Vi hoppar rätt in i punkterna, i vanlig ordning.
* Börjar jag landa?
Absolut. Jag börjar landa i vardagen igen.
Så klart är jag ÄNNU så väldigt glad och tacksam över hur lyckat bröllopet blev.
Eftersom det blev så fantastiskt har jag också landat lugnt i tillvaron igen. Ingen tomhet, ingen nedstämdhet—allt känns bara bra.
NU kommer jag att otåligt börja vänta på barnbarn, haha.
Fast jag tror det dröjer ett tag (hoppas jag har fel).
Peter och jag blir inga unga morföräldrar direkt, men det är vad det är.
* Den tidiga hösten.
Är så fin! Jag älskar verkligen denna årstid så väldigt mycket. Det är soligt, fukten har dragit sin kos, sakta skiftar löven färg.
Morgnarna är kyliga.
Igårmorse var det 6 grader då jag (och Peter) klev ut i halvdagern vid 7.
Jag såg till och med min andedräkt.
Naturen är ljuvlig och det är en ynnest att att promenera i den nu.
I måndags var det dimma som rådde då jag gick ut.
Men jag har inget emot dimman. Den blir ett perfekt naturligt filter då jag fotograferar.
Men jag har inget emot dimman. Den blir ett perfekt naturligt filter då jag fotograferar.
Peter hängde med igår. Det var bara halvdager då vi begav oss. Men här har vi kommit en bit. OCH visst syns det att det löven börjat skifta.
Bägarklockorna står sig finfint ännu.
Här i US har kongressen röstat för att vi ska ha sommartid året runt. Det hela är inte klart, för nu ligger det hos senaten och de måste godkänna det hela.
Så status quo än så länge.
Jag är väldigt, väldigt emot att ha sommartid året runt. Redan nu är morgnarna alltför mörka. Tänk då hur det blir mitt vintern.
Vi människor behöver ljuset på morgonen, speciellt under den mörka delen av året.
Faktum är, jag byter hellre tid två gånger om året än att vi skulle nyttja sommartiden som normaltid.
Jag vet att det testades någon gång under 70-talet (tror jag) att göra sommartid till normaltid.
Ingen gillade det, så man bytte tilllbaka bara ett år senare. Alltså, folk stod bara ut med det en enda vinter.
US fortsatte sedan dess att byta tid två gånger om året.
Det folk inte orkade med var just de mörka morgnarna.
Enligt Chat skedde detta åren 1973-74.
INNAN det drevs igenom älskade folk ideen med permanent sommartid, efter det där året ogillade de flesta hela påhittet.
Det folk tyckte extremt illa om var att skicka barnen till skolan i mörkret, och det enkla faktum att det var svårt att komma igång på morgonen.
Det är så lätt att romantisera ljusare kvällar. Dagen har ju exakt samma antal ljusa timmar ändå. Ibland känns det som om många tror att man på detta sätt drar ut på sommaren, men så blir det ju inte.
Personligen är jag helt säker på att vi behöver ljuset mer på morgonen än på eftermiddagen.
Så. Där 😅
* East of Eden.
Peter och jag har börjat se miniserien East of Eden på Netflix.
Jag kan verkligen rekommendera den!
Varken Peter eller jag har läst John Steinbecks stora roman med samma namn. Ej heller har vi sett filmen från 1955 med James Dean.
John Steinbeck vann Nobelpriset i litteratur 1962.
Öster om Eden alltså, en titel som är SÅ bekant.
Jag måste säga att serien på Netflix är trollbindande.
De två bröderna som är så olika, och ändå så lika.
Deras hårda uppfostran.
Cathy, som ställer hela deras liv på spets.
Se den! SE den!! Den är så enormt fascinerande och skådespelarna så otroligt klockrena i sina roller.
Pinsamt nog känner varken Peter eller jag till handlingen alls.
Jo, vi vet … det borde vi göra eftersom det är en KLASSIKER. En av The Great American Novels.
Fast det gör förstås även det hela ännu mer spännande för oss, vi vet INTE hur det går.
I huvudrollerna ser vi
Florence Pugh som Cathy Ames.
Christopher Abbot som Adam Trask och
Mike Faist som Charles Trask (James Deans gamla roll.)
Peter och jag har endast sett två avsnitt än så länge. Vi vet ju att de hamnar i Kalifornien (under guldruschen) så småningom, men än så länge är de kvar i Connecticut.
Kvalitetsserie!
Det är höst och prime time för bra TV, eller strömning--för det är det enda vi ägnar oss åt vad gäller tv-tittande.
Widow’s Bay vann flera Emmys tidigare i höst.
Peter och jag tänkte då att vi ska ge serien en chans.
Och ja, denna serie kan jag OCKSÅ rekommendera! Först tänkte jag, denna kan jag inte se —det är ju skräck.
MEN det är även komedi och väldigt spännande sådan.
Widow’s Bay är en liten ö utanför Massachusetts kust. Nuvarande borgmästare (Matthew Rhys) vill göra Widow’s Bay till det nya Martha’s Vineyard eller Cape Cod. Turisterna lockas dit med att här finns det riktigt genuina New England, äkta charm och folk som bott på ön i generationer.
MEN det som inte sägs är att det vilar en förbannelse över ön. Den nytillsatta borgmästaren själv tror noll på denna förbannelse och skrattar bort den.
Dock, skrattar bäst som skrattar sist …
Som sagt, serien är en blandning mellan skräck och komedi.
Eftersom jag verkligen har svårt för skräck tänkte jag att det nog inte är något för mig. MEN jag fastnade för den ändå. Komedin, rollfigurerna och handlingen fick mig att gilla den mycket.
Visst, det finns riktigt otäcka scener, men de uppvägs av komiken som ofta följer det hela.
Alltså kort sagt, om jag kan se det är det säkert för vem som helst att se serien, lovar!!
De olika rollfigurerna är så bra, och skådisarna toppen.
Serien finns på Apple TV.
Ha nu en riktigt bra och fin oktobertorsdag!
Comments
Förstår det tar lite tid att landa i vardagen efter det fina bröllopet och känslorna när ens enda dotter gifter sig, det är stort. Hoppas ni inte behöver vänta allt för länge på barnbarn, det är sååå kul med dem och man ser att det dottern ibland tyckte vi var "skitjobbiga" med och ställde vissa krav har hon kört med sina tre barn så det var nog bra saker trots allt, ha ha ha.
Detta trams med ändring av tiderna två gånger om året, kör samma året runt. Tycker också ljust på morgonen är mer värt än på kvällen.
Läste om East of Eden, kanske också ska se den nu när kvällarna blir så att man stannar inomhus mer än tidigare. Den andra kanske vi inte kan se för vi har inte Apple TV.
Ha en fin torsdag, här ska vår spanska bil besiktigas och sen middag med kompisar ikväll.
Kramar!
Så skönt att du har landat efter bröllopet och annat vore tänker jag ;) Nu får det vara ett fint minne som alltid kommer att betyda mycket för er alla <3
Underbara höstbilder, det är ju en vacker tid på alla vis. Här har vi haft otroligt mycket regn, men det behövdes...ja, en del av det iaf (har ju varit en del problem pga av det också) Men igår när vi var i skogen så verkligen flödade den av liv och dofter pga av allt vatten :D
Kramar!!