OBX del två.




Godmorgon fredagsmänniskor!!


Så var det då dags att tackla julis allra sista dag.
Alltså … Den här sommaren går fortare än någon annan sommar jag kan minnas. Den som trodde, jag själv exempelvis, att sommaren utan den sedvanliga resan till Norden skulle gå som på sömnmedel trodde helt fel. Prova med speed istället, för jösses så fort det gått/går. ALLTING!
Läskigt. Ankra tiden!


Imorrn är det ju för tusan AUGUSTI!
SENSOMMAR! Fattar NOLL!!


  *** 


Men idag ska jag ta er med till OBX igen.


Som jag skrev igår var vädret lynnigt.
Efter de fyra första dagarna blev det istället regn och åska för hela slanten. Och nej, det vill man faktiskt inte ha vid beachen. En åskig eftermiddag kan gå an, men inte två dagar.


Dessutom, vilket jag också skrev igår, var inte en enda morgon molnfri. Alltså kunde jag inte ta några bilder alls på soluppgången.
Trist? JAVISST!!


Peter och jag tog oss upp till grannbyn Rodanthe på måndagsmorgonen. Vi for dit i arla morgonstund. Vi tog bilen och parkerade vid Rodanthe Pier.


Här råder både mystik och vemod.
Gamla kråkslott har gett vika för havet i massor de senaste åren. Hus som en gång byggts en bra bit från stranden har hamnat vid vattenbrynet och tills sist tagits av havet totalt.
Det är SÅ många hus som är borta från Rodanthe. många.


Lika coolt och stort som alltid. En gång stod detta hus precis i vattenlinjen. Ni som sett filmen, ni vet.
År 2008 flyttades huset flera meter upp på stranden. Det för att det inte skulle begravas i Atlanten. Det är ett så majestätiskt hus. 
OCH visst, det går att hyra.
Invändigt lär det se ut precis som i filmen. Den som är nyfiken kan kolla här.



 




Fler hus i Rodanthe ... Vi får se vilka som står kvar nästa gång vi är där?



Det var faktiskt märkligt att med egna ögon SE hur många hus som fattades.
MEN ett står kvar. År efter år efter år.  Helt otroligt. Hon kallas för Black Pearl.
Hon lyckas stå emot orkaner, stormar och erosionen.
Nej, ingen kan längre bo i huset. Det är bommat och öde.  HELT utdömt. Men Black Pearl står där som sista utpost norrut. Efter henne är det bara sand och stränder i otaliga mil.  Detta hus är sanslöst dokumenterat och det fascinerar folk från när och fjärran.
Hon byggdes 1987, och en bra bit från stranden,  Hon flyttades ännu högre upp 2010.  Hon blev utdömd 2023.
Erosionen är enorm på dessa sandbankar.



Här är det bara sand, inga pooler kan byggas här. De skulle begravas lika fort. En och annan jacuzzi finns på däcken till dessa hus, men inga nedgrävda pooler.

Det ska bli intressant att se om ännu fler hus strukit med då vi kommer nästa gång. 


Keith fyllde 60 år medan vi var i Waves. 
Han blev firad med presenter och en önskemiddag. En bra dag!




Någon hade bara lämnat sitt pick och pack vid stranden norr om Black Pearl.  Kanske någon som hyrde i närheten som inte iddes ta in sina pinaler över natten?  Märkligt. Det blåste HÅRT när vi var där, kan jag säga.



Vi kollade givetvis finalen i fotbollen också.
Det var kul. Vi höll alla på Messi och Argentina. MEN vi tyckte att Spanien var de sanna vinnarna ändå, för de var ju bäst —helt klart. Jag är glad för Spaniens skull.



 

Här kollas finalen i fotboll.



***



Jag sparar de sista dagarna till ytterligare ett inlägg.
Det publicerar jag någon gång i nästa vecka. 


Vänner, ha en jättefin fredag och helg!
Vi hörs här i nästa vecka igen!

Comments

Yvonne said…
Lite läskigt med alla hus som havet slukar, även om de inte låg direkt på stranden, men till slut har havet jobbat sig uppåt och husen fått ge sig och hamna i havet, sorgligt!

Det turkosa huset ser man ju är utdömt men det andra ser ju inte helt utdömt ut, har ju två fina solstolar högst upp, ha ha.
Måste vara lite oroligt att äga ett hus där med tanke på naturens krafter. Vilket häftigt hus det där som var i filmen, kul att se det även invändigt. Man måste nog vara rätt många om man ska hyra ett hus med så många sovrum, annars kan det nog vara lite spökigt där,hi hi.

Oj, så nära havet Black Perl står, ser ju inte sååå eländigt ut, men det är väl så om ingen tar hand om det utan låter det förfalla och bli duvor och måsars hem, sorgligt.

Tycker alla hus ser enormt stora ut och då bör man väl vara rätt många personer om man hyr ett sånt, annars kan man gå vilse inomhus :-)
Hoppas det inte var någon som råkat ut för en olycka där var allt pick och pack låg, verkar ju konstigt att lämna allt kvar när det blåser så. Så kul att få se alla bilder och läsa om den där magiska platsen, förstår fullt ut att ni vill tillbringa en vecka där varje år, så tack för att jag fick följa med.
Ha en jättefin helg och jag skickar kramar från ett Åkersberga där det just kom en regnskur (som behövs) men ska bli fint väder hela helgen.
Channal said…
God morgon Annika! Det är verkligen svårt att förstå att juli redan är slut. Sommaren har rusat iväg, även om jag trodde att den skulle kännas lång. Rodantes karga vackra natur med de spektakulära husen på pålar är verkligen fascinerande. Tänk att dessa hus fortfarande står kvar trots allt havet tagit. Vi är små när naturens krafter slår till.

Själv börjar jag jobba igen på torsdag, så nu försöker jag ta vara på de sista lediga dagarna. Ikväll ska det bli filmen Nätterna vid havet, den ser jag fram emot. Ha en riktigt fin fredag och helg!

KRAMAR till dig! Anna
Gomorron Annika!
Dom där husen ger mig lite kluvna känslor fakstiskt, dom är otroligt häftiga men också lite skrämmande på nåt vis, spöklika och ödesmättade... och sen att folk bara har lämnat sina strandsaker sådär på stranden? Märkligt!
Ja, att det är en sällsam och fascinerande plats håller jag med om, och jag kan mycket väl tänka mig att det ligger en viss mystik i luften där, inspirerande på sitt vis.
Tänker varje gång jag läser om din resa till OBX att jag borde se den där filmen som du hänvisar till, tror faktiskt inte att jag har sett den :D
Här känns det absolut inte som sensommar, utan högsommar i sin topp-pik :D Ska inte sticka under stol med att jag dock ser fram emot sensommaren....;)

Kram!!
Anonymous said…
Att man ens kunde komma på att bygga såna hus så nära havet...det har de ju gjort här i Italien också förstås. Så går det också som det går. Havet tar dem. Jag tänkte direkt på spökhistorier när jag såg dessa hus. Liksom jag började fantisera om något som tagit de där som lämnat allt på stranden. Spooky! Kramar Marika
Anna i Portugal said…
Det är verkligen en unik plats, med alla ödehus och tomma stränder (el. var det vädret som orsakade det?). Märkligt att bara lämna sina grejer så, det sätter onekligen igång fantasin. Jag såg ju filmen efter att du hänvisade till den förra sommaren, kul att nu se platsen hos dig igen. Kramar och go helg!
Jossu said…
Det är nästan ofattbart. Hus som ser ut som att dom skulle bli så charmiga om dom bara fick lite kärlek och renovering, istället står dom öde eller bebos av fåglar. Och snart är dom kanske borta.