I am addicted.
Yes, I really AM! I AM SO damn addicted.
I am more than addicted to my computer, and to the web. Yesterday, once I had started up my computer, I was not able to log on to the net. What time of the day was it? Before 6 AM.
I had “local connection only”, and therefore no internet. I felt my heart beat faster, and I felt stress rush thru my veins. Indeed, pure stress.
What the heck! I can NOT log on!!??? What on earth am I going to DO!!!??? My whole cyber-world is out there. It is out there, but without my REACH!! I cannot log onto my blog, I cannot read my dear blogging-friend’s blogs, I cannot read the newspapers, I cannot get mail, I cannot connect to Facebook. The stress got the best of me, and I could hardly think straight while I was making Karolina’s lunch. I felt like a true addict, nothing more or less.
However, I tried to log on from Karolina’s computer, and that worked. But my dearest Vaio would not budge. It would not connect to the net. Peter had had the same problem with his work-computer the night before.
GAAAH!!!
CALL Comcast! Have someone come out NOW. NOW!! NOW before I go totally nuts.
Yes, then we tried to re-boot the system, we un-plugged the wireless from the modem, and once that was done I could connect to the net from my own, dear computer! And, all I felt was PURE relief.
Actually, it is quite scary what relief I felt. Am I that crazy?
But, aren’t we all?
Are we all victims of the drug called the web?

It is strange to think back to the days before we had the net at our finger tips. Peter and I got our first home PC in 1998. Before that I had only logged onto the net from Peter’s desk at work.
But, in 98 we got our own PC and I fell in love--deeply in love.
I thought it was one fantastic thing to log on to AOL, to hear the dial up work, to see it work. And, to hear the magic words: You’ve got mail. Pow! And I was connected.
E-mail was god sent. No more snail-mails. And, what a JOY to read Swedish newspapers online every day!! I played Slingo on AOL, and I chatted with friends via AOL and so on and so forth. It was the best. I had fallen in love. Love at first sight. It does exist, people.
My obsession started right away. I did not care if I occupied the phone line for HOURS; I was online, for god’s sake!

Then we got a 56 K modem speed, dial up, and I thought THAT was to die for. THAT and a brand new Gateway PC. The joy and WOW how fast it WORKED.
OH, and then came broadband. What a fantastic thing. NO more dial-up, faster than anything. And, broadband it is, to this day.
I am still in love. This love will last forever. I know that, with all my heart. But, I do hate when you act up, dearest Comcast. It is SO not good for me nerves.
It is from the Vaio that I connect to the world, to my friends, to my cyber-friends and to my family. This is where I watch Swedish television (what a damn joy), this is where I listen to Swedish radio stations. This is where I get stuff done.
What on earth would I be without my computer and the net?
Hi, I am Annika and I am an addict…
Yes, I really AM! I AM SO damn addicted.
I am more than addicted to my computer, and to the web. Yesterday, once I had started up my computer, I was not able to log on to the net. What time of the day was it? Before 6 AM.
I had “local connection only”, and therefore no internet. I felt my heart beat faster, and I felt stress rush thru my veins. Indeed, pure stress.
What the heck! I can NOT log on!!??? What on earth am I going to DO!!!??? My whole cyber-world is out there. It is out there, but without my REACH!! I cannot log onto my blog, I cannot read my dear blogging-friend’s blogs, I cannot read the newspapers, I cannot get mail, I cannot connect to Facebook. The stress got the best of me, and I could hardly think straight while I was making Karolina’s lunch. I felt like a true addict, nothing more or less.
However, I tried to log on from Karolina’s computer, and that worked. But my dearest Vaio would not budge. It would not connect to the net. Peter had had the same problem with his work-computer the night before.
GAAAH!!!
CALL Comcast! Have someone come out NOW. NOW!! NOW before I go totally nuts.
Yes, then we tried to re-boot the system, we un-plugged the wireless from the modem, and once that was done I could connect to the net from my own, dear computer! And, all I felt was PURE relief.
Actually, it is quite scary what relief I felt. Am I that crazy?
But, aren’t we all?
Are we all victims of the drug called the web?

It is strange to think back to the days before we had the net at our finger tips. Peter and I got our first home PC in 1998. Before that I had only logged onto the net from Peter’s desk at work.
But, in 98 we got our own PC and I fell in love--deeply in love.
I thought it was one fantastic thing to log on to AOL, to hear the dial up work, to see it work. And, to hear the magic words: You’ve got mail. Pow! And I was connected.
E-mail was god sent. No more snail-mails. And, what a JOY to read Swedish newspapers online every day!! I played Slingo on AOL, and I chatted with friends via AOL and so on and so forth. It was the best. I had fallen in love. Love at first sight. It does exist, people.
My obsession started right away. I did not care if I occupied the phone line for HOURS; I was online, for god’s sake!

Then we got a 56 K modem speed, dial up, and I thought THAT was to die for. THAT and a brand new Gateway PC. The joy and WOW how fast it WORKED.
OH, and then came broadband. What a fantastic thing. NO more dial-up, faster than anything. And, broadband it is, to this day.
I am still in love. This love will last forever. I know that, with all my heart. But, I do hate when you act up, dearest Comcast. It is SO not good for me nerves.
It is from the Vaio that I connect to the world, to my friends, to my cyber-friends and to my family. This is where I watch Swedish television (what a damn joy), this is where I listen to Swedish radio stations. This is where I get stuff done.
What on earth would I be without my computer and the net?
Hi, I am Annika and I am an addict…
Comments
Seriöst sÄ tror jag inte jag skulle överleva utan internet! Vad skulle jag göra!!!??? Det hÀr Àr ju verkligen en livlina till dom som inte bor pÄ samma plats som jag. Blog, facebook, tidningar, Skype, TV... Listan kan göras lÄng! Och sÄ gillar jag att kolla recept pÄ nÀtet, tycker det Àr sÄ enkelt att googla pÄ det man har hemma o sÄ vips fÄr man upp en god matrÀtt! SÄnt gillas... Nu gÀller det bara att de kommer pÄ nÄt sÀtt som gör att datorn kan laga maten ocksÄ... ;)
En gÄng i vÀrlden nÀr datajournaler skulle introduceras pÄ jobbet sa jag, "aldrig i livet jag lÀr mig detta", "sÄÄ onödigt"!!! SÄ FEL jag hade, igen. Utveckling my love, utveckling!!;)
KRAMAR!!
Ja, det Àr verkligen SANT. Sà Àr det!
Jag Àr besatt, och jag blir nÀstan panikslagen dÄ det inte funkar. DetÀr liksom halva mitt jag dÀrute i cybern. Livlina? JA!!!!
Recept Àr gudsÀnda!! OCh det att kunna googla vad som helst nÀrsomhelst.
Jag skulle tyna bort utan nÀtet.
Vore perfekt om datorn kunde vara kock ocksÄ :-)
Bettnakax:
Inte alls...
Vill vÀl inte bli avgiftad heller, hehe!!
HAHA, du Àr som jag. Jag sa INNAN jag fick dator; jag vill inte skriva emails. jag vill skriva brev.
HAHA, komiskt att tÀnka pÄ det idag.
KRAM!!!
Jag tror det var i slutet pÄ 90-talet vi ocksÄ skaffade vÄr första dator hem. Kan hÀnda att det var runt -98-99 (jag hade hunnit börja högstadiet, men inte gÄtt ut; och jag började hösten 1997).
Minns ocksÄ modemet som fanns dÄ, dÀr telefonlinjen var upptagen. SÄ jag kommer ihÄg att vi hade 30 minuters internettid var, pÄ kvÀllarna (efter 6) eftersom det var billigare dÄ ;) För eftersom vi Àr 4 syskon sÄ blev det ÀndÄ 2 timmar sammanlagt...
Och jag hÄller med om att sÄ mycket möjligheter öppnas i och med webben. Kan tÀnka mig att det Àr hÀrlig för er som bor utomlands att t.ex. kunna kolla pÄ svenska TV-program och sÄ :)
Hoppas att du fÄr en bra fortsatt dag!
MVH /Erica
Vi skaffade internet hemma vÄren 1998. (Innan dess hade jag anvÀnt internet i skolan nÄgra gÄnger, men inte mycket.) Naturligtvis ett uppringt modem, som pep och hade sig nÀr man ringde upp det. Efter ett tag skaffade vi nÄgot slags specialabonnemang, som gjorde att det gick att ringa Àven om nÄgon av uppkopplad pÄ internet. Och precis som Erica var det efter 18:00 som var internettid, innan var det mycket dyrare. PÄ helgerna dÀremot var det det billiga priset hela tiden, om jag minns rÀtt.
Nu fattar jag inte att jag, nĂ€r jag bodde i Ăsterrike, inte hade nĂ„got eget internet, utan bara anvĂ€nde det pĂ„ universitetet. (=INGET internet pĂ„ söndagar, dĂ„ var Uni helstĂ€ngt.) Men dĂ„ var jag inte alls lika van vid bredband och sĂ„dant. Skaffade faktiskt mitt första egna bredbandsabonnemang nĂ€r jag kom hem frĂ„n Ăsterrike, och dĂ„ hade jag Ă€ndĂ„ bott pĂ„ egen hand i ett antal Ă„r.
Detta blev visst en halv roman. :D
Som sagt, vi Àr mÄnga som Àr besatta av nÀtet.
Det Àr sant, man kÀnner sig helt handikappad om man Àr utan för bara ngra timmar.
GALET!!!Men sÄ sant.
Ja, de dÀr modemen.
Tror vi betalade en sk flat rate i början, men man belamrade ju telefonen.
Kan förstÄ att internettiden fick portioneras ut hos mÄnga dÄ nÀr det var nytt.
Ja, jösses, hela vÀrlden finns ju pÄ webben. Otroligt vad man Àr tillvand.
Kram!!
Elisabeth:
Ja, den kÀnslan Àr nÀstan lÀskig!!
Vilken lÀttnad!!
OCH vilken frustration innan det funkar!!
PUST!!!
Ja, de dÀr modemen. Jag kan höra i mitt huvud hur det lÀt nÀr man kopplade upp sig...Lustigt!!
Ja, jag kan förstÄ att man var mÄnga som slogs om internettiderna i familjerna efter klockan 18!!
Precis, man blir tillvand snabbt. Nu vill vi alla ha uppkoppling överallt och varsomhelst.
Lite lÀskigt, samtidigt sjÀlvklart.
Intressant Àmne detta.
VI Àr alla besatta!!
Huggies!
Kan inte tÀnka mig leva utan internet!
Kramar!!
Welcome Anna!!
Huggies!!
Brysselkakan:
Tidigt för dig alltsÄ! Roligt att ha varit med frÄn "början".
Nej, det Àr omöjligt att tÀnka sig livet utan internet idag...
Saltis:
Visst Àr vi det!
Bara det att besöka alla blogkompisar dagligdags.
Du började nÀr jag började. kan tro att M var datanörd och insatt tidigt, faktiskt.
Helgena brukar jag se som mer eller mindre datorfri tid. Visst, jag skriver inlÀgg, men lÀser inte sÄ mkt sjÀlv. Fredagar Àr ocksÄ rÀtt lugna. kan inte sÀga att jag Àr galet besatt av intenet, men besatt nog att fÄ stressymptom dÄ det inte funkar.
Men, det Àr sant som du sÀger, utveckligen gÄr framÄt. Ett redskap i vÄra moderna liv.
Vill inte vara utan för aldrig det!!
Kram!!!
men ÀndÄ inte..
jag vet, att jag kan lÄta bli och tror att det Àr högst nödvÀndigt ocksÄ..
Men irriterande om nÄgot Àr det om det inte funkar att komma ut och att göra det man har tÀnkt sig göra..
TÄlamodsprövande helt enkelt.
Fast, nÀr jag far pÄ semester sÄ tror jag nog att jag tar bloggledigt; det handlar ju bara om tvÄ-tre veckor....
FÄr se hur det gÄr:D
Kram frÄn ett land som lÀr skall fÄ Ärtusendes vÀrsta vinter...kanske man kan gÄ till Madeira pÄ isen i januari
DĂ jag Ă€r i Ăsterbotten om somrarna dĂ„ tar jag mig bloggledigt, bĂ„de frĂ„n egen blogg och andras bloggar.
OCH frÄn hela nÀtet.
Det Àr skönt, och det fixar man lÀtt. Speciellt dÄ det inte finns ngn internetuppkoppling i stugan. Sà du kommer lÀtt att fixa internetledigt i 2-3 veckor.
JA; jag vet att ni ska fÄ den vÀrsta vintern pÄ 1000 Är!!!
Det ska inte vi pÄ östkusten hÀr i US...
SKA vi byta???
Kram!!!
Kram!
Ja, nog Àr vi alla offer!
Helt klart.
men jag skulle inte vilja ha det pÄ annat sÀtt heller.
SÀger dom du; ni bloggvÀnner Àr verkligen riktiga vÀnner!! Underbart!!
Visst har det hÀnt saker snabbt med tekniknen. Otroligt alltsÄ!!!
Nu Àr det inga strul med nÀtet lÀngre, tack och LOV!!!
Kram!!!
TÀnk sÄ otroligt frustrerande det Àr nÀr man inte kommer ut pÄ nÀtet!
Kram
Virtual hugs
Lisa
Jag Àr ocksÄ vÀldigt beroende av datorn, ser vÀldigt lite pÄ TV dÀremot. Bloggandet Àr ju i alla fall en aktiv process nÀr man bÄde lÀser och skriver inlÀgg och kommenterar. Till skillnad frÄn TV dÀr man bara Àr en passiv konsument.
Och för dig som vill fortsÀtta att ha kontakt med Sverige och dina nÀra och kÀra Àr ju datorn helt oumbÀrlig!
Jag har svÄrt att förstÄ dem som fortfarande envist förnekar sig denna extra krydda i tillvaron som datorn och internet utgör. UngefÀr som de som vÀgrade skaffa "dumburk" pÄ den tiden som den var ny...
Och hur korsordslösare klarar sig utan Àr helt oförklarligt :-)!
Varma kramar frÄn Ingrid
NĂ„, det funkade efter en massa meck.
KRam
NĂ„, det funkade efter en massa meck.
KRam
I know another one ;-)
But maybe more to the iPhone? ;-)))
Yes, internet is god sent. It has changed the world for all us that are far away from family, and old friends.
L:
Haha, IT is so lovely to hear from all of you.
We are all victims.
Yes, the net is the perfect place to keep in touch. And, so great for us that are not "home".
Yes, the computers were so BIG and so slow in the beginning.
Look where we are now.
Amazing!!
Malin:
Hihi, ja du fÄr ocksÄ rÀknas in! Kommer man inte ut pÄ nÀtet sÄ blir man sÄ stressad att det Àr löjligt.
Kram!!
VI Àr alla lika goda kÄlsupare. Loving it!! Fast jag kollar nog in dumburken ngn ggn varje kvÀll ocksÄ.
Kram!!
Lisa:
SEE!! There you go!! I am so glad that I wrote about VÄra VÀnners Liv!!
It is the best show out there!
I am so happy you like it!
Yes, the internet is great!
HUGS!!!!!
Musikanta:
Ja, dÀr har du intenet nÀr det Àr som bÀst!
OCH sÄ fantastiskt detta med feedbacken som du fick igÄr.
OCH sÄ strÄlande med alla kommenaterer som gulliga och fina lÀsare skickar varje dag.
DET betyder sÄ mkt!
Ja, visst Àr det roligt.
Lyssnade pÄ ett gammalt Karlavagnen via nÀtet igÄr. Det handlade om Sociala Medier. Lustigt hur vissa Àr sÄÄÄ neggiga, och ofta de som knappt provat.
Jag tycker det Àr en gÄva, och Sverige ligger numera nÀrmare Àn det ngnsin gjort. VÀrlden ligger nÀrmare Àn ngnsin.
KRAM!!!
Hej Annika, VĂLKOMMEN!!
:-)
Ja, det Àr ett beroende som sÀtter sig nÀstan genast, och visst kan det var lite lÀskigt. Speciellt dÄ man mÀrker hur frustrerad man blir om man inte har uppkoppling.
USCH!!
Men mest Àr det hÀrligt, fast ibland fÄr man ju begrÀnsa sig.
Kram!!
Marainne:
JAG hör dig!!
STRUL!!!!
TUR att man kan köpa kontantkort iaf. DET Àr ju faktiskt otroligt bra Àven om det Àr högst irriterande med Telia.
HATAR meck. Det ska alltid bara funka...
Kram!!!
A-M:
VÀlkommen in i klubben. DET Àr otroligt vilket beroende det Àr för sÄ mÄnga av oss. ja, alla bloggare kan vÀl kvala in dÀr. Eller egentligen alla.
Visst var det fantastiskk i början med mailen, och det att man fick svar direkt. Jag slutade snart med vanliga brev och började endast eposta. men till mormor skickar jag fortf vanliga brev.
Censur och annat lÄter mer Àn skrÀmmande. DET har jag missat. Sà fÄr det aldrig bli...
Kram!!
Och jag mĂ„ste sĂ€ga att trots att jag nu bor i Sverige, skulle jag inte klara mig utan nĂ€tet. Visst, jag kan gĂ„ till kiosken och köpa tidningen, jag kan se tv pĂ„ tv:n, jag kan ringa till kompisar och prata, osv. Men det Ă€r ĂNDĂ mycket enklare och smidigare via nĂ€tet. Och HUR skulle jag annars kunna lĂ€sa hos dig och alla andra???
Praise Internet!
KRAM!
nej nÀtet skulle man inte kalra sig utan, var mna Àn bodde.
Vi Àr nog alla totalt beroende.
Men jg vill inte bli avgiftad heller, hehe!!
Det Àr bara det att det aldrig fÄr strula, sÄ kÀnner man paniken!!
KRAM!!
Anna FT:
OH, I am sure!!
I think it is too late myself, but that os OK :-)