* Bröllopssnack för hela slanten!
Jamen tack för alla fina, fina, fina kommentarer igår. De värmer mitt hjärta.
Jag lever mitt i denna bröllopsvärld just nu.
Hela helgen handlade om det kommande bröllopet. Det var typ allt vi snackade om, klänning, fest, musik, hotell, transporter, “Welcome Party” … Rubbet.
Ibland bytte vi samtalsämne, såklart, men vi halkade snabbt in på ämnet B igen, pust.
Karolina och hennes allra närmaste high-school vänner, som alla bor på olika håll i US numera, höll tät kontakt hela helgen eftersom en av vännerna går igenom en mycket jobbig tid nu. Karolina kastades mellan bröllopsglädje och stor oro för sin vän.
Men kontakten vännerna emellan är så fin att ta del av och hur de finns där för varandra. Nu mår vännen bättre, och det är så skönt att veta. Jag känner ju hen som drabbats mycket väl likaså.
* Klänningen …
Det är jättesvårt att välja brudklänning, det är så vansinnigt lätt att hamna valet och kvalet.
När Karolina väl tagit beslutet om THE DRESS, sent på tisdagseftermiddagen, var det bara så rätt.
Karolina stod som åsnan mellan två hötappar vad gällde de bägge klänningarna som fanns kvar i slutstriden.
Bägge från samma bröllopsbutik.
I tisdags fick hon en expresstid hos sagda butik. Det betydde att hon fick komma dit igen och prova de två favoriterna.
DET expressbesöket blev helt avgörande för henne.
Efter att jag återigen fotat från varenda vinkel, filmat henne när hon gick i klänningen och när hon “dansade” i den, bestämde hon sig.
Nu har jag ytterligare 200 bilder som inte räknades in i gårdagens summa här på bloggen, haha.
Karolina bestämde sig således i butiken. Denna blir det!
Och hon var sååå lycklig och lättad när beslutet hade tagits! Jag var glad, för det var min favoritklänning också.
När vi åkte hem var hon i sjunde himlen och SÅ lycklig över att ha bestämt sig.
NU är drömklänningen beställd och betald. Den kommer att vara helt klar för upphämtning i april, efter vad de trodde.
Betald är den nu, den dyraste klänning hon någonsin kommer att bära… Men ja, dessa blåsor kostar, minsann.
När jag gifte mig på stenåldern, alltså 1993, var det en helt annan business.
Inte alls så stort som det är idag, inte ens i närheten.
Bröllopsindustin idag är jättestor och ALLT kostar. Som Mike sa, just mention the word wedding and the price will raise something awful.
SÅ sant.
På stenåldern hyrde jag min klänning från en butik i Kungsängen som hette Brud Exklusiv. När jag valde den hade jag en kompis med mig som smakråd, att min mamma skulle hänga med fanns inte på kartan.
Vet inte varför, men det bara var så. Ingen av mina kompisar hade sin mamma med när de hyrde klänning, för ja ALLA hyrde på stenåldern.
Slöja fick man köpa även då. De gick inte att hyra. Men min slöja var inte i närheten i pris av de slöjor jag sett denna helg. De slöjor vi provade i helgen kostade runt 600 dollar. Alltså nej, ni hör ju … det går inte.
Till skillnad mot stenåldern så har vi nätet idag. Och vi har sidor som Etsy.
Genom Etsy kommer Karolina att hitta sin slöja (som liknar de vi provade) för runt 100 dollar.
Idag verkar ingen välja tygblommor, kransar, diadem eller krona. Det fanns så lite av sådana i butikerna, om ens något.
När jag gifte mig sminkade en av mina bästa vänner mig, och hon gjorde även frisyren och satte slöjan och de två kammar jag bar med vita tygblommor.
Min kompis var perukmakare och maskör, så hon kunde sin sak.
Jag gjorde mina naglar själv. En god vän till familjen var kock, och hon lagade all mat.
En annan god vän till familjen lät oss hyra det ställe hon förestod, Ängby Slott, till ett bra pris. Sedan dukade och dekorerade vännen tillsammans med mina föräldrar och min dåvarande svåger. Jag fick inte komma dit innan det var gjort, så det var roligt. Alkohol och alla annan dricka köpte vi själva. Vi hade ingen bartender utan alla fick ta åt sig bäst de ville under festen. Under middagen hade vi inhyrda servitriser som serverade allt.
Peter och jag då det begav sig 1993.
Och transporten mellan Bromma Kyrka och Ängby Slott fick folk lösa bäst de kunde. Idag måste man se till att ordna transport mellan festplats och hotell.
Karolina och Mike kommer att vigas, och ha festen, på samma ställe.
Vi har tillgång till lokalerna från klockan 9 på morgonen till efter 2 på natten.
Vigseln tror jag sker vid 17:30 eller så. Inget klockslag bestämt än. Men fixa något? Nej, det gör personalen på denna fina gård, vet knappt hur jag ska förklara stället vi har bokat, men det är så tjusigt. .
OCH vi har dessutom bröllopskoordinator. Tacksam för det ändå är jag. Det underlättar så sanslöst mycket.
Hyrd klänning, som jag faktiskt tycker är rätt snygg än idag. Idag är den hopplöst ute, det är då säkert. Peter ägde sin smoking redan innan bröllopet.
En brudbukett är svindyr, och sen alla blommor som ska finnas på borden och så vidare.
Ja, jag köpte min brudbukett, och den var dyr. Såklart. Minns inte alls vad den gick på, men dyr var den.
Resten av blommorna tog min pappa hand om via olika kontakter han, som trädgårdsmästare, hade. Det var min pappa som sedan gjorde buketterna till borden.
En kompis här i Restonland berättade om ett bröllop hennes dotter var brudtärna på i helgen. Håll i er nu, bara blommorna på det bröllopet gick på 40.000 dollar.
Just det, ni läste rätt.
DET är en svindlande summa som är helt sjuk, i mina öron.
KAN direkt tala om att budgeten vi har för blommor inte ens är i närheten.
Inte alls, vi ligger under 10.000 och lägre därtill.
Eller köpte du din?
VAR din mamma med som smakråd?
Jag ångrar NOLL att jag hyrde. Har inte ångrat det en enda dag. KLOKT beslut.
Damn hörni, kolla vilken bild fotografen ville ha. OCH vi protesterade inte alls, det var ju så på stenåldern. Idag skulle ingen ta en sådan här bild, det kan jag LOVA. SÅ dammig och töntig.
Men det är nog så här—allt är större i USA.
Bröllop har alltid varit stora här.
Minns då jag kom hit och gick på mitt första bröllop. Jag trodde inte mina ögon då det kom till gästernas antal, till hur många tärnor och marskalkar som var med, till det stora band de hade som spelade under dansen.
Det bästa med bröllop i USA, du får sitta bredvid dem du känner. Ingen jobbig bordplacering. SÅ skönt ju! Gillar INTE bordsplacering. ALLS. SKROTA. Haha.
Att registrera sig för det man önskar sig i bröllopspresent var också HELT nytt för mig. Det var roligt att välja när vi gick omkring på varuhuset och önskade och önskade.
Minns att Peter och jag registrerade oss på ett varuhus som inte längre finns, Woodward and Lothrop.
Där gick vi runt och valde bland porslin, glas, handdukar, kuddar och allt möjligt.
Ens bröllpsgäster fick sen gå dit och be om att få “the register” utskrivet på butiken och sen höll butiken reda på vad som köpts och inte köpts. Ville man kunde man skicka gåvorna direkt till brudparet via butiken.
Här fanns, och finns, ingen presentöppning under pågående bröllopsfest.
I Sverige var det en stor grej på 90-talet. Alla samlades när presenterna skulle öppnas.
Här har man aldrig fått se vad brudparet får i present. Presentbord fanns, men de gåvorna transporterades hem till brudparet, eller till dess föräldrar. Sedan öppnade brudparet dagen efter eller då de kom hem från sin bröllopsresa.
Numera? Tror inte någon knappt köper fysiska presenter längre. Det är bara pengar som gäller nu. Och de sätts in via den webbsida paret har. För ja, allt fixas digitalt numera.
Alla par har en egen sida.
Inser att jag har NOLL koll på hur det funkar i Sverige numera. Upplys mig!
Jag har inte varit på ett bröllop där sedan 2007.
När Peter och jag gifte oss gjorde vi det först borgerligt här, på ett museum i Fairfax, där domaren jobbade extra ibland.
Vi gjorde det så att jag skulle få mitt green card på lättaste sätt.
Det kortet fick jag tre månader senare efter en massa pappersarbete och en omfattande intervju för både Peter och mig. Men det gick rätt fort ändå. Idag är det en svårare och längre process än på 90-talet att få sitt green card.
Sedan hade vi vårt stora bröllop i Sverige, i Bromma Kyrka.
Vi hade också en stor fest här i US för Peters familj och vänner då vi kommit tillbaka från vår bröllopsresa.
* Borgerligt vs. i kyrkan.
På stenåldern gifte sig nästan alla i kyrkan, oavsett om vi var troende eller inte.
Alla mina vänner gifte sig i kyrkan, både i Sverige och här i US. Inte en enda av dem var speciellt (om alls) religiösa.
Om man då gifte sig borgerligt ansågs det som lite udda.
Eller så ordnade man en borgerlig vigsel om man gifte om sig senare i livet.
OCH gifte man sig borgerligt skulle det vara diskret och utan större brudutstyrsel.
IDAG!
Nästan alla (av Karolinas och Mikes vänner, ska tilläggas) gifter sig borgerligt. Är du inte troende, ja då blir det självklart att gå den vägen.
Idag har närapå samtliga av Karolinas vänner här i US vigts borgerligt. Alltså nästan varenda ett av de otaliga bröllop Karolina varit på har varit borgerligt.
Det är så få kyrkbröllop hon varit på.
De judiska vänner hon har (och de är många) har också gjort det borgerligt, men de tenderar ändå att gifta sig i synagoga mycket oftare än hennes icke judiska vänner gör i kyrkan.
Karolina och Mike gifter sig också borgerligt.
Förr bara var det-- kyrkan, or bust … oavsett.
***
Ja hörni det här blir tema bröllopsvecka på min blogg.
Lovar att snacka om annat i nästa vecka. LOVAR dyrt och heligt, haha.
Men imorrn ska vi tillbaka till tyllhimlen igen.
Ha en fin och bra torsdag!!
Comments
KRAMAR till dig! Anna
Tycker din klänning var snygg och fin blombukett . Undrar vilket som är vanligast hemma i Sverige, att köpa eller hyra. Har bara varit på ett bröllop då systerdottern gifte sig och hon hade köpt klänning. Vår dotter köpte en klänning men de stack ju, bara de två, till Hawaii och gifte sig och hade sen en stor fest någon månad efteråt för släkt och vänner.
Kul att slippa bordsplacering i alla lägen tycker jag också. Nu blir man ju nyfiken hur det är hemma med Presenter/pengar och allt som hör till den biten, har ingen aning. Pengar är ju smartast även om det är lite tråkigt, men ofta har paret ju bott ihop i flera år och har alla saker de behöver.
Jag tycker ert bröllop var perfekt och din hyrda klänning var fin, allt har sin tid och allt ändras i tycke och smak, bara att hänga med i svängarna. Huvudsaken är att alla är nöjda över just sitt efter bröllop.
Jättekul att läsa hur man gör i er del av världen även om jag tror det har rusat upp hemma också med det mesta i den vägen., men vi ligger nog ljusår efter, ha ha.
När vi gifte oss var det i Kista Kyrka, bara vi och dottern som då var 2 år och med våra grannar som vittnen, in och ut på en halvtimme sen var det klart. Det var mest en praktisk grej för vi skulle köpa hus och ville då att alla skulle ha samma efternamn. Efteråt ringde vi resp föräldrar och sa att vi gift oss, det var inte merän så och äktenskapet har nu hållit sedan 1980 så det var ett bra val vi gjorde.
Kramar och tack för kul inlägg, så intressant att få inblick i dagens trend.