Att lyssna på musik genom åren ...




Godmorgon på onsdagen!
 


Tänk ändå hur vi har ändrat vårt lyssnande på musik. 
Det är ganska galet.
För en 60-åring som jag har det gått från en liten röd lådgrammofon--jag fick som femåring-- till att idag lyssna via Spotify, wifi och Bluetooth.


 

Nästan en exakt spådan här hade jag. Säkert var det någon av er som hade en likadan också. Bild från Ebay



Däremellan fanns kassettbandspelare av enkelt slag, sen en enklare grammofon på rummet där vi lyssnade på LP-skivor och singlar.
Ville man spela in ett band av skivorna gick det bra tack vare en kabel mellan bandspelare och skivspelare. Sedan följde en stereo med kassettdäck. Med den var det ju superenkelt att spela in blandband.
OCH glöm för all del INTE radion!
Där satt man alltid med fingret berett för inspelning vad gällde favoritprogrammen, Lördagsbiten, Upp till 13, Discorama, Rakt över Disc med flera program. Det var kul, ingen ungdom idag skulle fatta ett smack av det vi höll på med, haha.


Sedan, när jag hade mitt allra första sommarjobb mellan årskurs åtta och nio, köpte jag en freestyle för min allra första lön. 
Freestyle, inte Walkman, för det sa vi INTE.
OCH året efter, på sommarjobbet, köpte jag min ALLRA första Canon kompaktkamera. MEN det är en annan historia som inte hör hit.
Iallafall, en Sony Walkman blev det för den första lönen och jag var så galet lycklig över den. Det var absolut inte den flådigaste gula sorten. Nej, min var enklare. Den hade ingen radio. Men inte sjutton brydde jag mig om DET. Huvudsaken var att jag kunde lyssna på band och få ett alldeles eget soundtrack då jag var ute. Vad jag minns är att den slukade batterier. OCH batterier var dyra. Minns också att hörlurarna började glappa efter ett tag.
Men, men … Coolt var det iallafall. Jag hade den alltid på mig, när jag cyklade och när jag gick … ja så fort jag gick ut.


 

Bild av Stefan via Pexels.



När banden trasslade in sig, vilket de gjorde (NI som minns, NI minns), fick man ta en penna och försöka vrida “kuggarna” på kassetten så att bandet skulle plattas till, och läggas till rätta, igen.
Ett band som trasslats blev aldrig mer riktigt bra. Ibland kunde banden gå av också, och då var det att försöka tejpa.


Sedan kom CD-skivorna och det kändes som en ren revolution.
VA? De blir inte repiga?
VA? Ljudet ska vara så mycket bättre!
VA? Man slipper spola tillbaka!
VA? Man kan sätta på repeat.
Vilken lycka då CD-skivorna kom.


 

Bild av Karolina Grabowska via Pexels.


Minns faktiskt knappt min första CD-spelare, men jag var runt 20 år då de kom.
CD-skivor införskaffades och det var härligt att ha dem. Jodå, jag skaffade en walkman till dem också. Men minns inte riktigt om jag använde den lika mycket som jag gjorde med kassetterna. Här är minnet lite dimmigt i perioden då CD-skivorna kom.
Jag kommer bara ihåg att vi verkligen gillade CD-skivor.  OCH ja, självklart gick det att bränna cd-skivor också.  


När jag senare träffade Peter hade vi en stereo med CD-växlare, in med fem (tror jag det var) CDs i växlaren och sen trycka på “random”. Gosh, vilken grej liksom!


Och så var det då dags för Mp3 att anlända. Det skrev jag om i mitt inlägg den 21 maj. Hur musiken kunde laddas ner via iTunes till datorn.
Det gick också att lägga in sin CD-samling på datorn och få den till Mp3-spelaren. Som ju var den första iPoden för mig, den lilla söta rosa. 
Här är en bild av den andra rosa ipoden jag fick, den gillade jag såklart massor också. Efter den mörkrosa på fotot tog iPhonen över rollen som spelare. OCH så är det än idag.


 

Min andra iPod var också rosa, såklart :-). Den är ännu i fint skick, som ni ser :-)


Peter och jag skaffade en Bose-högtalare, där kunde man placera sin iPod/iPhone så att alla skulle kunna lyssna. 
Helt OK ljud, det tyckte vi nog. Absolut. 
Karolina hade en liten CD-spelare på sitt rum. Jag tror det var Fisher Price som hade en sådan, och hon var liten då hon fick den. Supertålig var den.


Sedan skaffade vi små, men bra, högtalare som gick via Bluetooth, en Bose och en Sonos. 
För några år sedan skaffade vi tre högtalare till mellanplanet här i huset. Två i vardagsrummet och en i köket. De kör via wifi och har så himla bra ljud. Dessutom gillar jag hur de liksom smälter in i inredningen. Så så ser det ut i dagsläget. Vi har också kvar de bärbara högtalarna. De är toppen att ha när vi hänger på decket, eller när vi är på resande fot.



 

Två bra portabla högtalare hemma hos mig.



Där kan vi spela våra listor så mycket vi vill. Men oftast väljer vi bara en låt och låter Spotify göra resten av urvalet därefter. Ibland använder vi Spotify DJ.


 

Det här är högtalaren i köket, vi har två likadana till i vardagsrummet.


Tänk på så många sätt en 60-åring har lyssnat på musik genom livet, haha. 


I bilen har det gått från radio, till kassettradio till CD, till sladd med iPhone, och nu totalt via Bluetooth.



AI-bild av mig ;-D och olika spelare.


Jaja, det är bara att hänga med och se vad som kommer härnäst.


En fin musikonsdag önskar jag er alla!

Comments

Yvonne said…
Ja, tänk så många sorter som passerat i ens liv och alla var man nöjda med då det begav sig.

Högtalare har vi också både inne och ute och min man styr musiken. Jag har en egen spellista på hans Spotify som vi spelar upp ibland, bara bra låtar (enligt mig iaf, ha ha). Här hemma har vi en högtalare från IKEA som ser ut som en tavla och hänger på väggen med kanonljud, helt otroligt bra. Sen flera bärbara sonos och bose också.

Tänk alla cd-skivor man köpte, vi hade flera flyttlådor fulla när det blivit omodernt med dem, åkte till Loppisen och lämnade allt så de kunde sälja dem, finns tydligen samlare för allt. Samma öde har ju dvd gått till mötes. Vi har sparat några som var speciella, men kommer nog aldrig att se dem igen, så det blir nog mer som ett minne från en svunnen tid. De hamnade också på Loppis och gick åt som smör i solsken sa personalen.

Tack för kul inlägg och ha en fin onsdag. Själv ska jag äta frukost nu och gör mig klar för jag och min allra närmsta väninna ska åka till Uppsala idag på en heldagstur som vi brukar göra i maj, men nu hann det bli juni. Ska bli sååå mysigt, strosa runt, shoppa och äta en god lunch och sen ta en fika på någon av de många gamla, härliga fiken de har där innan vi åker hemåt igen.
Kramar!
Anonymous said…
Känner igen allt det du skriver om. Hahaha, man är ju inte sextio...snart sextioett...för ingenting! Min walkman var röd och jag tror jag har den här faktiskt någonstans. Min första stereo köpte jag vid 18 på mitt första "riktiga" jobb. Så fina minnen. Kram Marika
Anna i Portugal said…
Jag har aldrig haft musik som en viktig del i mitt liv. Men visst gjorde jag "blandat bandat" kassetter av LP-skivor. Radio lyssnade jag på en del, typ Clabbe. Men jag har som sagt inte varit så noga med musik, det kan gå veckor emellan mitt lyssnande. Har ju fågelsång och kattspinn att lyssna till mest hela tiden :) Kramar
Halloj!
Jo nog minns jag allt du skriver om och jag blir ju 65 i år.
Ingen av ens barnbarn fattar när man pratat om något av detta.
Kommer ihåg när brorsan och jag spelade in musik från musikprogram från tv:n. Stängde rumsdörren så inga andra ljud skulle komma med.
Kram Carin
Annika said…
Yvonne:
Eller hur, snacka om att olika spelare kommit och gått.
YESSS Yvonne, självklart bara bra låtar på din lista, samma med min :-D Men får ju kompromissa lite med mister himself. Gillar att ni har högtalare ute också, vi tar bara med oss en av de bärbara ut. Mysigt att ni redan har på er uteplats.

Alla LP-skivor ja, och kassetter ... vet inte riktigt var de hamnat. Men numera är ju skivor hett igen, och många betalar dyrt för gamla godningar. Även cd-skivor börjar bli samlarobjekt.
DVD-filmer ja... Har favoriterna kvar, bra om wifi strular. Numera kan vi ju inte ens se tv om wifi bråkar. Men VHS, de är verkligen ingen som vill ha de filmerna längre.

TACK Yvonne för att du gillra dagens text.
Det låter som om du har en jätterolig och trevlig dag framför dig. Uppsala är ju sååå mysigt också.
Ha en toppenfin dag.
KRAMAR!!
Annika said…
Marika: RIGHT, vi är inte 60-somethings for nothing, hahaha. Röd walkman, såååå coolt. Annorlunda, minns inte den färgen alls på WM. Men så kul att du har den kvar. Jaaa, att ha en riktig stereo var drömmen. BRA investering för dig!! KRAMAR!!
Annika said…
Anna: Blandband var så kUL!! Clabbe, Rakt över disc. Så kul att lyssna på.
Lyssnar inte så mkt under veckan heller, men när HH närmar sig på fre och lö, ja då ska musiken på. Peter lyssnar mer än jag under veckan. Kramar!!
Annika said…
Carin: YESSS, vi som kommit upp en del i åldern, vi vet och vi minns :-D. HAHA, nej för dina barnbarn måste det vara som RENA rama stenåldern att höra om detta, hahaha. OMG, din bror tog det steget längre, han spelade in direkt från TV och höll sig knäpptyst. HIHI!! Kramar!
Channal said…
Hej Annika! Vilken nostalgitripp!! Jättekul att läsa! Jag känner igen mig så väl… från kassettband och "finger på rec-knappen" till dagens oändliga spellistor.

Bose hade vi också på 90- och 00-talet! Exet köpte bara det märket. Själv ville jag ha danskt, Bang & Olufsen. Men nej, Bose skulle det vara😇

🎶😊 😄🎵
Tack för en nostalgitripp med härlig igenkänningsfaktor!
KRAM till DIG! Anna
Elisabeth said…
Ja, sättet att lyssna på musik på har sannerligen förändrats mycket! Jag fick en egen freestyle när jag var... sju kanske? Ville ha en sådan för att kunna lyssna på kassettböcker när vi åkte bil och tåg, minns jag. Kommer också ihåg hur jag, när jag var runt 14, 15 ungefär, spelade in musik på kassettband via CD-skiva. Då hade vi nämligen köpt en "ny" (läs: minst tio år gammal begagnad) bil, med kassettbandspelare. Detta var runt 1996/1997 och en stor sak för mig. :-D Dessvärre hade bandspelaren i fråga en tendens att tugga i sig kassettbanden, så jag slutade med det där inspelandet ganska snart.

På det stora hela är jag annars som Anna i Portugal här ovan; musik har aldrig varit en direkt viktig del i mitt liv och det kan gå veckor mellan mitt lyssnande. Har till exempel aldrig heller haft några direkt idoler när det kommer till artister. Jag har för all del haft (och har) artister/låtar jag gillar mer än andra, men mer än så är det inte. Som tonåring skulle jag aldrig tänkt tanken att ha affischer med artister på väggarna, och när vi på engelskan skulle prata om vår (musik)idol hade jag liksom inget att säga.
Jossu said…
Att sitta redo att spela in ifall ens favoritlåt skulle spelas på radio minns jag. Och jag tror även att jag satt redo vid tv:n när Voxpop sändes för att spela in musikvideos.
Och nu är det bara att gå in på Spotify eller Youtube så får vi allt serverat.