Hur lätt, eller svårt, är det att flytta till ett nytt land?

Hallå på onsdagen!!

I fredags handlade “Fredagsfrågan” om högtider i Sverige och USA.

I kölvattnet nämndes det i kommentarsfältet att det är lättare att anpassa sig till det nya landets högtider om man är gift med någon därifrån.

Med det påståendet i grunden kan jag säga …

  … ATT det stämmer, det har alla gånger varit lättare för mig att anpassa mig här i USA tack vare Peter och hans familj. 

Peter är född med alla koder i ryggmärgen, han vet hur det funkar i US av födsel och ohejdad vana. SÅNT är bra för en person som kommer från ett annat land. På så sätt är det lättare att bara hänga med i mångt och mycket.

Jag har flera vänner här som kom hit som expats en gång i tiden. 

Alltså, de var ute på kontrakt från Sverige i några år och tanken var att de sedan skulle återvända till good old Sweden.  Men så blev det inte så, av olika anledningar.  Istället för expats blev de locals.

Mina vänner har berättat för mig, flera gånger, hur det var då de kom hit. Hur svårt det var för dem att ens veta hur man betalar en räkning. 

Min kompis Malin (numera bor hon i Sverige igen) berättade att hon och hennes svenske make (han jobbade för Volvo) satt och väntade på att en hyresavi skulle dyka upp. Ingen sådan kom. Till slut hörde deras hyresvärd av sig och undrade vart hyran tagit vägen? Då fick Malin och hennes man reda på att de själva har ansvaret för den, att skicka en check (var det då) till hyresvärden varje månad. Ingen räkning kommer, men checken måste in ett visst datum.

AHA, då hade lärt sig det. Inte lätt att veta för en nykomling. Och bara så självklart för dem som bor här.

 

Bild av Martproductions via Pexels. 

Jag fick åka snålskjuts på Peter. 

Det var han och hans familj som slussade in mig i högtider som Thanksgiving. Tack vare dem så har jag lärt mig älska den helgen. Jag gled in på en räkmacka direkt och fick lära mig vad som äts, dricks och hur dagen går till. 

Min kompis Lotta har berättat att när hon och Magnus kom hit.  Magnus jobbade för det amerikanska bolaget Learning Tree i Stockholm då de sände ut honom till Reston på kontrakt.

Detta är nog 30 år sedan nu.

De är numera sanna locals och medborgare. Men då de kom visste de ingenting, allt fick de lära sig tillsammans. Såklart med god hjälp av amerikaner på Magnus jobb, men ändå.

Lotta brukar berätta att när hon var på en läkarundersökning dagen innan Thanksgiving undrade sköterskan vad hon och Magnus skulle göra på Thanksgiving?

- Inget, sa Lotta, det är ingen dag vi firar i Sverige. Vi ska bara vara hemma.

DÅ sa sköterskan, men ni kan inte sitta ensamma på Thanksgiving. Kom hem till mig och fira med mig och min familj! Jag vill gärna att ni kommer!!

Lotta avböjde, men den gesten har hon aldrig glömt.

Jag har heller aldrig behövt bygga upp det som är så viktigt i USA,  en credit history.

Direkt hamnade jag under Peters credit history när vi gifte oss.

Credit history är viktigt här, som jag skiver ovan, det handlar om att betala räkningar i tid, att ta hand om sina skulder och betala tillbaka då de ska betalas. Ja att bygga en bra kredit, helt enkelt. 

På så sätt får man lättare lån och det är högst avgörande vid hus och bilköp och andra stora utgifter. En bra credit history är a och o.

Den börjar byggas upp vid det tillfälle i tonåren när ens första kreditkort öppnas.  Jo, här är det viktigt att ha kreditkort. 

Mina vänner som var expats, och vuxna då de kom, fick bygga upp hela sin credit history där och då. Det var knepigare för dem att köpa bil, hus osv. Dock, de flesta köper ju inte hus direkt de kommer hit heller, men en bil måste alla ha. Som sagt, lite knepigare för dem. Men det gick, och de kunde börja bygga upp sin kredit.

Ens credit history kollas ocskå när man hyr ett hus, eller lägenhet, under en längre tid.

 

Bild av Dave Garcia via Pexels.

Jag, som hamnade direkt under Peter, hade inga problem att öppna amerikanska kreditkort exempelvis.

SÅ visst lyfter man stora fördelar när man träffar någon från ett annat land och flyttar till denne någon. Det blir en enorm hjälp på vägen på alla plan. 

Men ni som flyttat på egen hand, ja ni har ju också fått lära er massor längs vägen--alldeles själva--eller genom att fråga er fram. På det sättet blir det mer learning by doing and hands on. Jag har mer bara åkt med.

Men TRO nu INTE att det varit lätt för mig alla gånger heller.

ABSOLUT INTE! Inte alls.

Som jag skrivit om förr, det tar tid att hitta rötter i nytt land. Lång tid. 

Det är verkligen inte “bara”.

 

Bild av RinaS via Pexels. 

Det är liksom lätt att inbilla sig att Sverige och USA är lika. 

Vi svenskar har ju sett otaliga, åtskilliga amerikanska filmer och tv-serier under hela våra liv.

Vi har liksom ständigt levt med amerikansk kultur jämte vår egen.

Sedan, när man väl flyttar hit, kommer kulturchocker ändå som ett brev på posten.

Kanske inte så mycket under det året jag var här som au-pair. När man är här tillfälligt, på ett år, lever man ju i samhället fast ändå inte. Man är lite gäst hos verkligheten.

Det är när man på riktigt flyttat som man verkligen förstår innebörden av att ha bytt land.

Det är då allt ska stämma, falla på plats, koder ska läras, en ny vardag ska bli verklighet och den blir verklighet. 

Klagande, ett ständigt jämförande och skepisis hänger med, oinbjudna gäster som de är.

Med tiden vänjer man sig, landar i den nya vardagen. Och sen rullar det förhoppningsvis på. 

I mitt eget fall kan jag säga att de rötter jag har här kom i och med att jag fick Karolina. Det var hon som gav mig dem.  Idag trivs jag förträffligt, trots allt.

Livet ändå …

Med detta önskar jag alla och envar en toppenfin och bra onsdag!!