I am addicted.
Yes, I really AM! I AM SO damn addicted.
I am more than addicted to my computer, and to the web. Yesterday, once I had started up my computer, I was not able to log on to the net. What time of the day was it? Before 6 AM.
I had “local connection only”, and therefore no internet. I felt my heart beat faster, and I felt stress rush thru my veins. Indeed, pure stress.
What the heck! I can NOT log on!!??? What on earth am I going to DO!!!??? My whole cyber-world is out there. It is out there, but without my REACH!! I cannot log onto my blog, I cannot read my dear blogging-friend’s blogs, I cannot read the newspapers, I cannot get mail, I cannot connect to Facebook. The stress got the best of me, and I could hardly think straight while I was making Karolina’s lunch. I felt like a true addict, nothing more or less.
However, I tried to log on from Karolina’s computer, and that worked. But my dearest Vaio would not budge. It would not connect to the net. Peter had had the same problem with his work-computer the night before.
GAAAH!!!
CALL Comcast! Have someone come out NOW. NOW!! NOW before I go totally nuts.
Yes, then we tried to re-boot the system, we un-plugged the wireless from the modem, and once that was done I could connect to the net from my own, dear computer! And, all I felt was PURE relief.
Actually, it is quite scary what relief I felt. Am I that crazy?
But, aren’t we all?
Are we all victims of the drug called the web?
It is strange to think back to the days before we had the net at our finger tips. Peter and I got our first home PC in 1998. Before that I had only logged onto the net from Peter’s desk at work.
But, in 98 we got our own PC and I fell in love--deeply in love.
I thought it was one fantastic thing to log on to AOL, to hear the dial up work, to see it work. And, to hear the magic words: You’ve got mail. Pow! And I was connected.
E-mail was god sent. No more snail-mails. And, what a JOY to read Swedish newspapers online every day!! I played Slingo on AOL, and I chatted with friends via AOL and so on and so forth. It was the best. I had fallen in love. Love at first sight. It does exist, people.
My obsession started right away. I did not care if I occupied the phone line for HOURS; I was online, for god’s sake!
Then we got a 56 K modem speed, dial up, and I thought THAT was to die for. THAT and a brand new Gateway PC. The joy and WOW how fast it WORKED.
OH, and then came broadband. What a fantastic thing. NO more dial-up, faster than anything. And, broadband it is, to this day.
I am still in love. This love will last forever. I know that, with all my heart. But, I do hate when you act up, dearest Comcast. It is SO not good for me nerves.
It is from the Vaio that I connect to the world, to my friends, to my cyber-friends and to my family. This is where I watch Swedish television (what a damn joy), this is where I listen to Swedish radio stations. This is where I get stuff done.
What on earth would I be without my computer and the net?
Hi, I am Annika and I am an addict…
Yes, I really AM! I AM SO damn addicted.
I am more than addicted to my computer, and to the web. Yesterday, once I had started up my computer, I was not able to log on to the net. What time of the day was it? Before 6 AM.
I had “local connection only”, and therefore no internet. I felt my heart beat faster, and I felt stress rush thru my veins. Indeed, pure stress.
What the heck! I can NOT log on!!??? What on earth am I going to DO!!!??? My whole cyber-world is out there. It is out there, but without my REACH!! I cannot log onto my blog, I cannot read my dear blogging-friend’s blogs, I cannot read the newspapers, I cannot get mail, I cannot connect to Facebook. The stress got the best of me, and I could hardly think straight while I was making Karolina’s lunch. I felt like a true addict, nothing more or less.
However, I tried to log on from Karolina’s computer, and that worked. But my dearest Vaio would not budge. It would not connect to the net. Peter had had the same problem with his work-computer the night before.
GAAAH!!!
CALL Comcast! Have someone come out NOW. NOW!! NOW before I go totally nuts.
Yes, then we tried to re-boot the system, we un-plugged the wireless from the modem, and once that was done I could connect to the net from my own, dear computer! And, all I felt was PURE relief.
Actually, it is quite scary what relief I felt. Am I that crazy?
But, aren’t we all?
Are we all victims of the drug called the web?
It is strange to think back to the days before we had the net at our finger tips. Peter and I got our first home PC in 1998. Before that I had only logged onto the net from Peter’s desk at work.
But, in 98 we got our own PC and I fell in love--deeply in love.
I thought it was one fantastic thing to log on to AOL, to hear the dial up work, to see it work. And, to hear the magic words: You’ve got mail. Pow! And I was connected.
E-mail was god sent. No more snail-mails. And, what a JOY to read Swedish newspapers online every day!! I played Slingo on AOL, and I chatted with friends via AOL and so on and so forth. It was the best. I had fallen in love. Love at first sight. It does exist, people.
My obsession started right away. I did not care if I occupied the phone line for HOURS; I was online, for god’s sake!
Then we got a 56 K modem speed, dial up, and I thought THAT was to die for. THAT and a brand new Gateway PC. The joy and WOW how fast it WORKED.
OH, and then came broadband. What a fantastic thing. NO more dial-up, faster than anything. And, broadband it is, to this day.
I am still in love. This love will last forever. I know that, with all my heart. But, I do hate when you act up, dearest Comcast. It is SO not good for me nerves.
It is from the Vaio that I connect to the world, to my friends, to my cyber-friends and to my family. This is where I watch Swedish television (what a damn joy), this is where I listen to Swedish radio stations. This is where I get stuff done.
What on earth would I be without my computer and the net?
Hi, I am Annika and I am an addict…
Comments
Seriöst så tror jag inte jag skulle överleva utan internet! Vad skulle jag göra!!!??? Det här är ju verkligen en livlina till dom som inte bor på samma plats som jag. Blog, facebook, tidningar, Skype, TV... Listan kan göras lång! Och så gillar jag att kolla recept på nätet, tycker det är så enkelt att googla på det man har hemma o så vips får man upp en god maträtt! Sånt gillas... Nu gäller det bara att de kommer på nåt sätt som gör att datorn kan laga maten också... ;)
En gång i världen när datajournaler skulle introduceras på jobbet sa jag, "aldrig i livet jag lär mig detta", "såå onödigt"!!! Så FEL jag hade, igen. Utveckling my love, utveckling!!;)
KRAMAR!!
Ja, det är verkligen SANT. SÅ är det!
Jag är besatt, och jag blir nästan panikslagen då det inte funkar. Detär liksom halva mitt jag därute i cybern. Livlina? JA!!!!
Recept är gudsända!! OCh det att kunna googla vad som helst närsomhelst.
Jag skulle tyna bort utan nätet.
Vore perfekt om datorn kunde vara kock också :-)
Bettnakax:
Inte alls...
Vill väl inte bli avgiftad heller, hehe!!
HAHA, du är som jag. Jag sa INNAN jag fick dator; jag vill inte skriva emails. jag vill skriva brev.
HAHA, komiskt att tänka på det idag.
KRAM!!!
Jag tror det var i slutet på 90-talet vi också skaffade vår första dator hem. Kan hända att det var runt -98-99 (jag hade hunnit börja högstadiet, men inte gått ut; och jag började hösten 1997).
Minns också modemet som fanns då, där telefonlinjen var upptagen. Så jag kommer ihåg att vi hade 30 minuters internettid var, på kvällarna (efter 6) eftersom det var billigare då ;) För eftersom vi är 4 syskon så blev det ändå 2 timmar sammanlagt...
Och jag håller med om att så mycket möjligheter öppnas i och med webben. Kan tänka mig att det är härlig för er som bor utomlands att t.ex. kunna kolla på svenska TV-program och så :)
Hoppas att du får en bra fortsatt dag!
MVH /Erica
Vi skaffade internet hemma våren 1998. (Innan dess hade jag använt internet i skolan några gånger, men inte mycket.) Naturligtvis ett uppringt modem, som pep och hade sig när man ringde upp det. Efter ett tag skaffade vi något slags specialabonnemang, som gjorde att det gick att ringa även om någon av uppkopplad på internet. Och precis som Erica var det efter 18:00 som var internettid, innan var det mycket dyrare. På helgerna däremot var det det billiga priset hela tiden, om jag minns rätt.
Nu fattar jag inte att jag, när jag bodde i Österrike, inte hade något eget internet, utan bara använde det på universitetet. (=INGET internet på söndagar, då var Uni helstängt.) Men då var jag inte alls lika van vid bredband och sådant. Skaffade faktiskt mitt första egna bredbandsabonnemang när jag kom hem från Österrike, och då hade jag ändå bott på egen hand i ett antal år.
Detta blev visst en halv roman. :D
Som sagt, vi är många som är besatta av nätet.
Det är sant, man känner sig helt handikappad om man är utan för bara ngra timmar.
GALET!!!Men så sant.
Ja, de där modemen.
Tror vi betalade en sk flat rate i början, men man belamrade ju telefonen.
Kan förstå att internettiden fick portioneras ut hos många då när det var nytt.
Ja, jösses, hela världen finns ju på webben. Otroligt vad man är tillvand.
Kram!!
Elisabeth:
Ja, den känslan är nästan läskig!!
Vilken lättnad!!
OCH vilken frustration innan det funkar!!
PUST!!!
Ja, de där modemen. Jag kan höra i mitt huvud hur det lät när man kopplade upp sig...Lustigt!!
Ja, jag kan förstå att man var många som slogs om internettiderna i familjerna efter klockan 18!!
Precis, man blir tillvand snabbt. Nu vill vi alla ha uppkoppling överallt och varsomhelst.
Lite läskigt, samtidigt självklart.
Intressant ämne detta.
VI är alla besatta!!
Huggies!
Kan inte tänka mig leva utan internet!
Kramar!!
Welcome Anna!!
Huggies!!
Brysselkakan:
Tidigt för dig alltså! Roligt att ha varit med från "början".
Nej, det är omöjligt att tänka sig livet utan internet idag...
Saltis:
Visst är vi det!
Bara det att besöka alla blogkompisar dagligdags.
Du började när jag började. kan tro att M var datanörd och insatt tidigt, faktiskt.
Helgena brukar jag se som mer eller mindre datorfri tid. Visst, jag skriver inlägg, men läser inte så mkt själv. Fredagar är också rätt lugna. kan inte säga att jag är galet besatt av intenet, men besatt nog att få stressymptom då det inte funkar.
Men, det är sant som du säger, utveckligen går framåt. Ett redskap i våra moderna liv.
Vill inte vara utan för aldrig det!!
Kram!!!
men ändå inte..
jag vet, att jag kan låta bli och tror att det är högst nödvändigt också..
Men irriterande om något är det om det inte funkar att komma ut och att göra det man har tänkt sig göra..
Tålamodsprövande helt enkelt.
Fast, när jag far på semester så tror jag nog att jag tar bloggledigt; det handlar ju bara om två-tre veckor....
Får se hur det går:D
Kram från ett land som lär skall få årtusendes värsta vinter...kanske man kan gå till Madeira på isen i januari
DÅ jag är i Österbotten om somrarna då tar jag mig bloggledigt, både från egen blogg och andras bloggar.
OCH från hela nätet.
Det är skönt, och det fixar man lätt. Speciellt då det inte finns ngn internetuppkoppling i stugan. SÅ du kommer lätt att fixa internetledigt i 2-3 veckor.
JA; jag vet att ni ska få den värsta vintern på 1000 år!!!
Det ska inte vi på östkusten här i US...
SKA vi byta???
Kram!!!
Kram!
Ja, nog är vi alla offer!
Helt klart.
men jag skulle inte vilja ha det på annat sätt heller.
Säger dom du; ni bloggvänner är verkligen riktiga vänner!! Underbart!!
Visst har det hänt saker snabbt med tekniknen. Otroligt alltså!!!
Nu är det inga strul med nätet längre, tack och LOV!!!
Kram!!!
Tänk så otroligt frustrerande det är när man inte kommer ut på nätet!
Kram
Virtual hugs
Lisa
Jag är också väldigt beroende av datorn, ser väldigt lite på TV däremot. Bloggandet är ju i alla fall en aktiv process när man både läser och skriver inlägg och kommenterar. Till skillnad från TV där man bara är en passiv konsument.
Och för dig som vill fortsätta att ha kontakt med Sverige och dina nära och kära är ju datorn helt oumbärlig!
Jag har svårt att förstå dem som fortfarande envist förnekar sig denna extra krydda i tillvaron som datorn och internet utgör. Ungefär som de som vägrade skaffa "dumburk" på den tiden som den var ny...
Och hur korsordslösare klarar sig utan är helt oförklarligt :-)!
Varma kramar från Ingrid
Nå, det funkade efter en massa meck.
KRam
Nå, det funkade efter en massa meck.
KRam
I know another one ;-)
But maybe more to the iPhone? ;-)))
Yes, internet is god sent. It has changed the world for all us that are far away from family, and old friends.
L:
Haha, IT is so lovely to hear from all of you.
We are all victims.
Yes, the net is the perfect place to keep in touch. And, so great for us that are not "home".
Yes, the computers were so BIG and so slow in the beginning.
Look where we are now.
Amazing!!
Malin:
Hihi, ja du får också räknas in! Kommer man inte ut på nätet så blir man så stressad att det är löjligt.
Kram!!
VI är alla lika goda kålsupare. Loving it!! Fast jag kollar nog in dumburken ngn ggn varje kväll också.
Kram!!
Lisa:
SEE!! There you go!! I am so glad that I wrote about Våra Vänners Liv!!
It is the best show out there!
I am so happy you like it!
Yes, the internet is great!
HUGS!!!!!
Musikanta:
Ja, där har du intenet när det är som bäst!
OCH så fantastiskt detta med feedbacken som du fick igår.
OCH så strålande med alla kommenaterer som gulliga och fina läsare skickar varje dag.
DET betyder så mkt!
Ja, visst är det roligt.
Lyssnade på ett gammalt Karlavagnen via nätet igår. Det handlade om Sociala Medier. Lustigt hur vissa är sååå neggiga, och ofta de som knappt provat.
Jag tycker det är en gåva, och Sverige ligger numera närmare än det ngnsin gjort. Världen ligger närmare än ngnsin.
KRAM!!!
Hej Annika, VÄLKOMMEN!!
:-)
Ja, det är ett beroende som sätter sig nästan genast, och visst kan det var lite läskigt. Speciellt då man märker hur frustrerad man blir om man inte har uppkoppling.
USCH!!
Men mest är det härligt, fast ibland får man ju begränsa sig.
Kram!!
Marainne:
JAG hör dig!!
STRUL!!!!
TUR att man kan köpa kontantkort iaf. DET är ju faktiskt otroligt bra även om det är högst irriterande med Telia.
HATAR meck. Det ska alltid bara funka...
Kram!!!
A-M:
Välkommen in i klubben. DET är otroligt vilket beroende det är för så många av oss. ja, alla bloggare kan väl kvala in där. Eller egentligen alla.
Visst var det fantastiskk i början med mailen, och det att man fick svar direkt. Jag slutade snart med vanliga brev och började endast eposta. men till mormor skickar jag fortf vanliga brev.
Censur och annat låter mer än skrämmande. DET har jag missat. SÅ får det aldrig bli...
Kram!!
Och jag måste säga att trots att jag nu bor i Sverige, skulle jag inte klara mig utan nätet. Visst, jag kan gå till kiosken och köpa tidningen, jag kan se tv på tv:n, jag kan ringa till kompisar och prata, osv. Men det är ÄNDÅ mycket enklare och smidigare via nätet. Och HUR skulle jag annars kunna läsa hos dig och alla andra???
Praise Internet!
KRAM!
nej nätet skulle man inte kalra sig utan, var mna än bodde.
Vi är nog alla totalt beroende.
Men jg vill inte bli avgiftad heller, hehe!!
Det är bara det att det aldrig får strula, så känner man paniken!!
KRAM!!
Anna FT:
OH, I am sure!!
I think it is too late myself, but that os OK :-)