Så skriver vi den tredje april och inser att även denna månad kommer att försvinna med en suck.
Men det är dags för punkter igen, såklart.
* TACK för det ett par av er berättade för mig igår!
Helena på Freedomtravel och Anna, min kära bloggvän, vän och privat-techie, lät mig igår veta att jag ska vara försiktig med att låna bilder från nätet.
Jag hade ju trott att det räcker med att ange källa då man publicerar en bild som inte är ens egen.
WRONG!!
Anna publicerade det här inlägget i januari som jag missat (eftesom jag var på resande fot då).
Otrevligt som bara den att drabbas av, och ett varningens ord till oss alla som bloggar.
Så kära bloggvänner som bloggar, var försiktiga när ni delar bilder på från nätet.
Jag kommer hädanefter att vara jätteförsiktig och ägna mig åt att dela via YouTube eller att låna bilder från sidor som det går att helt lagligt låna ifrån.
Håller som bäst på att rensa upp bland gamla inlägg.
De allra mesta jag publicerar på min blogg ÄR egna bilder, tur det!
TACK igen kära Helena och Anna!
Det var riktigt roligt att så många av er tyckte om mitt inlägg från i fredags.
I fredags skrev jag om hur jag det var då jag kom till USA, genom EF-au pair.
Jag skrev lite brett om hur mitt år här var, och hur jag kände rent allmänt. Alltså i väldigt breda penseldrag.
Några av er vill jag att jag ska skriva mer om det året, och hur jag det gick till när jag träffade min Peter. Det har jag nog skrivit om förr, men det kan tålas att ta upp igen.
So stayed tuned!
Jag gillar ju att skriva om nostalgi, så det är inga problem alls.
Men jag tänkte också säga att jag räknar att jag bott här sedan 1993 då jag gifte mig.
Jag kom visserligen hit 1990 som au-pair, men åkte ju hem igen och jobbade tills det var dags att gänga mig.
Fast OK, vi gifte oss officiellt den 18 december 1992 så att jag skulle få mitt Green Card och allt skulle vara helt lagligt.
Så ja, Peter och jag har två bröllopsdagar, den 18 december då vi gifte oss borgerligt på ett litet museum i Fairfax, och sedan den 3 juli då vi gifte oss i Bromma Kyrka i Stockholm.
Vi uppmärksammar bara den 3 juli. Det är nästan så vi helt glömt bort den 18 december.
Så jag anser mig ha bott i USA i 32 år.
Det är lång tid det också.
I dagsläget känner jag att jag har två hemländer. Känner mig väldigt svensk i hjärtat, men också amerikansk i mångt och mycket.
Så går det när man får två hemländer.
Men, jag kan skriva mer precist om just detta vid senare tillfälle.
OK med detta lovar att skriva mer med tiden.
* SÅ inte feelgood.
Har du sett serien Adolescence på Netflix?
Det är en miniserie på fyra delar som handlar om en 13-årig pojke som blir arresterad för mord på en jämnårig flicka.
Handlingen äter sig in själen, det är plågsamt att se den.
Skådespelarna gör ett otroligt jobb. Speciellt den unga skådisen som gör huvudpersonen Jamie. Den mycket unge skådespelaren heter Owen Cooper.
Se den, men var beredd på att den kommer att drabba dig. Hårt.
Och ha i åtanke att det är rena rama motsatsen till feelgood.
* Lite mer feelgood då, om ni så vill …
… är serien The Residence som precis släppts på Netflix.
Det är INTE den sjukhusserie som har nästan samma namn, The Resident, som också återfinns på Netflix (OCH som jag verkligen ska se inom snar framtid).
Nej detta är en serie som Shonda Rhimes producerat under sitt produktionsbolag Shondaland.
Shonda Rhimes har ju gjort serier jag älskat förr, som Grey’s Anatomy och Private Practice.
The Recidence handlar om ett mord som begåtts mitt under en state dinner på Vita Huset.
Det är en klassisk “whodunit” serie.
Huvudrollen som den excentriske polisdetektiven Cordelia Cupp spelas av Uzo Abuda med den ÄRAN. Jösses så kul och bra hon ÄR i sin roll.
Du får många skratt, men du får även grubbla över vem mördaren är på väldigt klassiskt maneer.
Ännu en bra serie från Shondaland. Rekommenderar den varmt.
***
Med detta önskar jag dig en riktigt fin och bra torsdag!
Comments
Kul att ha två hemländer som man är lika hemma i båda två. 32 år är en lååång tid men du har ju haft fördelen att kunna åka hem varje sommar och lite till och så länge du har din käre mor och dina syskon i Sverige lär du väl fortsätta så. Karolina, har hon medborgarskap även i Sverige eller bara i USA?
Det blir kul att läsa om året då du och Peter träffades, kul med nostalgi.
Ha en fin torsdag säger jag och skickar kramar från, som det låter, lite blåsigt Spanien.
Adolescence är fruktansvärd och fantastiskt bra gjord. Tänker att alla föräldrar borde se den och att den är en påminnelse till oss alla om att det finns en hel värld våra barn och ungdomar har tillgång till som föräldrar så ofta inte har en aning om.
Tack för tipset om The Residence, den ska jag roa mig med om kvällarna om jag orkar hör jag.
Och naturligtvis gillar jag alla nostalgiska texter! Kram!
Kram Carin
Ha en fin torsdag Annika!
Kramar!
Ja det där att ha två hemländer är en rikedom, det är det. men ibland också ett ingenmansland då man inte riktigt vet var man hör hemma. Men jag ser det som bonus mestadels. Det är ju, som du vet, nyttigt att lämna Sverige också och bo i annat land.
jamen visst, så länge jag har min mamma i livet åker jag två gånger om året. Sen blir det nog bara på somrarna och förmodligen då mest i Österbotten. Tror att det med åren blir mindre Sthlm för mig. K är dubbelmedborgare. Hon blev svensk medborgare direkt hon föddes, per automatik via mig, och såklart amerikansk eftersom hon är född här. Sedan har hon fått styrka det svenska medborgarskapet (det måste alla ungdomar göra vid en viss ålder som är födda i utlandet till svensk förälder om de vill behålla det), och det gick igenom så nu har hon det för evigt. BRA!!
TACK Yvonne, du är alltid lika gullig. KRAMAR!!
JAVISST, en hel värld som vi INTE har ngn aning om. Detta med emojis ... incels ... allting. Och så det eviga tjejhatet. Vilken tung serie.
Shonda Rhimes är så bra, hon gör verkligen bra serier. Det är bra som motvikt att se ibland.
TACK igen bästa Monnah!! KRAMAR!!!!
Ja vi har en ljuvlig tid nu, nu börjar körsbärsblommen avta, men mer står och väntar.
Ni har ännu tidig vår, fint det också. Och så ska det ju vara därhemma.
har inget ont alls att säga om ozempic o dyl. Det har hjälpt så många och mer av allt sånt kommer att komma. Vilken revolution ändå. Nej, jag kommer aldrig någonsin att säga ngt ont om det, tro mig. DET är ju fantastiskt att det GÅR och hur det funkar. -17! WOWOWWOOOOOW!!! Härligt. Vilken lycka och lättnad för dig, bildligt och bokstavligt.
Njuter du av den mat du äter som du gjorde förr? Eller har maten blivit tråkig? Nyfiken.
Iaf, kommer aldrig att säga ngt som helst nedsättande om ozempic o dyl. Stora kramar!!!
Kramar!!
Nej, jag vet att ni inte har Netflix, och det funkar ju ändå, hihi!!! Ha det bäst, fina Karin!! Kramar!!
Såg Adilescence när den kom ut! Ruggigt bra!! Tänker på alla mödrar till dessa barn som skjuter ihjäl andras barn. Hemskt!! Just nu har jag sett Återträffen av Love is Blind Sverige. Här kan vi snacka feel good! Så fina par!
KRAMAR till DIG! Anna
Ska se återträffen ikväll, såg bröllopen igår.
Ja den serien är hemsk, sa till Peter att jag inte vet hur familjer till mördare kan leva ett normalt liv.
Kramar!!
Kul att du vill skriva med om ditt första år i USA och hur du blev Peters fru. Det ser jag fram emot:-)