Life in the Suburb! fyller hela 19 år!




Hej kära vänner!


Vet ni, i söndags fyllde min blogg 19 år. Jamen hur konstigt är inte DET! I nitton år har jag plitat ner texter till denna blogg.
Och jaaaa, vilka roliga nitton år det har varit, och ÄR!


Nej, jag har inga planer på att lägga av med bloggandet.
Det är fortfarande så pass roligt att skriva Life in the Suburb! Så länge jag gläds över skrivandet kommer jag att fortsätta att driva den.
OCH framförallt, så länge jag har läsare. Det är faktiskt ändå det viktigaste av ALLT.


Att ni kommenterar mina texter är a och o för mig. 
Jag brukar säga att ni är bloggens blod och vitaminer. Jag är hjärtat som driver den, men utan er aktiva läsare skulle jag inte blogga.
Det är otroligt roligt och givande att få ta del av era tankar runt de blogginlägg jag skriver.
TACK kära ni för dem! Utan er, ingen blogg--easy as that!



Foto: Pixabay.



Genom min blogg, och andras bloggar, har jag lärt känna så väldigt många trevliga människor.
Jag har varit på flera bloggträffar, både här i US och i Sverige och i Österbotten. 
Min blogg har lett mig till Sveriges Radio och skrivuppdrag i andra medier. Jag är så glad att jag började skriva den där majdagen 2006. 


Peter gav mig en jättefin Sony Vaio laptop när jag fyllde 40 år. Den var så snabb, så bra, så snygg och den laddade ner alla mina foton perfekt. Därtill hade jag hade precis upptäckt bloggvärlden själv.
Jag tänkte, jag kör jag med … Och körde jag gjorde!


Sen kom det läsare intrillandes en efter en. Det var inte bara min familj och mina vänner som läste vad jag skrev. Flera okända började titta in och skriva kommentarer. SÅ kul!
Jag upptäckte många fina bloggar, fick bloggvänner och tyckte det var så kul.


När jag började skriva var Karolina nio år gammal.
Hon var figurerat mycket här genom åren. NU ska hon snart fylla 29 år! Hur knäppt är inte det!
Kära läsare, ni fick följa henne från fjärde klass och sen hela vägen till det att hon tog sin examen från Elon University.
Jag har skrivit åtskilliga inlägg om skolsystemet under de åren Karolina gick på Fairfax County Public Schools. De inläggen brukade vara poppis.


Folk har kommit och gått under dessa 19 år.
I början var det massor med andra svenskar som bloggade från USA. Jag hade stora favoriter som Anne i Oregon, Charmiga Charlie i Connecticut, Eastcoast mom, Desiree i Alabama och Saltis i NYC och San Diego. Och en hel drös andra svenska tjejer som regelbundet bloggade om livet i USA.
Numera är det bara jag som fortsatt ur min gamla bloggrupp. Vi hade ett par bloggträffar också, så kul!! Numera återfinns dessa tjejer enbart på Instagram. Men insta kan aldrig klå en blogg, dock roligt att ha tjejerna där. Många av er läsare minns säkert också dessa tjejer med saknad.


Under tiden jag bloggar dyker nya följare upp, och på det sättet upptäcker jag nya bloggar då och då. Så kul.
Sedan alla ni som troget kommenterar här, det är ju helt fantastiskt. Så så roligt för mig. Just nu modererar jag mina kommentarer (på grund av att jag en tid fick så mycket spam). Planen är att sluta med modereringen inom en viss framtid. För jag tycker det är mycket roligare att alla får se sin kommentar direkt istället för att jag först måste godkänna. Men nu kör jag moderering under ännu en tid. Jag kollar ofta “bakom scenen”. Jag lägger ut kommentarerna så fort jag ser att en ny trillat in.



 
Foto: Pixabay



I början bloggade jag varje dag i veckan.
Men sedan flera år tillbaka passar det mig bättre med fyra dagar.
Under resor blir det inget bloggande alls. Jag tycker det är ganska skönt att vila ifrån bloglandia då. Detsamma gäller om jag har långväga besök som bor här. Det blir inget bloggande då heller.
Och det fina med ett blogguppehåll är att jag får ännu mer inspiration att börja skriva då det är dags igen. 
Vänner, det tar tid att skriva blogginlägg, tänka ut ämnen som (förhoppningsvis) är intressanta, skriva texten och sedan redigera och redigera igen. Det är inget som görs i en hast, tro mig. Detsamma gäller foton, de är så viktiga i en blogg. Tack vare min blogg har mitt fotoöga utvecklats likaså.



Nästa år fyller bloggen 20!! JUBILEUM!!!
Jag vill att min blogg ska vara en lugn, trygg, skön och trevlig plats i blogosfären. Ett vardagsrum för snack och trevnad.
Det ska vara lite som en mysig tidning där högt och lågt behandlas med input från er, kära läsare.


Jag har turen att ha fina kommentatorer som regelbundet kommer med tankar och feedback- TACK till er alla, ni är GULD!!
Men jag har även många som läser i det tysta, och det går ju givetvis SÅÅ bra det med.
Jag skulle bli så glad över en liten hälsing från er tysta läsare idag, så skriv en rad om du vill (men bara om du känner för det).


Sedan skulle det vara kul att veta,
Hur hittade du min blogg?
Hur länge har du läst den?
Har du något önskeämne du vill att jag ska skriva om?
Vad vill du se mer av i min blogg?


TACK från djupet av mitt hjärta för att du läser mina texter. 
Nu tar vi nästa bloggår här hos Life in the Suburb!



 



Jag önskar alla och envar en finfin helg!
 


OCH så hejar vi på KAJ så det skriker om det!!!

Comments

Yvonne said…
Grattis till din välskrivna blogg, 19 år helt fantastiskt. Mycket har hänt på 19 år och jag antar du har alla inlägg sparade så du kan gå tillbaka och titta, som ett slags dagbok.

Förstår verkligen att det absolut inte är ett "5 minuters" jobb att skriva ett inlägg, utan att det tar rejält med tid och då är väl 4 dagar helt perfekt. Som läsare inser man snabbt hur välskriven och med vackra bilder din blogg är och med intressanta inlägg varje gång. Har faktiskt ingen aning om hur jag hittade in till dig, men på den tiden var det många bloggar igång så kanske det var genom någon av dem. Nu är det inte många kvar av alla jag följde, tråkigt men men....

Hur många år jag följt dig har jag ingen aning om heller, men betydligt merän 5 år. Allt man tänker tillbaka på är ju före eller efter Covid, ha, ha.

Kan inte komma på några önskemål på rak arm då jag alltid tycker du har intressanta inlägg. Vardagslivet i din del av världen är ju alltid kul att få läsa om och kanske om det blivit annorlunda på något sätt sen den där Stollen tog över posten som president.

Stort grattis till dina 19 år och hoppas du fortsätter många år till.
Kramar i stora lass
Gomorron Annika!!
Woohoo, grattis!! Jag har också bloggat i såå många år men jag har varit lite mer rastlös och bytt bloggportaler osv, hade även en resblogg ett tag när vi reste mycket, men dom har jag inte tillgång till längre då jag har glömt lösenord osv, lite synd :D
Jag är så jätteglad förstås att vi har funnit varandra i bloglandia och fast vi bor så långt ifrån varandra och aldrig har träffats IRL (dock digitalt :) så känns det som att vi känner varandra :)
Du har en jättefin och välgjord blogg med varierat innehåll och fantastiska foton, och visst är kommentarer jätteviktigt verkligen, många ggr är ju kommentarsfältet definitivt ett komplement till inlägget och man får dela andras tankar och funderingar dessutom. Tråkigt att du behöver moderera men hoppas att du slipper snart :)
Stor kram och grattis igen till din 19-åring!!
Ha en fantastisk fredag!!
Dr Jo said…
Hipp hipp hurra på din bloggs födelsedag! Vilken grej ändå 19 år, superkul! Jag hittade din blogg genom att söka på bloggar som beskrev hur det var att bo i USA. Gärna då med svensk koppling. Jag har nog aktivt varit inne här i 5 år, oj va tiden går. Men sedan har jag ju läst alla inlägg som en bok. En väldigt intressant sådan. Tycker ju speciellt om dom inlägg som skildrar hur det är att bo i USA. Tycker det innehåll du har nu är toppen, lite mat, lite tips på serier, och många många fina foton. Tycker du fångar känslan av en "mysig tidning" absolut och det är en av mina favoritpauser från jobbet att gå in och läsa lite. Så tusen tack för att du orkar dela med dig! Kramar Johanna
Anonymous said…
Ramlade in här precis från Sara i Barcelonas (t ex) blogg. Jag är nyfiken på ditt vardagsliv i USA (har aldrig haft någon önskan om att flytta dit). Själv bor jag i Rom i Italien sen 93 (hade ingen dröm om Italien heller). Har själv bloggat sen 2009 och kan väl skriva under på allt det du skriver. Fått en del vänner. Tappat en del till Instagram. Gillar bäst bloggvärlden dock! Ser fram emot att läsa dina inlägg. Kram Marika
Halloj!
Jag ångrar inte en minut heller att jag började att blogga och det gjorde jag 2008.
Vet att min dotter sa att jag skulle börja med Insta när det kom men nej det gjorde jag inte. Instagram blev jag med när vi flyttade till Spanien 2017.
Jag vet inte riktigt hur jag hittade till dig men jag tror det är från Anna "Chanal" faktiskt och det är ju ett par år sedan.
Jag har faktiskt inga önskningar om något särskilt jag vill att du ska blogga om. Jag är supernöjd med din blogg dom den är.
Ha en fin och skön helg du med.
Kram Carin
Monnah said…
Kära Annika! Tycker fortfarande att det är jätteroligt att jag kände igen dig när vi träffades på bloggbrudarnas första videomöte, men inte fattade varför. Tänk att vi faktiskt följde varandra på Instagram under mina USA-år! Eller sedan också, men de senaste sex åren har jag ju bara lagt upp något enstaka inlägg. Jag gillar också bloggen mycket bättre än Instagram, tror det är ett medium som passar andra bättre än mig. När scrolltummen aldrig lugnade ner sig fick det vara nog.
Tänk att vi har bloggat nästan lika länge! Mitt första blogginlägg skrev jag 25 mars 2006. Jag vill verkligen göra något kul nästa år då det är dags för 20 år! Eftersom jag mest bloggade om scrapbooking i början har nog nästan alla följare försvunnit på vägen. Jag är Facebook-vän med några gamla läsare och på Instagram finns ju flera också. (Mitt konto är inte stängt, jag använder det bara inte till annat än DM.)
Jag förstår att du älskar kommentarer! Det gör jag också. Tror dock att min ingång i bloggen är "dagbok" och jag gillar att se tillbaka på vad vi sysslat med och hur jag tänkt genom åren.
Gällande vad som önskas kan jag bara säga att jag älskar att läsa dina inlägg och njuta av dina vackra fotografier från platser som påminner mitt nostalgiska hjärta om en annan tid i livet.
Ta hand om dig och har en fin helg! Kram, Monica.
Anna i Portugal said…
Hipp hipp hurra! Varmaste grattis! Visst är det underbart med Blogglandia. Jag har bloggat sedan augusti 2007. Visst är läsare och kommentarer viktiga, sedan jag slutade med SoMe så har det blivit ännu viktigare. Tror jag hittade din blogg via Karin på Madeira och det var ju ganska nyligen, kanske jag läst din blogg i två år. Nej inget önskeämne, älskar variationen och att du skriver så genuint och har välarbetade inlägg. Jag vill se mer bilder med Canon :D, förresten, det hade varit roligt med ett inlägg där du beskriver hur du tänker när du fotar. Jag tackar dig för alla dina inlägg! Många kramar
Annika said…
Yvonne: OCH tusen tack säger jag. OCH tack för att du är så flitig vid ditt tangentbord med kommentarer till mig, TACK Yvonne!!!
Jomen det är bra att kunna gå tillbaka och titta i bloggen, det har jag gjort då och då. Har ju dagböcker också, och letar nog mer i dem ändå. Men visst har alla dessa år på bloggen gjort att jag går tillbaka och söker ibland.
TACK Yvonne, nej det bloggas inte på fem minuter, absolut inte. Det är så roligt att höra att du tycker att min blogg är välskriven.
Du har varit en trogen läsare länge. TACK!!!! OCH ja, många av de som en gång bloggade har lagt av. Jag är glad över de tjejer som än driver sina bloggar. Du har följt mig längre än Covid, det vet jag :-)
HAHA, jomenja! Det här landet är ... ja ... vad ska jag säga ... på dekis ... MÅ saker och ting ändra sig, må ngt ske. Men ett ska du veta, motståndsrörelsen är STOR. Och det är tyvärr ngt jag tycker svenska medier är dåliga på att framföra.

TACK för jättefina ord. Uppskattar så.
Varma kramar och TREVLIG helg till dig!!
Annika said…
Sara: TACK Sara!! OCh så har jag ju lärt KÄNNA DIG!! WOHOOO!!! Love it! Jag har envist hållit fast vid blogger, haha. Ja du hade ju en lite knepig portal förr, minns jag. Nu funkar det bra. Vad synd att du inte längre kommer in bakom dina gamla bloggar. Lösenord, vilket kämp det kan vara med såna.
Jag är så glad över att vi lärt känna varann. OCH detsamma, Din blogg är ju så välskriven och fin! DET är viktigt. VISST är kommentarsfältet ett komplett till bloggen, ett konversationsfält som gör det mkt mer levande. Uppskattar det till max hos ALLA. Kommer sluta med moderering i sinom tid, absolut. VILL inte, men orkar inte med spam heller. Men snart så! TACK kära Sara och trevlig helg!! Kramar!!
Annika said…
Dr Jo: TACK JO!! så kul att ha DIG här. OCh kul också att veta hur du hittade min blogg. Ja du har varit här länge och det är jag SÅ glad över!! Har du det??? Läst mina inlägg som en bok, men tack Johanna, vad roligt att höra!!! AWW, blir sp innerligt glad av dina ord. TACK!! Kram och trevlig helg till DIG!
Annika said…
Marika: Och jag känner igen ditt namn från Saras blogg! Och från i onsdags. TACK Marika för att du börjat läsa. Vi har bott utomlands lika länge, du och jag. Vi flyttade samma år. Marika, vilken är din bloggadress? Vill läsa! Bloggvärlden, bäst av samtliga sociala medier. LÄTT!!! Ska se om jag hittar till dig. Kramar i massor och trevlig helg!!!
Annika said…
Carin: DET är så rolgit ochj så givande med detta bloggande. OCH sen då att få så många bloggvänner. Underbart!! Insta är ett komplement och är kul. MEN det kan aldrig mäta sig med en blogg. No way! Inte ens i närheten. Jomen det stämmer nog, Carin, att du kom via Channal. Det tror jag. SÅ kul att du och jag nu är bloggvänner också!! TACK snälla Carin för fina ord. Nu önskar jag dig en jättefin helg och skickar många kramar!!!
Annika said…
Monnah: DET är smått fantastiskt, tycker jag. Och jag satt hela tiden och tänkte att, jag känner nog igen Monnah! Vet att våra vägar korsats förr. OCH så hade de det! WOW ändå!!
Jamen ja, bloggar är det bästa av ALLA sociala medier! Det är det mest givande och absolut det som gör mig gladast. Det här att kunna läsa långa texter, funderingar, bilder. Allt!! SÅ glad att vi fann varandra genom Bloggbrudarna igen!
Kommentarer är a och o, det tycker jag. Just att ha en konversation. Men jag har ju dagboken jag skriver för mig själv också. MEN jag förstår att sååå många av er bloggar just i form av dagbok, då blir det säkert att man tänker lite annorlunda på det också. AWWW tack bästa Monnah!! Så fina ord. Skickar massor med kramar till dig i det väna Blekinge idag!!! OCH trevligt helg med alla syskonbarn!
Annika said…
Anna: Anna, Anna min fina bloggvän och techie!! SÅ glad att du trillade in här, så glad att vi lärde känna varandra. GULD!! CANON! YESS! Du vet att det var den jag fotade med i tisdagens inlägg. HAHA. Hon är lite trött bara, men hon funkar nog som hon ska ändå. Skulle behöva lära mig att fota mer manuellt, använder AV hela tiden, eller TV. Men skulle behöva lära mig M mer, oh well. AWW tack, tar åt mig av ditt förslag. Jättekul. Ska absolut göra ett sånt inlägg. YAY!!! Kramar, och tack för att du en gång trillade in så att jag hittade din fina blogg. Och ja, tror att det var via Karin också. KRAM igen!!
Anonymous said…
Grattis ! Din blogg är precis som du beskriver att du vill att den ska vara! En härlig blandning. Den är berikande på många sätt!
/Hälsningar Vendela
Annika said…
Vendela. TACK för dina fina ord. BLIR så glad. TACK för att du läser och kommenterar. Ha en jättefin helg!!!
Annika said…
Grattis på 19-årsdagen! Jag vet inte riktigt hur länge jag följt dig men kanske ändå sen borta på tidiga 2000-talet? Jag följde ju Saltis blogg också på den tiden hon fortfarande bodde i NY och bloggade. Beundrar din regelbundethet i bloggandet - oavsett om det är varje dag eller fyra dagar i veckan men det är tillfredsställande att veta att det alltid kommer ett inlägg på den och den dagen. Önskar att jag kunde skriva på det viset men det är delvis för mycket som drar i mitt liv åt olika håll och inspirationen dyker bara upp ibland. Min egen blogg startade jag ju ursprungligen ca 2009 för min svenskakurs i Colorado (ett gäng svenskamerikaner som jag undervisade då). Numer är den nåt helt annat. Jag har inga önskeämnen men mat-teman, nostalgiteman och funderingar runt nutiden är väl favoriter som jag är mer benägen att kommentera på och fundera omkring. Fortsätt som du gör så länge du orkar!
Ett bamsestort GRATTIS Annika!

Min blogg fyller 18 år i år..och jag har följt dig länge och väl och har alltid trivts med den saken. Hur är det i Reston idag då ? Så har tankarna gått, även idag även om jag kommer in sent.
Jag saknar också Lotta i Connecticut, Sisu-Tanja, Saltis ...det var roligt att följa varandra.
Jag tror att jag hittade dig i och med ett tema..minns inte vilket. Det var många teman ett tag, vi var aktiva som bara den. Olgakatt var också med, Musikanta, Marianne i Egypten, Bloggblad etc...alla minns man och känner att är vänner än i denna dag.

Jag har tänkt som du, att jag ska lugna ner mig och inte skriva varje dag. Men tillsvidare har jag så mycket att skriva om och visa foton av så jag är med alla dagar ett tag till.
Jag är glad att du fortsätter; att blogga är roligt och har man mycket skriv i sig så ska skrivet ut..
Nästa år blir det jubileum för din del...Härligt.
Ha en fin helg overthere!
Grattiskramar!
Channal said…
Kära Annika! Stort grattis till 19 fantastiska bloggår! Det är verkligen imponerande att du har hållit igång så länge, och med så mycket glädje och energi i varje inlägg. Det märks verkligen att du älskar att skriva och det smittar av sig! Jag har följt dig under många, många år och det är en sann glädje att få följa din vardag, dina tankar och reflektioner genom Life in the Suburb. Din blogg är en plats som känns både personlig och genuin, Jag känner mig hemma här! Minns många av de gamla bloggarna du nämner. Tur vi är kvar. I år har jag bloggat i 17 år. Inte klokt!! Men visst är det kul!

Tack för att du fortsätter att dela med dig och för att du värdesätter oss läsare så högt. Det är ömsesidigt, ska du veta! Ser fram emot många fler år tillsammans här inne med dig!

KRAMAR och Trevlig helg! Anna
BP said…
Stort, stort GRATTIS till din fina 19-åring. H*n är verkligen älskvärd och bjuder på så mycket glädje både i form av text och alla härliga bilder som är så proffsigt fotade. Fortsätt säger jag bara!

Tro det var hos Karin som jag hittade din blogg.
Reagerade på dina fantastiska bilder och samtidigt på att Ruth och du ju borde vara grannar i Reston.

Skulle gissa att jag har hängt hos dig i minst fem år.

Har du något önskeämne du vill att jag ska skriva om?
Jo, som du själv föreslog kan du skriva om matpriser i Restonland. Det skulle vara kul att jämföra. Kaffepriset är ju samma hos dig som hos mig.

Jag är så nöjd med det din 19-åring bjuder på:-)

Önskar dig en riktigt skön helg med KAJ såklart.
Anonymous said…
Grattis grattis grattis! Älskar din blogg! En härlig blandning. Den förgyller verkligen min vardag. Blir alltid så glad av att kika in hos dig. Tror jag har varit med i 19 år. Helt otroligt. Följde även Saltis, Eastcoast mom, Charmiga Charlie, Kalaslotta och Sisu-Taina. Saknar deras bloggar. Har ju ingen Insta.
Hoppas du bloggar i 19 år till ;-).
Ha en jättefin helg.
Kramar, Lisa
Cilla said…
Hej Annika! Din blogg är fantastisk. Du skriver så levande och bra. Dina foton är 😍. Fortsätt precis så här i minst 19 år till.
Jossu said…
Stort grattis till bloggen! Jag tror nyckeln till att blogga så länge är att tänka som du gör, att tillåta dig att ha uppehåll och att känna ett måste att blogga varje dag. Annars blir ju det egentligen så roliga bloggandet mer till ett måste och glädjen dör ut.
Jag ser fram emot att fortsätta att följa dig, dina tankar och ditt liv. Och att nästa år fira bloggens 20-års dag.
Grattis till 19 år! (Jag har skrivit ungefär lika länge) Heja oss!
Apropå önskeinlägg, så vet jag att du har skrivit tidigare någon gång om tvåspråkighet när Carolina var liten. Hur hon lärde sig så bra.
Elisabeth said…
Grattis till bloggen! Nästa år får den minsann handla på Systemet, inte illa av en blogg. ;-)

Skämt å sido: Jag uppskattar din blogg väldigt, väldigt mycket. Den är den perfekta blandningen av allvarliga och mindre allvarliga inlägg, kryddade med vackra foton. Förstår helt klart att det tar tid att skriva och redigera dina blogginlägg, för de har verkligen hög kvalitet, även språkligt. Dessutom uppskattar jag att du tar dig tid att svara på kommentarer - det är det inte alla som gör.

Jag minns inte riktigt hur jag hittade din blogg, men troligen genom någon av de samlingssidor för bloggar om fanns på den tiden, och där bloggarna var indelade i olika kategorier. Eftersom jag hade bott ett tag i Österrike ville jag läsa bloggar från utlandssvenskar, och då hamnade jag på din. Det måste varit någon gång under 2007, vilket för övrigt gör att du då var yngre än jag är nu. Hur märkligt är inte det?!

Förslag på ämnen:
- Dina drömresmål (ännu ej besökta) i USA, samt varför du vill resa till just dessa
- Vad som gör dig amerikansk, och vad som gör dig svensk
- Vad du skulle sakna mest - bortsett från vänner och släktingar - från Reston/USA om du flyttade till Sverige (tillsammans med Peter, tänker jag mig)
- I en parallell verklighet, där du inte träffat Peter under ditt au pair-år; vad hade du gjort då? Fantisera fritt! ;-D
- Slutligen: Gör en intervju med Peter om hans speciella uppväxt, och om hur den har påverkat honom under livet. (Kan förstås bli för privat och inte kännas rätt, men det vore intressant att läsa om.)
Annika said…
Annika: Tack snälla Annika!! Ja jag tror det, du kom in via Saltis. OCH jag bara måste lära mig att DU ju faktiskt bloggar än då och då. Det tycker jag är härligt!! Gillar din blogg!
TACK för att du gillar det sätt jag bloggar på. Det funkar bra för mig att ha den här strukturen. Mer än så här vill jag inte blogga i dagsläget.
Annika, fattar TOTALT---Herregud du har ju ett heltidsjobb som universitetsprofessor! Jag förstår till 100 om du inte kan sitta och skriva på regelbunden basis. För ja, det tar ju tid. Tack för din kommentar och stor KRAM!!!!
Annika said…
Karin: Jamen detsamma!! Karin, i har verkligen följt varandra länge. Jag känner precis som du, vad har hänt hos Karin idag? Måste kolla. DET är ju smått fantastiskt. Tänk att vi ha hållit på så länge.
Visst kände vi varandra redan då Fredagstemat drog igång?? Hyfsat säker på det, kan gå tillbaka och kolla de första inläggen där, men tror det. Du har rätt, det var så många listor och teman på den tiden. Marianne i Egypten ja, och alla de andra ... Tur att vi finns kvar i bloggarnas skara än. Du har rätt, det känns som om alla gamla bloggisar är ens vänner än idag. Marianne Bokblad och jag har dessutom träffats, så kul!!

Så här tror jag, bara en själv kan känna vad som är lagom för en. Så länge det känns kul att skriva varje dag, så gör det!!! Det blir det bäst! Jättekul ju!!

Kramar och tack för din kommentar!!!
Annika said…
Channal: TACK Anna!!!
Så roligt att du tycker det, blir ju så glad!! Tack Anna, ja det är ju så roligt att skriva här, men det är tack vare dig och alla andra. Inspiration ger inspiration.
ÅÅÅ vad dina ord värmer, Anna.
Så glad att vi har känt varandra så länge som vi gjort. DET är underbart. Vi har verkligen sett mkt hända i våra liv de här åren.
Kramar i massor till DIG och tack för din urfina kommentar.
Annika said…
BP: TACK snälla BP!!! Blir så glad över att läsa vad du skriver.
Så himla roligt att du gillar både ord och bild här.
Yes, jag är hyfsat säker på att det var hos Karin du kom in, så roligt!!
Ruth ja, hon bodde inte långt härifrån. Hon bodde i Herndon som verkligen är grannförort till Reston. Har en kompis som bor bara ett stenkast från Ruths gamla hem. Vila i frid, Ruth!
Just det, kom du in före eller efter pandemin? Det borde jag kolla upp i mitt kommentarsfält för fem år sen. Åren går ju så himla fort. SÅ glad att du är här, BP, och så glad att jag därigenom fann din blogg.
Absolut, ett sånt inlägg kommer, om matpriser. Lovar! För allt sånt är intressant, jag vet ju det.
TACK återigen för dina fina ord! Nej, det gick inte hela vägen för KAJ, så trist.
Annika said…
Lisa: TACK snälla Lisa!! Så glad jag blir!! Så glad att du gillar blandningen och så roligt att jag är en del av din vardag. TACK!! Saknar också alla gamla US-bloggare.
Lisa, grattis till vinsten i ESC!!! Stora kramar från mig!!!
Annika said…
Cilla. Välkommen hit och TACK!!! Blir så glad ... OK, 19 år till, haha.
Annika said…
Jossu: TACK snälla Jossu!!! Yes, jag tror du har rätt. I mitt fall är det så. Jag blir en bättre bloggare om jag tar uppehåll. Då samlar jag inspiration också. TACK för att du fortsätter följa, och jag är så glad att jag har hittat DIG!!
Annika said…
Nilla: TACK Nilla!! Ja det har jag skrivit om ett par gånger, om hur man får ett barn tvåspråkigt. Så roligt att du gillade det. Hon lärde sig sååå bra. Men det var mkt tack vare alla språkbad på plats också, både i Sthlm och i svenskfinland. Så kul att vi håller våra bloggar levande! Tur att det finns ett gäng i vår ålder som skriver så flitigt (fast du är nog yngre än jag, ändå räknar jag den som är 10-12 år yngre som "min ålder", haha)-
Annika said…
Elisabeth: Tusen tack!!! DU är verkligen en gammal trogen läsare. Och du kommentarer så klokt och flitigt, tack för det! Nästa år får min blogg handla på systemet i Sverige :-D, men den får vänta till 21 för att få köpa alkohol här, haha.

TACK Elisabeth, jag är så glad att du gillar blandning här. Jo det tar tid att skriva och redigera. Inget snack om den saken. Så fint att du noterat det.
OCH ja, absolut det här med att svara på kommentarer är så viktigt för mig med, utan svar känns det platt.
Jag vill att det ska vara levande i kommentarsfältet.

Säkert var det då du kom in, Elisabeth. Alltså runt 2007. Gud såååå länge du varit här!! SÅ roligt!! Men visst "försvann" du några år? Alltså kanske då du själv slutade med din blogg? Sen kom du tillbaka igen och jag blev så glad. Jag hade letat lite efter dig i sociala medier under de år du inte var här. SÅ jag är sååå glad att du kom tillbaka. Du kanske minns bättre än jag hur långt det uppehållet var? vet iaf att jag saknade dig och din blogg.

TACK och TACK för alla förslag. SÅÅÅ roligt!! Jag ska ta tillvara vartenda ett. Så himla kul att du verkligen kom med ideer!

Tusen tack för din superfina kommentar, och dina tankar. PS, JAG uppskattar att DU går tillbaka och läser svaren jag skriver. DET märks så tydligt att du gör det eftersom du så ofta ställer följdfrågor. Love it!!! Ha en fin och bra vecka!!!
Anonymous said…
Emilia från Umeå här. Läst din blogg i säkert 15+ år nu. Hamnade här under en period där jag var otroligt sugen att flytta utomlands så jag slukade allt jag hittade där svenskar i utlandet bloggande om hur det var att bo utomlands. Sen har jag blivit kvar eftersom du fortfarande skriver om saker som jag finner intressant trots att jag stannat kvar i Sverige.
Annika said…
Emilia: SÅÅÅ kul att du läst hos mig så länge. DET värmer mitt hjärta, tack och tack för DET!! Kul att höra hur du fastnade här och såååå roligt att du blivit kvar!!
Anonymous said…
Många grattis till 19-åringen, som jag har haft glädjen att följa nästan lika länge! Numera bloggar jag ju själv inte längre, och är inte inne på din blogg varje vecka (i land inte ens varje månad) men då jag kommer mig för att kika in här så kollar jag nog igenom alla de inlägg du skrivit sedan jag senast var här och läste! Kul att du orkar skriva, jag önskar dig en fin fortsättning på sommaren och välkommen hit till de österbottniska trakterna igen i sommar!
hälsningar från den numera tysta StrandMamman