* TACK!
Tack för alla glada tillrop igår.
Jag blir ju så glad. OCH ja, ni sporrar mig!
Tack vare era ord så känns det ÄNNU roligare att börja blogga igen.
Ett längre uppehåll är bra för mig som bloggskribent. När jag reser vill jag bara vara där-- i stunden-- utan att göra “content” av det. Ibland kan det vara skönt att vila från Bloglandia, det blir DESTO roligare att komma tillbaka sen!
En riktig nytändning av bästa slag!
TAGGAD och TACK!
SÅ, nu ska vi köra ännu ett bloggår!
* 11 September.
Ett datum med en mycket dyster underton.
Idag är det 24 år sedan det hemska skedde. Dagen jag aldrig glömmer, dagen som ingen av oss glömmer.
Den dagen som var så vacker som bara en tidig höstdag på amerikanska östkusten kan vara, kristallklar, lagom varm och solig.
Jag befann ju mig här i Reston då också. Jag hade precis lämnat Karolina på skolan. Hon hade börjat Kindergarten en vecka tidigare. Karolina var bara fem år gammal.
Själv for jag till gymmet efter lämningen på skolan…
Och där och då började det hela. Ofattbara bilder som visades på tv-skärmarna.
Skräcken och förvirringen hos alla som var på gymmet.
Jag for hem direkt. Peter och jag pratades vid, och vi kom överens om att vi bägge skulle hämta Karolina på skolan då han kommit hem från jobbet. Peter skulle lämna sitt kontor direkt, sa han.
Under tiden satte jag på tv:n och kunde inte för mitt liv begripa de vidriga scener som visades.
Och sedan föll tvillingtornen …
Folket på gatorna som sprang för sina liv ...
Skräcken och förvirringen …
Och de rent vansinniga bilderna, och filmerna, där desperata människor hoppade mot sin död från tornen ...
Det sitter inetsat i så många av oss, bilderna och scenerna ...
Och sedan det faktum att vi snabbt fick veta att ett plan var på inflygningskurs mot Washington.
Det var det planet som passagerarna själva tog kommandot över, det plan som störtade på en åker i Pennsylvania.
Vid den här tidpunkten fick vi veta att ett plan störtats in i Pentagon. Där jobbade min svärfar.
Han kände av det som ett jordskred. Pete satt i möte på motsatt sida av Pentagon mot där planet med all kraft slog ner.
Det tog många timmar innan vi vi fick veta att han var oskadd.
Folk ringde från Sverige. Men nästan ingen kom fram.
Minns att min syster kom fram, men sen var det slut på att både kunna ringa, och att de som ringde kom fram.
Alla telefonlinjer till, och från, USA var överbelastede.
Hösten som följde var overklig. Totalt overklig.
Inte nog med det som skett, sedan kom breven med anthrax-pulver till olika adressater i DC med omnejd. Anthrax som gav mjältbrand och som dödade ytterligare personer.
Alla i min närhet var rädda för det. Jag med, jag öppnade all post utomhus under en tid.
Vilken höst, och vilken tid som följde.
OCH följer än idag, USA blev sig aldrig likt igen efter det.
Den 11 september 2001 sitter som ingjuten i mitt minne, timme för timme.
JUST den 11 September 2026 kommer Karolina och Mike att gifta sig!
Precis , en fredag.
Det är det datumet det till sist blev. Alla har vi sagt till dem att nu ska vi vända det mörka datumet till något fint! Terroristerna ska inte få vinna igen genom att färga Mixos bröllop.
Det ska bli en vacker dag att minnas.
Och ja, således är det idag exakt ett år till vigseln.
Bröllopet kommer att ske i New Jersey, i Hudson Valley nära New York City.
Vigseln blir borgerlig och den kommer att äga rum på ett ställe som närmast kan liknas vid en herrgård.
Många gäster blir det.
Jag är evigt tacksam för att kostnaderna delas av tre parter, Mixo, Peter och jag, samt Mikes föräldrar.
Det kommer att bli en fest som heter duga, det är då säkert.
Mina syskon och deras familjer kommer från Sverige, så KUL.
Planering en masse just nu.
Som tur är har Mixo en bröllopskoordinator som tar hand om det mesta.
Jag letar klänningar till mig själv, The Mother of The Bride.
HUR overkligt är inte det?
Karolina kommer hit om en månad och då ska vi leta brudklänning. SÅ kul JU!!!!
DET mina vänner, kommer att bli en upplevelse, det tror jag. Ser fram emot det.
Kan tårar av rörelse stoppas då? Troligen inte.
* Crashlandning (på ett bra sätt).
Nej nej, det har inget med min flygresa hem att göra, som tur är!!!
Resan gick som smort, inte ett enda smolk i den resebägaren.
Passkontrollen på Dulles gick väl på mindre än 30 sekunder.
Min resväska väntade jag på högst en minut, och sen ut till Peter i ankomsthallen. Love IT!!
Men, jag brukar ju ta själslig tid på mig när jag kommer hem efter en lång sommar. Landa långsamt, ta det lugnt. Låta jetlagen ha sin gång.
Denna gång blev det inte så.
Dagen efter min ankomst kom MIXO ner från New Jersey (där de ju varit för att leta ett bra ställe inför det kommande bröllopet).
Nu kom de ner och hälsade på oss i fem dagar.
Det var så roligt!
Och jag fick skakas ur min lilla bubbla, rätt bra ändå.
Trött var jag såklart på kvällarna, så jag gick och la mig tidigt.
Det blev, givetvis, massor med bröllopsplaneringssnack
Det blir nog ett ganska unikt år. Vi har ett enda barn, och det här blir ett år att minnas för att sedan krönas av ett bröllop.
Efter det lär Peter och jag också behöva åka på smekmånad, haha.
* Gulp!
En av kvällarna då Mixo var här, ja i fredags, grillade vi på decket.
Kvällen var varm och alldeles len.
Men, det mörknar ju mycket fortare nu än tidigare i sommar. Decksäsongen lider onekligen mot sitt slut.
Vi satte i kontakten för lampslingan vi har runt decket, och jag tände även en massa levande ljus.
Mysigt, eller hur?
Plötsligt la vi märke till större “skuggor” som flög omkring oss.
Och sen såg vi! Världens jättegetingar!!
Alltså vi snackar grande galore i getingväg.
Jag trodde först det var cikada killers (stora getingar i skärmselformat), men de är ju aktiva under dagen …
Dessa flygande bestar började surra runt oss, och de flög klumpigt mot ljuspunkterna i ljusslingan, men de var även MYCKET intresserade av maten.
Nope, we were not gonna have it … Snabbt flyttade vi inomhus, släckte ljusslingan och blåste ut ljusen.
IN utan getingar!!
Jag menar, vi snackar skitstora flygande “kreatur” nu, haha.
När vi kom in började vi googla på dessa steklar, och fick snabbt svar. Det var European Hornets som ville vara med och festa och äta.
Alltså bålgetingar.
De trivs på natten, och de dras till ljuspunkter och mat.
Häpp, då vet vi det.
Inte för att jag, eller någon annan i sällskapet, är direkt rädda för getingar så var detta lite too close for comfort.
Det var säkert fem stycken som klumpigt surrade omkring oss.
Har inte varit med om det förr, så jag undrar om vi har ett bo någonstans i närheten? Vi har dock inte kunnat upptäcka något sådant.
I söndags grillade Peter och jag också, och även DÅ kom en bålgeting flygande i skymningen.
Me not likey this at aaaalleeee …
Bild från Pixabay
… kommer att fortsätta hela bloggåret.
Business as usual i upplägget.
Jag skriver fortsättningsvis fyra dagar i veckan, tisdag-fredag.
Engelska på tisdagar.
Punkter på torsdagar.
Fritt under onsdagar och fredagar, hihi!!
***
Med detta önskar jag DIG en finfin torsdag!
Comments
Bröllop däremot - fint och vackert! Kul att du får leta vackra kläder, det är en del av själva uppladdningen. Jag har varit wedding coordinator till våra döttrars bröllop med mycket stöd från min syster (som på riktigt hade kunnat jobba med det) och även varit med på et hörn för andra. Det är verkligen mycket att tänka på och ta hänsyn till! Min syrras excelark är inte att leka med, hehe!
Hade ni fem bålgetingar har ni helt klart ett bo i närheten. Kanske inte just i ert hus, men i närheten. De är inte att leka med, fast bara farliga om man är allergisk (det är min svärmor t ex, så hon har alltid epi-pen med sig).
Kram, kram!
Kul att Mixo vänder det datumet till att bli ett fint minne för er att komma ihåg. Mycket att tänka på när det blir många gäster även om de har hjälp av en bröllopskoordinator. Spännande att välja klänningar och för dig att vara med och välja brudklänning.
Vi har också sett sådana klumpigt flygande saker här i Spanien, jättestora läskiga som dök upp några gånger när vi satt ute och åt. Vår städerska var här en gång och hon bara skrattade när vi duckade och skulle ta dö på den, det skulle man absolut inte sa hon, de är bra för både apelsin- och citronträdet sa hon, så den gången fick den leva vidare. Reagerade just på storleken och den flaxiga flygningen.
Ha en fin torsdag hälsar jag från ett varmt Spanien där det "hotas" med +35 idag
Kramar!