Det här med skärmtid ...




Hej och godmorgon onsdag!


Idag tänkte jag att vi ska prata om skärmberoende och barn.
Det har slagit Peter och mig så många gånger de senaste åren hur ofta man ser småbarn, och äldre barn såklart, som sitter framför skärmar på restaurang.


I söndags hände det igen. Peter och jag åt frukost ute i söndagsmorse. Vid ett bord nära oss satt en mamma med två barn. Barnen var kanske 6 och 8 år gamla. Under hela måltiden satt dessa två barn med varsin skärm och glodde in i dem medan de åt sin frukost. Ingen av dem pratade med varandra. Mamman satt tyst och åt mitt emot dem. Inga samtal, ingenting …
Jag tror inte mamman satt och tittade i sin telefon, men jag är inte helt säker.
USCH vad sånt gör mig nedslagen.
HUR trist och tråkigt ser det inte ut?
Det gör lite ont i mig att de inget hade att säga varandra. Det är verkligen inte första gången jag ser det heller. Nej, det sker nästan varje gång vi är ute och äter.
Minns tydligt när Peter och jag någon gång i december åt frukost ute. Vid bordet bredvid vårt satt en mamma och hennes dotter, flickan var kanske 7 år. Under hela måltiden (de kom samtidigt som vi) satt de bakom sina skärmar. Inte ett ord utbytte de. Flickan satt och pysslade med sin skärm, och mamman stirrade på telefonen.



 

Samtliga bilder idag från Pixabay.


Nej, detta beteende KAN inte vara bra.
Inte för någon. Går det verkligen inte att lägga bort telefoner och iPads medan man sitter ner och äter tillsammans? Fattar inte. Hur himla trist är det inte.


När Karolina var liten och vi gick ut och käkade hade vi kanske med någon leksak.
OCH ofta fick Karolina kritor, samt någon liten målarbok, av restaurangen då vi kom. Sådant erbjöd nog de flesta krogar på 90, 00 och 10-talen. Barnen fick färglägga om de ville, men samtidigt kunde vi ju prata med dem, eller färglägga vi också.


På den frukostrestaurang där vi var i söndags hade de en liten bokhylla fylld med bilderböcker.
Tror ni någon gick dit för att hämta en bok? Nope.


Jag vet att Peter och jag skulle kunna vara mormor och morfar åt de barn vi ser runt omkring oss på matställen. Vi kanske inte fattar det här, Peter och jag. Kanske är det vi som inte riktigt hänger med. Den äldre generationen har alltid gnällt på de yngre. Det kanske är samma sak nu?


Fast nog tror jag att det är jätteviktigt för barn att vila från sina skärmar.
Läs en bok, rita, pyssla, sy … ja vad som helst.
Jag hoppas verkligen att barn idag får böcker lästa för sig. Högläsning som är så fint och trevligt. Eller att barnen själva läser böcker och/eller få bläddra i bilderböcker.
Må de få skriva och rita med penna och papper. Må de få klippa och klistra med lim, sax och papper.
Hur vanligt tror ni det är med högläsning idag? Att sitta med föräldrar (eller annan vuxen) och få en bilderbok, eller kapitelbok, läst för sig?



 



Jag hoppas innerligt att det inte är på utdöende.
 
Eller är det så att barn idag måste få sin “fix” via snabba, rörliga bilder på en platta?
 Är vanliga böcker hopplöst ute?


Visst, när Karolina var liten fanns det kassettböcker. Sagan lästes upp på bandet, barnet hängde med i boken. Varje gång man skulle vända blad plingade det till på bandet, Sådant fanns absolut.
Karolina hade en liten Fisher-Price kassettbandspelare där hon kunde lyssna på sagor.
Men vi läste verkligen för henne också. Varje kväll var det högläsning, och ofta under dagtid innan hon hade börjat skolan.
Något av det bästa Karolina visste (och jag med för den delen) var att åka till bokhandeln Barnes and Noble en regnig idag och titta i--och läsa-- böcker. Så det gjorde vi, vi gick dit, satt i läshörnan med en latte (för mig) och en juice för Karolina. Det var så mysigt, och SOM vi läste. Och oftast köpte vi någon bok också.


Jag är så glad att jag själv växt upp under en skärmlös tid (nej, tv:n räknas inte). Lika glad är jag för att Karolinas tidiga barndom skedde innan allt sådant tog över totalt.
Vi se vad jag kommer att säga om jag får egna barnbarn?
För jo, jag har en känsla av att de kommer att få skärmar …



 


Ni som vet mer om detta än jag, ni som har yngre barn, eller som är mormor/farmor berätta för mig hur det är!
Vad ni tycker? Jag vill VERKLIGEN veta!


Nej, det här med att glo ner i en skärm är heller ingalunda ett problem som enbart gäller barn och unga.
Det gäller oss samtliga. Folk i min ålder är sjukt besatta av sina telefoner också, TRO MIG!! Eller det vet ni redan.
I min Svennefrullegrupp har vi infört mobilförbud då vi ses. Våra mobiler ska vara undanstoppade. Det var ett mycket bra beslut vi tog.  Jag skulle vilja införa det på varenda sammankomst jag har med kompisar, familj och vänner.


Med detta önskar jag dig en fin och bra onsdag

Comments

Yvonne said…
Ja du så det har blivit med alla telefoner och Ipads, det är ju samma överallt. Tror ibland att barn får plocka fram dem i tid och otid bara för att föräldrarna ska ha lugn och ro vid matbordet oavsett om de är hemma eller på något uteställe. Jag är så tacksam att våra barnbarn inte får sitta med vare sig telefon eller Ipad i matbordet hemma eller ute.

Tyvärr verkar böcker vara på utdöende och bokläsandet har ju minskat ordentligt. I skolan är de väl ff tvugna att läsa böcker iaf i de lägre åldrarna. Våra barnbarn, ffa den äldsta slukade böcker ända fram till 13-14 års åldern då han la av helt - tyvärr. Nästa kille har också läst, men inte slukat alla böcker han kom åt och den yngsta som nu är 11 år läser varje kväll en stund. Jag tycker det är lite oroande utveckling både med telefoner och Ipads men också att alla ska ha Ipad i skolan. Skrivstil kan ju barn knappt idag och öht att skriva en text på ett papper har ju blivit föråldrat, tyvärr. Högläsning tror jag många använder sig av även idag på hemmaplan, ända tills barnet själv kan läsa och vill läsa själv på kvällen innan sängdags.

Böcker, papper och penna måste alltid få finnas kvar. Blir spännande att läsa fler reaktioner på detta intressanta ämne du tar upp.
Ha en fin onsdag och skickar kramar!
Channal said…
God morgon Annika! Jag är så glad att jag och mina barn inte vuxit upp under denna tid! På alla skolor är det mobilförbud. Även för oss vuxna på skolan. Mobilen ligger i arbetsrummet. Tittar lite i den på mina små raster. Annars saknar jag den inte under dagen. På min skola satsar vi på riktiga böcker och roliga aktiviteter på rasterna. På mellanstadiet får varje elev en egen laptop. Den används till skolarbete. Men böcker, penna och papper har den viktigaste rollen. Vi tränar på en bra balans.

Det är sorgligt när man ser barn och föräldrar tillsammans utan att egentligen vara tillsammans. Samtidigt tror jag det är viktigt att försöka förstå varför det blivit så vanligt. För vissa föräldrar kanske skärmen är ett sätt att få en stunds lugn, särskilt om livet i övrigt är stressigt eller överväldigande.

Men jag håller med dig, det gör ont att se hur de där viktiga samtalen, blickarna och gemenskapen riskerar att gå förlorade. Barndomen är kort, och varje liten vardagssituation kan vara ett tillfälle för närvaro och samtal.

Kanske behöver vi bli bättre på att prata om skärmanvändning, inte bara bland barn utan också bland vuxna, och hur vi kan hitta en bättre balans i vår digitala vardag. Det är en viktig diskussion att föra utan att skuldbelägga, men med omtanke om barnens behov av närvaro, samspel och kontakt.

KRAMAR till dig! Anna
Dr Jo said…
Oj oj detta med skärmtid, så många åsikter det finns om det. Både jag och min man är proskärm och vi blev det till stor del när det konstaterades att vår dotter hade en NPF diagnos och inte riktigt kommunicerade som vanligt när hon var mellan 1-3. Men när hon väl började prata vid 4 års ålder så justerades väldigt många av hennes behov så då var vi inte lika beroende av skärm längre för att kommunicera. Och jag menar "beroende av"" på ett sådant sätt att hon kunde själv klicka fram en algoritm på youtube kids där vi kunde se vad hon gillade och kunde använda dessa låtar för att fånga hennes intresse och bygga vidare på detta och interagera. Nu om vi spolar framåt några år så har vi två barn där båda har ipads och vi som familj är relativt liberala med Ipad tid. Dock så är det ju så viktigt att utvärdera vad dom gör med sin Ipad, att kolla på "brain rotting" program på youtube tycker jag är det dom flesta menar när man pratar om skärmtid. Men vi har ju verkligen satsat och fixat program som Toca Boca (tänk virtuellt dockhus) och Minecraft och olika appar där dom får upptäcka och låta fantasin flöda. Så ofta är det något man fortfarande interagerar med varandra. Det som också är viktigt är ju balansen på hur dagen som helhet ser ut.
Ipadtid för mig är något man gör för att varva ner. Helst ska man ha varit ut och "rastat sig" först. Och det ska ju inte ersätta annan lek. Superviktigt att man fortfarande läser, klär ut sig och pysslar och allt vad det är.
Sen när man ser folk som släpar med sig skärmar ut, på en restaurang på kvällen har jag mer förståelse för det än på morgonen. Barnen måste ju fortfarande lära sig hur man ska bete sig, men att be dom sitta still i 2 h på bekostnad på andras trivsel kan också bli tokigt.
Men detta du beskriver när det inte är någon kontakt mellan föräldrar och barn är ju så tragiskt. Jag kan förstå att man kanske har lite lågt med energi och vill ha lite återhämtning men att helt sitta bakom en skärm kan inte vara sunt för relationen långsiktigt. Likadant när föräldrar väljer sin skärm istället för att leka med barnen. Som sagt vissa perioder i livet förstår jag absolut är överväldigande som förälder och att man då behöver en paus med att scrolla lite visst. Men när det blir ett systematiskt sätt så har jag svårt att se att det kan leda till en nära relation med sitt barn. Vi pratar ofta om olika saker barnen tittar på och det känns väldigt viktigt att man hänger med dels vad barnen pratar om men även indirekt deras kompisar. Finns olika rörelser där föräldrar gått in och ska förhindra (primärt) telefoner för sina barn tills dom är 14 och det är väl mest för att förhindra tillgång till sociala medier, och där finns det ju absolut en poäng. Men många föräldrar är nog väldigt dåliga på att ta ett aktivt intresse i vad deras barn tittar på och prata om det.
Så för att sammanfatta min wall of text :) så tror jag att så mycket hänger på hur föräldrarna väger upp och guidar barnen i denna nya tid där skärmar nog är här för att stanna. Man kan göra många bra saker på ett väldigt pedagogiskt sätt men dom är barn en sådan kort tid så det gäller att hugga tag i tiden man har tillsammans, även om det stundtals är lite mycket. Kramar Johanna
Halloj!
Har sett detta med när man varit ute och ätit på restaurang, och det ser för trist ut. Inga samtal med varandra utan alla sitter försjunkna i sina mobiler även när maten kommer in.
Vi har ju 6 barnbarn och de minsta av dem har inga egna mobiler ännu. Men visst händer det att de får låna sina föräldrars för att spela ett spel eller se något på dem när de har ätit klart fast vi vuxna inte gjort det när de var här sist. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Eller så hänger man inte med i den moderna utvecklingen längre.
Men jag vet att de läser saga för dem varje kväll och det gillar jag att de gör.
Kram Carin
Anonymous said…
Det är sorgligt, men skärmar har tagit över. Vuxna, barn alla sitter och glor på skärmar var de än befinner sig. Istället för att PRATA med varandra eller göra något annat vettigt. Älskade högläsning som barn och att åka till biblioteket eller till en bokaffär. Igår var jag inne på en sådan. Härligt att gå omkring och kolla in alla underbara böcker. Känna på dem. Se alla färglada och interessanta bokomslag. Läsa några sidor. Köpte med mig 4 (!) böcker 😉.
Tycker synd om alla som inte kan slita sig. De går miste om så många fina och f.a. själsliga upplevelser.
Kramar, Lisa
Linnéa said…
Nu är min dotter visserligen bara knappa året, men jag tycker det är så skönt med de nya riktlinjerna i Sverige att ha skärmfritt fram till 2år och sen begränsad användning. Något vi ska följa så gott vi kan.
Älskar också böcker. Sedan dottern föddes har jag lånat 108 böcker på biblioteket (mestadels åt henne även åt mig). Så här läses det för fullt. Föräldrarna tycker dock böckerna är roligare än vad hon gör.
Ett så bra initiativ av dig att uppmärksamma det här som vi alla får vara med om dagligen. Jag tycker att det är skrämmande och det handlar inte enbart om barnen, det handlar om förbilderna med, de vuxna. Folk har blivit beroende. Jag blir irriterad när man inte kan föra ett vanligt samtal med andra människor med utan att telefonen tar överhand. Ibland har jag tänkt att jag ska sätta mig ner längs en gata här för att se hur många som inte använder telefonen. De flesta går som zoombies. Någonstans har det gått fel och det värsta är att de små, tre-fyraåringarna också får en padda av något slag i sin hand tidigt för att inte störa...där sitter de och spelar , pusslar etc. Det såg vi redan på Pettas-tiden. Hela familjer med far o morföräldrar, deras barn med sina barn fick det de ville äta och dricka, satte sig sedan runt bordet och tog upp sina telefoner..utan att umgås med varandra. Små barns hjärnor är dessutom under utveckling, så att säga mjukvara som förändras utifrån vad de gör. Robotframtiden? Men jag vet att man har slagit på bromsarna här också nu, ingen mobil får finnas i klassrummen, inte på dagisarna, annat än i förvar någonstans. Bra så, det tycker jag om.
Ha en fin dag Annika!
KRAM
Annika said…
Yvonne: Ja så är det verkligen. Överallt. Inbillar mig också att det är som du säger, att det är mkt lugnare om man sätter en iPad framför dem ... Sorgligt. BRA regler för dina barnbarn. GILLAR!!
Fasiken Yvonne, gillar inte alls det där att böcker är på dekis. Inte bra, inte alls.
Usch vad ledsamt. Det är ju så fint att läsa en bok, skapa sig bilder i huvudet, uppleva genom orden.
Det är bra iaf att skolorna har böcker barnen ska läsa.
Skrivstil ja, de kan inte tyda den. Det gäller även många i Karolinas ålder.
Högläsning, bra att göra det!! Att läsa böcker, se på tryckta bilder. Så tror jag det måste vara för att väcka läslust.
Tror det är så viktigt att lära sig skriva med papper och penna, och inte på en iPad.
TACK för att du tycker att dagens inlägg är intressant :-*
Kramar!!
Annika said…
Anna: Jag med, jätteglad för det. Men Anna, så BRA att det är mobilförbud på din skola!! SÅÅÅ bra alltså, för samtliga. SÅ borde det vara på alla skolor. Smart som bara den, ungarna behöver ju inte ha mobiler under dagen, inte på rasterna heller. Då kan de leka med annat. Så fint att läsa hur det är på din skola. Förstår att laptops måste in vid en viss ålder dock, absolut. Det är ju genom den de sköter mkt av sitt skolarbete i högre klasser.
Jag vet Anna, du har så rätt i att det är nyanser i allt. Det där att inte döma så hårt när man ser ju det, föräldrar som är på mobilen medan barnen leker tex (för de är ju astråkigt att sitta i en parklek, hahahaha) .
MEN att se en kompakt tystnad och bara skärmar på en restaurang gör mot i mig. Inte ett ord utbyts. Alltså jag blir ledsen.
YES och amen, vi vuxna behöver minsann också ta oss en tankeställare. Ibland blir jag tokig ... så jag är glad att vi genomfört förbud i vår svennegrupp. Kramar!!!
Annika said…
Dr Jo: Jag vet, det är en debatt. OCH säkert är det så att vi som lämnat småbarnsåren bakom oss sedan lääääänge inte riktigt har koll. Det köper jag!
Alltså ja, som i ert fall ... jag förstår så väl att då kommer skärmar in som en välsignelse. Om kommunikationer funkar därigenom, som annars inte skulle funka, är det ju enbart fantastiskt.
Tack Jo, jag vill ju inte döma för hårt här och det är bra att du kommer in och ger nyanser av detta. För som du förstår så är jag helt med på hur ni har det. Absolut.
Sen ja, det där att ha koll på vad som ses av barnen på YT och Tiktok etc är alla gånger a och o. OCH jo, såklart finns det oceaner av matnyttiga appar och serier och annat därute.
Johanna, det låter som om ni har BRA balans på det hela i dina familj. OCH du resonerar klokt.
Det är just det jag ser ... hur en familj kommer in, bägge barnen har skärmar och sen sitter föräldrarna också och glor. Ofta nog, när jag noterat detta som mest, är det en förälder som är ute med sina barn. Men jag har sett bägge föräldrarna också där samtliga sitter med skärm. Jag vet ju inget om bakgrund, bara det jag ser som främling från ett bord längre bort.
Du har skrivit en så KLOK kommentar, Johanna. TACK för den!! Den fick mig att se nyanser också. Allt är verkligen inte svart eller vitt. Kramar till DIG!!!
Annika said…
Carin: Alla gånger ett universellt problem. Det finns överallt och det ÄR så trist att se. Inga samtal, ingenting. Beställ mat, sen är det paddan som gäller även under måltid. Nog kan jag förstå att en mobil måste fram ibland, såklart. Just när det blir lite oroligt kanske. Men det är den där kompakta tystnaden jag reagera emot, att ingen säger ngt till varandra övh.
Känner väl så också litegrann, jag hänger väl inte med riktigt i utvecklingen heller. TYCKER om att höra att högläsning ännu är aktuellt. SÅ fint. Kramar!
Annika said…
Lisa: Ja det känns verkligen sorgligt, det gör det. JAPP och det gäller ALLA åldrar. Inte minst folk i min ålder, vi är fasiken inte bättre än de yngre. Inte ALLS.
Jag med, älskade högläsning, bibliotek, bokhandlar ... allt som hade med böcker att göra. ÄLSKAR också bokhandlar, även om jag numera laddar ner alla böcker till min KIndle. Men jag älskar att gå omkring i en bokhandel. Ja jag undrar om det här med skärmar i offentliga rum kommer att slå bakut? Kanske blir det så. Kramar!!!
Annika said…
Linnea: Ja jag tror nog verkligen att det är klokt, att försöka följa sådana råd. Och att sedan sätta gränser. VAD mysigt, Linnea, älskar att ni har så mkt högläsning och böcker hemma hos er. i08 böcker, WOW!! LOVAR dig, det borgar för att din flicka kommer att älska att läsa när hon blir äldre :)
Annika said…
Karin: Tack Karin, ja det är ju verkligen ett universellt problem. Vi alla ser det på daglig basis. Just det, barnen ser ju vad föräldrarna gör och så blir det lätt för dem att göra likadant.
JAG med, jag blir tokig när man sitter och pratar med ngn och så åker plötsligt personens mobil upp ... så otrevligt. Det är väl en sak om ngt ska googlas lite snabbt. Men kom igen!!
Precis som du brukar jag kolla in hur många som sitter och glor i en mobil på tex tunnelbanan, på cafeer etc. Nästan alla sitter som som gamar och kollar ner ... I väntrum finns det knappt några veckotidningar längre, alla glor i sin mobil istället.
Du Karin, det säger en hel del om att ni såg det tydligt redan på Pettastiden. Inte klokt, Ja jag tycker det är såååå sorgligt att se ett sällskap ute där alla sitter och glor ner ...
SÅ bra att skolor förbjuder mobiler. SÅÅÅ bra. Du ska se att det kommer att bli ngn slags motreaktion, för det går ju inte att ha det som det är idag.
Och ja, jag tycker verkligen att fler ställen kan kräva det också. STOPPA undan mobilen. Kramar!!
Anonymous said…
Bra skrivet, Annika. Jag som är 60+ reagera stort också när jag ser hela familjer som sitter och tittar ner på olika skärmar. Hemskt att se. Undrar så, hur är det med din dotter i Los Angeles nu? Tänker på oroligheterna där.
Annika said…
Ano: TACK! ja jag vet ... känner ju som du. Tycker det är ledsamt. Karolina ... ja du ... nej men med henne personligen är det ingen fara alls. MEN nära Downtown LA bor hon, bara ett stenkast bort. Skriver en punkt om det imorgon!!
Anna i Portugal said…
Håller med dig om att det är trist! Jag hade en dialog om detta för inte så längesedan och då sa personen jag talade med att de använde telefonerna för att prata med varandra, trots att de satt vid samma bord. Så ingen hörde vad de sa. De lekte med att fantisera om de andra personerna omkring dem.. Så med andra ord vet vi inte hela sanningen, som vanligt, men det är ändå trist när folk sitter och kollar på en skärm i sociala sammanhang. Jag är jättetydlig med att jag inte gillar det, och det har gjort att jag har tappat "vänner". Och då får det vara så. De är inte rätt personer för mig. Bra ämne, kram!
Susjos said…
Ack ja, vart är vi på väg?! Jag älskar att köpa böcker till mina barnbarn och läsa högt för dem! Nej, nån skärmtid har de inte ännu, gudskelov, de är för små för det. Vet en kollega som har två pojkar i lägre skolåldern, där har de tagit bort en timmes skärmtid varje dag, för det blev så mycket skrik och bråk när timmen gått och de var tvungna att stänga av sina "paddor", nu får de istället "bara" en timmes skärmtid på lördagar, för att slippa allt bråk!
Ha det gott!
Kram
BP said…
Inte helt förvånande så håller jag helt med dig. Föräldrarna tycker nog att mobilen eller paddan är perfekta barnvakter när de själva följer sociala medier när de har hämta barnen från förskolan. Det ser jag varje dag.
Mitt favo café har en välutrustad barnhörna med både bilderböcker, kritor, leksaker med mera. Den utnyttjas flitigt medan föräldrar respektive mor-/farföräldrar sitter och är sociala med/på sina mobiler...
Annika said…
Anna: Visst är det tråkigt. Haha, ja sås kan det ju ses också!! Fniss. Ett nytt drag. Fast då borde de ju titta upp ibland och ge varandra menade blickar och titta ut över folket runt om dem. Rätt smart på ett sätt ändå, det kan vi använda vid tillfälle, hahaha!! Men visst, såklart finns det nyanser i detta, precis som Dr Jo skriver ovan. Jag är så glad att min vängrupp har förbjudit lurar när vi ses. SÅ skönt. Skulle vilja göra det med alla vid alla sammankomster. Som du säger, blir ngn vän sur över detta är de ju inte rätt personer för en. Sant. Tack, kul att du gillade ämnet. Kramar!
Annika said…
Sus: VET!! Tycker det är så deppigt. SÅÅÅ bra att böckerna inte är döda. Att du köper till barnbarnen och läser för dem, guld!!!
Smart att din kollega gjort så med skärmar. Klokt. Ha det bäst!
Kramar!!
Annika said…
BP: TACK! Jo jag kan verkligen tänka mig det. Inte det minsta förvånad att du ser detta på daglig basis. SÅ trist.
HA! Det du säger om barnhörnan ... ja det har jag ju sett på lekparker etc också. Sorglig syn. Visserligen är det astrist att sitta i en park (jag tyckte det var sååå tråkigt), men ändå ...
Jossu said…
Hög igenkänning! Jag kan också fundera på om det är så att jag inte hänger med. Men jag som växt upp med "bara" tv kan känna en slags inre stress om jag sitter för länge med mobilen. Och med tanke på att den ungdomar verkar må allt sämre, kan det vara så att ungdomarna också får en inre stress av allt mobilanvändande och det bidrar till det sämre mående, tillsammans med andra faktorer? Jag tycker att det är sorgligt att se ungdomar "umgås" genom att stirra ner i sina mobiler och ibland visa kompisen en video.
Högaktuellt ämne.
(Jag har två länkar i dagens Fredagslistan under rubriken Veckans barn om detta.)
Det är också intressant att se Smartare än hjärnan på SVT.
https://www.svtplay.se/smartare-an-hjarnan
Annika said…
Jossu: Förstår absolut. Absolut, jag med ... om jag suttit med mobilen en lång stund kan jag också få en inre oro. Fasiken, beroende här med --- och jag tycker att folk i min ålder är besatta av mobilerna. Du är ju typ 20 år yngre än jag, men ja ... visst är det störigt att vi känner så här.
Visst, håller med om ALLT du skriver. det är sorgligt och ledsamt. Just det, ibland visa kompisen en rolig reel. OCH sen stirra ner i mobilen igen. GAAAHHH!!!
Annika said…
Nilla: Verkligen. Ska kolla in, tack!!!