Dödsstraff

Det finns vissa saker jag aldrig kommer att förlika mig med i USA. Somligt jag aldrig, aldrig kommer att acceptera, eller tycka är rimligt, hur länge jag än kommer att bo här.

Dödsstraffet är ett sådant. Igår i Washington Post fanns en större artikel om en kvinna i Virginia som sitter dömd till döden. Hon ber nu guvernören och högsta domstolen att skona hennes liv. Förmodligen ber hon förgäves. Virginia är en konservativ stat, och det har den alltid varit. Gammaldags i mångt och mycket och med republikansk guvernör.

Den södra delen av delstaten är tung republikansk landsbygd (med några få undantag i universitetsstäderna) medan min del, Northern Virginia, är en del av metropolitan DC och därmed liberal. Men staten Virginia tillämpar alltså dödsstraff, och bara det kan jag ibland tycka är skäl nog att flytta härifrån. ">Läs artikeln här.Jag vill egentligen inte bo i en stat, eller i ett land, som har dödsstraff. Jag tycker inte att det finns själ för avrättning vad personen än gjort, hur personen än har mördat (för det är alltid mördare som hamnar i death row), och vem/vilka han eller hon har mördat. Fängelsstraffen är så dryga iallafall, man kan få 2x75 år och sådant, och ska inte ett sådant straff räcka? OCH amerikanska fängelser är inga lekplatser, direkt. Sitter man där känner man nog av sitt straff.

Kvinnan som nu ska avrättas är 41 år, och för 8 år sedan var hon med att planera, och utföra, två mord på make och styvson så att hon sedan skulle få ut försäkringspengarna. Hon hade träffat en ny man hon ville leva med, och det var HAN som planerade och iscensatte alltihopa. Han var the mastermind. Kvinnan blev en bricka i spelet. Till saken hör att kvinnan är lätt efterbliven ”with a capacity of a 13 year old” enligt WaPo. Hon var kär som få, och föll rätt in i den cyniske mördarens plan. Mördaren som sen planerat att svika henne, och försvinna med stålarna, så fort pengarna var hennes.

Mordet skedde, och naturligtvis åkte alla fast. Kvinnan har nu suttit i isoleringscell på ett fängelse i VA i över 7 år. Mördaren, hennes ex, hängde sig själv i sin cell på ett annat high security fängelse i VA 2006.
Kvinnan förstår hur fel det är det hon gjort, och hon har bett om nåd och förlåtelse om och om och om igen. Hon vill på intet sätt bli fri, men hon vill inte heller dö vid 41 årsålder. Hon har supportrar som stöder henne, men hon har också de som tycker hon ska sättas i elektriska stolen, eller hängas (JA hängas) utan pardon.

Sjukt är också är att offrens familjer kan se på medan hon dör, se när hon tas ihjäl.
Hur det resoneras i de leden? Jo, det är guds vilja. Det är herren som talar om för domaren hur kvinnan skall dömas. Döms hon till döden ska de titta på och se när ”rättvisa skipas”.
Så kan man också resonera, och sedan finna ro i det. För mig är det skrämmande, kanske mer skrämmande än något annat.
Jag förstår inte det ”kristna” och ”gudfruktiga” resonemanget alls. Familjen, den efterlevande systern med familj är religiösa.

Den 23 september är datumet då kvinnan ska få sin dödande injektion efter att först ha fått välja sin sista måltid. OM hon inte beviljas nåd, vill säga.
Det är mycket, mycket ovanligt med kvinnor som sitter dömda till döden.
Virginia har inte avrättat en kvinna sedan 1912, och då var den en 17 årig svart tjänsteflicka som fick sätta livet till i elektriska stolen för att hon mördat sin arbetsgivare som anklagat henne för att stjäla smycken.

För mig är det så märkligt att vissa delstater i USA, anno 2010, fortsätter att tillämpa dödstraff. ”Världens modernaste land”. KOM nu ihåg, ni som läser, att detta är något som är annorlunda från delstat till delstat. Vissa stater använder sig inte av dödsstraff, medan vissa gör det.

Sådär ja, nu har jag stuckit ut hakan den här veckan också. Jag kan bara inte låta bli eftersom jag tycker att det är så vidrigt oetiskt. VIDRIGASTE vidriga...