Var börjar jag ens? Bröllopets första del.




Hej vänner!!


Har jag landat i den Restonska myllan igen?
Visserligen har vi varit hemma sedan söndagen den 13 september. 
Har jag landat?
JA!! Men sanningen är den att jag behövde förra veckan till att bara ta det lugnt. Mitt broderi har varit rena rama terapin och mitt bästa sällskap hela veckan. Det var precis vad jag behövde, en lugn aktivitet i tystnad (ja förutom Creepypodden som sällskap medan jag lät nål och broderitråd löpa in och ut över duken).


Var börjar jag ens?
Visst, jag hade skyhöga förväntningar innan bröllopet! Men de överträffades med besked. Det kunde—rent krasst—inte ha blivit ett bättre bröllop än vad det blev. Epic är ett ord jag hört användas flera gånger om. Ja, jag kan inte annat än hålla med. “The best wedding I have ever attended”, har jag också hört och läst otaliga gånger. Inget kan göra mig gladare. 


OBS!
Jag får beta av denna bröllopshistoria i olika delar. Det är, helt enkelt, för mycket för att ett enda inlägg.


Men för att ta det från början. 
Den tredje september anlände syster Sara och svåger Håkan från Sverige.
Vi fick fyra dagar här i DC-området tillsammans med flera utflykter, en massa god mat och dryck, planering och en massa häng på decket till sen timma.  Eller förresten, timman blev aldrig direkt jättesen eftersom jetlag is a bitch och vi inte är jätteunga längre, haha. Men trevligt hade vi.
OCH jag är för evigt tacksam emot Sara och Håkan som varit den bästa hjälpen, och sällskapet, på ALLA sätt. Att de kom, att vi gjorde så mycket tillsammans Inte minst att vi DELADE allt detta unika som skedde. Efter bröllopet for Sara och Håkan på en jättefin resa längs The Hamptons i NY, Cape Cod och de avslutade sin USA-resa i Boston innan det bar hem till Stockholm igen.


Sedan begav vi (och Keith) oss mot New Jersey med fullpackade bilar. 
Vi bodde två nätter på The Shore, i Asbury Park. Det var mycket trevligt och VARMT. Men innan vi gjorde oss hemmastadda där for vi alla till Mikes föräldrar och dumpade allt bröllopsrelaterat. PLUS att Sara, jag och Maria (Mikes mamma) hjälpte Karolina då hon provade sin brudklänning. Det var ju det där med “the bustling”, alltså att häkta upp släpet, som vi skulle öva på. Det gick bra tack vare att vi hade två virknålar till hjälp. MEN svettigt var det.
Spoiler alert!!!  Jag hade inte ens behövt öva på det en enda gång. Dagen B tog den skickliga brudsassistenten, Monica (BEST EVER!!!), över och gjorde ALLT detta. Jag hade inte behövt oroa mig en enda sekund.


Vi fick två fina dagar på The Shore, första kvällen fick vi sällskap av Karolina och Mike till middagen. SÅ så så MYSIGT!!


På torsdagen körde vi sedan till Park Ridge i norra New Jersey.
Vi fick våra rum på hotellet direkt. Tror varenda bröllopsgäst kunde checka in tidigt. Jag träffade då min bror Staffan och min brorsdotter Ella. SÅÅÅ mysigt att se dem igen. Staffan och Ella kom över på världens blixtvisit. De anlände NYC på tisdagen. De for igen på lördagen. Ella går på universitet i Umeå och hon kunde inte stanna längre på grund av tenta. MEN de KOM!!! Och det betydde ALLT för oss. Staffan sa efteråt, det var värt varenda öre och MER!!  Och för oss här, vi är såååå innerligt glada och tacksamma en masse för att de kom!!! Mer än de kan ANA.




På hotellrummet väntade en bröllopspåse med allsköns gott på oss, och ett schema över de kommande dagarna.


På torsdagen hölls The Welcome Party på ett ställe som heter Four Leaves i Park Ridge. 
Det var också ett jättekul party. Så roligt att träffa alla. På den festen var vi ungefär 100 personer.



 



Det var en så konstig känsla.
Världar kolliderade, där var min familj från Sverige, där var Peters familj härifrån, Mikes familj, vänner till brudparet från LA, där var Mikes släkt, där var mina svenska vänner härifrån, Mikes föräldrars vänner,  mina svenska vänners vuxna barn, Karolinas barndomsvänner från Reston, vänner från Elon. Det liksom susade i huvudet av ALLA intryck. Och jag fick ständigt  svänga mellan svenska och engelska på en nanosekund.




 







Vid ungefär 21:30 for vi mot hotellet igen.
Vad Peter och mig anbelangar la vi oss direkt. Fast jag har hört att det festades lite här och där, bland annat i brudens rum.
Men jag tror att alla ville ha en god natts sömn innan den stora dagen. Alltså festade ingen till fram på  småtimmarna.


Kan berätta för er att min skönhetssömn inte infann sig alls. 
Det trots mina sömntabletter. Jag tror inte jag sov ett dugg natten innan bröllopet. Huvudet var smockfullt av tankar.
Peter, han sov. Bruden också, hon sov till och med riktigt bra.


Upp och hoppa dagen därpå, Dagen B!!


MEN vänner, mer om det imorgon.


Ha en jättefin onsdag!

Comments

Yvonne said…
Wow, vilken fest och det var "bara" en förfest till den stora festen. Allla ser så glada och förväntansfulla ut, precis som det ska vara. Fina kläder, god mat och dryck och så kul för er att träffa både kända och okända människor.

Blir väldigt spännande att läsa och se bilder från fortsättningen av festandet. Förstår ni behövde landa i allt när ni kom hem. Fantastiska minnen av en underbar vecka både ni och alla andra har och de unga tu kanske är på bröllopsresa i detta nu.

Så roligt att allt klaffade till 100%.
Blir spännande att läsa mer imorgon och se fler bilder. Så tack så länge för del ett av det fina bröllopet.
Kramar!
Monnah said…
Ja du, du beskriver så väl det där med hur alla förväntningar och allt planerande plötsligt ska hanteras i realtid. En god planering hjälper onekligen till med att sätta ramarna, men sedan behöver deltagarna (i det här fallet) hjälpa till för att göra det bra. Det verkar som att ni hade härliga och glada gäster som var villiga att bidra och hjälpa till både med stämning och praktiska grejer. Du har fångat mycket glädje och din beskrivning av hur känslan var överlag får mig att le. Härlig plats och Karolinas skor – helt underbara! Jag kan ju inte ha klackar eller annat än extremt fotriktiga skor, så mina ögon dras alltid till andras vackra skor. Tänk Victoria och Sofia då de gick i kung Haralds begravningsprocession, hjälp! Vad härligt att detta blev en fest där också du fick njuta av sällskapet av dina nära och kära från den här sidan Atlanten. Underbart. Stor kram och kul att du är tillbaka!
Cari said…
Så härligt att du är tillbaka. Förstår det behövs tid efter ett så stort bröllop.

Vilken härlig fest de hade, kul och kanske ”behövlig” då gästerna kommer från så många olika platser, och tider. Ett fint och roligt sätt att starta bröllopet på. Gör nog att gästerna känner sig mer hemma, eller vad jag ska säga. De flesta har hunnit presentera sig och prata lite.

Ser ut som en fantastisk start på bröllopet. Ser fram emot fortsättningen.
Malin said…
Välkommen tillbaka till bloggosfären, vi e nog många som uppdaterat daglien o väntat på bröllopsinläggen;)
Låter som ni haft ime of your lifes där. Vad jag reagerade på att era vänner och grannar och sånt folk blivit bjudna. Är det vanligt att man bjuder så brett? eller är det folk ni kanske umgåtts med som familjer i många år. Kan nämligen inte erinera mig om att man skulle göra så hemmavid om man int just umgåtts mycket som familj under barnens uppväxt
Anonymous said…
Wow! Vilket stort PARTY!!! Allt är större i USA 😉🤩! Tack för att du delger; så roligt att se och läsa. En helt annan värld för mig. Vad fin, glad och lycklig du ser ut 😍! Kram, Annika 🌻
Jossu said…
Jag har haft samma känsla senaste veckan, men av en annan anledning. Huvudet så fullt av intryck att det kändes tungt, och allt jag ville göra var att koppla av och landa i vardagen igen.
Så kul att alla samlades, och nästa dag verkar bli minst lika trevlig trots bristen på sömn.
Anonymous said…
Åh vad roligt att läsa (och se)! Har längtat efter dessa bröllopsinlägg! ;)

/Helena i Umeå
Annika said…
Yvonne: Jag är forfarande så uppfylld av hur lyckat allt blev. Hur allt bara hakade i, inte en end grej gick fel. Välkomstfesten var verkligen såå rolig. Det var kul att träffa på folk och vänner där.
Jag är för evigt tacksam över att allt, precis allt, gick så bra som det gjorde. OCH att bröllopet blev det bästa det kunde bara kunde bli.
De nygifta är i Italien nu, och se STORMTRIVS!!
Mer imorgon!! Tack för fina ord!! KUL att vara tillbaka och berätta om allt. KRAMAR till dig i Spanien, såg att ni åkt dit nu!!
Annika said…
Monnah: Tack vare alla fullblodsproffs, god planering och en dotter som har stenkoll gick allt som smort. Gästerna i högform, både på välkomsfest och bröllop. Gästerna var helt otroliga, det måste jag säga. MEN det var hela stället vi var på, hur proffsigt allt drevs och hur fantastiska alla var som gjorde det till en helt oförglömliga dagar. Plus att vi föräldrar och min syster och svåger mfl visste precis vad vi skulle göra.
Jag vet, Karolinas skor!!! Jag kan inte heller gå i såna längre. Jag hade mina guldpumps på bröllopet, men bytte under ganska tidig kväll till ett par låga sketchers. UNDERBART!!
TACK Monnah, allting var bara såååå lyckat och fantastiskt.
Kramar!!
Annika said…
Cari: TACK snälla Cari!! Det är så roligt att vara tillbaka igen och skriva och berätta om bröllopet. Det var också nödvändigt för mig att bara ta det lugnt hela förra veckan.
Ja så härlig fest. Just det, många kom långt ifrån. Men även NJ-vännerna hade fått åka ngn timme. De har sådana helt otroligt fina vänner också. DET måste jag säga.
Tack Cari!! Mer imorgon!!
Kramar!!
Annika said…
Malin: TACK så himla fint för mig att läsa det du skriver, jag blir sååå glad!!!
Ja det var faktiskt the time of my life, vet inte om jag någonsin kommer att få uppleva den fest som bröllopet blev igen. Och även välkomstpartyt blev en sanslöst lyckad kväll.
Mina grannar har känt Karolina sen hon var liten, och Ingrid och Richard är några av våra bästa vänner. Alla mina svenska vänner har känt Karolina sedan hon var baby, eller mycket liten. Vi har alla umgåtts mycket. Karolina är kompis med de vuxna barnen som är i hennes egen ålder. På det hela taget är det fler bröllopsgäster här än i Sverige, och har varit sedan jag kom hit. Större här.
Annika said…
Annika: Jättestor fest, vi hade hela undervåningen på restaurangen till förfogande. Jag var sååå glad och så lycklig hela bröllopshelgen. Underbart. Kramar!!
Annika said…
Jossu: Oj då, det låter lite tyngre än mitt. Fattar, får läsa på på din blogg om det hela (om du skrivit om det). Ja sååå roligt med denna fest och sedan nästa dag ... den var ... otrolig.
Annika said…
Helena. TACK, vad glad jag blir!!! Det kommer en hel bunt sådana ett tag framöver. :-)
Anna i Portugal said…
Så mycket att smälta, så mycket att spara ner i minnesbanken och så fantastiskt mycket att fortsätta njuta av. En helt magisk fest och jag förstår verkligen att ni var glada för att alla som kunde komma och vara med och skapa denna magi. Bilden på dig och K i trappan, så enormt talande och kärleken strålar. Kramar!
Annika said…
Anna: JAAAA så mycket att smälta och lägga i minnesbanken.
Ja det var verkligen magi! Vilka dagar!!!! TACK Anna, gillar den bilden också.
KRAMAR!!!
Anonymous said…
Bara det där med alla man tycker om tillsammans. Fint! Kramar Marika
Anonymous said…
För första gången läser jag en blogg på mobilen. Jag har inte tillgång till dator i dag, men kunde inte låta bli att kolla om du skrivit något. Det är lite konstigt att skriva, för jag ser inte vad jag har skrivit!
Så skönt att allt blev så bra och ännu bättre än ni önskade och hoppades.
Det är ju bra att ha flera dagar på er att hinna träffas, prata och lära känna varandra när det är så många gäster och så många som bor så långt ifrån varandra.
Jag förstår dig när du behövde ha en tid på dig att landa och gå ner i varv, då är verkligen handarbete perfekt, du broderar, jag stickar och virkar.
Att kommentera var lite pilligt i dag, förhoppningsvis kan jag återgå till dator i morgon. Jag ser fram emot fortsättningen.
Stora Kramar/Humlan
Titti08 said…
Trevlig läsning och så många härliga bilder.
Har ju sett några på instagram också.
Kul du/ni fick Sverigegäster.
Ser fram emot fortsättningen....
Kram
Hej Annika!

Alltså wow, wow säger jag bara!! Helt fantastiskt fint, och jag kan verkligen förstå din lycka över hur bra allt blev <3
Logistiken är inte alltid enkel i såna här sammanhang men här verkade det fungera helt perfekt på alla vis! Lyfter på hatten ;)
Bilden på dig och Karolina säger så mycket, och utstrålar så mycket glädje verkligen, ja, alla ser väldigt glada och förväntansfulla ut :)
Tack för att du delar med dig!

Kramar!!
Susjos said…
Underbart att få se så fina bilder från festen dagen innan, wow så många gäster!! Förstår att du fick svänga dig mellan svenskan och engelskan ;-)
Vilket fint bröllopspar, och en underbar bild på dej och Karolina <3
Förstår att det har varit hektiska dagar INNAN bröllopet också, förstår din känsla att behöva varva ner efter världens finaste bröllop!
Må så gott!
KRAM!!!!
Annika said…
Marika. SÅ sant. Kramar!
Annika said…
Humlan. Ja det går ju det med, men dret brukar vara knepigare att kommentera. Men du lyckades med det! BRA!! SÅ bra att du tittade in nu när jag har skrivit. Ja, det överträffade allt, detta bröllop. det är därför jag har så lätt att landa i tillvaron igen.
Men tid att smälta det, det behövde jag. Broderiet var min bästis, nu är det klart. Väntar på att nästa ska komma med posten.
Hoppas du kan läsa från datorn idag.
Kramar skickar jag till dig!
Annika said…
Titti: Tack säger jag. Just det, jag la ju ett en svit om 20 foton på instagram.
SÅ nöjd med allt.
Fortsättning idag, och imorgon. OCH nästa vecka.
Kram!
Annika said…
Sara: TACK!!! Det var verkligen helt fantastiskt. Allting. Det övergick alla förväntningar.
Logistiken på plats tack vara järnplanering och tack vare superproffs på stället.
Tack Sara, det var verkligen en trevlig kväll under välkomstfesten.
TACK för att DU läser!
Kramar!
Annika said…
Sus: TACK säger jag. Ja jättemånga gäster på välkomstfesten.
Ja det var ett ständigt byte mellan svenska och engelska där.
ÅÅÅ tack för att du gillar bilden på mig och K. OCH ja, så fint brudpar. Mkt bra känsla nu, men landa behövde jag.
KRAMAR!!
Channal said…
Kära Annika!! Åh, vilken härlig början på bröllopsberättelsen! Det märks verkligen hur mycket känslor, förväntan och fina detaljer som ryms i den här dagen. Vilken fest!! UNDERBART!!

KRAM till DIG! Anna