* Blommande sköna dalar.
Hjälp vad fort det gick helt plötsligt.
NU står körsbären, sakura, i full blom. Både inne i DC och här ute i suburbia.
Vanligtvis blommar de ett par dagar senare här ute i “orten” än inne i stan. Men just nu ligger vi exakt lika.
Holy Macarony, jag hinner inte MED!!
Fattar liksom inte att tiden är här NU. NU. NU.
Det är nu kamerorna måste upp och ut.
Det är nu det nästan råder panik för att INTE hinna med.
Hjälp!
För tre veckor sen låg det snö på marken. På min födelsedag, den 12 mars, rådde yrsnö och isvindar.
OCH nu är vi plötsligt HÄR.
Ja det beror ju på de senaste dagarnas värme.
DC är proppat med turister nu.
Kommer jag att åka in? Nej, kommer inte att hinna med det detta år. Jag får trösta mig med att jag sett skönheten sååå många gånger förr, och fler tillfällen i framtiden blir det väl (förhoppningsvis).
Men ni ska få en bomb här. Miss Canon, har fått göra jobbet helt och hållet denna gång.
Jag tog dessa bilder under min morgonrunda i tisdags. Det var nollgradigt och soluppgång. På bilden det träd som blommar tidigast av dem alla, Bradford pear. Invasivt till max. Men jag tycker deras blomning är underbar oavsett allt.
Det här är min granne Martys (som dog i maj) körsbärsträd. Sakura. Som hon hade njutit av det om hon fått leva.
Några av er läsare har frågat mig om 27-30 grader är vanligt här i denna tid på året?
Så här, det är inte ovanligt med strödagar med sådan temp denna tid på året.
Det är nu vädret i The Mid-Atlantic åker berg-å-dalbana på ett sätt det sällan annars gör. NU i striden mellan vår och vinter.
Ena dagen, som i söndags, är det 28 grader.
På tisdagen, då jag tog bilderna ovan, var det lätt frost och noll grader då jag gick min runda.
Under dagen på tisdagen uppgick tempen som högst till 15 grader.
Peter och jag slog på värmen i huset igen. Orka frysa liksom.
När jag skriver det här inlägget, alltså igår onsdag, är det sju grader ute. Det ska bli 15 då det är som varmast.
Idag torsdag, mulet och 24 grader.
Imorgon fredag, regn och runt 10 grader.
Det är verkligen lite lustigt allting.
I förra veckan låg vi jämbördigt med mellersta och södra Sverige. Jag vet att jag och en annan bloggare skrev—NU ligger vi lika.
På bara några dagar kom en värmebölja och gjorde att vi helt plötsligt är 3-4 veckor före mellersta och södra Sverige.
Som sagt, you never know what you’re gonna get here in March or April. Hela vädersmörgåsbordet ligger till förfogande.
Vädret de närmaste tio dagarna i Restonland.
Var det någon av er som såg serien Jury Duty för något år sedan?
Jury Duty där ALLA—utom en person—var skådespelare, men allt skulle verka på riktigt för den person som INTE var det. Den person som trodde att han var med i en dokumentär.
Om man är amerikansk medborgare kan man slumpvis plockas ut att sitta i jurytjänst under ett rättsfall. Det är din plikt att dyka upp på rådhuset om du blir kallad. Blir du utvald att sitta i juryn, ja då kan det vara fall som handlar om allt från en simpel fortkörning till det blodigaste mord.
Serien Jury Duty var så sjukt kul, för den person som var helt ovetandes blev ju förbluffad över alla de kufar han mötte i juryn och bland käranden, svaranden, advokater, åklagare och domare med flera.
Jag skrek av skratt ibland.
NU har säsong två satt igång på Prime. Denna gång handlar det om ett litet företag och deras kickoff. Företaget finns inte på riktigt, men det vet inte den kille som kommer dit för att vara assistent.
Även här skrattar jag högt. Alltså dessa rollfigurer!
Det är extremt mycket improvisation för skådisarna eftersom de helt måste följa den ovetande Anthony. Anthony själv tror att han är med i dokumentär som handlar om små företag.
Vill du ha lite kul, så se Jury Duty presents: Company Retreat.
Brudkista?
Givetvis måste jag ha med en bröllopspunkt idag också. Det är ju bröllopsår, gu’bevars.
Visste ni att brudkistor är heta igen?
Japp.
Iallafall om man ska tro GRUPPERNA. Och de har säkert inte fel.
Det gäller också att komma ihåg att det fina i kråksången är att man gör precis som man vill trots allt som läses i GRUPPERNA.
En gång i tiden fick jag själv en brudkista av min mormor.
Det många år innan jag själv gifte mig. Min mormor gav en till mig, och en till min syster.
Numera står min kista i skäristugan alldeles proppfull med sällskapsspel. Jag vet faktiskt inte var Sara har sin.
Men vi fick iallafall varsin kista, och mormor tyckte att vi skulle fylla dem med handarbeten, broderier och annat.
Grejen var den, min syster och jag handarbetade inte ALLS.
Numera broderar jag, men det var inget intresse jag hade i 20-årsåldern.
Min mormor virkade även överkast åt oss fyra barnbarn.
Överkast vi skulle ha på våra dubbelsängar när vi gifte oss. Jag har mitt i sovrummet, Ibland har jag det på sängen, ibland inte. Just nu ligger det fina överkastet ihopvikt i ett skåp. Jag kommer säkert att använda det igen.
Mormor gav oss också virkade dukar. Sara, Staffan, Gunnar och jag har fått massor.
För var det något mormor kunde, ja då var det att virka, brodera, sy och väva.
Mina köksgardiner har min mormor virkat, jag älskar dem.
Kommer jag att ge Karolina en brudkista? Knappast troligt.
Vad fyller dagens mammor, och mormödrar, brudkistorna med? Hur ser de ut?
Våra kistor var i trä. Gedigna som få, tunga.
Dagens trunkar är gjorda i annat material.
I dagens brudkistor förvaras minnen från bröllopet, kanske slöjan, gästboken, foton, de hårprydnader bruden haft, bröllopsinbjudan, “save-the-date” kort, de skor bruden hade på sig. Alltså verkligen ALLT som har med bröllopet att göra kan bo i trunken.
Det är en samling för minnen.
Ganska fint ändå …
Jag borde kanske .. ?
Eller?
Men nä, den ska isåfall fraktas till Los Angeles. Karolina och Mike drar iväg på sin bröllopsresa till Italien redan söndagen efter att ta de gift sig.
Pratade med Karolina häromkvällen, nu när allt det stora med bröllopet är klart planerar de sin bröllopsresa in i detalj.
De åker den 13 september och är borta i två veckor. Först Rom och sen Toscana. Kanske blir det Amalfikusten också.
Och jag, jag får snart hem 165 bröllopsinbjudningar.
Med dem kommer givetvis de kuvert vilka jag ska skriva adresser på.
Det gäller att börja träna upp ovana fingrar nu. Jag kommer att handskriva alla adresser och sen ansvara över att skicka dem.
Save-the-date-kortet skickade paret ut för några månader sedan.
Det blir intressant att se hur många det är som kan komma, och hur många som lämnar återbud.
Men det är en senare historia.
Screenshot från Memorizee Trunks.
***
Ha en jättefin marstorsdag!!
Comments