Du lindar av Olvon en midsommar krans
Och hänger den om ditt hår
Du skrattar åt mångubbens benvita glans
Som högt över tallen står
I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn
I långdans, i språngdans, på glödande järn
I natt är du bjuden av dimman till dans
Där Ull-Stina, Kull-Lina går
-Visa i midsommartid
Kära vänner!
Glad Midsommar!
Må dagen idag bli precis som DU vill ha den!
Må du känna noll krav. Noll måsten.
Eftersom det inte blev några punkter av mitt vanliga slag igår kommer de idag istället.
Men med midsommartwist.
Det kommer inte som någon överraskning för någon av er att jag inte är speciellt förtjust i midsommaren.
Jag har, lustigt nog, aldrig varit det.
Funderar lite på om det kan ha lite att göra med ett chockerande dödsfall i familjen.
Dödsfallet skedde runt midsommaren 1967.
Min levnadsglada, fina, högt älskade morbror dog i en motorcykelolycka precis dagarna innan midsommaraftonen den sommaren.
Han skulle fylla 18 år i juli 67.
Alla har berättat att han var den gladaste av de glada. Nej, jag kommer inte alls ihåg honom. Tyvärr.
Men jag vet ju hur förfärligt det var för min mormor och morfar att förlora sin son.
Och jag vet hur hårt min mamma och moster tog det när de förlorade sin älskade lillebror, som ju var många år yngre än de bägge systrarna.
Grubblar över om det kan ha gjort något med mitt midsommarjag. Kanske det.
Min moster brukar säga att midsommaren för alltid är mörk för henne, även om hon kan ha kul ändå. Min mamma har nog sagt något liknande. Min morfar dog också runt midsommar, den 22 juni 1986.
Jag vet inte om det är därför jag inte gillar midsommaren … men jag har andra skäl också.
DET är säkert.
Det jag mest ogillar runt midsommaren är den stress och press jag kände i ungdomen.
Alltså, kom man inte ut i skärgården så var det inte mycket att ha. TYP. Det var vad vi tyckte då.
Idag kan jag bara skaka på huvudet åt hur vi tänkte, och resonerade, på den tiden. För jo, så funderade jag och mina kompisar.
Vi hade inga vänner med hus i Stockholms skärgård, eller i Mälaren.
Stockholms innerstad var rätt dött på den tiden under midsommaren. Någon gång gick vi ut på ett dansställe i stan på midsommaren, men det var så tråkigt att vi bestämde oss för att aldrig mer gå ut den dagen.
Fasiken, varför kunde vi inte bara ta det lugnt och vila i att det verkligen inte var någon biggie.
Men det var då, och nu är nu.
Min pappa älskade midsommaren.
Han ville alltid gå och dansa runt midsommarstången med oss barn. Jag tyckte så illa om det. Inte sjutton ville jag hålla någon främling i handen och dansa runt stången. Nä, jag ville bara slippa.
Värst av alla de danserna var skära, skära havre. Jag var så RÄDD för att bli den som ingen ville ha, haha, Faktiskt jag var livrädd ... 😶
FY skam FY skam, för ingen ville ha’na. Och det var rätt och det var rätt och det var rätt och lagom …
Asså på riktigt, hoppas den dansen och sången blivit SKROTAD runt samtliga midsommarstänger i hela världen, haha.
Det var förstås roligt att klä sig fin, det har jag ALLTID gillat. Fin sommarklänning, krans i håret, fina skor, knästrumpor (tänk vad fint de tyckte det var med knästrumpor på barn på 70-talet) och ett halsband kanske …
Det skönaste den dagen var att gå hem från firandet och äta middag. Middagen var ju alltid festlig på midsommar, som sig bör.
* Älvor och feer …
Som sagt, min pappa älskade midsommaren. Han band de finaste kransar ni kan tänka er.
Gud vad jag saknar min pappa!!
Pappa hade också världens fantasi, dessutom så rolig och snäll. Han brukade berätta om alla älvor och feer som man kunde ana sig till i skymningen under midsommarnatten.
Det var bara den natten de visade sig, sa pappa Hugo.
Det här brukade han spinna rätt mycket på när han satt på verandan vid sommarstugan i sundet i solnedgången under midsommarafton
Jag är så glad att mina föräldrar och min mormor fick så många fina midsomrar där efter att min mamma gått i pension. Då var de vid sommarhuset från maj månad till september.
Om jag hade varit där med dem då hade det varit ultimat.
Det hade blivit exakt den midsommar jag skulle vilja ha.
I år är min bror Gunnar och min svägerska Kinn där. Bara de två, de lär få det fint.
En sommarnatt i juli vid gammelstugan i vårt sommarparadis.
Midsommar är väl nästan typ det svenskaste som finns? Visst, den firas i andra länder också, men just det svenska sticker ut.
Svenskare än nationaldagen, alla gånger.
Alla firar på ungefär samma sätt, har samma traditioner (i princip), äter de traditonella rätterna. Silllunch mitt på dagen, sen grillat på kvällen.
Många binder kransar, det sjungs sommarsånger,snapsvisor.
Kanske dansar man runt en midsommarstång hemma. Femkamp är ofta ett måste.
Men jodå, även jag ska fira lite smått.
Måste bara berätta att det är ASHETT här. På tisdagens eftermiddag bara vällde värmen in igen. Fukten därtill i parti och minut.
DET är så luftfuktigt att jag skulle kunna skära luften i kuber.
Här och nu. Värmen, den räcker till va?
Absolut ska vi äta lite svenskt på decket ikväll.
Jag har gravat en lax och jag har gjort hovmästarsås. Jag har köpt sill (dock ingen svensk, det blir en sort jag köpt i vanliga affären här) och ska koka potatis.
Köttbullar har jag också gjort, för det vill Peter ha (och jag med, who am I kidding).
Leker med tanken på att göra en skagenröra med tillhörande rostat bröd.
Jag hittade dessutom Grebbestads ansjovis långt bak i kylen (MIN kyl som sagt, hon som skulle vilja göra upp med mig, haha. SE gårdagens inlägg) som jag tänker göra gubbröra på.
Så ni hör!! Nog ska Your’s Truly få till en liten midsommar också
MEN det räcker så bra. OCH så ska jag spela min Spotifylista med svenska och finlandssvenska sånger ikväll.
En annan sak min pappa alltid brukade säga på midsommarafton, NU vänder det …
Nu går vi mot mörkare tider.
Och ja, det är ju så onekligen. NU vänder det igen. Men det märks inte på ett tag.
När det är som ljusast på året hos mig, alltså NU, går solen upp 05:43 och ner 20:37.
En viss skillnad i ljusa timmar mot var många av er vistas i detta nu.
Och visst, emellan de där bägge klockslagen är det becksvart natt.
Jag har inget emot det även om jag ÄLSKAR de vita nätterna i Norden.
Min älskade pappa, som var slottsträdgårdsmästare på Hässelby Slott, hade ännu en gyllene regel.
TILL midsommar skulle allt vara klart i trädgården. Allt skulle vara fixat, häckarna skulle vara klippta, blommorna helt i ordning, alla rabatter rensade, gruset skulle krattas och allt “bös” skulle bort ur sten och gruspartier.
Kort sagt, det skulle vara perfekt.
När allt detta var gjort, ja då var det klart att fira midsommar fullt ut!!
***
Med detta önskar jag DIG en jättefin, jättefin midsommarhelg.
Fira exakt som du vill, varken mer eller mindre.
Gå ut på span i sommarnatten och se om du får syn på en liten älva, en liten tomte eller kanske en god fe.
Vi ses på tisdag igen för den som vill och har lust.
Comments