Friday, May 24, 2024

Långhelg i täppan




Godmorgon fredag!


Långhelg vankas in the US of A!
Det är Memorial Day på måndag. Peter är ledig, hurra!


Memorial Day är sommarens avspark!
I helgen öppnar samtliga pooler i Reston. Många äro de som åker till beachen i helgen. Atlantkusten, sjöar och andra vattendrag kommer att vara knökfulla med glada sommarfirare.
Yes, därmed kommer även bilköerna att vara enorma. Mindre kul.


Peter och jag håller oss på hemmaplan. Mer eller mindre. På lördag ska vi vandra! Herregud så länge sen.
När jag tittade på väderappen tidigare i veckan såg vädret rätt OK ut på lördag. NU är det mulet. Såklart.
SÅKLART!!
Men vi tänker dra iväg och röra på påkarna iallafall.  SCREW the weather. 


På söndag ska vi hälsa på en vän vi inte träffat på länge.
Jag ser fram emot att träffa den dam-Ruth-som fick ihop Peter och mig en gång för länge sedan. Jag gillade verkligen Ruth, back in the day
Hon bodde i samma höghus som min värdfamilj då jag var aupair. Världens gulligaste före detta CIA-agent med specialisering på Ryssland är hon också. Det är typ allt jag vet om hennes jobb, total tystnad råder för övrigt om hennes yrke.
Numera är Ruth pensionär och bor i Charlottesville i Virginia. När hon gick i pension från CIA seglade hon och hennes exmake (också gammal CIA-agent) jorden runt. I am telling you, Ruth’s got the skills. Ruth är mamma till Peters gamla kompis, Derek. Det är Derek som ordnar denna grilleftermiddag för familj och vänner. Jag har inte träffat Ruth sedan 90-talet.


För ja, Memorial weekend betyder att det kommer att ske otaliga grillfester runt om i riket. Det är en storgrillhelg dessutom!


Jag kommer att ta bloggledigt på tisdag.
Så vi ses här igen på onsdag.


Nedan kommer bilder från min lilla täppa, och den allmänning som ligger precis utanför mitt hus. Fotona är tagna med min systemkamera. Jag tycker nog att den kameran har blivit gammal och trött. Jag fick den 2011 i födelsedagspresent. Nej, den tar inte lika skarpa bilder den en gång tog. Förmodligen är det dags för en ny Canon vid det här laget.



 






Ha en finfin helg och njut av rubbet!!

Thursday, May 23, 2024

Torsdagar, Fråga om försäkring och Nötter




Hej torsdagsmänniskor!!


* Torsdagar!

Visst är torsdagar trevliga dagar?
DET har jag alltid tyckt. En fin inledning till den helg som komma skall. Torsdagar är bra dagar på det hela taget.
Några av mina goda bloggvänner brukar skriva på ett tema som kallas Tråktorsdag. Själv hänger jag inte med på det temat, eller några teman alls numera.
Men jag och BP (bloggvän och temaskrivare) brukar alltid säga att tisdagar är bra mycket tristare än torsdagar. 
Tisdagar är ju veckans tristaste dag JU! HAHA!
Nä tacka vet jag torsdagar. Idag är den särdeles trevlig torsdag eftersom jag och mina svenska vänner ska fira en av våra kompisar ikväll. Kompisen har precis fyllt 50. Det blir kul och det ser jag fram emot!


* Täcks det av försäkring?

Min trogna bloggläsare, Doktor Jo, frågade igår om vilka undersökningar som täcks av vår försäkring. Jag tycker det är en jättebra fråga och svarar gärna på den, tack Jo!!

Ja, den koloskopi Peter gjorde täcks av den sjukförsäkring vi har.
I den försäkringen ingår även kostnadsfri mammografi varje år samt cellprov.
Peter tar medicin mot för hög kolesterol och jag tar medicin mot högt blodtryck. Bägge medicinerna täcks av vår försäkring så vi betalar inget för dem då vi hämtar ut dem.
När vi tog våra bältrosvaccin i höstas betalade vi inget för dem heller, försäkringen täckte det. Detsamma med flunsavaccin, Covidvaccin etc. Försäkringen tar det.

Men häromsistens blev jag betänksam då de var på mig att ta hepatit-vaccin.
Jag är vaccinerad mot det som barn, och efter vad jag kan se behövs ingen påfyllning senare i livet om man är hyfsat frisk. 
Apotekaren ville nästan sticka mig där och då när jag hämtade ut mina blodtryckspiller för några veckor sen.
För någon vecka sedan ringde de igen från apoteket och ville att jag skulle komma in och ta vaccinet. Hmmm … NÅVÄL, detta en parantes. Jag har inte gått med på det eftersom jag faktiskt inte tror att det behövs.

När jag går till läkare betalar jag en summa för varje besök. Vi betalar 30 dollar när vi besöker vår “husläkare”. När jag går till min kardiolog, eller annan specialist, betalar jag 50 dollar för det besöket. Skulle vi bli riktigt sjuka och behöva långtidsvård och behandlingar måste vi betala upp till en viss summa innan försäkringen tar hand om resten.

Försäkringen lyfter vi via Peters jobb, och den täcker mig och honom. Den täckte Karolina också fram till den dag hon fyllde 26 år. Numera har hon en egen via sitt jobb.
Det Peter betalar för vår försäkring dras direkt från hans lön. Jag vet inte exakt hur mycket de drar varje månad, men vi själva bestämmer vilken “status” vi vill ha.

Har man en bra sjukförsäkring i USA får man väldigt väldigt bra vård (enligt min åsikt).
Det går fort att komma till specialist, du kan komma in hos en sådan bara på någon dag. Ska man exempelvis göra en magnetröntgen kan du få en sådan med bara någon dags varsel. Det går supersnabbt. När jag opererade mitt knä (titthål) för några år sedan gick det på nolltid också. Mitt knä började spöka i november, i början av december var jag opererad. Så snabbt går det.

Absolut, detta gäller den som har försäkring. Står du utan är det en helt annan visa. Inget sjukhus kan/får  neka en person vård, men sen ska det det betalas och då kan konsekvenserna bli enorma. Det gör också att en oförsäkrad lever ett mycket farligare liv än den som har försäkring.
Det finns speciella kliniker som helt riktar in sig på dem som ingen försäkring har. Men eftervård och annat kan knaka där. Och en som kanske får en kronisk sjukdom har det tufft.

För att hårdra det hela (det finns nyanser in absurdum i sjukförsäkringsvärlden) kan man säga att man MED försäkring får mycket god vård, och snabb vård. Medan den utan INTE får det.

Det finns snabbkliniker som alla kan besöka, både försäkrade och oförsäkrade. De klinkerna ligger ofta i drugstores och i samband med matvaruaffärernas apotek. Där kan man få hjälp om man har halsfluss, UVI eller något annat som inte är komplicerat. Du får genast penicillin genom apotekaren där om så behövs. Men som sagt, dessa lättkliniker uppsöker man bara vid lättare krämpor.

Ja det är orättvist och sjukförsäkringen är ett av det här landets STORA problem.

Heck, vilken lång punkt detta blev. Ett eget inlägg hade kanske varit bättre? Men nu vet ni lite iallafall.

Och ja, tandläkare och optiker ingår också i försäkringen. Vanliga kontroller, tandhygienist samt att laga “normala” hål täcks. Sedan, när det kommer till mer avancerade saker, är det lite olika med vad man som försäkrad patient betalar. När jag gjorde mitt tandimplantat täckte inte försäkringen något av det alls, eller väldigt, väldigt lite.

Jag vet, detta ÄR en snårskog. En sann sådan. Och även med bra försäkringar får du ibland slåss mot försäkringsbolag vad gäller betalningar av olika slag. GAAAHHH!!!

SLUT FÖR NU OM DETTA. PUNKT.


* Nötter

Nötter är nyttigt, nötter är gott. Men har jag väl ätit ett par vill jag ha mer och mer och mer. De är som chips tamejtusan, svårt beroendeframkallande.
Jag brukar äta en handfull nötter varje dag. Men det kan ofta bli två nävar av de goda nötterna. GRRR ...
Godast nötterna är pecan, pistage och cashew. Tråkigast är jordnötter och brazil nuts

Nötter försvinnande gott och DAMN svårt att sluta med (säger jag som mumsar som BÄST i skrivande stund).

OUT!!

***


People, idag blev mitt inlägg så långt med endast tre punkter. 


Vi hörs imorgon igen för den som vill och önskar.

Wednesday, May 22, 2024

Skolstolthet eller School Spirit




Godmorgon onsdagsfolket!


WOOT!
Sol ute
Sol inne
Sol i hjärta
Sol i sinne


Just det, tänk vad lite solsken gör gott för själen ändå.
Jag brukar inte påverkas av vädret. Det är vad det är och jag bara hänger på.
Under höst och vinter rör mig vädret inte i ryggen. Jag kan tackla den ena grådaskdagen efter den andra,  bryr mig inte. Har inga problem med kyliga, eller rent av svinkalla, dagar den tiden på året heller.


Men nu, nu börjar till och med jag förstå så kallade snow birds, alltså de personer som flyttar till Florida,  Arizona eller andra stater i södra USA när de blir pensionärer (aint gonna happen, babes … aint gonna happen for me), men lite kan jag förstå dem som flyttar till ett soligt klimat numera.
DET är en ny upptäckt hos mig som förvånar mig lite, men så är det. DET är vad veckovis av halvtaskigt till heltaskigt väder gör med en …


I söndags var Peter och jag ute och gick mellan skurarna.
Vi gick till vår närmsta matvaruaffär för jag ville ha avocados och göra avocadotoast till lunch. Peter, han preppade för sin koloskopi så han fick inte äta något alls. 


På rundan gick vi förbi Karolinas gamla high school, South Lakes. Alltså skolan där hon gick i gymnasiet i fyra år. Den skolan går jag förbi flera gånger i veckan under mina rundor. Den ligger bara ett stenkast härifrån.


Det slog mig när vi gick där hur mycket skolstoltheten betyder i detta land.
Och jag tycker det är så fint! School spirit och känsla för sin skola.
Här har alla gymnasieskolor egna fotbollslag (både American Football, som är störst av alla sporter här, samt vanlig fotboll). Skolorna har baseball, softball och lacrosse-lag.  Man tävlar för sin skola när man sportar här.  Skolorna har dessutom friidrottslag, simlag och en hel radda sporter.
Dessutom har alla gymnasiekolor sina “marching bands”, cheer leaders, drill teams och dance-teams. Pep-rallies är vanliga då elever festar inför stora fotbollsmatcher eller inför Homecoming.


Hela amerikanska gymnasievärlden är en kultur i sig.
En kultur jag absolut inte är uppväxt med. En kultur jag fick nosa på lite via Karolina. Ändå vet jag inte alls hur det är att gå i skolan här, jag har bara sett det från föräldrahåll. 
Jag gick inte i gymnasiet här, jag vet inte hur det är att känna school spirit. Herregud, jag känner ingen sådan för mitt gamla gymnasium, Blackebergs gymnasium. Jag går förbi där och rycker på axlarna …


När jag pratade med Karolina häromdagen berättade hon att hennes avgångsklass har sin “ten year reunion” nu i juni.
Alltså, det är tio år sedan de gick ut high school. Dessa återträffar är stora i USA. Många kommer hem till dem, och kanske framförallt till den återträff som äger rum tio år efter examen.
Karolina sa att hon gärna skulle ha gått på den, men att hon inte kan. Hon sa också att hon önskar att de kunde lagt den runt en större högtid (som Thanksgiving) då de flesta som flyttat återvänder hem igen för att fira med sina familjer.


Detta med school spirit börjar tidigt. Faktiskt börjar det redan i lekis. Sedan hänger det med i både låg, mellan och högstadiet för att kulminera i high school.
Ja, och universitet och högskolor kör ju hårt med school spirit likaså.


Här följer några bilder jag tog i söndags runt idrottsplanerna vid South Lakes.
De är många, och de sträcker sig över ett stort område. När skolan inte nyttjar dem får andra klubbar, och privatpersoner, använda sig av dem.


 



Skolbussar i väntan på måndagen.


Nej, nu ska jag ut och göra lite nytta i min lilla täppa medan solen visar sig. 
OCH det är sagt att vi ska få 31 grader varmt idag … OH well, inget klag från mig … ÄNNU.


Ha det bäst därute!!

Tuesday, May 21, 2024

Well, that was a boring one ...



Tuesday!


Say what?
SAY WHAT?
Is that the sun I am seeing?
Is it true that this will be a sunny week?
May we actually be able hike on Saturday?
Oh MY, I cannot fathom such a thing. 


I cannot believe it is true. The weather has taken a turn for the better … Finally!
Pretty soon you’ll hear me whine about the hot days, haha.
Sure thing, it is hard to please a human being, as myself, when it comes to the weather.


Our weekend was … rainy … and … grey … and … boring.
YUP, so we did not do much of anything, really. We took a grey walk after it stopped raining on Sunday. But otherwise? Pfft … we went grocery shopping, we read our books, we were mostly inside. Saturday was a downpour, more or less.


 

And as I looked to my right this was my view, a very wet and nasty deck ...


I did not even have a happy hour buddy on Saturday. 
I had to drink my wine all by myself while Peter was nursing a Coke Zero.
We've had different meals for dinner since Thursday night.   Peter’s bland and white. Mine a bit better. Sunday was a shut day for any kinds of meals for my hubster. 
Well, if you have had a colonoscopy your know this drill …
Peter had one of those dreaded procedures done yesterday, and therefore he was put on a special diet and on specials drinks to drink. 
IF you know, you know …
Here in the US, it is recommended to have your first colonoscopy at age 50. This was Peter’s first. I have not had one … I’ll wait a bit longer (but the doc is putting pressure on me as well …)
This prep he’s had … not fun … But now it is over and the hubster can eat and enjoy food, and life, again. YAY!


When you have a colonoscopy here in the US you’re put under a light anaesthisia, so therefore you have to have someone both dropping you off, and picking you up, afterwards. That person was of course, me, his wife.
The procedure took place in a medical building a stone’s throw from our house so I went home in the meantime. After about 40 minutes, I got a call from the nurse saying Peter was awake. So in I went to see him, he was just fine.
All went good, they removed a couple of small polyps, that’s it. Peter was hungry as F afterwards so we picked up a big lunch for him on the way home. As soon as he had eaten he went upstairs for a nap, and he slept for a couple of hours. Good for him.



So yes, all the rains make the world a very, very, very lush place to be. Peter's walking on Sunday.


So no, not the funnest of weekends, this one.
I am reading yet another gut wrenching book about the Holocaust. I don’t know why I am reading so many books about that terrible part of our history now.  Well, I have always been fascinated with world War II, so I guess that is why ...
Right now, I am reading a non fictional book called Ravensbruck, Life and death in Hitler’s Concentration Camp for Women by Sarah Helm. It is such a dark read, sometimes I have to put the book down and just breath for a while. Never forget. 


Never forget.
On top of the book I am reading, we are also watching a show on Hulu about the holocaust called We were the lucky ones. Another good series, but oooo so heavy.
I am recommending it to you, and of course you know what you’re in for while watching it. I am speechless, as always, Speechless of the evil of mankind.


Anyway, I know that you people in the Nordic countries are enjoying a hell of an early summer now. May at its very, very best. I am so happy for all y’all!
And today Tuesday, the weather looks better here as well.


All right kids, enjoy this day!!

Friday, May 17, 2024

Sjätte, och sista, resebrevet från Los Angeles.




Godmorgon fredag!!


Idag tänker jag ta er med till Los Angeles igen.
Det är dags för det sjätte, och avslutande, resebrevet från Kalifornien. Häng med, vettja!


  ***


Vi sov så gott i vår AirBnB i Yucca Valley.
Det är något speciellt med öknen ändå. Det är ett landskap som verkligen fascinerar mig. SÅ kargt och så öppet. Ljuset blir så väldigt speciellt där. Det är så ofantligt mycket himmel och väldigt “brända” färger.
Att vistas här under sommaren … Ja jag vet knappt hur man klarar skivan. Det blir så vansinnigt hett.
Jag hoppas att Peter och jag kan återvända till Joshua Tree i höst (vi har en in planerad roadtrip in spe) igen.
DÅ ska min systemkamera med. Inte för att den kära gamla Canon är vad den en gång var, men jag tänker ändå ta med den.


Den käre Mike hade med sin systemkamera, och jag fick leka med den. Det var underbart. Jag kände där och då hur otroligt mycket jag saknade min egen.
En iPhone tar absolut bra bilder, men den kommer aldrig någonsin upp i samma klass som en riktigt systemkamera. Mike har en Sony som han använder mycket i sitt jobb, framförallt att filma med.


Här är några foton Mike (och jag) tog (med hans Sony ILCE 7sm3) under vår underbara weekend i öknen.



Sent på kvällen riggade Mike upp sin kamera och tog denna bild.  Stjärnhimmel deluxe.


Peter och jag gick upp i tidigt på söndagen.
Vi lånade Mikes bil och for tillbaka till Joshua Tree. Vi hann inte vara där länge för vi skulle checka ut redan klockan 10. SUCK.


På vägen tillbaka till änglarnas stad stannade vi till i staden Palm Springs som ligger nära Joshua Tree.
Palm Springs är Joshua Trees raka motsats. Det är en oas i öknen. Runt denna oas har en stad byggts upp och till den staden kommer “the rich and famous” för att roa sig. Ja den är POSH, to say the least.
Det var jättekul att få se delar av den staden. Där öknen annars är karg är Palm Springs grön, omgiven av palmer. Men hett var det redan i slutet av april. Palm Springs ligger inte på lika hög höjd som Joshua Tree och blir därmed (ÄNNU) varmare. Solen stekte ner från himlen när vi var där. Runt huvudgatorna kunde man svalka sig i kall vattenånga som pumpades ut vid vissa restauranger och barer. Under juni, juli, augusti och september förstår jag att det är måste.

I valet mellan Joshua Tree och Palm Springs väljer jag … JOSHUA TREE!  Jag är mycket mer en JT-tjej än en Palm Springs-brutta. Karolina och Mike valde Palm Springs (inte förvånad, haha) och de ska åka dit en helg snart och kolla in stan ännu mer. Peter, han valde som jag —JT. Inte förvånad över hans val heller.


 



När vi kom tillbaka till lägenheten var Mike tvungen att jobba resten av söndagen.
Han har numera sitt eget produktionsbolag. Karolina, Peter och jag gick ner till poolen. Det var härligt att simma och bada bubbelpool. Bort med ökendammet, haha.


Mike kunde inte ens hänga med på middag. Faktum är att han jobbade halva natten mot måndagen. Karolina tog med Peter och mig till ÄNNU en restaurang vi aldrig skulle ha besökt utan henne. Det blev japanskt denna gång. OCH återigen, gissa om det var GOTT!! Det var så gott att det nästan kom tårar i ögonen på mig. Som alltid beställde vi in en massa rätter och delade på dem!


 





Den här ramensoppan var SÅÅÅ GOD!!


Jag är så glad att Karolina och Mike känner till alla dessa ställen.
De har en stor vänkrets, och de upptäcker alltid nya krogar och barer. För Peter och mig blir det numera alltid matresor av bästa sort då vi kommer till LA. LA har så få restaurangkedjor inne i stan. Nästan varenda krog är privatägd och de är så långt från de stora restaurangkedjorna man kan komma (tänk Friday’s, Applebee’s mfl).
Alla krogar är unika, och den mat vi åt var fantastisk hela tiden! En lyx att bo i LA och ha tillgång till alla krogar som där finns. MEN det gäller att känna till dem, och veta att det som ser ut som ett hak kan vara den bästa av restauranger.


Ja, och sen var det bara för det äldre paret att bege sig hem och packa ihop pinalerna.
Hemresa vankades följande dag.
Vi är så tacksamma över att vi fick bo i Karolina och Mikes sovrum, att vi kunde bo hos dem i den fina lägenheten. Så glad och tacksam över all guidning och allt vi gjorde under dagarna.
MEN nu var det det absolut dags att låta de unga tu få tillbaka sin lägenhet, och sina liv. Det jag kan säga om dessa dagar är —-perfekta!! Vi hade sååå, såååå trevligt hela tiden. Until next time!!!


Och vad kan jag säga om flygresan tillbaka till Washington?
Inte så mycket. Alla klaffade och vi landade vid 20.
Dessutom var det DÅ 30 grader varmt. Det var då det, nu är det andra bullar vad gäller vädret.



TACK för att du hängt med då jag skrivit dessa resebrev.
Tack för feedback och tack för frågor.


Jag önskar dig en solig och vacker helg!