Det är väldigt kul för mig att ni uppskattar mina inlägg från The Outer Banks.
Det värmer mitt hjärta.
Vädret de dagar vi var där? Jomen det var varmt, eller rättare sagt—hett, och mycket fuktigt.
Vansinnigt fuktigt.
Det var även blåsigt under ett par dagar. En eftermiddag drog ett enormt regn och åskväder in över oss.
Det gladde de unga paret från LA som sällan ser regn. Enligt dem åskar det aldrig i LA.
Öskustvädret på sommaren är ju så hett och fuktigt.
Det är ofta det drar ihop sig till oväder på eftermiddagen.
Denna gång var det faktiskt vinden som var värst. I två dagar utgick så kallade “beach hazard statements”. Då varnas det för starka underströmmar och så kallade “rip currents”.
Eftersom OBX ligger så långt ut är det strömt där redan som det är. Bankarna i sig har en spetsig form med Cape Hatteras som yttersta udde.
Sedan, sanden gör ju rent utsagt ONT när den blåser upp på en också.
Så under två dagar var det mest poolen som gällde, eller så tog vi bara med oss två “brassestolar” och gick ner och satte oss i strandkanten på beachen.
Det här är en "Finnish longdrink" som vi gillar, Den är som en Lonkero, eller OriGINal. Ni som vet, ni vet. Sådana gick åt under våra Happy Hours på det övre däcket. Och jo, vi satt alltid i skuggan. I solen var det ogörligt.
Poolen, I love you!
Dessutom var det svinhett och asfuktigt. Ärligt talat, trodde jag skulle svimma innan vi kommit hem igen. BRUTALT.
I Rodanthe råder något slags evigt vemod, så svårt att beskriva ...
Det är där husen står direkt på stranden i vattenbrynet. Dessutom finns det många gamla kråkslott där. De ger mig en melankolisk känsla.
Det är även i Rodanthe som så många hus bara försvunnit då de kollapsat rätt ner i havet.
Känslan i Rodanthe är svår att beskriva. Men jag älskar den.
Norr om Rodanthe är det bara natur, sand och hav. Faktum är att norrut på Hatteras Island finns inga fler hus förrän man kommer till den livräddningsstation som numera är nedlagd. Alltså är Rodanthe den sista utposten på denna ö.
Det var i Rodanthe som filmen “Nights in Rodanthe” spelades in med Richard Gere och Diane Lane i huvudrollerna. DET huset finns på riktigt, men det är flyttat ungefär 30 meter upp på stranden nu. Även det stora huset höll också på att ätas upp av havet.
Se den filmen, den ger en perfekt Rodanthe/OBX känsla. Dessutom är den BRA!!
DET här stora ödehuset i Rodanthe står kvar år efter år. Otroligt nog. Det är övergivet, ledsamt och samtidigt så fantasieggande. Vid högvatten strömmar vattnet upp under huset.
Många av dessa hus hyrs ut, men en del av dem är utdömda.
Om du vill kolla det så lägger jag en länk HÄR.
***
OCH nu till något helt annat.
Mikes familj hade också hyrt hus i Salvo denna vecka.
HELA Mikes familj var där! Hans föräldrar, hans tre bröder, två svägerskor, två små söta flickor (döttrar till Mikes äldsta bror och hans fru. De flickorna är 4 år respektive 8 månader gamla). Plus att Mikes farbror, Uncle Scott, hade rest upp från Florida.
Under två tillfällen träffades vi ALLA. ÄNTLIGEN!!!
Karolina och Mike har varit ihop i fem och ett halvt år! Nu först träffades våra familjer.
De bor i suburban New Jersey (alltså granne med New York City) och det har inte blivit av att vi setts.
NU tog Mike saken i egna händer och såg till att hela familjen hyrde hus i Salvo samtidigt som vi var där. De hyrde ett jättehus vid stranden, och det behövdes för den stora familjen.
Första kvällen beställde de mat, och vi hade med vin och öl och dessert.
Andra kvällen bjöd Mikes mamma på en italiensk festmåltid vilken vi blev inbjudna till.
SÅ trevligt och så gott.
Jag är så tacksam och glad över att vi äntligen har träffats.
Ett gruppfoto togs, men jag har inte fått det ännu. Så fort jag har fått det lägger jag ut det.
Första kvällen hängde vi även med hela familjen då de skulle göra upp lägerled på stranden.
Japp, det är helt OK att göra upp en sådan på Hatteras island så länge man inte lämnar direkta spår efter sig. Den förkolnande ved som blir över ska grävas ner i sanden.
Mike kommer från en lättsam och trevlig familj, tur det.
Och jag blev nästan full i skratt då jag hörde föräldrarnas utpräglade Brooklyn-dialekt. SÅ NYC!!! Otrolig coolt, jag gillar verkligen NYC-dialekten.
De bägge föräldrarna är från Brooklyn, en med judiskt påbrå och den andra med italienskt.
Framsidan mot vägen.
Vänner, hoppas ni har en bra onsdag.
Imorgon återkommer jag med lite mer OBX-material
Comments
Det är sorgligt med alla de där fina husen som övergetts och bara väntar på sin tur att dras ner i havet. Är väl dyrt som attan att försöka flytta dem högre upp kan jag tro.
Kul för er att äntligen få träffa hela Mikes familj och umgås och ha trevligt. Vilket jättehus de hyrde, kul att det finns sådana så alla i familjen kan bo på samma ställe. Mysigt med lägereld på stranden.
Tack för dessa fina inlägg från OBX och ser fram emot mer.
Kramar!
Så roligt också att era familjer äntligen fick mötas! Pirrigt och spännande! Det låter som två riktigt varma och fina kvällar, med mycket skratt, god mat och kanske en och annan ny anekdot att minnas. En italiensk festmåltid med Brooklyn-dialekt som soundtrack haha, det är som taget ur en charmig indiefilm!
Tack för att du delar med dig på ett så levande och personligt sätt. Såg den fina gruppbilden på Insta! Så kul Annika!
KRAMAR till DIG! Anna
Vad härligt att höra att mötena med Mikes familj gick bra! Jag hade älskat att ha ett sådär stort ställe där alla fick plats utan att känna att man gick varandra på hälarna... Underbar utsikt, härligt att kunna hänga vid poolen och ändå känna närhet till havet. Tack för att vi fick hänga med! Kram, kram.
UNDERBART att ni fick träffa Mikes familj och att allt kändes bra, perfekt att träffas sådär på neutral mark också <3 Du nämner italienskt påbrå,,, och ja, med min erfarenhet av italienska familjer så är familjekänslan och gästfriheten enorm och självklar :)
Jättefina foton och så spännande att få vara med på er resa. Blir sugen att se filmen faktiskt, om jag inte redan har sett den, är osäker på det :)
Stor kram!!
Att flytta ett hus högre upp är fruktansvärt dyrt. vet att jag såg summan för huset som var med i filmen, den var svindlande. En fyr har de flyttat också, men då 200 meter upp. Vilka projekt.
DET är sorgligt med de hus som bara "väntar på sin tur". Ägarna har inte råd att riva dem. Men vi såg ett hus som de faktiskt flyttade på. Intressant. Men som sagt, det kostar en förmögenhet.
Ja ska en stor familj ha ett hus tillsammans är det nog ett måste med ett sånt stort hus. Peters flädrar brukade hyra liknande. det här hade hiss också. TACK snälla Yvonne, det är så roligt att skriva om OBX och jag är så glad att du gillar. Stora kramar från mig!!
Ja denna gång fotade jag inte huset från filmen. Men det är ju ett kråkslott det också. OCH nästan alltid uthyrt, tror jag.
Mikes fldrsr och deras dialekt alltså. Jag bara ... gud så BROOKLYN!!! Så utpräglad. Ja kul att äntligen ha fått träffa dem, och Mikes bröder. Min familj kändes så MINI i jämförelse.
Det togs en annan gruppbild som jag inte har, du vet en sån tagen med stativ med en Canon DSLR. Det var Mikes bror som tog den, och jag vill verkligen ha den bilden. De bilder jag la på Insta var nog från däcket när alla började fota regnbågen, haha.
TACK Anna för att du gillar mina inlägg från OBX!! DET värmer.
Kramar!!
Mkt bra att kunna hyra ett så stort beach-hus. Alla hade egna stora rum och varenda rum hade eget badrum. Så bra. Så dyrt, men så är det ju. TACK för att du hängde med. Stora kramar!!
Precis, Mikes mamma härstammar från Sicilien, hon är första generationen invandrare och kom till US då hon var 4 år. Nonna (87 år) finns kvar i NYC, och hon kan inte ett ord engelska efter alla dessa år i US. Otroligt va! Men jag har hört talas om många sådana. Mikes mamma har noll italiensk brytning, bara en utpräglad NYC-dialekt. Mkt mkt mkt gästfria! OCH hon var så varm och så gullig. Neutral mark var det för mötet, och det var BRA!! Se filmen, den är sååå bra!! Kramar!!!
De där stora husen är just för att familjen ska kunna hyra och vara där massor med folk. Tror lätt det finns sängplatser för 25 pers.Kramar!!!
Skönt att ni har pool till förfogande och så lonkero-typ på det. Förstår att det verkligen satt ...
Ödehuset i Rodanthe är kvar ännu. Otroligt, vilket envist hus...tänker på eldragningarna på utsidan, på havet som kommer upp . Tur att trappan snart inte är mera, för det där huset måste ju vara livsfarligt att bo i. El och vatten..hujedamej.
Så fint att ni fick träffas nu äntligen, båda familjerna. Härlig familj som Karolina har fått via Mike.
Filmen har jag sett och det är lite extra roligt att veta att du är där med jämna mellanrum också. Jag ser den gärna igen. Richard Gere har jag alltid gillat.
Ha en bra fortsättning på dagen!
Kramar över havet!
När jag läser dina ord om Rodanthe tänker jag på finsk musik. Du vet, melankoliskt men ändå så vackert att man älskar det och känner en harmoni.
Verkligen inga småstugor som ligger där.
Så skönt att ni kunde vara vi poolen när det blåste.
Jag måste se om jag kan hitta filmen.
Så kul att ni äntligen fått träffat Mikes föräldrar och familj.
Kram Carin