Jamen ni ser vad som är på gång igen!
Just det, Bloggbrudarnas 10!
Många av er kanske minns att denna Tia var ett oregelbundet återkommande tema under våren och försommaren.
Bloggbrudarna består sedan gammalt av:
Och så jag, Yours Truly.
Denna Tia handlar om resor.
Som alltid, om du har en blogg och vill vara med så hojta i kommentarsfältet hos någon av oss så kommer vi och läser ERA svar med största nöje.
OK, here goes.
Bloggbrudarnas 10:a. Tema: Resor.
* 2015 vs 2025, har ditt tänk runt resor förändrats under de senare 10 åren, både ur fysisk och mental aspekt?
Nej, inget har ändrats för mig personligen under dessa tio år vad gäller resor, eller tänk runt dem.
Jag är lite trött på ord som “flygskam” och det där snacket om att folk liksom--per automatik-- ska “skämmas” om de tar flyget.
Hur är det nu? Vad vore världen utan flyget? SÅ mycket större och så mycket mer inskränkt. Resor berikar, resor lär oss, resor får oss att upptäcka nya platser, länder och kulturer.
Inte ens chans att folk kommer att sluta flyga. Däremot kommer flyget att bli mer miljövänligt.
Dessutom tror jag att det där med “flygskam” ger motsatt effekt, iallafall numera. För jo, jösses vad folk RESER!! Och ja, just med flyg. Det ser jag själv. Herregud, både Arlanda, Dulles, MUC, LAX och Kastrup är packade som Drottninggatan i Stockholm en lördag efter löning.
Jag personligen MÅSTE ta flyget för att kunna träffa min familj, mina vänner samt att ta mig till sommarhuset.
Det finns inga andra alternativ. Så enkelt är det.
Visst, vi skulle kunna ta bilen varenda gång vi ska till Kalifornien, men till vilket pris då ..?
Minst sex dagar skulle den resan ta fram och tillbaka. OCH då skulle vi ändå köra i sporrsträck utan att stanna, förutom att sova. Ni hör, det är inte rimligt.
Nope, det blir flyget även inrikes här i US. Iallafall om det handlar om att ta sig kust till kust.
Och till Sverige, och Europa … jamen … NEJ att ta båt är inget alternativ i dagsläget.
Det kanske blir det en dag, men inte nu.
FAST visst skulle jag hellre ta bilen här i US, tro mig!! Upptäcka och ta tid på mig. Att flyga inrikes är fasiken inte så himla kul heller. Eller att flyga överlag. Det vet alla.
Stress, trångt, jobbigt …
Vad gäller det fysiska så blir långa flygresor jobbigare och jobbigare. Jag kan inte sova på flyget, jag sitter inte skönt och det är bara SÅ obekvämt allting.
Absolut, skulle jag ha råd skulle jag flyga Business varenda gång. Men se, det går icke. Jag får vara glad att jag numera kan flyga PLUS. Lite bekvämare är det iallafall, om än marginellt.
Fysiskt sliter även jetlag på mig.
Tåg älskar jag. Tänk om det gick att ta tåget till Europa.
Det går att ta sig kust till kust med tåget här, förstås. Men det är så dyrt och kostar SÅÅÅ vansinnigt mycket mer än en flygbiljett.
Bild från Pixabay
Kan inte nämna någon särskild plats, för de är så många ställen som påverkar mig starkt när jag ser dem.
Vid såna tillfällen går en stöt, pirr genom mig, och jag känner verkligen livet i mig. Faktiskt kan man säga att jag blir rörd. för jag får nästan alltid tårar i ögonen av platser som påverkar mig djupt. En lycka är det att komma till sådana.
Det kan vara i bergen, på bilresor eller vid havet.
Det gäller nästan alltid landsbygd.
Naturen, den påverkar mig verkligen på resor.
En plats som gjorde mig matt av lycka, Big Sur längs Pacific Coast Highway i Kalifornien,
Det måste nog vara tidiga minnen från när vi for till mormor och morfar i Österbotten. Hur bilen packades, hur glada vi barn var. Den spännande båtresan som vi alltid såg fram emot. OCH hur vi innan resan kunde sitta med rederiernas prislistor och planera vilket godis vi skulle köpa ombord på fartygets Tax Free.
Den, som vi tyckte då, SÅ lååååååånga bilresan på 30 mil mellan Åbo och Närpes.
Herregud, den bilresan som inte bekommer någon av oss idag. Den är ju kort om jag jämför med bilresor jag gjort här ...
Men så tyckte jag då när det begav sig, att det var fruktansvärt långt :-)
Det är mitt tidigaste resminne.
* Vilken slags packare är du? Hur ser din packprocessen ut?
Ja det beror på resa …
Ska jag vara borta en hel sommar (vilket jag ju nästan alltid är) gäller det att planera för alla sorters väder.
Jag tar fram resväskan några dagar innan avresa. Jag tvättar och stryker allt som ska ner i kappsäcken.
Den resväska jag har NU är en mjuk Samsonite som jag kallar Höghuset. Den är jättestor och det går att packa den så full. I love it.
Jag har bara den resväskan med mig på långresor. Checkar alltid bara in den, och jag har en AirTag i en av dess fack. Det är bra att ha koll om den skulle komma bort.
Men jag packar snabbt. Och när jag ska hem efter en sommar i Norden går det på nolltid. Det enda jag måste tänka på då är att packa in glas och porslin noga. OCH hittills har aldrig något gått sönder … ta i trä …
Om det gäller en kryssning är det annat tänk vad gäller packing. Men min process är snabb ändå.
Usch, så trist att packa. OCH särskilt trist att packa UPP. Men jag gör det så fort jag kommer fram och hem. Bara upp med rubbet för att sedan stuva undan resväskan.
Sen, jag överpackar jämt. Alltid. Hur lite jag än tar med. NOG sjutton överpackar jag.
Nu senast kom jag hem med en bunt helt oanvända kläder.
OCH ändå tyckte jag inte inte att jag hade något kul att ta på mig under de sista veckorna i Stockholm, haha.
Att resa med mer än en resväska, det händer inte i min värld.
Ibland ser jag hur folk jag följer på Insta visar sin packning, åtskilliga resväskor, då tänker jag alltid … VARFÖR??? OCH ORKA!!!
Bild från Pixabay.
Tar flyget, som jag skrivit om ovan. Men i en önskevärld skulle jag ta tåget.
Reser jag utomlands härifrån blir det också flyg. Ja såvida det inte är en roadtrip till Kanada.
Men flyget, just det.
* Vilket resmål står högt på din bucket list, men som du vet/tror att du aldrig kommer att besöka?
Varför vill du dit? Och varför kommer du troligen inte att åka dit?
Kaukasus, Sibirien, Manchuriet.
Ställen som råder under det ryska styret.
Ni förstår säkerligen att det är så gott som omöjliga resor. Iallafall i dagsläget, och jag ser inte att det kommer att ändras ANYTIME soon.
Vill dit eftesom jag är nyfiken på folket, kulturen, och maten.
Platser som har en mystiskt och magisk klang för mig.
Those places I’ll never see in real life. Får nöja mig med att uppleva dem via YouTubare som varit där. Helt OK det med.
Bild från Pixabay.
Jösses, det är här är en sådan otroligt svår fråga, tycker jag. Just det där, “som folk oftast kör förbi” … Oh my GOSH!!
Det känns som om varenda stad, plats och ort jag varit på i Sverige är sådana som “alla” vet var de ligger, och hur de ser ut …
Vad ska jag säga, små söta ställen i Småland som ligger där så fort man lämnat de större vägarna. Samma på Gotland, men ändå …
Nej, det är här den här listans allra marigaste fråga.
* Planera allt i förväg eller ta det som det kommer?
Är gift med MISTER Planner Number One! OCH jag ÄLSKAR det. Ingen kan planera en resa som min Peter.
Som den finaskille han är gör han spreadsheets i Excel och han gör dem med precision, såklart. HAHA.
När vi bilat över USA har varenda dag inplanerad, hur långt vi ska köra, var vi ska stanna längs vägen, vilket hotell vi ska bo på.
När Karolina var liten och vi for till Disney World (vi var där 02, 06 och 08) planerade Peter rubbet. Vilka dagar vi skulle på en viss park, var vi skulle äta. ALLT!!
Då vi kryssat är det samma sak, planerat.
Det här gör att jag helt kan släppa allt sånt, jag lämnar det till honom. Men såklart kommer vi överens om utflykter och hotell och AirBnBs tillsammans.
Älskar att vara gift med en planerare.
Bild från Pixabay.
Tror det var en vinterresa hem till Sverige när Karolina var 18 månader gammal.
Det var bara hon och jag som for, och det var precis efter jul.
Meteorologerna hade varnat för snöstorm över norra USA och Nordatlanten. PÅ den tiden brukade jag åka Icelandair, och i slutet av 90-talet flög det flygbolaget endast via Baltimore-BWI (numera flyger Icelandair från Dulles, som ligger tio minuter från Reston med bil).
Resan till BWI flygplatsen tar nära två timmar i rusningstrafik (45 minuter en bra dag). Flyger aldrig via BWI (Baltimore-Washington International längre), men på tiden tog vi för det allra mesta Icelandair då vi flög till Sverige.
Karolina hade inte fyllt två år, så jag fick ha henne i famnen under hela resan.
Planet var knökfullt, och bredvid mig hade två små pojkar “Unaccompanied minors” placerats.
Det var turbolens deluxe från start till landning. DET var SÅÅÅ otäckt.
När vi sedan skulle landa, ja då får vi höra att planet inte skulle kunna gå ner i Keflavik.
Vi skulle ha landat där men där rådde hård snöstorm. Alltså skulle vi gå ner i Edinburgh istället.
Sagt och gjort, där blev alla ombokade.
Detta var långt innan mobiler, och internet, fanns i var mans och kvinnas egendom.
Idag får man ett SMS direkt då man mellanlandar om det skett eventuella ombokningar (om så behövs).
DÅ fick vi stå i slingrande köer för att bli ombokade. DETTA med en 18-månaders, snabbfotad, liten dotter i sällskap.
Jag blev ombokad till Stockholm via Heathrow, och på Heathrow skulle jag och Karolina sitta i timmar innan flyget till Arlanda skulle avgå.
Vagnen hade de checkat in, och jag hittade ingen lånevagn.
Dagen var så jobbig, gud vilket fruktansvärt jobbig dag på den flygplatsen.
Jag träffade en svensk kille som hjälpte mig, vi skulle på samma flyg.
Han var så bra, och så hjälpsam. Senare tackade jag honom via en notis i Aftonbladet. Ni vet, "Dagens Ros".
När vi väl landade i Stockholm den kvällen, över 10 timmar efter beräknad ankomst, stod mina föräldrar där och väntade på oss.
De hade ringt Icelandair för att kolla vår ankomsttid innan de skulle bege sig till Arlanda för att hämta oss mitt på dagen. Kundupplysningen för flygbolaget på Arlanda hade sagt till dem, “planet från Baltimore landade aldrig på Island, vi vet faktiskt inte var det är”.
Efter mycket ringande fick mina föräldrar till slut veta att vi skulle komma med British Airways istället flertalet timmar senare. Det var en ångestdag för dem, likaså.
OCH inte nog med det, allt mitt bagage var borta. Karolinas vagn också, borta.
ALLT kom fram dagen efter, tack och lov.
Den resan är iallafall EN av de jobbigaste jag gjort.
* Vilket, eller vilka, är dina smultronställen?
Jamen jag har ju mina älsklingar, mitt sommarhus vid ett visst sund.
Rodanthe på OBX.
Gotland och Fårö.
OCH många andra bubblare.
***
Så där ja, det var temat för denna gång.
Jag hoppas att ni tyckte det var roligt att ta del av denna Tia.
Vi Bloggbrudar kommer tillbaka med en ny Tia i sinom tid. Men som alltid, ingen vet när!
Ha det bäst!!
Comments
Många resor har gjort djupt intryck, första resan till USA var nog en sådan (en vecka i South Beach) och den gav mersmak och har blivit ett antal USA-resor efter det.
Den första längre resan var när vi var barn och skulle åka tåg från nordliga norrbotten till mostrarna i Borås, vilken upplevelse varje gång. Många fina minnen.
Jag packar alltid för alla eventualiteter, lär mig aldrig, ha ha. Vi har allt här i vårt spanska hus ändå har vi alltid 3 väskor fulla med "nödvändiga" saker jag måste ha med. Drömmer ibland om att bara resa med handbagage, men det blir nog bara en dröm.
Skulle gärna åka till Australien, Nya Zeeland, Thailand men känner att det är alldeles för långa flygresor för att jag skulle göra dem länge.
Alla svenska småstäder har sin charm tycker jag så svårt att välja.
Min man är också en Planner nr 1, så han gör allt sånt både för oss och alla vänner om vi åker iväg här i Spanien och det är alla så tacksamma för.
Hu, så hemsk resa du och Karolina hade när hon var så liten, förstår du inte glömmer den.
Smultronställen
Skåne, helst Österlen
Åka runt här i krokarna i Spanien
Dalarna ligger mig också varmt om hjärtat och många många fler platser.
Tack för kul inlägg, nu dags för morgonpromenad när det börjar ljusna snart.
Kramar i stora lass!
Jag känner igen dina tankar runt resan till mormor och morfar, fast vi åkte bara TRE mil, inte trettio. Vi satt i två lager i baksätet tillsammans med all packning för sommaren OCH mammas alla krukväxter, hahaha! Inte konstigt att det kändes som en mycket längre resa än det var kanske?
Gotland och Fårö, ja, vilka pärlor, vilken frihet dessa vackra platser bjuder på!
Din hemska resa med Karolina - jag känner verkligen med dig! Ibland blir jag så förvirrad, jag VET att vi klarade oss bra utan mobiler, har vi blivit ännu mer oroliga av att ha dem? Även om en situation som den du berättade om såklart blev jättejobbig rent mentalt då dina föräldrar inte visste vart ni tagit vägen. Men rent allmänt tänker jag, att ihela tiden vara helt uppdaterad ger då en annan slags stress så fort det finns något slags osäkerhet...
Tack för dina tankar om resande! Kram, kram!
Jag önskar också jag kunde åka mer tåg, särskilt nattåg om en ska längre bort. Men det är precis som du säger, svindyrt.
Vilken fin bild på den gula lupinen, jag har ett såtråg fullt med såna i polytunneln, de ska jag snart plantera ut under ett träd! Och känslan du beskriver, att naturen gör dig tårögd, den har jag också.
Vi har också AirTag numera, sen Rogers systers väska försvann när hon kom hit. Förstår det är svårt att packa för et par månader. Haha, flera resväskor nej det fattar jag inte heller. Jag har en mjuk ganska liten resväska och så har jag handbagaget som är en dragväska. Det räcker gott för de resor jag gör. För två månader hade jag behövt köpa e ny!
Den resan ensam med K förstår jag var fruktansvärd för både dig och dina föräldrar. Så fint du fick hjälp, och en dagens ros var ett fint sätt att tacka en extra gång.
Goa kramar till dig!
Så kul att läsa era svar på frågorna och hur ni rest och tänker kring resande.
Här har det blivit mindre resande sedan vi köpte vårt hus i Spanien hösten 2016. Men jag trivs så bra eller vi så resor är inget som vi längtar efter längre.
Den sista resan som vi gjorde var för ett år sedan när vi bilade hem till Sverige.
Ha en bra dag.
Kram Carin
Så roligt att få läsa dina svar :D
Fy sjutton för resan du gjorde själv med Karolina, det är alltid extra sårbart när man är själv med små barn i såna situationer. Jag har rest massor själv med barnen när dom var små, både med flyg och tåg och det klart att man alltid är mer på helspänn då, men tack och lov har det gått bra för det mesta :) Slutet på 90-talet jobbade jag i transit på Arlanda flygplats, den reguljära sidan, tänk om vi kanske träffades nån gång då :D Kul att tänka på :)
Ja, naturen är verkligen något som alltid gör intryck när man är ute och reser, jag minns min första resa till Napoli när jag fick se palmer och turkost hav, det var så speciellt <3
Att du måste flyga för att ta dig från A till B är ju verkligen inget konstigt, flyget är ju oftast det effektivaste och dessutom det mest ekonomiskt fördelaktiga överlag, flygskam eller inte...
Förstår verkligen att ditt kära Närpes ligger på listan över smultronställen, annat vore tänker jag :D Gotland har jag faktiskt aldrig varit på, men jag är säker på att jag skulle älska det :)
Airtag är smart, det har vi lärt oss efter att sonen förlorade hela sitt bagage... som han fortfarande inte har fått tillbaka... ersättning fick han dock tack och lov...
Stor kram!!
Aha, så South Beach var första stället ni kom till i US. Har också varit där.
Ja det finns mycket att se och upptäcka i US, det är väldigt sant.
Jamen ja, era tågresor som barn! Fattar fullt ut att de var äventyr av rang. SÅÅÅÅ kul och spännande för er!! Stort.
HAHA Yvonne, du packar mycket du!! MEN vi är alla olika, så är det ju! jag tycker bara det är jobbigt att resa med mkt bagage. Som du säger ändå, bra att packa för alla eventualiteter.
Hör dig med de resor du har på listan, för mastigt och för långt. DET är ju såååå jobbigt med väldigt långa flygresor. Skulle också vilja till AUS och NZ, absolut!!!
VISST är det bra att vara gift med Mister Planner!! Härligt Yvonne!! BRA för oss!!
TACK för dina smultronställen. Österlen ... vet du, jag har aldrig varit där!!! Men jag VEEET att jag skulle ÄLSKA det. Så kul att läsa dina svar.
TACK för att du läste och gillade!!
Kramar i massor tillbaka!!!
Att resa med bil är si så där och jag skulle helst åka tåg jag också.
Foto Big Sur...wow-wow...
Vilken mardrömsresa med Karolina...oförglömlig. Stackars dina föräldrar. Det måste ha varit underbart att få se er komma livslevande fram.
ha en fin dag Annika!
Kram
DET var så underbart med resan till mormor och morfar. OCH jag förstår att du kände exakt likadant. SÅ fina, fina minnen vi bär med oss i minnesskatten. En svunnen tid.
Jag vet, Fårö och Gotland alltså!! Platser som ger hela min själ lycka. Som du säger, frihet. MÅSTE tillbaka!!! MÅSTE, var där mkt förr. Men nu var det galet länge sen. Längtar alltid dit.
Min resa med K den gången var hemsk. Och ingen mobil funnes då, iaf hade inte alla dem. Inte jag. Det var bara att ställa sig i kö, få sin resa ombokad. Inte kunna ringa hem och berätta. Idag, idag skulle vi ha varit ombokade innan vi ens landade. Vi klarade oss utan mobiler, men jag vill nog inte tillbaka till tiden innan dess. ÄVEN om den på många sätt var vilsammare.
TACK Monnah! Ser fram emot att komma och läsa hos DIG!! Stora kramar!!
ÅÅÅ Anna, du med ... just det där med att naturen ibland påverkar så mkt att det framkallar tårar. DET är ett underbart tillstånd. Har aldrig känt det i en stad.
AirTags är sååå bra. inte för att väskorna kommer snabbare, men vi ser iaf var de ÄR!!
Har en kompis, svenska, här i US. När hon och hennes man åkte till Sverige i somras på över en månad hade de bara handbagage. DET du! DU är likadan!! Lite för lite för mig kanske, men samtidigt --- MAD RESPECT!!
Den resan med K den vintern, bara så hemskt. Kan vara den jobbigaste resa jag gjort. Och kilen, ja han blev min livräddare den dagen!
Kramar i massor!!
Den resan med K den gången var INTE rolig. Tror det är mitt livs värsta resa. Verkligen. Jag med, reste sååå mkt ensam med K när hon var liten. Men alltid med flyg, och faktiskt båt och buss med. SÅ var det verkligen. Det gick bra alltid, och var trevligt. Men väder och vind och elände är ju inget vi kunde göra ngt åt.
Du har också gjort det, rest mkt ensam med dina barn. Brukar titta på mammor som reser ensamma med sina barn, tänka att de inte har det helt lätt.
Sara, vi kanske sågs på ARN, vem VET!! Jag reste hem två gånger per år på den tiden. HIHI!!
Naturen ja .. den är sååå in your face för mig. Blir helt hänförd av vissa platser.
SOM du då du kom till Napoli första gången, jag fattar det. FULLT UT!!
Ska bli så kul att läsa om dina smultronställen om en stund.
AirTags, rekommenderar starkt. Men jag beklagar SÅÅÅÅÅ att sonen inte fått sitt bagage ÄN. Kan han se var det är??? Bamsekramar till dig!!!
SANT, du kan inte heller ta dig till Åland, eller övriga världen, om du inte får flyga.
YUP, det finns mkt som påverkar miljön mer än flyget. Krig som du säger tex. Nä dags att slopa den där skammen. Men som jag säger, folk reser. Jösses vad packade alla de flygplatser jag nämnt har varit det här året då jag varit där.
Big Sur var en naturupplevelse av sällan skådat slag, hela den bilvägen är en enda skönhetsupplevelse. Måste dit igen!
DET var en sann mardrömsresa med K den gången. det både för mig och mina fldrar.
Ha en jättefin dag du också.
Stora stora kramar!
Jonen det är just det, det tar sådan tid med tåget. Alltså, vi har ju bara x-antal lediga dagar. OM all tid i världen funnes skulle jag med glädje ta tåget. Men som du säger, det funkar kanske inte för ens kropp heller. Du har verkligen en poäng där. Jaja, bättre grundad på en flygplats än att flyga i snöstormar, åskväder o dyl. Alltid det säkra före det osäkra. ALLTID!!! Tänker du göra din egen Tia? Du brukar ju det, vore jättekul. KRAMAR!!!
Jag älskar också dina smultronställen... Rodanthe (en dröm på min bucketlist), Gotland och Fårö är magiska, och jag håller med om att naturen har en speciell förmåga att beröra på djupet. Tack för att du delar så mycket detaljer och känslor, man blir både inspirerad och lite nostalgisk själv!
KRAM till DIG! Anna
TACK för att du gillar det jag skriver, det är så roligt att höra, Anna.
Gotland och Fårö!! Alltså de platserna. MAGI!! KRAMAR till dig, fina Anna!!
Jag överpackar också alltid. Eller ja, nu reser jag så sällan numera (räknar inte resorna till min mamma som resor på det sättet, det är liksom mer transport, och jag behöver inte tänka på att ta med mig speciellt mycket, för jag har kläder mm där), men om jag till exempel hälsar på min kompis i Göteborg tar jag ALLTID med mig för mycket. Verkar tro att jag alltid ska spilla på mig sådant om inte går att få bort, haha. Har också en tendens att packa som om jag skulle lämna civilisationen i någon vecka, trots att det aldrig är så.
Och ja, visst finns det många resmål om påverkar en! Det behöver inte vara något stort, utan bara att det finns något speciellt med platsen.
Så Peter är en planner - hahaha:-) Då har jag då ingenting gemensam med din hubbie. Jag föredrar spontana beslut och vill aldrig låsa mig. Det får bli som det blir, åtminstone under semesterresor. Tjänsteresor är en helt annan sak.
Upplevelsen du hade med Karolina - OMG!!!
Ja det där med att överpacka alltså. DET är ju ofrånkomligt. Fattar inte.
Du är som jag, typ. HAHA!!
Exakt så, en liten resa kan göra enormt avtryck på en, en plats, en känsla. Allt sånt!!
Nej, haha, du och Peter är mkt olika där vad gäller resor.
Jag vet, resan med K, hemsk och vidrig. Tror det är mitt livs värsta.
Jag tycker också att Kaukasus har något mystiskt över sig. Jag besökte en del av bergskedjan när jag var i Georgien, vilket ju var ett betydligt tryggare alternativ till Ryssland.
OCH tack för att du gillade inlägget. Du vill inte knåpa ihop ett själv? Snacka om att DU har att berätta :-)