Fredagsfrågan: Frågor om bröllopspresenter och vigsel.

Hej alla fredagsglada oktobermänniskor!

Idag tänkte jag gå tillbaka till en gammal stapelvara här på min blogg, nämligen Fredagsfrågan. 

Om ni vill fråga något, så fråga på. 

Endera fredagen dyker just din fråga upp. Fredagsfrågan kommer att pågå fram tills sista fredagen i oktober, efter det är det dags för Julfredagar (alltså besök i julbutiker). 

Det går att fråga om vad ni vill, inom rimliga gränser (vill exempelvis inte svara på frågor om politik. De flesta av er vet vad jag tycker iallafall). 

Nu är det iallafall dags för dagens fråga, och den kommer från läsaren Malin. 

Bägge Malins frågor är bröllopsrelaterade.

  ***

* Ger man kuvertavgift i usa eller presenter eller hur fungerar den delen?

I dagsläget skulle jag säga att pengar är den absolut vanligaste gåvan till ett brudpar.

Pengarna går att sätta in via en QR-kod som ofta finns på parets “save the date-kort", eller så ligger den koden i samma kuvert som inbjudningskorten sedan kommer i.

Idag har brudpar egna hemsidor på stora bröllops-siter som Zola eller The Knot. På de hemsidorna finns information om paret, vigseln--och allt som tillhör den i form av välkomstfester och dylikt.

På hemsidan finns så gott som alltid en länk till parets bröllopskonto också.

NEJ, jag tror inte det förkommer här att gäster betalar egen kuvertavgift.  Det har jag aldrig hört om, att ett brudpar skulle fråga sina gäster om en sådan sak. Tror faktiskt inte det förekommer, alltså att bröllopsgäster betalar sin del av ett bröllop.

Men det går även utmärkt att ta med pengar i kuvert till själva bröllopet.

Än idag funkar det toppen att ge cash i kuvert här i US. 

Kontanterna kan paret sedan lätt överföra till sitt konto.

När Karolina och Mike gifte sig hade de en glaslåda i lobbyn som stod på samma bord som kuverten till bordsplaceringen. 

Glaslådan på bordet med korten på vilka det stod vilka bord gästerna skulle sitta vid.

När Peter och jag gifte oss för 33 år sedan ansågs det lite “tacky” att ge kontanter.

Den tanken är helt borta idag, totalt. Och det är bra. 

När vi gifte oss 1993 registrerade vi oss på en varuhuskedja här i DC-området. Vi valde ut saker, som porslin, bestick, handdukar etc som vi tyckte var fina.  Därpå skrev vi i inbjudan var vi var registrerade. Då var det lätt för gästerna att veta vart de skulle gå.

Alla gjorde så “back in the day”. Idag är det ytterst få som registrerar sig någonstans. Nästan alla bor ju ihop innan de gifter sig och har redan fullt fungerande hushåll.  Peter och jag bodde också ihop innan bröllopet, men speciellt mycket grejer hade vi inte innan vi gifte oss (hela mitt hushåll var i Sverige tex).  Idag är det en helt annan sak för de unga, ja det tycker jag verkligen.

* Å hur fungerar det med vigseln? Registrerar man den hos nån myndighet å sedan kan vem som helst hålla i ceremonin?

Ja, innan man gifter sig måste man skaffa en marriage license på stadshus eller kommunalhus.

Denna hindersprövning måste paret hämta tillammans. De fyller sedan i alla papper och lämnar tillbaka hindersprövningen till kansliet.

Kansliet kollar upp att det inte finns några hinder för vigsel mellan paret. De utför sedan ett vigselbevis/marriage certicate. Detta vigselbevis hämtas sedan ut på kansliet.

Efter vigseln skriver vigselförrättare på, och paret skriver på likaså. Detta måste ske inom ett par dygn efter bröllopet.

Vigselförrättaren åker sedan till stadshus/kommunalhus och lämnar över vigselbeviset personligen till kansliet.

Nu ska vi också komma ihåg att det skiftar från stat till stat.

Fast jag skulle tro att det är snarlikt över hela landet.

Gifter man sig i kyrkan är det prästen som lämnar över vigselbeviset till kansliet.

JA det är lätt att här att bli "ordained”, alltså att skaffa sig laglig rätt att viga.

Ansökan för att få bli vigselförrättare sker online och den som ska viga fyller i olika frågor. Personen godkänns så gott som omgående och hen får sedan ett bevis på att hen har laglig rätt att viga. 

Mike har ett sådant bevis, och han har vigt flera kompispar.

Min granne har ett sånt bevis, och han har också vigt flertalet par.

En kompis till mig har ett sådant, och hon har vigt iallafall ett par hittills.

Alla jag känner, inklusive Matt som vigde Karolina och Mike, har skaffat sina certifikat via The Universal Life Church. Den som är nyfiken kan kolla in ULCs webbsida här.

Så vill du att en kompis ska viga dig, då är det bara att köra i vind!

Lätt och snabbt går det.

Som vanligt skiljer det lite stat till stat, så det gäller att kolla upp vad som gäller i JUST staten där paret vill gifta sig.

Men i det stora hela gäller alltså följande:

Paret måste själva söka hinderprövning, fylla i den och sedan återlämna den till stadsdelskontoret i den kommun (county) där vigseln äger rum.

När myndigheterna godkänt skriver de ut ett vigselbevis som ska hämtas upp inom ett par dagar. När en ordained minister har vigt paret fylls vigselbeviset i av förrättaren och brudparet.

Förrättaren tar beviset med sig till kansliet personligen. Det måste vara förättaren själv som lämnar in det. Sedan skickar kansliet vigselbeviset till paret. 

Paret är lagligt vigda. Slut.

Florentine Gardens där Karolina och Mike gifte sig.

***

NU önskar jag er alla en jättefin och bra helg.

Vi hörs på tisdag igen för den som så önskar!