Två långa punkter idag.




Hej kära vänner!!


Så var det hög tid att gå tillbaka till de vanliga rutinerna igen. 
Dags att landa efter sommaren, sommarrutiner och bröllop.


Med andra ord, tillbaka till vardagsrutinerna här på min blogg. 
Det betyder alltså att jag återigen bloggar tisdag till fredag varje vecka (för det allra mesta, men det vet ni redan). 


Idag består inlägget av två LÅNGA punkter. 
Nästa vecka blir det en mer blandad kompott igen.


* Hur kunde det bli så lyckat?

Bröllopet alltså …

Erfarenhet.
Det grundar sig väldigt väldigt mycket på att Karolina och Mike har varit på åtskilliga bröllop under sina sju år tillsammans.
De har varit bröllopsgäster, och de har varit brudtärna respektive marskalk ett otal gånger.
Mike har även han vigt tre par.
I och med all denna erfarenhet hade de ett bra hum om hur det själva ville ha sitt bröllop.
Vad de VILLE ha med, och vad de ville slopa.
Hur skapas mest energi? Hur gör man en galet rolig fest? OK, då tar vi bort den och den aspekten och lägger till det istället …

Planering. 
Planeringen var gjord in i detalj. Framförallt av Karolina. Hon skrev ner allt, och verkställde rubbet. Karolina, och Mike också såklart, har planerat det här bröllopet i över ett år.
Karolina har inte legat på latsidan eller fördröjt något alls. Hon började i god tid, och hon säger att hon aldrig kände av den stressen många andra brudar, och brudpar, säger sig känna.
Som sagt, min dotter kan planera. DET har hon ärvt av sin far.
Jag har sagt till Karolina att hon borde jobba som festfixare.


 

JAG i någon slags himlastormande gest, haha.


En annan viktig del av det det hela är att b
rudparet hela tiden haft en bröllopskoordinator på Florentine Gardens.
Under året har de stått i ständig kontakt med denna.
Karolina hade dessutom tre pärmar med sig på bröllopsdagen med utskrivet material.  Där  stod hela dagens schema, namn på samtliga gäster, bordplacering och en hel del annat.
En pärm fanns i budsviten, den andra i brudgummens rum och den tredje hade bröllopskoordinatorn. 

Karolina var också den som bokade fotograferna, det tack vare sociala medier.
Mike och hon gillade deras fotostil. Så de bokades redan i julas. 
Mike hittade videografen tack vare en god vän i New Jersey, efter att ha tittat på videografens hemsida bestämde de sig för honom.

Florister, frisörer och make-up artister hittade Karolina genom rekommendationer.
Numera finns ju alla på sociala medier också, det är lätt att kolla upp hur de arbetar.


 

Bilder som jag screenshottat från Instagram.

Planeringen, den är verkligen a och o inför ett lyckat bröllop.

Gästerna. 
Det märktes redan på torsdagens välkomstfest att gästerna var taggade till max. Detta visade sig stämma till 200% under bröllopsdagen. ALLA var där för att ha kul.

Alla vänner. Karolina och Mike har enormt många kompisar. Många från barndom och skoltid, många från universitet och många från LA som de lärt känna där.
Både Peter och jag har alltid sagt att de har SÅ fina vänner. Det visade sig tusenfalt på bröllopet. Dessa vänner fanns verkligen där för Karolina och Mike.
Tro mig, det var så värmande att se och höra dem.

Detta gällde även för oss i den äldre generationen. Våra familjer och våra vänner var där för att ha SKITKUL och så blev det också. Alla hade rätt inställning.


 



Proffsen.
 
Att det arbetar fullblodsproffs deluxe på Florentine Gardens råder det ingen tvekan om. Samtliga anställda där var under av professionalism.
Vår brudassistent/koordinator var värd sin vikt i guld flera gånger om. Monica, jösses vilken tjej!!
Tack vare henne gick allt som smort.
Brudgummen och marskalkarna hade också en koordinator som var lika fantastisk som Monica. Bröllopskoordinatorn Sal som skötte hela festen och som såg till att vigseln gick av stapeln så bra som den gjorde.
Sal, Monica med flera var med HELA dagen. Precis hela dagen, de jobbade fram till 1:30 på natten. Ja säkert längre än så förstås. OTROLIGA!!!
Visst, det kostar att ha allt så planerat. MEN det är det värt, sååå värt. Vi kunde slappna av totalt.

DJ och musikerna.
GULD!!! GULD!! 
De var så bra och det var ju tack vare dem som dansgolvet kokade hela kvällen. Kan verkligen rekommendera ALLA att ha med en trummis och en saxofonist under festen.
När gästerna anlände fanns även en pianist i lobbyn som spelade.


 

Om jag idag skulle ge någon råd inför ett komman
de bröllop lyder det att välja ett ställe likt Florentine Gardens.
Ett ställe där personalen KAN sin sak utan och innan. 
Ett ställe där alla i brudföljet kan koppla av och lämna det stora jobbet till proffsen. 
Dyrt? Ja inte är det billigt. MEN så värt det i slutändan, så värt!! 
OBS OBS!!! Fattar ju såklart att det hela, som alltid, är en kostnads/budgetfråga.  Givetvis, givetvis och åter givetvis vet jag att det går att ordna hejdundrande bröllop för en mycket mindre slant.  Absolut!! 
I vårt fall delade vi allt på tre parter, Vi fick också hjälp till potten av Peters pappa och av Mikes Uncle Scott.  Det blev alla ovanståendes gåva till brudparet.


 



När vi la upp vår budget inför bröllopet förra hösten visade det s
ig att Mikes föräldrar och vi var villiga att lägga likadana summor. Brudparet tog sedan sin tredjedel. Peters pappa skänkte även han en bra peng  till potten. Mikes Uncle Scott gav också en bra summa till potten, vilket jag nämnt i tidigare stycke.  
Vi satte sedan in våra summor på Karolinas och Mikes bröllopskonto.
Sedan dess är det brudparet som roddat allt. Eller ja, närapå allt. Vi föräldrar har gjort lite extra vi med. MEN det är brudparet som ska ha ALL CRED!!
Om budgeten höll i slutändan? Nej, det gjorde den inte … phew …


* Allt är inte guld och gröna skogar heller …

… Brudparet for till Italien den 13 september.
I tisdags, den 29, for de tillbaka till LA igen. Mycket nöjda. 
Som jag skrev tillbringade de tre dagar i Rom, de älskar staden. Därpå Amalfikusten, som de fullkomligt avgudade. Bägge har sagt att det är det vackraste de sett. 
Det var sedan dags satt ta tåget från Neapel upp till Toscana. Bägge så nöjda där med, fantastisk landsbygd, underbart hotell och ljuvliga vingårdar.



 


Bilder som jag screenshottat från de nygiftas Instagram.


MEN i fredagskväll när Peter och jag satt i vår myshörna i allsköns ro ringde Mike
.
Mike ringer!! NU??? Klockan är ju 01 i Europa!!!
Vi svarade och Mike, -I don’t wanna scare you guys, but Karolina is in the hospital!! 

Det räckte för att mitt hjärta sjönk genom marken.
Oro, hallå!! Klart inget ska få gå så bra som det hittills gått ...

Mike var på väg tillbaka till hotellet då han ringde. Han skulle hämta grejer till Karolina eftersom hon skulle tillbringa natten på sjukhuset.
Vad hade då hänt? Karolina hade drabbats av enorma magplågor, diarré och feber tidigare under kvällen.  DET efter att hon ätit en god middag på hotellets krog. Hon hade ätit råbiff, duva och skogssvamp. Där var något inte helt rätt tillagat, och Karolina blev så sjuk. Matförgiftning alltså. Mike hade ätit andra rätter under kvällen.


 


Mike körde Karolina  (de hyrde bil medan de var i Toscana) till det lilla landsortssjukhuset.
Där togs det prover i massor, Karolinas crp var starkt förhöjt. Hon fick dropp, fler prover togs och läkaren sa att det var matförgiftning. Karolina började genast må bättre när hon fick dropp.
Men jag sov knappt en blund natten mellan fredag och lördag. SÅ orolig. 

På lördagsmorgonen, vår tid, Facetimade Karolina och Mike oss.
DÅ berättade de blivit ignorerade av sjukhuspersonalen hela förmiddagen, de fick ingen information, ingen skrev ut Karolina och ingen talade engelska. Mike ringde till hotellet och bad dem skicka någon som kunde tolka.


 


Den som dök upp var kocken själv från gårdagens middag.
Kocken fick Karolina utskriven på fem minuter, han fick information och han skällde ut den personal som struntat i att ens prata med Karolina. Kocken betalade även sjukhusvistelsen och den antibiotikakur Karolina fick utskriven. Jag förstår nog varför, kocken är såklart livrädd för att han ska få dåliga omdömen. 
Både Karolina och Mike var dock nöjda med allt på hotellet, så de kommer bara att ge gott betyg, sa de. BRA att kocken själv kom, och bra att han betalade för vård och medicin.


 


Men så kan det gå.
Det här blir säkert också en rolig historia som paret kan dra i framtiden om jag känner dem rätt.
Min svägerska Kinn berättade för mig att hon känner till fall där några bekanta till henne blivit sjuka just i Italien och även de hade blivit nonschade efter att  behandlingen var gjord. Men också i de fall Kinn kände till hade det ordnat sig bra så fort tolk kommit.
Jag är övertygad om att det hade varit helt annorlunda om Karolina blivit sjuk i Rom, eller någon annan större stad. Nu var det ett litet sjukhus på landet som tog emot henne. Huvudsaken dock, hon fick HJÄLP! 

I skrivande stund sitter Karolina och Mike på planet på väg till Los Angeles igen (jo jag präntade ner det här inlägget i tisdags).
Hallå vardag även för de nygifta nu alltså.


  *** 


Med detta önskar jag alla en fin och bra torsdag.

Comments

Yvonne said…
Planering är nog A och O och sen få tag i rätt folk för de olika uppgifterna när det är ett så stort och pampigt bröllop. Förstår man behöver ett år på sig för att få till det.

Det kostar på att vara på topp, så är det, men ett minne för livet har ju alla fått som var med och då och då är det värt det i slutändan.

Så kul att absolut ALLT fungerade som tänkt och vilken lättnad att själv slippa fundera över sånt på den stora dagen.

Så läskigt att Karolina blev så sjuk av middagen och tur det löste sig efter läkarbesöket. Konstigt hur personalen kunde vara så nonchalanta mot dem. Bra av kocken att ta på sig allt, säkert råbiffen som var det som felade för svampen är ju oftast odlad och borde inte vara problem med. Fy, vilken upplevelse för både dem och er. Konstigt att absolut ingen kan engelska kan jag tycka, det är ju trots allt 2026. Skönt att allt ordnade sig och Karolina blev frisk.

Tack för fint och trevligt inlägg som vanligt.
Ha en fin torsdag
Kramar!
Anna i Portugal said…
Det blev ju en tråkig avslutning på den här bröllopsyran, men skönt hon fick hjälp och snabbt var på benen igen. Språket är inte lätt på landsbygden, väldigt bra kocken kom och löste både kommunikation och räkning.

Kan tänka mig deras erfarenhet har varit guld värt, det har helt säkert varit den viktigaste detaljen i att bröllopet blev så bra, ja och planeringen då så klart. Det har varit väldigt roligt att få följa med på bröllopets alla delar såsom planering och alla festdetaljer. Men dina tankar och reaktioner har varit bäst :)

Kramar
Anonymous said…
Ja det är många delar som ska fungera för ett lyckat bröllop och det har verkligen varit ett år av planerande och beslut. Det har varit så roligt att läsa allt du har berättat och visat om planerna, funderingarna och även det du har läst om vad som "förväntas" av dig som brudens mor.

Så tråkigt med Karolinas matförgiftning och sedan allt krångel pga språkförbistring, vilken tur att hon fick den behandling hon behövde och att de fick hjälp av kocken dagen efter.

Jag undrar hur det ska kännas för K&M att landa i vardagen igen, det har ju varit ett speciellt år med planering och förberedelser och sedan september månad där allt hände.

Ha en bra torsdag!
Kramar /Humlan
Malin said…
Ja skoj med ännu lite inblick i bröllopsyran! De skiljer sig så mycket hemmifrån så skoj att höra. Tänker mig nog att de blev att kosta en slant. Ger man kuvertavgift i usa eller presenter eller hur fungerar den delen. Å hur fungerar det med vigseln? Registrerar man den hos mån myndighet å sedan kan vem som helst hålla i ceremonin?
Anonymous said…
Nej det hade inte varit annorlunda på ett sjukhus i Rom. Om man inte åker till ett privatsjukhus förstås. Jag har också fått bråka för att bli utskriven. Fast jag kan språket så det är ju en annan femma. Så trist att råka ut för matförgiftning på bröllopsresan. Vården är hursomhelst bra här. Trots att de är sega och inte kan ett ord engelska. Kram Marika
Annika said…
Yvonne: Ja planeringen är verkligen ALLT!! OCH de proffs som jobbar där. Allt blev rätt. En royal straight flush hade brudparet på hand den dagen.
Det är värt det i slutändan, och jag är så glad att vi delade summan på tre + att vi fick lite extra inskjutet. Vet nu att Mikes farbror sköt till en god summa han också.
Det är just det, att faktiskt inte behöva tänka ett dugg på att saker går i lås den stora dagen, de flår i lås.
Ja så läskigt med den där matförgiftningen, och så underligt att det blev så frostigt mellan dem och personalen morgonen därpå. Svampen var tydligen plockad av någon på hotellet, på ett ställe där de brukar hitta bra svamp, så jag vet inte ... Otäckt.
TACK för dina fina ord, Yvonne. SÅ glad att du gillar. Kramar!!!
Annika said…
Anna: Ja verkligen, men jag känner på mig att de kommer att göra en kul historia av detta också, haha. K blev frisk snabbt så fort hon fick dropp. Mkt bra att kocken kom. Precis, det ar ett litet sjukhus nånstans på landet, inte så konstigt kanske att de inte kunde engelska. MEN huvudsaken är K blev hjälpt.
TACK Anna, ja vilket år det varit. OCH jag återkommer till det hela när jag fått alla pro-bilder. Då kan jag nog också skriva mer om K och Ms tankar. Har ju knappt pratat med dem på riktigt sedan den stora dagen. KRAMAR!!
Annika said…
Humlan: TACK Humlan, det har varit ren terapi, under hela året, att jag har fått skriva av mig här. OCH det blir nog ännu ngra inlägg om det hela framöver också. Jag är så glad att du tycke det har varit roligt att följa allt detta här på min blogg. TACK!!!!
Ja tack och lov för kocken som kom och hjälpte dem på sjukhuset. OCH såklart att hon fick hjälp.
Undrar också hur det känns för K och M att landa i allt nu? Ser fram emot en god pratstund när K har tid. Har ju knappt pratat med dem på riktigt efter bröllopet.
Ha en jättefin torsdag!! KRAMAR!!
Annika said…
Malin: VILKA bra frågor. VET du, jag sparar dem till fredag i nästa vecka till Fredagfrågan! Men jag svarar dig kort redan här. Den vanligaste gåvan numera är pengar, de kan sättas in via en QR-kod eller så ger man cold hard cash i kuvert som läggs i en låda på bröllopsdagen (K och M hade en glaslåda som stod i lobbyn där gästena kom, där kunde gästerna lägga sina kuvert) . Ja vigseln registreras hos myndigheter, först måste man skaffa ett marriage certificate i den kommun där bröllopet står, hindersprövning alltså. Sedan skriver brudparet och vigselförrättare på det efter vigseln. Sedan är det det vigselförättaren personligen som måste till stadshuset i kommunen och lämna in det inom 48 timmar. SÅ funkar det vid borgerliga bröllop (som detta var). Vid kyrkliga är jag inte helt säker på hur det funkar. Ja det är lätt att skaffa certifikat för den som vill viga inför borgerlig vigsel här, du gör det online. Ska skriva mer om det nästa fredag. Du kommer med superbra frågor!! TACK!!
Annika said…
Marika: Really!!??? Jamen det är mkt intressant att höra, måste jag säga. Fy fasiken vad jobbigt det låter, vet ju att du haft duster med vården. Ja K och M fick iallafall hjälp direkt då K kom in, och hon blev ju bra igen. Det var dagen efter det blev jobbigt. Så lustigt ändå, italienarna de träffat har varit under av vänlighet och så intresserade och tillmötesgående hela tiden. K och M älskar det. Lustigt då att det är så annorlunda på sjukhusen.
TACK tack för denna info, ska berätta om det för K o M så fort jag kan. KRAMAR!!
Anonymous said…
Jag ser fram emot fler inlägg och sedan blir det förhoppningsvis fotofrossande sedan när fotografernas bilder kommer. :-)
Kram /Humlan
Elisabeth said…
Alltså, råbiff... Nu är jag ju vegetarian, men är det något jag aldrig skulle vilja/våga äta ens om jag faktiskt åt kött är det råbiff. För visst är det väl just rått kött? Låter läskigt, tycker jag. Men å andra sidan vet jag att många tycker att det är en delikatess, så jag fattar liksom att folk äter det. Trist att Karolina och Mike fick så dåligt bemötande morgonen efter att de kommit in. Man undrar varför, speciellt med tanke på att de fick så snabb hjälp från början.

Intressant att läsa om alla förberedelser och allt planerande inför bröllopet! Utan en koordinator hade det förstås aldrig gått, det förstår jag. Tur att ni fick en så bra sådan, för även de har förstås olika mycket koll och är olika bra på att se helheten, om du förstår hur jag menar. Jag tycker för övrigt att det är helt rätt att lägga mycket pengar på bröllopet om man kan och vill. Vill man ha ett storslaget bröllop och har råd med det ska man naturligtvis få det också!

Förresten, på tal om tolkar och sådant som blir en (åtminstone lite) rolig historia i efterhand: En gång runt år 2000 var mamma, pappa och jag i Prag. Pappas plånbok blev stulen på spårvagnen och han behövde naturligtvis anmäla detta till polisen. Tyvärr pratade polisen bara tjeckiska och ryska. Till slut lyckades guiden (vi hade tagit en bussresa till Prag) i alla fall fiska fram någon som kunde tolka från tjeckiska till tyska och tillbaka. Haha, lite roligt ändå, i efterhand.
Monnah said…
Men näe, det var verkligen en trist avslutning på så underbara veckor!!! Men som du säger, de kommer att få en spännande historia att lägga till allt det andra för att krydda till allt det mysiga, goda och härliga. Jag älskar råbiff, men är alltid lite skraj då jag tar det. Skulle aldrig våga utomlands... Fy sjutton för riktigt hemsk matförgiftning. Min svåger råkade illa ut i lördags, men han får skylla sig själv. Han åt sesamolja som gick ut 2022!!!

Det har varit så himla roligt och spännande att få läsa om det här bröllops, ända från förlovning till själva genomförandet av bröllopet. Se, det blev en hejdundrande fest. Budget till sådana tillställningar hålls sällan. Vi kan säga att det blev skillnad på bröllop på Skansen för 120 personer och 12 personer i ladan här i Uttorp rent pengamässigt. Jaja, vad är väl en bal på slottet? Mycket dyrare än en på logen iallafall, hahaha! Kram.