Lyckan att bo nära detta ljuvliga!

Godmorgon fredag!


Vädret under min vistelse hemma i Stockholm var helt och hållet perfekt.
Ja, alltså, vi kan nog fastslå att det nästan var overkligt fint, varmt och soligt. Det var ju september, trots allt.
Dock, de senare åren då jag varit hemma i just september har vädret alltid levererat. MEN, jag tror aldrig tidigare det varit så soligt och så varmt som i september 2016.
Det finns bara ett ord, wooowza!
Visst, det är nästan lite otäckt också för vi vet ju att det egentligen inte “ska” vara på det här sättet med septemberväder.
Men, dagarna gick att fylla med massor av aktiviteter och utomhusvistelser.  Mycket energi!

Drottningholms Slott och dess slottspark är så enormt vackra.  Om ni är i Stockholm så besök denna plats!

Rosenskäror i massor!

När jag skriver det här inlägget råder rakt motsatt väder i Washington.
Vi har fått, och väntar än, helt enorma regnmängder.
Hur låter det med 152 millimeter? Just det, helt vrickat, visst? Men det är vad som sagts ska falla över vissa platser i DC-området under dessa tre regndagar.
Översvämningsvarningar har utgått i parti och minut. Jag tackar min lyckliga stjärna över att inte bo i ett sådant område som lätt drabbas av översvämningar.
Vi får se nu då?

Vandring i parken!  ÄLSKAR gruset och grusgångarna.  Älskar att promenera på grusvägar!

Mina föräldrar bor nära Drottningholms Slott. Man kommer dit på nolltid.
Under min vistelse hemma denna gång var jag på Drottningholm två gånger. En gång med en av mina bästa vänner, och den andra gången med min mamma.
Bilderna ni ser här är tagna den 6 september. Det var dagen jag var där med min mor.

Mer sommar än höst denna septembertisdag.

Längre in i slottsparken ligger det vackra lilla Kinaslott.

Jag har så svårt att ladda ner bilder från min iPhone på min Mac. SÅ frustrerande. Vet inte vad dom är fel i synkningen? Peters bilder kommer in på bildströmmen på Macen, men inte mina. OCH inte heller kan jag ladda över bilder manuellt mellan iPhone och Mac. Det är väl min gamla iPhone (tragglar på med en 5s) som börjat strula, förstås. SUCK.
Blir så less på teknologin ibland. OCH jag är så hopplöst tappad bakom en vagn då det kommer till detta.
Nåväl, det ska väl lösa sig på något sätt.

Gulligt, rosa lustslott.

Nu är det fredag igen.
Jag längtar efter att få ge mig ut på vandring igen.
Jag längtar efter att få göra allt som tillhör hösten i Washington.

ÄR man i Drottningsholmsparken är det obligatoriskt att fika, och äta en fasvåffla, vid det lilla cafeet och våffelstugan.  SÅ mysigt! OCH så gott!

Imorgon väntar en trevlig tradition, den svenska kräftskivan hos min kompis Lotta. Alltid god mat, och alltid SÅ kul.
Det blir helgens absoluta höjdpunkt.

Min fina mamma!!  

Ha en finfin helg!

Torsdagspunkter på en onsdag ...

Hejsan!


Veckans punkter kommer redan idag. Det blir en lite annorlunda bloggvecka eftersom jag är upptagen precis hela dagen idag. Det kommer därför inte att bli något blogginlägg imorgon, torsdag.


*  TACK!

Först och främst, tack för alla välkomsthälsningar här på min blogg igår. Era kommentarer värmde mig gott. Dessutom sporrar de enormt.
Det känns så fint att ni gillar det jag skriver. Jag tackar ödmjukast för alla era fina tillrop och att ni är glada över att ha mig tillbaka bakom tangentbordet igen!
TACK snälla NI!
Dessutom, så roligt att så många av er följt mig på Instagram och på Facebook under min vistelse hemmavid. Jag var ju ganska aktiv där (som jag brukar vara då jag reser), och det var bara roligt!


*  Här då?

Ja, alla vet ju att i Sverige rådde den perfekta hösten under september månad. Eller, det var väl i det närmaste onaturligt väder, om man tänker efter?   Själv skapade jag en en egen hashtag på instagram då  jag var i Stockholm, “unrealweatherinseptember”.
Dag efter dag med sommarvärme.
Jag har varit hemma flera år i september nu, och jag måste säga att vädret leverar så gott som alltid i september i Sverige.
Men här då?
Här har det också blivit svalare. Det är höstigare, även om det INTE syns. Inga träd har börjat skifta. Men det märks ändå en förändring. Högsommarfukten har vikt hädan, det är drägliga temperaturer på runt 20-25 grader.  Det går ett kallt stråk genom värmen, precis som det gjorde hemma.
Mörkare på kvällar och morgnar, naturligtvis. Sommaren ÄR över.

De här bilderna har jag tagit sen jag kom hem.  Här och nu i Reston.  Nej, trädet i bakgrunden är INTE gult.  Det är morgonsolen som färgar trädkronan gyllene.

Peter på väg från Starbucks i söndagsmorse.

*   Saknar den inte.


Precis, jag saknar inte sommaren 2016. Den är över nu. Jag är mätt på sommaren och på sommarhettan. Mätt på att hänga på decket. Mätt på sommarkläder. Mätt på sommaraktiviteter. Mätt på sommarmat och sommardrinkar. Mätt.
Nu får det gärna verkligen bli höst på riktigt. Bye-bye sommaren 2016 ...


*   Höst i en kopp.

Pumpkin spice latte är tillbaka på Starbucks. Hösttecken!
Jag drack min första PSL i söndags då Peter och jag åt frukost på det Starbucks som ligger närmast oss.  Nej, jag besöker aldrig Starbucks då jag är i Sverige.  I Sverige gillar jag äkta fik istället.  Starbucks?  Det kan jag dricka då jag är i USA.



*  Gravsättning.

Anledningen till att det inte blir något blogginlägg imorgon är att jag ska på gravsättning av min svärmor på Arlington Cemetary idag. Idag ska Peters mamma Margaret läggas i sin grav inför sin allra sista vila. Processen för gravsättning på Arlington Kyrkogård är lång. Det är lång väntetid på USAs allra mest ärorika kyrkogård.
Det ska bli mycket intressant att deltaga. Det är ju smått unikt att få vara med på en begravning där. Sorgligt blir det alla gånger också. Men nu ska svärmor äntligen få sin sista vila  Det blir skönt, skönt för alla.


*   Bubbla och Ingenmansland?

Efter en lång vistelse hemma i norden brukar jag drabbas av “jetlag of the heart”. Det är en bubbla där man ännu inte själsligt landat i sin nya tillvaro.  Kroppen har förflyttat sig snabbare än själen.
Den här gången tycker jag att den “landningen” gått bra. Jag har inte känt av bubbellivet.
Glatt (eller nåja) fick jag samla ihop mig för att gå på fest i lördagskväll. Det blev lyckat, och jag är glad att jag gick fastän jag hade NOLL lust.
Redan på fredagen kom en av våra allra bästa vänner och åt middag med oss härhemma. Nemas problemas på något sätt.
Jag kom hem i torsdags, ska jag kanske säga.
Så denna gång har jag kickat Ingenmanslandet ur mitt liv. Skönt!
Den fysiska jetlagen har varit relativt lindrig också.


Nu önskar jag samtliga av er en fin onsdag och torsdag!
Vi ses här på fredag igen, för den som vill och önskar!

CIAO!!!

Long time no see!

Det är jag!
Jag har återuppväckt den här bloggen igen. Meningen är att jag ska börja skriva “som vanligt” eftersom jag är på hemmaplan igen.
Så jag ska väl göra det? Eller kanske hitta en ny rytm? Jag får se hur jag vill ha det. Återkommer med det när jag “känt efter” ett tag.

Rönnbär fanns det gott om, och de var SÅ röda.  Kall vinter iår alltså?

Hej alla ni!

Jag har återvänt till USA—och hemmet i Reston— igen.
Fem veckor i den höga nord är till ända.
Jag landade på Dulles Airport med SAS-planet i torsdags eftermiddag.
Hur jag haft det? Helt och hållet totalt UNDERBART!
Jag älskar att vistas i Sverige och i Finland och är innerligt tacksam över att jag kan göra sådana här långresor.

Hunden Skrållan var och hälsade på en långhelg.  Skrållan tillhör min brors familj.

När jag kom till sommarstugan i Närpes i Österbotten rådde egentligen mer höst
än sommar.
Det regnade och blåste ganska mycket de där dagarna. Eller, jag var ju där i två veckor. Men, det kvittade, det var lika härligt som alltid att vistas där.  Och självklart var flera dagar enastående vackra.
Nätternas helmörker och stjärnhimmel!
Dagarnas härliga dofter och upplevelser.
Japp, jag kom tillbaka till jordens bästa ställe igen, och det kändes bara SÅ bra.
Lugna dagar med mina föräldrar. Lite jobb här och där, såklart. Mycket skojande och underbar MAT och dryck hela tiden.
Jag har inte vägt mig efter denna semester, men jag VET ju att jag har gått upp i vikt.

Lördagen då Villaavslutningen ägde rum var också tidpunkten för säsongens första höststorm.  OJ vad det blåste, och regnade.  Tursamt nog klarnade det upp framemot kvällen.

En älskad sensommarhändelse är den så kallade “Villaavslutningen”, eller “stugsistan” (som man säger i norra Sverige). Villaavslutningen ville jag INTE missa, den festen är så härlig och stämningsfull.
Villaavslutning (kallas även Veneziad eller Venetiansk Afton i andra delar av svenskfinland) betyder att alla som har en sommarstuga vistas där sista lördagen i augusti, man äter gott och festar. När mörkret börjar falla tänder man eldar i stränderna. Många tänder även marshaller, ljus och lyktor som syns lång väg över vattnet.
Fyrverkerier förekommer också. På något sätt är Villaavslutningen en magisk kväll. Ett fint avslut på sommarsäsongen och ett välkomnande av hösten.
Detta var tredje gången jag deltog i Villaavslutningen, och jag hoppas på MÅNGA fler.

Brasa i stranden är ett måste!

Det är vemodigt också att vistas i skäristugan när sommaren går mot höst.
Borta är den riktiga sommarvärmen, borta är yster fågelsång och måsskrin, vita nätter är endast ett minne blott i mitten av augusti, tranor trumpetar vemodigt någonstans långt borta, flyttfåglar syns dra söderut på himlen, lingonen lyser som rubiner i tuvorna.
Men, jag gillar det där vemodet och avslutet, trots allt.
Det känns helt rätt i mitt hjärta, även om jag kan känna vemod över att jag missat hela högsommaren vid sommarstugan. Det är en helt annan stämning när högsommaren blivit sensommar och förhöst.

Dagen efter höststormen var det så här vackert!!  WHAT a difference a day makes.

Sara, min syster, njuter av den lugna, vackra söndagen.  

Tack, ni som fortfarande läser här trots mitt långa uppehåll (nyttigt och skönt--för mig-- att vila lite från bloglandia).
Vi hörs imorgon igen! Ja, om ni så vill och önskar!

Vackra, lugna höstmorgnar i sundet!

Morgondimma på östra sidan huset.

Utsikt mot havet.

Här inne i viken huserar jag.

Nu blir det ett längre uppehåll här på min blogg.

Hejsan ni som troget läser här!!

TACK för det, förresten!
Det är så roligt att ha er alla här trots att sommaren blev en ganska gles bloggsommar för min del. Men, så är det för de flesta. På sommaren ska man göra annat än att sitta vid datorn.

Nu, när ni andra går tillbaka till rutiner i vardagen igen, tar jag en lång paus från min blogg.
Varför det nu då?
JO, för att i eftermiddag sätter jag mig på SAS-planet och åker mot den Höga Nord!
NU ska jag hem!
OCH jag är borta i hela FEM veckor.
Inget bloggande alls blir det på denna bloggsida under dessa veckor. Jag återkommer här i slutet av september igen. På heltid, måndag-fredag.

Fuktiga, heta dagar i min täppa.  När jag tar ut min kamera immar den igen på nolltid.

I eftermiddag, om det inte blir stora åskväder (PLEASE, vädergudar, PLEASE!!) eller annat strul (vilket är troligt, hmm ... ), lyfter planet mot Köpenhamn. I CPH byter jag plan och fortsätter till Arlanda. På Arlanda byter jag plan och fortsätter mot Vasa i Österbotten.
En lång resa, onekligen.
NU är det min tur att vara vid sommarstugan!
Jag är såklart medveten om att sensommaren bjuder på mer höstligt väder än sensommarsol och värme. Men, vet ni, det kvittar mig FULLSTÄNDIGT!
Jag bryr mig inte alls om hur vädret blir.
Jag har fått min ranson av sommar och hetta, ja VRÅLHETTA, den här sommaren. Ganska nöjd, det är jag det.
Tror inte ens jag kommer att bry mig om att packa ner shorts.
Efter veckorna i Närpes väntar tre hela veckor i Stockholm. HÄRLIGT!!

Som vanligt kommer jag att vara mer aktiv på Facebook och Instagram (när jag har wifi, vill säga).
Ni kan följa mig på instagram, om ni vill, @skandigirl

Karolina styr kosan söderut på söndag.
En alldeles splitterny lägenhet väntar på henne nere i Elon. I den ska hon bo med två tjejkompisar, på campus.
Det lär bli hett på söndag under inflyttningen. Peter och vår goda vän Keith ska hjälpa Karolina att kånka grejer och att flytta in.
Karolina är glad över att få åka ner till Elon igen och påbörja ett nytt läsår.

SÅ, ha nu en fin övergång till hösten!
Ha det riktigt bra, alla ni.

Stay classy!!

Blandad konfekt.

Hej och godmorgon på er tisdagsmänniskor!


Halva augusti har gått. DET är ju verkligen konstigt.
Fastän jag varit här i USA hela sommaren så tycker jag att den försvunnit i en suck.
SÅ fort har sommaren gått.
Underligt.

Hörni, vi har haft värmebölja som heter duga. Temperatur på 38 grader med så kallat "heat index" på 43-44 grader.  Så blir det i fukten, fukten adderar 5-10 grader.
Ingen av er behöver vara avundsjuk på det här vädret. Jag försäkrar er.  Det finns INGET att avundas.
Det är enbart plågsamt, och väldigt svårförståeligt för den som inte upplevt det.
Man kan jämföra sådan här enorm värme med midvinterns kyla. Ingen mäktar med att vara ute.
Faktum är att det ÄR farligt att vistas ute också. Vi har haft Extreme Heat Warnings (code red) i helgen.
Om man är lite äldre, lung eller hjärtsjuk, så ska man överhuvudtaget inte gå ut. SÅ onyttigt är detta för kroppen.

Jag satt ute, i skuggan, i lördags. Det var 38 grader klockan 16 på eftermiddagen. Det är ju alltid hetast framemot sena eftermiddagen, som ni alla vet, så är det överallt.
Jag SATT, bara SATT, i skuggan. Efter ett par minuter bröt svetten fram. Det var som att sitta i en bastu.
Det är allt tur att vi har AC!
Utan den skulle vi försmäkta.
Min grannes AC pajade i fredags, så vidrigt. De “får” en ny på onsdag. Tursamt nog är de på semester fram tills imorrn.
Poolen? Nej, det är för varmt för att gå gå dit också.
I lördags var det så varmt att jag märkte att till och med cikadorna tystnade.


OM jag tar ut min kamera i denna fukt immar den igen.
På nolltid.
Men nej, på mig har det egentligen inte gått någon nöd tack vare AC och fläktar.
Dock, jag tror att samtliga ser fram emot lite mer drägliga temperaturer nu.


Nåväl …

Idag ska vi ta oss en sista titt på Kalifornien.
Dagens bilder är samtliga från vår resa.

Pacific Coast Highway 1.  Älskar den vägen!!  Detta  foto är taget i Ventura.   Vill man hitta en strand att vara ensam på går det utmärkt bra!

Ännu en bild av en strand precis vid PCH.  Ja, vad underbart det är!

PCH.  På väg in i Malibu.

Santa Monica Mountains Recreational Area.  SÅ vackert längs denna sträcka.

Det där drömska ljuset som vilar över kusten i Kalifornien.  Lite "gammeldags", lite vitt, genomskinligt.  Det som vi ALLA sett i filmer och TV.  Märkligt ljus, och mycket vackert!

Marina del Rey i L.A.  Vi bodde här våra två sista nätter i Kalifornien.

Marina del Rey.

Peters pappa Pete har en kär kusin, Nancy, som bor uppe bland kullarna i Malibu.  Här på bilden är Nancy, hennes man David och deras hund, Hugo.

Vi var ditbjudna på lunch.  Vägen dit från Burbank var spännande, to say the least.  Jag hade nog egentligen inte FATTAT hur bergigt det är i L.A.  OCH hur mycket man åker på såkallade Canyon Roads (CYN).  De vägarna slingrar sig bland bergen.  Den kända Mullholland Drive är en sådan canyon road tex.  OCH när vi skulle till Nancy och David gick färden just längs Mullholland.  Jag tyckte det var OTÄCKT och samtidigt SÅ  enastående vackert!!  Vägen slingrar sig och har djupa stup längs med kanten.  Jag är glad att JAG inte körde.  OCH jag är glad att inte behöva köra dessa canyon roads i mörket.  MEN bor man bland kullarna i LA är det sådana vägar man måste lära sig greja.

Nancy och David var ett underbart värdpar.  Jag har träffat dem bägge här i DC flera gånger, men detta var första gången jag såg deras vackra, vackra, vackra hem...!!!

Utsikten från en av Nancy och Davids altaner.  Här tog vi ett glas vin i sommarhettan.  När jag kom ut på deras baksida skrek jag till!!  Jag tror aldrig jag ropat när jag kommit hem till någon förr, men det gjorde jag här.  Helt spontant och okontrollerat.  JAG kunde inte FATTA, och ta in, deras enorma utsikt över Stilla Havet.  Helt, helt otroligt sagolikt vackert!

Nancy och David har bott i LA sedan 1981, de är från Detroit.  Jag frågade om denna utsikt någonsin blir vardagsmat.  Nej, sa de, aldrig.  Jag fattar, jag förstår fullkomligt!!

Utsikten.  Ack ja, från alla tre plan i huset (som David fö ritat)  denna enorma utsikt över havet.  På andra hållet bergen.  Det händer att de ser pumor smyga omkring.  En gång kom Nancy ner i sin trädgård och möttes av en puma.  Hon stängde in sig i garaget (närmaste dörr hon hade tillgänglig) och ringde Animal Control direkt.

Nancy och Davids utsikt från uppfarten till huset.  Jomen, jomen...MAFFIGT!!!  Hoppas verkligen jag får chansen att hälsa på bland kullarna i Malibu igen.  Hörde att Dustin Hoffman bor i området, och säkert en hel del andra också som vi kanske alla hört talas om.

Peter och jag tog en utflykt till Griffith Observatory på Mount Hollywood.  Storslagen utsikt över hela Los Angeles.

OCH den existerar, den däringa Hollywood-skylten!  När jag väl sett den såg jag sen även nerifrån vägarna.  Innan dess trodde jag nästan den var en myt, haha!!  Man kan vandra upp till skylten, det fanns många leder att välja på för vandrare.  Men vandrade? NEJ, det gjorde inte Peter och jag.  SÅ hett som det var då vi var uppe vid Griffith.

Sen en verklighets-check.  Trafiken.  Så vidrig.  Vidhåller, jag skulle INTE vilja bo i LA.  Däremot finns många vackra grannskap inom Los Angeles hank och stör.  Men att bo där? Nej, inte min grej.  Skulle inte fixa den enorma trafikvolym som råder på samtliga freeways dygnet runt.  Skulle bli tokig.

Men att hälsa på en dag eller två? Varför inte.   Det bästa är nog ändå känslan att lämna Los Angeles bakom sig och upptäcka allt i Kalifornien som INTE är L.A!  Det är det bästa.  OCH jag kan inte bärga mig tills jag verkligen kommer tillbaka igen.  Kalifornien har flyttat in även i mitt hjärta.

Nu önskar jag er alla en fin tisdag så hörs vi imorgon igen.