Tiderna har ändrats.




Hej på onsdagen!!


Är det vanligare att att folk gifter sig i USA än vad det är i Sverige?
Den frågan har jag fått flera gånger. Mitt rent spontana svar är att det ÄR säkert så, det är vanligare här. 


Var ju tvungen att söka upp svaret.


JA, det är vanligare att man gifter sig här än i Sverige.
Visst, det var ju givetvis Chat som fick hjälpa mig även denna gång. Med dubbelkoll hos Google, ba’ föh’ att liksom checka då’rå …

Per tusen personer gifter sig 6.1 i US
I Sverige är det 4.2.
Det är faktiskt hela 45% vanligare i US! DET är mycket.
I Sverige är medelåldern för giftermål för en svensk man 37 år! För en kvinna, 35!
Här i US är det 30 år för män, och 28 för kvinnor.



 

Bilderna idag från Pexel.


Som vi ju alla vet är det ju vanligare att vara sambo i Sverige.
Man kan till exempel vara förlovad ett helt liv utan att någonsin gifta sig. Ingen big deal. När någon här förlovar sig är det direkt med tanke på att gifta sig något/några år senare. Det är det första folk frågar, —OH Congrats!! When is the wedding??
DET tror jag inte någon frågar en nyförlovad om i Sverige.


Det här med att bo ihop med någon innan bröllopet i USA, hur är det med det?
NUMERA tror jag att det absoluta flertalet bor ihop ett par år innan man gifter sig. Ja här alltså.
Karolina har inte en enda kompis som gift sig som INTE bott ihop innan. Och ja, hon har varit på åtskilliga bröllop.
Det är också det som gäller bland mina vänners vuxna barn, de bor ihop utan att vara gifta. Ibland läser jag, i grupperna på FaceBook, att en del par fortfarande väntar tills efter bröllopet med att flytta ihop. Dock, det är rätt sällan jag läser om det, trots allt. Fast ja, det förekommer absolut. Det är främst av religiösa skäl då. Ibland beror de på att de är så unga att de fortfarande går i college. Som jag sagt förr, de här grupperna på Facebook har lärt mig mycket.


 



När Peter och jag flyttade ihop 1992 var det alls inte lika vanligt att vara sambo som det är idag.
Det var flera av Peters vänner som inte flyttade ihop förrän efter bröllopet. Ja, det gäller även mina bägge svägerskor. DE bodde inte ihop innan bröllopet. Frågan är om de ens fick dela rum med sina blivande män innan bröllopet då killarna sov över hemma hos Peters föräldrar? Jag tror inte det. 
DETTA är för övrigt också något som ändrats på 30 år. Det är få föräldrar som inte tillåter sina vuxna barn att dela rum med pojkvännen då denne sover över. Men så var det alltså inte för 33 år sen.


Peter och jag bodde ihop innan vi gifte oss. 
En gång frågade jag min svärmor Margaret om inte mina svägerskor borde flytta ihop med sina pojkvänner innan giftermålet.
Svaret blev, —Annika, don’t break my heart! No, no , no … 
Men faktum är att jag inte vet vad hon tyckte om att Peter och jag bodde ihop. Det var lite annat överlag vad gällde mig och mina svärföräldrar. Så fort jag träffade dem ombads jag kalla dem vid förnamn, vilket jag också gjorde (allt annat hade känts totalfel för mig). 
Peters systrars pojkvänner kallade mina svärföräldrar för Mr och Mrs. OCH fastän de nu varit gifta länge kallar svärsönerna fortfarande min svärfar för Mister B
Jag har aldrig hört dem kalla Pete vid förnamn. Mest är det Mister B. Eller Mister och hela efternamnet. Gammaldags, eller hur. 


Jag kallade aldrig någon av mina kompisarna föräldrar herr eller fru då jag växte upp. Inte en enda en.
Peter kallade ALLA kompisar föräldrar för Mr och Mrs. Jag märker att kompisar till Peter än idag kallar Peters pappa för Mr B. annorlunda mot vad vi svenskar är vana vid.
I skolan kallar man inte sin fröken eller magister vid förnamn, det är Mr, Mrs eller Miss och sedan efternamnet. 
Av Karolinas kompisar har samtliga kallat mig för Annika redan från start. OCH det är få av Karolinas vänner vars föräldrar velat bli kallade Mr och Mrs. Samtliga tror jag vill kallas vid sina förnamn. Tiderna ändras som sagt.
Jag har dock märkt att ett fåtal av Karolinas kompisar har haft lite svårt att kalla mig vid förnamn. Ibland kommer ett Mrs B som tilltal.


Men tillbaka till det här med att vara sambo innan bröllopet. Personligen fattar jag inte hur man INTE kan bo ihop innan man gifter sig. En gåta för mig var det då, och det är en lika stor gåta idag.
HUR kan man veta att man kan leva ihop om man inte har gjort det innan man gifter sig?
Det är är väl lite som att köpa grisen i säcken och chansa?


Fast som sagt, numera bor närapå alla ihop innan giftermålet, även här. Men jo, det finns absolut de som inte gör det, men mest tror jag det beror på hur religiösa de är. Som sagt, jag känner inte ett enda ungt par som inte flyttat ihop före sina bröllop.


Tiderna har verkligen ändrats på 33 år.


Ha en riktigt bra och fin onsdag!!

Comments

Yvonne said…
Så intressant att det är vanligare i USA och så mycket tidigare i ålder man gifter sig., trodde nog det var rätt lika, men icke. Idag är det nog vanligare än tidigare att man gifter sig, ofta säkert när man får eller fått barn kan jag tänka mig.

Tror i stort sett alla bor ihop före, vilket iaf jag tycker är en självklarhet, man måste väl veta att man fungerar med att leva ihop innan man gifter sig. Finns säkert ett fåtal som av religiösa skäl inte gör det, men många är det nog inte.

Förstår det hade känts konstigt att inte kalla svärisarna vid namn, så bra du fick den förmånen. Tycker Mr och Mrs kanske passar bra att använda innan man känner varandra men sen ska det väl inte behövas.

Här gick det väl från magister/fröken till deras namn för väldigt, väldigt länge sedan. Min generation använde nog inte namnen på lärarna i skolan utan man sa fröken eller magistern, tror jag iaf.

Klart man bara måste bo ihop innan man gifter sig, en självklarhet kan jag tycka och skönt att tiderna har förändrats åt det hållet.

Tack för skojigt inlägg, alltid intressant att läsa och se om det är stor skillnad på vissa saker hos er jämfört med hemma.
Kramar och ha en fin onsdag
Annika said…
Yvonne: Visst är det, visste att det är vanligare här, men det är ju stor skillnad.
För mig är det nästan ofattbart att INTE bo ihop innan man gifter sig.
Begriper det inte. men ja visst, det handlar ju främst om religiösa skäl i det fallet.
Det där att mina svågrar på Peters sida än idag kallar Pete för Mr B är märkligt. Mkt märkligt. Men det är väl så att de kommer från den tiden då man gjorde det. Hade jag vuxit upp här hade jag också varit drillad till att kalla alla äldre för Miss, Mister eller Mrs.Numera har det ju upphört, men på 70 och 80-talen--absolut. Och även på 90 talet.
TACK Yvonne för att du gillade det här inlägget, det värmer.
Kramar!
Anna i Portugal said…
Jag hade aldrig kunnat gifta mig med någon jag inte levt i vardag med först. Intressant att det fortfarande är vanligare i USA än i Sverige. Men att det är så traditionellt fortfarande med tilltalet, hade jag ingen aning om! Kramar
Annika said…
Anna: men eller HUR!! INTE jag heller. Fattar det helt enkelt inte. Det är mkt mindre vanligt idag än för 30 år sen med titlar. Men det förekommer bla i skolorna än idag. KRAMAR!!
Channal said…
Go'kväll Annika! Intressant jämförelse! Det är verkligen fascinerande hur olika synen på förlovning, samboskap och äktenskap kan vara, och hur mycket normerna dessutom förändras på bara några decennier. Vi ska på kyrkbröllop i november. Har beställt en klänning frånd Rodebjer. Hoppas bara den passar nu! Snart klämtar klockorna hos er!!

KRAMAR till DIG!! Anna
Brysselkakan said…
Lite olika med andra ord men skönt att det i US blir mer och mer vanligt att bo ihop innan man gifter sig. T och jag fick till och med barn innan vi gifte oss! Och de två av våra söner som lever ihop med flickvänner så är ingen av dem gifta. Han med barnbarnet kommer aldrig gifta sig med barnets mamma. Däremot kanske äldste sonen gifter sig men då för att hans R ska få ta del av hans pension mm om han skulle avlida. Alltså ett ekonomiskt beslut. De kommer dock aldrig ha ett stort bröllop utan det får bli en snabb grej på kommunhuset.
Skönt att det idag är accepterat att man gör som man vill!
Annika said…
Channal: Det är olika, det är det verkligen. Normerna förändras snabbt, undrar hur det är om 20-30 år? ROLIGT med bröllop i november fö er. Din klänning lär ju vara jättefint!
Kramar!!
Annika said…
Brysselkakan: Absolut!! Mkt mkt vanligare nu än då P och jag gifte oss. Som jag sa, känner ingen som inte bott ihop innan de gift sig. Alltså alla Ks kompisar som är gifta har samtliga bott ihop innan. TUR det.
Hemma är det alls inget ovanligt att göra som nu gjorde, gifta sig efter att man fått barn. Här är det inte jätteovanligt heller längre (har jag fattat då jag läser i grupperna). BRA att tiderna ändras.
Som du säger, hemma kan man bo ihop ett helt liv och aldrig gifta sig. Som din son och hans tjej.
JAAA, såååå bra att det är SÅ fritt idag allting. Gillar det.
Elisabeth said…
Visst är det märkligt att inte bo ihop innan giftermål. Hur ska man veta att man trivs ihop i vardagen om man inte testat först? Faktum är dessutom att folk bodde ihop (och fick barn!) innan de var gifta, även förr, utan att det blev speciellt mycket rabalder kring det. Min morfar hade till exempel två syskon som var födda innan hans föräldrar gifte sig, utan att de fick någon "skamstämpel". På den tiden (1910-tal, dessa båda syskon var många år äldre än min morfar, som var född på 1920-talet) var det säkert betydligt mer skam bland medel-/överklassen, men bland vanligt folk tog många det för vad det var.

Intressant det där med tilltal också. Min pappa fick till exempel aldrig säga du till sin farmor, utan hon tilltalades just farmor, till exempel "Det var roligt att träffa farmor", inte "Det var roligt att träffa dig (farmor)".
Marie Karlsson said…
Det här pratade vi om idag, vi är ej gifta men många av våra släktingar och vänner. Vi satt oss då och tänkte vilka som inte är gifta. De flesta är, men kan tänka mig att det är än mer vanligt i USA
Annika said…
Elisabeth: DET är så märkligt att inte bo ihop innan giftermål. Fattar inte hur man tänker då man flyttar in med ngn först efter bröllopet.
ÅH wow, tänk att de inte upplevde ngn skam då de din gammelmorfar och gammelmormor gifte sig. Trodde alla gånger att det var skamstämpel på den tiden. Vet ju att somliga tom in på 60-talet fick skit för att de "levde i synd". Fantastiskt det du skriver.
TACK och LOV att niandet försvunnit i Sverige. Jag minns när jag läste bla Lotta-böcker som ung och Lotta tilltalade sina föräldrar med "Kan mamma tala om vad klockan är?" tex. Gud så stötigt. Har läst det i många böcker sedan dess från förr också, mkt märkligt. Jag måste fråga den äldre generationen om detta. Men jag vet iaf att min mamma och moster du-ade sina föräldrar. MEN frågan är vad de kallade min gammelmorfar, deras morfar. MÅSTE fråga.
OCH min mormor brukade varna mamma och moster från unga år att inte bli gravida innan de gift sig, haha. Hon var sp allvarlig att hon fck tårar i ögonen när hon sa det, har de berättat. HAHA. Min snälla mormor.
Ja lustigt hur tiderna förändras. Det är ju mer titlar hör överlag. Jag kallar tex min läkare o tandis för Dr och så efternamn.
Jag är glad att you och YOU låter likadant så det absolut inte hörs om jag du-ar när jag ska nia, haha. Det ligger så långt ifrån mig att det inte är sant, skulle kännas oerhört konstigt att nia. Däremot kan jag använda Sir och Ma'am om vill påkalla uppmärksamheten till ngn okänd, typ--Sir I am sorry, but you dropped your wallet,
Är också så van att bli kallad för Ma'am (av folk jag inte känner alls) att jag inte ens tänker på det längre.
Annika said…
Marie: Absolut är det så, vanligare här. Tycker det är intressant att jämföra :-)