Min dotter fyller 10 år på lördag. Alla födelsedagsplaner är i full sving! Vi ska göra si, vi ska göra så. Som jag skrev tidigare är det pool-party som gäller i år. Perfekt, då kan man låta ungarna bada så mycket dem vill, sen beställer vi pizza från Lido Pizza och så kör vi cup-cakes, lätt och bra. I like that! Men, med födelsedagar följer också sårade känslor. Ninna bjuder in dem barn hon själv varit på kalas hos under året, ja och så några till. Hon bjuder inte in alla tjejer i klassen. Nu är det en liten grannflicka, 6 år, som är lite ledsen och tror att Klixen hatar henne. Det känns ledsamt. Jag sa till Ninna att hon fick bjuda in den här flickan också, så just nu cyklar hon upp för att lämna inbjudningskortet. Tursamt nog tror jag inte att resten av dem flickor i klassen som inte är inbjudna blir sårade. Så är det bara, man kan inte gå till allas kalas, det går bara inte. Klixen är ju heller inte kompis med alla i klassen, och det skulle kännas fel att bjuda in vissa flickor, men svårt är det. SÅRADE känslor vet vi alla hur det känns att ha, den där tärande utanförskänslan. Den ger nog aldrig med sig, det spelar liksom ingen roll om man är 6, 10, 21, 40 eller 70...den följer en troget genom hela livet, och den är inte rolig. Säkert är den värre för tjejer än för killar...Eller vad tror ni?
Comments
Du har ju dessutom två kalas med bara ngra dagars mellanrum vad gälle dem båda E:na
Monika: Ja, jag minns att jag alltid tyckte "synd" om sommarbarnen under uppväxten, för dem kunde ju aldrig ha kalas. Nu är det ett plus dock: billiga kalas ;-)))