Nostalgi-Annika: MOVIEBOX!!!!!

Glad ny-fredag på er alla!

Torsdag. Alltså.
Vad sägs om ett litet nostalgiinlägg idag?

Häromdagen poppade en tanke in i min hjärna. Jag kom att tänka på movieboxar, minns ni dem?
Det var en videobandspelare som man kunde hyra på pressbyrån/videobutiken tillsammans med videofilmer. Jag tror att de hade sin höjdpunkt i början av 80-talet. Man hyrde boxen för ett dygn, och i dagsläget har jag ingen aning om vad det kostade att hyra en sådan. Någon av er läsare som vet? Boxen såg ut som en porfölj, modell större. Den hyrdes ofta ut i paketpris-- HYR moviebox och två filmer och få en 1½ liters coca cola på köpet.
I min familj skaffade vi videobandspelare ganska sent, runt 84 eller något sådant, tror jag. Vi brukade därför hyra en box ibland.

Oh ja, den här filmen hyrde vi ofta!!! Vi älskade dansfilmer av alla de slag!!

Men, att hyra moviebox kopplar jag främst samman med mina tjejkompisar.
Det var så jättekul att gå upp till pressbyrån i tunnelbanan och hyra en box, och man hade alltid hjärtat i halsgropen då man gick upp dit, för tänk om boxarna skulle vara SLUT!!??? Grymma öde. Oftast hade vi tur, det fanns någon inne för det allra mesta.


En annan sann älskad klassiker...


Som jag minns det nu hyrde vi alltid två filmer, oftast någon rom-com och kanske något svenskt. Vi satt sen och tittade och drack coke och åt chips och godis. Nej, inget starkare dracks. VI var snälla flickor. Mina föräldrar och bröder var ofta i vår kolonistuga i Lövsta över helgerna, så jag och min syster hade vår stora lägenhet för oss själva. DET gillade vi. Kompisar sov ofta över från fredagkväll till söndag.
Eftersom det på den tiden var hårda bud med att filmerna skulle lämnas tillbaka inom ett dygn så såg vi ofta om filmerna en gång till följande morgon.

SÅ var det då, annat är det NU.
Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna när Peter och jag ser en film. Det är som om själva filmen i sig är ett sömnpiller. SJUKT KNÄPPT, och jag blir så irriterad på mig själv då jag känner att John Blund närmar sig. Förr i världen satt man minsann och såg flera filmer på raken, och nu somnar man efter 20 minuter. BEDRÖVLIGT. För att inte tala om hur trist det måste vara för sällskapet. Peter och Karolina somnar ALDRIG. Suck...
Är det månne så att dagens lättillgänglighet gör det hela mindre spännande? Numera finns ju ALLT vid våra fingertoppar, vi behöver inte ens bege oss till videobutiken längre för alla filmer ligger numera ”On Demand” på tv:n eller på nätet. Vill man se en film i dagsläget är det bara att lyfta en fjärrkontroll, eller klicka lite på datorn.
Filmer finns dessutom överallt, i varenda affär. Ofta till lockpriser. Hur lätt är det inte att i förbifarten stoppa ner en dvd-film eller en blu-ray i varukorgen då man handlar?
Eller så får man en film nedbränd av någon.
Fattar ni? Det är helt enkelt lätt att bli blase.
Så var det inte 81-84, då var det lite av en fest att hyra ett par videorullar, inte sjutton somnade någon. Nej aldrig.
Ibland är det lätt att bli nostalgisk. Jag kan i mitt inre se hur tre-fyra tjejer gick i stålklackade pumps över Blackebergs torg ner till t-banestationen där vi hyrde en svart moviebox, två filmer, köpte en massa godis och gick hem och tittade och hade det mysigt.
Middag? Tjaa, vad kan det ha varit? Lövbiff, pommes och bea-sås, förmodligen...

Ha en superbra torsdag!!