They are SO great as they come into full bloom.
I love them more than I love tulips.

So, I am bringing spring to me while the winter continues outside. And guess what, that is TOTALLY fine with me!!

Have a great Tuesday!



ALL the pics (EXCEPT THE ONE ABOVE. I SHOT THAT ONE ON SUNDAY) are taken with my iPhone during yesterday's Power Walk!


Seagulls are hanging out on very thin ice!


Yes, the ice still lingers on.


Beautiful, just lovely!! Or...??  
This is a sidewalk.  A sidewalk where I usually walk.  This is also a sidewalk leading to the elementary school.  The children have no other choice than to walk in the street.  Not cool.  Not cool at all.






The golf course is partly thawed out again, but not everywhere.



One of the neighborhood pools.  In less than 4 months I can go swimming here...




WELL, I am very thankful that this sidewalk is cleared, a week ago it was impassable. 





Sure, this is pretty much how it all looks now.  


Part of the golf course.











The sedum outside my house.


Snowdrops outside my house!


Your typical sidewalk at the moment.  Wonderful....

Monday, February 08, 2016

Det var den helgen, det!

Godmorgon nya veckan!


ÄNNU en helg har gått till historien.
ÄNNU en måndag står på tur.
ÄNNU en ny vecka.




Jag hoppas att ni alla haft en fin helg!

Tror jag kör min i punktform.



*   Fredag
Som jag skrev i fredags, underbar veckodag. Veckans bästa dag!
Men fredagen, liksom hela helgen, går ACK så fort.
På kvällen var vi ute och åt middag. Satt i baren och åt på Red’s Table som en är väldigt trevlig och mysig restaurang nära oss. Faktiskt inom gångavstånd. WOOT!
Alltid gott där.
När vi kom hem tittade vi på en helt underbar, intressant och VACKER dokumentär på Netflix.
Antarctica: A year on the ice. FASCINERANDE!
Ummmm…ja, jag skulle kunna tänka mig att vistas där ett år. Alltså, vilken UNIK upplevelse, och så väldigt få förunnat.
Somrarna där som är evigt ljusa, kalla och såklart snöiga.  Vintrarna  framlevs i ett evigt mörker med de grymmaste snöoväder någon kan tänka sig.  Men också med den vackraste av stjärnhimlar och  norrsken som heter duga.
Så ja, om jag finge ett jobb där, till exempel som skribent och fotograf ;-) skulle jag dra direkt. Ett år på den eviga isen? Ja tack!
Se denna film och ni kommer att förstå precis vad jag menar!





*   Lördag.
Peter tränar som bäst inför en halvmara här i Reston vilken äger rum i april. Han var ute och sprang tidigt på morgonen medan jag puttrade på hemma.
Sen blev det lite ärenden “på stan”, ja Reston då’rå…
Ibland drar vi inte så långt. SUBURBANIZED!! Haha.
Target fick ett besök. Lunch i Reston Town Center.

*  OCH FILM!!!

SÅG den flerfaldigt Oscarsnominerade The Revenant!
OCH vad kan jag säga?
Oj oj…
Ja, jag blev tagen till max. VILKA miljöer. Vilken cinematografi!
Leo DiCaprio, om han inte får en Oscar för sin insats i denna film är det något som är totalt fel. Han är SÅ otrolig i sin rolltolkning.
Filmen gör nästan fysiskt ont att SE. Vinterscenerna, isscenerna och det Leos rollfigur utsätts för.
Landskapet i sig är som en enda dröm!
OCH rollen för Leo, det måste vara önskerollen och drömrollen för honom.
Äventyrsfilm galore!
Go get that Academy Award, Leo! YOU have EARNED it!
Jag skulle kunna tänka mig att se om filmen.
NI alla ska absolut se den,det är mitt råd!  OCH, jag frös genom hela filmen.  Frös verkligen!  Filmen kryper liksom in i märgen...





*   God middag.
Peter och jag lagade en jättegod middag på lördagkvällen.
Coq au Vin.
Älskar middagar hemma. Godare mat får man inte ute.

Typisk lördag i mitt typiska kök.

*   Caper Berries!
Jag har hittat en ny favorit. Caper berries! Så himla GOTT!!
Det godaste som finns, godare än oliver! Mmmm…




*  Söndag.
Frostig och kall.
OCh mulen, tyvärr.
Frulle ute, alltid mysigt. Som alltid omelett för mig.



*   Gårdagen var också SPORTDAGEN med stort S!
S som i Super Bowl Sunday!
Den absolut största happening inom idrott på hela året.
Jag bryr mig inte om amerikansk fotboll för mig för fem öre. Men jag gillar Super Bowl, och jag gillar ALLT roligt som har med dagen att göra!
Fest, god mat (LÄS JUNK!!!) och skön stämning.
Vi var hos våra kompisar Susanna och Marc. Det är en gammal god tradition numera.  Tack Susanna och Marc!!!



Såhär ser  den TYPISKA vinter-Annika ut då det är ungefär 3 grader varmt ute.  Mockajackan är 17 år gammal, jajamen!!


Ha en finfin måndag!!

Friday, February 05, 2016

TGIF, y'all!

Hej på fredagen!

Så har ännu en vecka lagts till handlingarna.
Den sköna fredagskänslan är här igen.

Det är lite kul på Instagram om fredagarna, var och varannan bild handlar om fredagslycka. Vecka ut och vecka in.
Gillar det.
Det är ju samma sköna känsla varje fredag.
Ja, såvida man inte måste göra något man inte vill göra över helgen. Som att gå på någon tillställning man känner NOLL, eller rent motstånd, inför att gå på.
Men, som alltid, om man måste göra det är ju även sådant övergående.
Den här helgen är det iallafall bara trevligheter att se fram emot!
DET tackar vi för!



Det lustiga är att fastän jag inte yrkesarbetar utanför hemmet så har jag iallafall skön fredagskänsla, och ibland söndagsångest.
Så har det alltid varit!


Det har varit en dålig fotovecka för mig.
Knappt en enda bild har knäppts. Februaris “canon-mapp”  i mitt bildarkiv på datorn gapar tom.
Med iPhone:n har jag knappt plåtat heller.
Det har varit en usel vädervecka med regn, dimma, gråmulet till max, snöhögar och is.
Jag skyller på det.
Jag hoppas att nästa vecka ska bli mycket bättre.

Vi talade lite om tidig vår igår.
Jag tror ju att det blir en sådan iår.
OM jag gillar det?
Svaret på det blir ett rungande NEJ!!!
För mig gör det inget alls om våren blir sen.
Tror att det tidigaste körsbärsträden  i DC någonsin blommat är den 15 mars. OM det blir så tidigt, och om de blommar i mitten av mars (typ 17-20 mars), har jag känt mig snuvad på konfekten sen.
När blomningen är över (och den går snabbt) så är ju också det allra vackraste över.
Jag vill varken ha tidig vår, eller tidig sommar.
Sommaren är så lång--och het-- här under alla omständigheter. Det är därför jag inte vill ha en för tidig vår.
Förstår ni mig?
Kanske inte. Kanske måste man ha bott här/ bo här för att förstå.


Idag tänker jag gå ut och gå.
MÅ det gå vägen nu efter denna milda vecka.
Ingen is och ingen snö...OCH vik hädan alla vidriga snöhögar!
Alltså, ut och gå med POWER i stegen.
I CANNOT WAIT!!


En fin och bra helg önskar jag härmed er alla!!


Thursday, February 04, 2016

Tack, ålderstrappan, trögt, Netflix-tips, regn och tidig vår...

Hejsan och godmorgon på torsdagen!




*   TACK!

Alltså, det är grymt när ni ger mig så pass mycket feedback på det jag skriver som ni gjorde igår.
DET tackar jag för.
Feedback är a och o varje dag för en bloggande själ.
Ålder är ju något vi alla kan relatera till också.
Alla tänker vi på vår ålder, mer eller mindre.
Många av era kommentarer fick mig att skratta och fnissa. Extra roligt.
Idag är det en månad och åtta dagar kvar tills dagen 50!!



*  Ålderstrappan!

Pernilla påminde mig i sin kommentar igår om den klassiska ålderstrappan.   En bild som vi säkert alla fascinerades av då vi var yngre.
Speciellt den andra halvan är ju smått deprimerande.
Ehh…jaaa…
Från 50 går det bara rakt ner.
BETTAN kom med en skön kommentar igår också:

"På tal om ålderstrappan så fick jag världens bästa kommentar av min ena brorsdotter. Hon var i 10-års åldern när jag skulle fylla femtio. Hon och hennes storasyster begrundade detta faktum. Den äldsta tyckte det var lite jobbigt att det efter femtio började gå utför. 10-åringen kontrade glatt och positivt med "men hallå, kolla bästa utsikten när man är högst upp". Älskade unge vad den kommentaren är fylld av visdom. Skönt att ha "bra koll" både på det ena och andra. :)"


Låt oss ta en titt på ålderstrappan, shall we?


Ja, i vid livets middagshöjd ser man rätt ståtlig ut, även här.  Sen går det raskt utför...KOLLA liemannen under trappan..SÅ strategiskt placerad när man klivit ner för trappan.

Här har vi Kvinnans Åldrar.  Kvinnan med Q.  Jag antar att hon är mormor vid 50.  Välsignar ett av sina barns förlovningar vid 40. Sen är det väl barnbarnsbarn vid 70.  Vid 80 och 90 är det nog så skröpligt...
Ja, de är fortfarande fascinerande de här ålderstrapporna.

*  Blogger. TRÖG!!!

Alltså, vad trög Blogger är för tillfället.
Speciellt då man kommenterar. Det verkar som om Blogger har lite svårt att publicera den kommentar man just skrivit. Det tar TIIIIIIID!
Alltid trist då blogger strular.
Just nu är det segt som sjutton vad man än gör på vilken given Blogger-blogg som helst.  Segt när man ska publicera kommentarer.  Segt då man laddar upp en blogger-blogg,  OCH faktiskt även segt som kola när jag skriver det här inlägget.  Alltså, det är även trögt "bakom kulisserna". Har ni också märkt av detta?
Men, men, det är vad det är. Det brukar ju ge med sig vid tiden.



*   Netflix right now!

Ja, jag gillar Netflx. DET är ingen hemlighet, precis.
Nu ska ni få ett par Netflix-tips av mig. Jag hoppas att dessa två finns tillgängliga även på svenska Netflix, eller var ni än befinner er i världen.

Chelsea Does
KUL dokumentärserie med den orädda, fräcka och direkta komikern Chelsea Handler. Chelsea går på i ullstrumporna, ifrågasätter och undrar utan minsta rädsla.
Hon gör det på ett kul sätt, och avsnitten är verkligen både roliga och SÅ intressanta!
Långa också, vilket är ett stort plus i kanten!
Det finns just nu fyra avsnitt ute på Netflix.
Chelsea Does Marriage
Chelsea Does Racism
Chelsea Does Silicon Valley
Chelsea Does Drugs



Jag skulle önska att jag hade Chelseas mod.




Den andra dukumentären jag tipsar om idag är:
Meet the Patels

Den handlar om en indisk kille, född i USA av indiska föräldrar. Den handlar om föräldrarnas önskan om att de ska få arrangera ett äktenskap för sin son  (och dotter, som för övrigt är kvinnan och skaparen bakom denna dokumentär). Det handlar om att sitta fast mellan två kulturer. Att respektera sina föräldrar samtidigt som man bara inte kan förlika sig…
Mycket intressant. MYCKET bra, och väldigt underhållande dessutom!
Väldigt charmigt gjord på det hela taget.
Se den!


*   REGN

Himmel och pannkaka vad det regnade här igår.
Jag är glad att jag inte bor i ett hus, eller område, som är översvämningsbenäget. Tack och lov, säger jag.
Det fullkomligt vräkte ner regn.
Snön försvinner ju, vilket är ett STORT plus.
Som jag skrev nyligen, vill inte se fler snöhögar nu, framförallt inte på trottoarer.


*   Tidig vår?

Ja, nu “vet” vi att det lilla murmeldjuret, alltså världens mest kände groundhog Phil ifrån Punxsutawney i Pennsylvania, har spått att det ska bli en tidig vår.
Han såg inte sin egen skugga, och då är saken alltså BIFF!
Jaja, vi får väl se.
Men, faktum ÄR att jag tror Phil kommer att ha rätt iår. Jag tror det blir en rekordtidig vår efter denna rekordusla vinter.

PHIL, jag tror, trots allt, på dig iår ;-)


Ha en fin torsdag!!


Wednesday, February 03, 2016

Att närma sig de 50...

Hej och godmorgon onsdag!


I förrgår fyllde en av mina bästa vänner i världen 50 år.
Japp, det är iår jag och min årskull (66) får börja vänja oss vid att fatta att vi faktiskt, och OTROLIGT NOG, fyller 50.
Hur det känns?
Väldigt, väldigt underligt.
Visst, jag tyckte det var skumt att fylla 40 också, men inte lika konstigt som att snart fylla 50.
Erkänner villigt att jag funderar en del på detta.

Om en dryg månad är det min tur att lämna “de fyrtio” för att kliva in i femtioårsåldern.
Som jag skrivit förr så tröstar jag mig med att det idag finns så många snyggingar i femtioårsåldern och uppåt.
Det ÄR trösterikt.
Vi är inte tanter. Vi är VI!!
Tanten finns väl egentligen inte längre, hon med kappa, handväska, hatt, handskar, städrock och hemmaklänning.
Numera är vi som är runt de 50 rätt så modemedvetna, snygga, håller oss i form (så gott vi kan), aktiva  och "ungdomliga" på det hela taget.
Femtio är en siffra, vi hänger bara med på färden. OCH faktiskt, vi får vara glada att VI hänger med. Alternativet vill VI inte ens tänka på.

Får väl börja dra den här valsen snart, haha!!

Den kompis som nu fyllde 50 är den första i min kompisgrupp av årgång 1966 som träder in i “de 50”. Jag tänkte jättemycket på henne i måndags. Tänkte på allt kul vi gjort genom åren, hur mycket vi skrattat  ihop, och hur mycket allvar vi talat genom åren.
Hur lika vi är. Hur mycket vi tycker om samma saker. Det är egentligen bara med henna jag delar min enorma kärlek till naturen. Hon förstår precis vad jag menar då jag talar om ljus, dofter, ensamhet, skogar, öppna landskap, hav, längtan och frid.
Alltså, hon förstår mig SÅ in i märgen. Vi har varit kompisar sedan första klass.
Det är väldigt trist att inte kunna vara med och fira. På lördag har hon stor fest, och jag kan--förstås-- inte var med på den.
Jag kunde hänga med via Facebook i måndags och se bilderna som hennes man och barn lade upp under dagen.
På lördag, och senare, kommer jag att få se bilder från middagen och festen.
Medaljens absoluta baksida när man bor utanför Sveriges gränser: ATT inte kunna vara med.
Sometimes it really effing SUCKS!!

Minns ju så väl när min egna föräldrar fyllde 50 också.
De hade bägge stora fester med middag och dans.
Mycket planering.
Minns min pappas mottagning hemma först under själva födelsedagen, kul och festligt. OCH sen middagen och festen som ägde rum till helgen på Hässelby Slott.
Kul och roligt ALLTING för mig som var 17 år då.
När min mamma fyllde 50 var jag au-pair i USA, och kunde inte åka hem på den stora dagen.
Men det var samma då, mottagning först och sen middag och dans till helgen, även hennes fest ägde rum på Hässelby Slott. Roligt. Trist att jag inte var med då.

Ja, detta är verkligen jag i ett nötskal just nu...

Visst är det så att man får vara ledig från sitt jobb på sin 50-årsdag hemma?
Rätta mig gärna här, jag kan mycket väl ha fel.


Här i USA är det ingen större grej att fylla 50. Visst, många har nog fest och så, men det är absolut inte av den kalibern som det är hemma.
Inte samma “skimmer/stigma” runt dagen.
Det är väl både lite trist och lite skönt.
En sak är säker, ingen “får ledigt” med anledning av att de fyller 50. Med lite tur får man kanske en tårta på jobbet, och möjligtvis bjuder arbetskamraterna ut en på lunch?
Peter tog ledigt från sitt jobb i fjol, och vi drog till The Florida Keys. Många åker nog bort, även här. Inte för att “slippa” blir firade, utan för att det passar bra att åka iväg just runt den dagen. Fira mer med de närmaste.

Jag “känner mig” inte mig som 50.
Jo, på ett sätt kanske, lederna är ju inte vad de brukade vara. Men det "förfallet" har gått långsamt. Jag  tror jag började känna av lederna när jag fyllt 30. Dock, det är INTE så farligt, även om det känns lite extra då och då. Håret är ganska grått, men det finns ju medel, och duktiga frisörer, mot det. Rynkor syns, men någon botox tänker jag inte börja injicera.
I sinne och kynne känner jag mig UNG!


Jomen, lite så ÄR det allt...Inbillar jag mig...Låtsas iallafall ;-)

Det sägs att 50 är det nya 30.
Det lustiga var att man sa samma sak när jag fyllde 40.
-Åh, men du vet väl att 40 är det nya 30…
Just det. Och nu är 50 det nya 30...?
Vad är 60 då? Det nya 40? Eller kommer 60 att vara det nya 30 då jag kommer dit om tio år.
Forever 31…typ...

SO damn TRUE DAT!


En av mina bästa vänner här i USA är född 1956, alltså exakt 10 år äldre än jag.
Hon är min måttstock i mångt och mycket. Det är henne jag ofta frågar om råd, hennes barn är lite äldre än Karolina, hon har gått igenom en hel del av det jag ännu har framför mig.
Snygg och aktiv är hon också. Jag gillar att ha någon som är äldre än jag som “facit”. Vi brukar skoja om det.
På nyårsafton sa hon:
And, you are turning 50 this year...YOU know what that means, I am turning 60...

Hur var det när du fyllde 30/40/50/60/70/80…?
Vilket decennium var det svårast att träda in i?
Hur känner du inför att åldras?
Känner du dig visare ju äldre du blir?
Tycker du att det är trist och jobbigt?
Skulle du kunna tänka dig ingrepp? Botox, fillers, lyft?
Eller, för all del, din faktiska ålder kanske inte bekommer dig för fem öre?
Berätta!

Tuesday, February 02, 2016

Yours Truly goes on a RANT!

Good morning Tuesday!


I am so over this Snowzilla aftermath.
SO damn OVER IT!!
I hate the way they plow the streets here.
I hate the way they pile the snow.
Sorry, but it just makes me sick!

I want to be able to take a Power Walk without being scared shitless of slipping and falling on black ice.
Also,  I do NOT want to reach a point in my route where I am forced to take my WALK out ONTO a busy street. Because, you know what, on the sidewalks next to BUSY STREET there are piles, upon piles of snow and ice that are taller than I am. So, therefore I have NO choice other than to walk out into said street. IN RUSH hour traffic.
It sucks.
It really did SUCK.

And, sure, I did survive the street walking.  Strangely, not a single driver was honking at me, or gave me the finger and what not. Thanks drivers.
I know it must have been scary for you to see this woman walking on a crowded street against traffic (thank god it wasn’t the other way around, at least).

Oh, and then I was going to take a short cut on the golf course.
I started walking out on the snow. When, all of a sudden, I was walking in DEEP ice water. The snow gave way to the water…
And, me? No, I had no  other choice than to continue. My shoes got soaked, my feet and my calves.
Oh boy, was I ever a HAPPY CAMPER once I got back home? NOT!
I was so frustrated.

I cannot wait for all the snow piles to melt away now.
Nature is ugly as sin by the moment.

It makes ME, yes ME of ALL people in the world, long for spring and summer.
Sure, I’d rather have a decent winter. A winter with snow (IN tolerable amounts) and cold weather.  Come think about it,  I don’t really want spring now (It can’t  be anyway. It is impossible). But THE CURRENT STATE of slush, snow piles higher than me, untreated sidewalks, and so on and SO forth is SO aggravating .
I am tired of it.

SO, guess what
I am looking at some summer pics instead…

Come with me…
Let’s take a look at these for a while, shall we?


OH, but peeps, do you know what day it is today?
IT IS GROUNDHOG DAY!!
SO, it remains to be seen what Phil, the groundhog, will predict this morning.
An early spring?
OR, six more weeks of winter?
Shadow? OR, no shadow...?
We'll see what Punxsutawney Phil in Pennsylvania will "tell us" later on today!

UPDATE!!
PHIL did NOT see his shadow!!  It will be an early spring :-)
Well, I guess we'll just have to see about that ONE.
But PHIL has spoken!!

Have a good Groundhog Day, y'all!!



All pics today are pics that have I shot with my iPhone.  


In Långgrund close to our summer house. It was SO calm, and so warm this day in July 2014.




Evening by the summer house.  OR rather, it is night time...


Summer morning by said summer house.


Warm summer evening on my sister's and brother-in-law's balcony in Stockholm


I want to go to THE OBX and sit and drink  my morning coffee on a Widow's peek...



And, enjoy a beach!




Be a bit tanned and just enjoy....




I wanna kayak in calm waters...


Go to Key West, maybe...


I CANNOT wait to take a cruise again...


AND, to swim in turqiose waters!




A nordic summer day!




Summer evening on the Virginia Eastern Shore...







And, to sit here and listen to the sea, the wind and the sea gulls...My aunt's summer haven on earth.


Take the boat for a ride on a warm summer day.


Enjoy the sunset from our deck...

Take photos of Karolina on our way to Ostrobothnia!