*Rubriken idag från Wilmer X låt med samma namn.
Jag har bott i USA sedan 1993.
Första gången jag satte min fot i landet var i mars 1990.
Alltså för 35 år sedan. Det var då kom jag hit som au-pair för att stanna i ett år. Ja ni vet vad som hände, världens bästa Peter kom in i mitt liv.
Världens bästa Peter kvarstår. I år firar vi 32 år som gifta.
Hemma i Stockholm, och i Närpes i Österbotten, fanns en radda familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater och bekanta kvar.
Hur hålla kontakt för en hemmakatt som jag?
För jo, jag är en hemmakatt. Men en hemmakatt som begav sig ut på äventyr.
Kontakten med alla därhemma hölls nästan enbart via brev. Handskrivna.
Och de breven var långa.
Jag hade världens sötaste lilla låda som var full med brevpapper, frimärken, stickers, brevkort och vykort.
Ja, den lådan var väl lite av vad sociala medier är idag för mig.
Brevväxlingen gick i strid ström över Altanten det året, och fortsatte så i flera år till.
Det var så roligt att öppna brevlådan. Nästan dagligen låg det ett brev hemifrån och väntade.
Ibland var det ren jackpot, det kunde ligga fem brev och vänta.
Jag skrev svar så fort jag kunde.
Ah, så kul det var.
Foto från Pixabay.
På den tiden kostade det så fruktansvärt mycket att ringa utomlands. Både härifrån till Europa, och till US från Europa.
Det gick inte att prata länge. OCH jag ville ju alltid prata länge. Men nej, det var bara att begränsa det hela.
Ibland gick jag upp mitt i natten för att ringa någon hemma. Det var billigare taxor nattetid.
Musik och annat, ibland var det någon gullig kompis hemifrån som skickade ett blandband, eller spelade in från Radio Stockholm. GULD!
Annars var det amerikanska radiokanaler som gällde. Det fanns inte ens på kartan att kunna lyssna på Radio Stockholm back in the day.
Att fotografera. Kom till USA med en nyinköpt Canon kompaktkamera.
Så villig och ivrig att fota allt!
Men hey, på den tiden köptes film med 24 alternativt 36 exponeringar. Det minns ni också, iallafall ni som är någotlunda till åren komna. Att ha en 36-exponeringars rulle var LYLLIGT!!
Men det gällde att vara sparsam med hur många foton man knäppte. Framkallningen gick på en timme på People's Drug (numera CVS) och jag minns att det var billigare att famkalla bilder här än vad det var i Sverige. Här behövde jag inte ens be om dubbla kopior, det var standard.
Det roliga var att klistra in dessa foton i album och att sedan skriva bildtexter. Jag säger ju det, tänk om sociala medier funnes då, vad jag hade varit flitig på dem.
Bild från Pixabay. Gamla trogna filmrullar från Kodak :-)
Rena rama lyxen var när någon skickade tidningar. Alltså det var väl i det närmaste en högtidsdag då jag hittade tidningar i brevlådan. AHHH!!
Jag kunde läsa om de där tidningarna åtskilliga gånger, fylla korsorden och allt sånt.
Vi skaffade oss vår första hemdator 1998.
Jag minns än idag hur uppkopplingstonen lät när jag skulle ut på The World Wide Web. Under tiden man var uppkopplad mot internet kunde ingen komma fram på telefonlinjen.
Då och där tog emailen över så smått. Jag började emaila med många jag dittills brevväxlat med.
De som ännu fick handskrivna brev var min mormor, och mina föräldrar (som skaffade dator ganska sent) samt några till.
Men de flesta fick emails. DET var ju fantastiskt då det kom. Vilken revolution! Skicka, och brevet kom fram på momangen.
Sedan kom bredbandet. Bort med den gamla “dial up”.
Det gick nu att lyssna digitalt på radio också från andra länder.
Så jag brukade ibland lyssna på Sveriges Radio via en gammal laptop jag hade då.
OCH nu då …
NU kan jag hur lätt som helst, och gratis, prata med vem jag vill HUR länge jag vill via FaceTime, WhatsApp eller Facebook.
HUR fantastiskt är inte det!
Ja, det är ju ändå smått otroligt. Vilken fantastiskt grej ändå. Merparten av dessa samtal håller hög kvalitet.
Ingen behöver längre tänka på kostnad och hur länge vi pratar. SÅ skönt!!!
Peter och jag har gjort oss av med vår fasta telefon i det här huset. Vi, liksom flertalet av våra vänner.
Emails gäller än idag när det ska skickas brev till nära och kära.
Våra smart phones har allt och lite till.
Våra datorer har så många finesser och jag känner bara till en bråkdel.
Men på våra smarta mobiler finns appar med de radiokanaler vi fick skickade till oss per kassett förr. Nu kan vi lyssna på allt vi vill i realtid, eller så kan vi ta det i poddform efteråt.
Alltså, det finns ju appar för allt.
Sociala medier sedan, de har också gjort världen mindre.
Så lätt att hålla kontakt med folk via Instagram och dylika appar.
Bloggar ska vi inte tala om, det bästa sociala medieformatet av dem alla.
OM sociala medier funnes för 35 år sen hade jag verkligen nyttjat dem, kan jag säga.
Bild från Pixabay
Att fotografera idag.
ACK ja, idag bränner jag 36 bilder på en enda promenad. Eller, jag knäpper många fler, för det mesta--rest assured.
Jag har över 100.000 bilder i min telefon och dator (NÅÅÅJAA, de ligger ju i molnet förstås, men redo att trilla ner till mig på en bråkdels sekund).
Om vi en gång vetat att vi skulle kunna knäppa otaliga bilder en dag hade vi nog inte trott på det. OCH därtill bilder vi aldrig behöver lämna in för framkallning! De bara finns där. Direkt. VILL vi ha papperskopior av våra digitala bilder kan vi lösa det problemet lätt också.
Jag skulle behöva rensa i bildbanken, ta bort dubletter och annat. Men eftersom allt försvinner upp i molnet så låter jag det mesta vara kvar. Tar bara bort rikigt misslyckade foton.
Screenshot av min lur igår ... Ja ni ser antalet bilder jag har ... Say no more, haha. OCH här har vi ett bra exempel på bilder i dubblett. Ett inlägg med det jag fotade igår kommer på fredag, hehe.
Jamen ja, Spotify, Pandora, Apple Music, Amazon Music och sååååå många fler.
Gå in på valfri där du har abonnemang och bara ta för dig.
Alltså, hur härligt!
Tidningar?
NU finns appen Readly och där har du i princip närapå allt i tidningsväg från stora delar av världen. Vilken tjänst det är! Älskar den.
Numera köper jag inga tidningar då jag besöker Sverige. Och jag måste säga, det syns att många bara läser digitalt idag. Tidningshyllorna i affären är inte längre vad de brukade vara.
Läser Dagens Nyheter tack vare min mammas prenumeration. Djupt tacksam för det.
Washington Post kommer vi snart att börja läsa helt digitalt också, men ännu har vi papperstidningen på daglig basis.
Böcker, ja även där kan jag numera ladda ner det jag vill på min Kindle.
Slut är det härmed att släpa böcker över Atlanten.
Min Kindle just precis nu. Boken jag läser heter My Husband och är skriven av Maud Ventura. Det är en fransk bok jag läser översatt till engelska :-). GILLAR!! KAN verkligen rekommendera!
Köper böcker på engelska via Amazon och böcker på svenska via Bokon.
Ja vad kan vi säga? Allt finns där med, allt vi vill via strömning.
Och med VPN blir det ännu bättre.
Tekniken har tagit jättekliv sedan jag kom till US.
Otroligt faktiskt vilken utveckling som skett på mindre än 30 år.
Och fler kliv kommer att tas.
Gläds över hur lätt allt är idag när det kommer till det här att hålla kontakten.
Ha nu en särdeles bra onsdag
Comments
Vilket underbart och nostalgiframkallande inlägg! Så fint du beskriver kontrasterna mellan då och nu! Tänk hur mycket vi har fått vara med om i den tekniska utvecklingen på bara några decennier. Det är nästan svårt att greppa hur stort det faktiskt är. Jag blev särskilt berörd av dina minnen av brevväxling, de där handskrivna breven och de inspelade blandbanden som var fyllda med omtanke. Tänker på Annas Spotifylista som hon har suttit och gjort! Lite som blandbanden vi spelade på kassetten.
Jag hade många brevvänner! Så mycket kärlek och tid låg bakom varje kommunikation. Samtidigt är det ju fantastiskt att vi idag kan prata med våra nära närsomhelst, och gratis! Idag har jag bloggen där jag skriver i bloggvärlden. En annan tid, en annan värld, men vilken rikedom att ha upplevt båda. Tack för att du delar med dig så levande och varmt! Tack för nostalgitrippen.
KRAMAR till DIG! Anna
Visst är det häftigt vilken förändring det blev med digitaliseringen och som utlandsboende som ung med allt vad det innebär måste det varit en enorm revolution för dig. Så bra att relationer kan skötas digitalt och utbudet som du nämner är fantastiskt. Kram
Ringa var ju dyrt överlag, lite billigare på kvällen men fasta avgifterna var också dyra. Dottern pluggade spanska i Malaga efter studenten och körde med "collect call" och en röst som frågade om vi betalade för att ta emot samtalet, vi sa nej varje gång som vi kommmit överens om och så ringde vi upp till det numret hon ringde ifrån för det var billigare att vi ringde än att hon betalade från en automat eller vad det var. Till slut kom nog Telia på vad vi höll på med, men då hade året gått och det var dags att komma hem, ha, ha.
Filmrullar, ja det är också något man minns och ibland hade inte de inte "fastnat" rätt i kassetten och inga bilder hade blivit till. Rätt dyrt att framkalla film också.
Fantastiskt är det med all teknik och det allra bästa är nog email och ringandet och såklart bilderna man tar med sin telefon och har sparade i molnet. Böcker läser jag fortfarande med en i handen vilket ställer till problem då våra bokhyllor (ca 10 st höga Billyhyllor) är proppfulla och slänga en bok är svårt. Har skänkt massor till en loppis här i Åkersberga men de kan inte ta emot mer i perioder så jag ger till en granne som sen ger vidare till sina vänner och det känns mycket bättre att fler läser
samma bok än att den slängs.
Tack för en tillbakablick i tiden och man blir påmind om hur det var då och hur det är nu. Väldigt kul
Kramar och tack!
/Hälsningar Vendela
Tänk när man fick brev i lådan, det får man aldrig nu.
Så mycket som har ändrats som man aldrig skulle kunna trott för 35 år sedan.
Ha en bra dag.
Kram Carin
Ja, att få de där blandbanden var stort, och inspelningar från radion. GISSA om hag lyssnade med andakt. SÅ mysigt. Ja blandbanden var vad listor (som den Anna jobbade med) är dig på olika plattformar. Idag kan man skicka en blandlista till ngn, då var det blandband. OCH sen, det där att bränna CD-skivor. Det kom senare, men det gick det med.
Anna, visst är det BRA att vi levt i bägge världarna, både före och efter internet. Jag är glad att vi inte att internet under tonåren. Läser idag hur kämpigt många tonårstjejer har det.
De handskrivna breven tillhör en svunnen tid. Men vad roligt det var. Bloggarna idag, de är guld.
TACK för dina fina ord. Kramar!!!!
Brevväxling var såå mysigt, hade många brevvänner både i och utanför Sverige :)
At fota digitalt versus analogt ör ju som natt och dag förstås, men visst känns de analoga fotona ibland mer värda på nåt vis, man fångade ett dyrbart moment som sen bevarades väl i ett fotoalbum, nu har man ju så många foton så man nästan glömmer bort dom tyvärr.
Jag är glad att jag tillhör generationen som har levt i både den analoga, såväl som digitala eran, och verkligen kan uppskatta dom på olika vis, och se både för och nackdelar med båda :)
Grattis till dina 35 år i USA, och 32 år med maken <3 (Vi hade 34 år häromdagen :)
Härlig läsning!!
Bamsekram till dig <3
Collect call minns jag också, och jag nyttjade det ibland härifrån. smart att ni ringde upp istället. This is a collect call from Annika, will you accept the charges? Minns det mkt väl.
Smart smart av er att göra som ni gjorde. Telia kom inte i tid, hahahahaha. BRA det!!
Det kostade såååå mkt att ringa utomlands förr, inte klokt.
Film och framkallning ja, det var dyrt!!! OCH ja, om man inte var försiktig och filmen fick ljus på sig kunde några bilder förstöras. Ack ja. Saknar INTE alls de där.
Tekniken idag är otrolig. OCH snabbt har det gått. SÅ snabbt.
Ja samtalen och att kunna ha dem gratis är gyllene!! Vilken revolution. Vi betalar ju inte ett smack längre.
Böcker ja, vill inte heller slänga. Vi gjorde oss av med massor av pocketböcker då vi gjort drinkhörnan i vardagsrummet istället. Använde oss delvis av The Little Free Library som finns lite här och där i grannskapet, men nog slängde vi också. Inte så roligt.
TACK för att du gillade det här inlägget, jätteroligt. Kramar!!
DET minns jag också, Sara. ATT det där med bildtelefon var en ren utopi. Kommer du ihåg från A till Ö där ugglan Helge på taket hade en bildtelefon, det kändes som rena rama fantasin då, haha. Minns att jag brukade önska att det fanns en telefon man kunde ha med sig ... little did I know ...
ABSOLUT Sara, de där gamla analoga bilderna ... de sattes in i album. De finns kvar. Det var roligt att titta i folks album. Det är absolut inte samma sak att kolla in ngns mobil.
Jag med, så glad att jag växte upp utan allt detta. Känna liksom sunt att jag var runt 30 då det kom in i mitt liv. men nu gillar jag det.
Kramar och tack, Sara!!
Så ung du var då du reste till USA för jobb. Häftigt. Och så bra det blev. Grattis till dig och Peter för era år tillsammans.
Vilken teknikutveckling de senaste åren. Nästan obegripligt. Och ibland kan jag sakna att mobilen med kamera fanns då våra barn var små. Vissa år har vi inte så många foton ifrån. Och inte är det säkert att man har koll på datumen heller. Dethar man ju nu. På sekunden till och med.
Ja, även jag fotade med "riktig" film, men ägde aldrig en systemkamera. Det gjorde min man. Jag har alltid haft kompaktkameror. Och filmerna var ju lika dyra för det. Agfa-filmer till exempel var alltid rödstickiga, så de skippade jag. Kodak var väst. Fuji billigast.
Det var rätt mysigt ändå när jag tittar tillbaka - hahaha:-) Vi genomgick i alla fall en riktig utveckling på teknikområden om man säger så. Nu är det AI generationen som tar över;-)
... det inte fanns trådlöst nätverk på studenthemmet, utan bara fast uppkoppling
... jag tyckte att det var ONÖDIGT (!!) att skaffa den där fasta uppkopplingen, för jag bodde ju "bara" (bara?!!) 10 minuter från universitetet, där jag kunde använda datorerna (inom parentes: på söndagar var universitetet stängt, men då gick det ju bra att åka till Hauptbahnhof och besöka ett internetcafé där, tyckte jag)
... Youtube och Spotify inte fanns
Jag är SÅ glad att jag bodde där, i Österrike, innan smartphones och trådlösa nätverk, för p.g.a. avsaknaden av detta, och p.g.a. att vi inte hade något tv i vårt "allrum", så umgicks vi verkligen, på ett sätt som vi inte hade gjort annars. Själv vet jag att jag till 100 % varit mer på mitt rum om jag hade haft dagens teknikutbud.
Minns för övrigt också den där uppkopplingstonen! Ibland tog det extra lång tid, och ibland fick man testa flera gånger. Det var tider det, haha. ;-)
Och, för att svara på dina frågor i kommentaren till fredagens inlägg (klart jag läser dina svar för övrigt, jag ser alltid fram emot att se vad du skrivit!): Ja, jag försvann några år. Tyckte att jag misslyckades med allt, medan bloggvärlden var så lyckad. Men jag är så glad att jag vågade börja kommentera igen.
Jag vet, teknikutvecklingen är sanslös. Och fort går det. Jag vet, tänk om vi haft kamera i mobilen då våra barn var små. Å andra sidan är jag glad att vi inte satt och glodde ner i lurarna i lekparker och andra ställen, vilket man ju ser hela tiden idag. Men ja, vilken frihet idag när vi har kameran med oss hela tiden. Allt finns med i den infon, datum, tid och plats.
Och tack för ditt grattis, så glad att jag har min P.
Inte jag heller, har aldrig ägt en systemkamera i analog form. Däremot kompaktkameror som automatiskt drog fram filmen och drog tillbaka den då rullen var full. Ja jäklar vad dyrt det var md filmrullar. OCH framkallning.
Absolut, glad att jag har alla fotoalbum hag gjorde. Det är så kul att titta i dem ibland. Att sitta och se bilder i ngn mobil är inte riktigt detsamma. AI, gud ja ... Jag låter väl väldigt gammal nu, men jag är rädd för AI.
Minns du YouTube i början? Det var bara musikvideos där. Och idag, ett himla orakel om man vill se hur ngt går till, haha. PLUS alla duktiga kreatörer som finns där.
Exakt Elisabeth, fast du är 18 år yngre än jag så har du ändå levt i den tid innan allt detta fanns, du gick i skolan utan internet och du var ung vuxen utan. DET är så bra, för visst var det annan gemenskap då. Det var bra för alla att få vänner på det sättet. Som du säger, idag hade det varit annorlunda. Och uppkopplingstonen, vi som vet vi VET!! :-D
Blogger gjorde dig anonym, ibland lever Blogger sitt eget liv.
Just det, och jag uppskattar som FAN att du läser svaren, ska du veta. Då känns det ännu mer som en dialog. TACK för det. Minns då du försvann, jag saknade dig och din blogg. Sen kom du igen, och det är jag sååå glad för. Och bloggvärlden, tja ... allt syns ju inte där precis. Men så tänkte du nog inte då. Glad att du på alla sätt är på en mkt bättre plats i livet nu.
Men visst, det var liksom inte alls samma skval då som det är nu. Som du säger, det blir så mkt att det till sist inte riktigt går att välja. Och mer på kommande. Söndagar var det billigare taxa, absolut. Det var sååå dyrt att det gjorde ont.
Mailen, en revolution!! UNDERBART på såååå många sätt. Bloggandet, bara BÄST! Den som kom den ideen borde få pris, haha.
Hoppas ändå du har rätt, Monnah, jag skulle nog gilla om det blev mer "den lilla världen" på många sätt. Tror också att det kommer ngn motvikt till all SoMe som finns idag. TACK för att DU gillade. KRAMAR!"!
Första tiden med internet var verkligen tålamodskrävande. Jag minns hur lång tid det kunde ta att ens få se en bild. Bit för bit, uppifrån och ner dök den upp på skärmen.