Den klarnande april!
Vi är där nu.
Jag brukar säga att april är den finaste månaden där jag bor. DOCK är det också en av de mest instabila vad gäller vädret.
Det kan vara värmebölja med 30 grader, eller 7 grader och snålblåst. Dessutom kan det regna väldigt mycket.
Men vacker? JA!
Dock värmeböljor av den sort vi just haft (varmt blir det även i helgen, 25 grader) gör ju att våren fullkomligt rusar fram.
Igår var det andra bullar dock, 6 grader och blåst. På med vantar, scarf och tjockare jacka igen.
April, en schizofren månad in my neck of the woods.
Jag ser nu att träden börjar få gröna slöjor av löv.
Det är så vackert.
Snart kommer dessutom allt att vara beslöjat med ett mindre trevligt gult puder också, just det —pollen.
De som är allergiska kommer att lida SÅ väldigt MYCKET.
En gång i tiden hade jag också hösnuva och allergi. När jag fyllde 40 försvann mina allergier så sakteliga för att till slut helt upphöra.
Se där, ett plus med att bli äldre.
Idag har jag inga symptom alls kvar. Gissa om jag är tacksam för det.
Visst, skulle jag råka få in pollen i ögonen är det KÖRT, då svullnar de igen och kliar något infernaliskt.
OCH katter, tål dem inte heller, tyvärr. Där har inget alls ändrats. FAST det finns vägar runt det tack vare alla toppenbra allergimediciner som finns numera.
När vi var katt och husvakter i Colorado för snart två år sedan preppade både jag och Peter med tabletter i 40 dagar innan vi for dit. OCH nej, vi hade inget besvär alls av de fina katterna vi tog hand om.
Det finns en del positivt med att ha gått igenom klimakteriet. TRO’T eller ej!
Jag slipper raka mig under armarna, jag slipper raka benen. DET gillar jag mycket.
Sen det där rent uppenbara, att slippa sin mens. Slippa tänka på mensskydd. Allt sånt.
Jag slapp hjärtklappning, depressioner och sådana läskiga symptom. Men hade vallningar nattetid. Aldrig så pass kraftiga att jag behövde byta lakan eller nattlinne, men de fanns där som mycket störande nattetid.
Jag kan känna vallningar än idag nattetid, men de är mycket mer sällsynta numera.
Usch vad jag hatade dem. Men glad att jag slapp dem under dagtid.
Det lite lustiga är att än idag brukar jag bli extra varm runt 19:30 på kvällen. Det slår aldrig fel, då måste jag skala av mig en tröja eller ta av mig koftan.
Ofelbart blir det värmepåslag vid den tiden på dygnet. Konstigt.
Ont i lederna har jag nog fått på kuppen, men vet inte om det beror på klimakteriet eller om det är ren artros.
Tycker att jag alltid får kämpa med vikten numera också. Fast, det har jag väl gjort sedan jag var 30 år i och för sig …
Inte klokt det där med viktbojan som man aldrig slår sig fri ifrån.
Alltså, vilket skit det är.
Under veckorna tänker jag alltid på vad jag stoppar i mig, räknar kalorier och går efter Viktväktarna i mångt och mycket. För mig funkar det bäst. Det finns verkligen ingen diet som är one size fits all.
Alla är vi olika där.
Jag använder mig också av 16:8 metoden med ett ätfönster på åtta timmar.
Men trist är det ju, jag menar jag tänker till och med på hur många clementiner jag äter, eller hur många vindruvor jag får stoppa i mig om kvällen.
Gud vad less jag är på det här tänket. Men jag är inte beredd att släppa det heller och bli jättestor.
På fredagar och lördagar äter jag ungefär det jag vill. Eller jag äter vad jag vill då.
Men på söndagen är det tillbaka i vikttänket igen.
OCH det går aldrig över.
Min mormor blev 97 år gammal, hela vägen upp i 90-årsåldern tänkte hon på vikten. Min mamma tänker detsamma, och hon är 84. Vet att min moster och hennes man ständigt tänker på det också.
Det lämnar en aldrig hur gammal man än blir, suck …
Som tur är har folk numera börjat undvika att kommentera andras, och sin egen, vikt.
Det är bra.
Det där att alla har olika kroppsformer verkar ändå ha fått fäste. BRA det.
Eftersom jag tänkt på vikten sen jag var blev mamma, vid 30, har Karolina vuxit upp med mig som gått på VV till och från. Jag tror inte jag talade så mycket om vikt med henne alls, men jag minns inte heller helt och hållet faktiskt. Måste fråga henne, hoppas innerligt att jag knep käft om det.
Karolina har varit tvärtom, hon nästan matvägrade långt upp i åren.
När hon var liten levde hon i princip på pasta med smör, potatis med smör, tomater, broccoli, gurka, chips, jordgubbar, guldfiskar (små kex) och ris.
Det var så jobbigt så många gånger, och hon låg långt under normalvikt på samtliga viktkurvor. Hennes barnläkare till och med röntgade hennes skelett och då skulle det visa sig att hon hade det man kallar “bone delay”. Att hennes skelett växte lite långsammare, men att det skulle ordna sig med åren.
Han sa också till mig att inget barn frivilligt svälter ihjäl. Det vilade jag i.
OCH ja, numera äter hon ju allt, och har blivit foodie på kuppen.
Allt det där skedde gradvis i tonåren. Från att ha varit superpetig till att börja acceptera fler och fler rätter.
Karolina är kortare än jag, och jag är ganska säker på att det beror just på att hon var så petig med maten under uppväxten.
Jaha hörni, det blev ett inlägg om både våren, allergier, klimakteriet och de eviga kroppstankarna.
Vad säger du om just klimakteriet?
Jag har ju många läsare i min egen ålder som är i klimakteriet.
Några av er har redan gått igenom det.
OCH till er yngre, ni kommer dit ni med, hehe.
Har du märkt någon skillnad vad gäller allergisymptom med stigande ålder?
Och dieter och kroppstänk?
Är det en ständig boja kring foten för dig med?
Med detta önskar jag dig en finfin onsdag!
Comments
Klimakteriet hade jag inga besvär av alls och har aldrig haft några vallningar eller något annat och nu som 70+ är jag ju på säkra sidan, ha ha.
Vikten är ett elände, gick upp 12 kg när jag slutade röka 1989 och de fastnade kvar i mig, tyvärr och fick några extra på det. Visst är det konstigt att det alltid är kvinnorna som tänker på vikten även när man blir äldre, karlar accepterar sin kroppsform mycket bättre och inte ofta man vare sig hör eller ser någon karl som tänker på det. Jag kör ingen diet men tänker på vad och hur mycket jag stoppar i mig. Slutade med godis för över 5 år sedan och med det försvann sötsuget som ett brev på posten. Är galen i frukt och ffa svenska äpplen, mums! Det är väl mitt "godis".
Ha en fin onsdag och tack för intressant inlägg (som vanligt).
Kramar!
Klimakteriet var aldrig direkt något problem för mig. Kunde få någon vallning någon gång då och då. Hade väninnor som blev sky blöta bara de ansträngde sig lite.
Jag har alltid sportat och rört på mig så vikten är inget jag haft problem med. Har nästan alltid vägt 55-58 kg.
Men förra året rasade jag i kilon och tappade all min muskelmassa och nu väger jag bara 50 kg. Varit och tagit prover men allt verkar okej. Men det är inget som jag gillar att jag rasade så här mycket i vikt. Lika tråkigt att ha för lite kilon som för många kilon.
Kram Carin
Jag håller efter min vikt, men jag bantar inte, tänker till istället och bryr mig inte särskilt mycket om jag är lite för rund, för mig är det hälsan som är viktig. Sen vågar jag knappt säga det men klimakteriet och jag känner inte varandra. Det gick som en dans..jag märkte inget. Är troligen en genetisk sak, likadant hade min mamma, min moster och mina kusiner det..vi bara blev av med mensen och så var det med det. Jag vet att många har det urjobbigt och jag tycker verkligen synd om dem.
Ha en finfin dag Annika, tack för intressant inlägg idag igen.
Du får igång oss!
Kram!
Ja Yvonne, det är verkligen en välsignelse att slippa alleriger och hösnuva. SÅ bra att ingen i din familj drabbats av det.
NICE att gå igenom klimakteriet utan problem. Skönt. OCH som du säger, nu är det ju WAY over för din del, härligt.
Vilten är en sån jävla (ursäkta) boja om foten att det inte är KLOKT. Alltid ska man tänka på det. Jämt. Så less på det. Och ja, jag vet att det är mkt vanligt att gå upp i vikt när man slutar röka. Men Yvonne, så bra ATT du har slutat. Bra jobbat!! Du har SÅ rätt, det är få män som nojjar över vikten medan vi kvinnor håller på ett helt liv. Yvonne, bra gjort med godiset. Mkt bra gjort. Älskar också frukt sååå mkt. Tycker du ska äta hur mkt du vill av den varan. Tror det är få som går upp i vikt av frukt, om ens ngn. Kör på!! TACK för fina ord, du gör mig så glad.
Stora kramar!!
Jag vet, just klimakteriet verkar så olika för oss. Jag ar också vänner som varit tvungna att byta lakan mitt i natten. Hemskt.
Åh Carin, jag förstår att det är jobbigt för dig just det där att rasa i vikt också, speciellt när det inte är frivilligt. Men tack och lov att man inte hittat ngt skumt med dig. Fattar, och det så sällan ngn tar upp motsatsen. Det är alltid vi med för många kilon som får uppmärksamheten. Men jag har ju förstått att det är många med just dina problem också, och det hörs och syns aldrig. Kramar till dig!!
Ja migrän är väl också ngt som kan växte bort, hoppas det blir så i ditt fall.
Tycker du hittat ett bra leverne för dig. Så fint att du faktiskt hackat dig fram till vad som passar dig och din hälsa. Vet ju på ett ungefär hur du äter eftersom vi pratat om det. SÅÅÅ bra också, Anna, att du vilar i hur din kropp är, you've come a long way, baby!
Slit bort den eviga skitnojan.
Klimakteriet ja ... de där vallningarna kanske aldrig helt försvinner. har en granne som har dem än idag, hon är tio år äldre än jag. Dock absolut inte lika kraftiga som de var, men ändå.
Tack Anna för din kommentar, vet ju att du är mkt insatt i nutrition. Kramar!!
Aprilväder, ligger sanning i de överallt verkar det som :-) Det stämmer. Kanske är det lynnigt hos dig också?
GUD så härligt Karin, du kände inte av klimakteriet alls. UNDERBART. Ja det ligger nog totalt i generna det där, direkt nedärvt.
Sen vikten, bra att du släppt det tänket också. Himla skönt.
TACK för att du gillade det här inlägget. Ha en jättefin dag!! Kramar!!
Jag kom i klimakteriet tidigt. Jag hade aldrig några symptom eller besvär som många pratade om. Men när jag fyllde 60 år och fick hormonell bröstcancer då fick jag börja äta ett piller som tar bort all östrogen. Fantastisk mot just bröstcancer. Men skitjobbiga biverkningar. Helt plötsligt hamnade jag i klimakteriet from HELL!! Allt 1000 x om!! Känner mig som 80 år inombords. Men utåt är jag den samme. Otroligt jobbigt med allt! Men det är bara att gilla läget och göra som doktorn säger och äta min medicin. Den ska jag ha i 5-10 år. Går på årliga kontroller så det känns bra ändå.
KRAMAR till dig! Anna
Vet inte om jag tror på det där med att K var petig med mat och därför hon är kort! Vår A, nu 37 år och fortfarande petig med mat, är 194 cm lång!!! Men han brås på långa människor också.
Klimakteriet... Trodde det var typ något som pågick ett halv år, mensen försvann, lite vallningar och sedan blir allt bra. HAHAHA! Herregud vad naivt! Eller bara så skitdåligt med information. Är inne på femte året och gav till slut upp för ca 2 år sedan och började med östrogen. I princip försvann alla problem, och tro mig listan med symptom var flera mil lång! Tyvärr gjorde det att min slemhinna i livmodern tjocknade alarmerande mycket så skrapning i början av året och en hormonspiral för att slippa tjock slemhinna framöver. Inte fan är det lätt att vara kvinna.
Säsongsbetonade allergier har jag som tur är aldrig haft, men jag tål inte räkor. Spelar ingen roll, då jag inte har några problem alls med kräftor istället.
Det som har blivit betydligt bättre är min migrän. Kunde få flera migränanfall i veckan, men nu får jag migrän kanske 2-4 gånger per år. Och det kan jag leva med.
Annars har jag varit förskonat från klimakteriebesvär inklusive vallningar. Ingen aning varför, men jag klagar såklart inte;-)
Ja, svårt det där, jag är 1.69. Peter är kanske 1,75. Ingen av oss jättelång eller jättekort. K är bara 1.63. Kanske var det meningen att hon skulle bli liten och petite. Vet inte. Men inte fick hon i sig mkt mat då hon var liten, det är då säkert. Ja vem vet ... Din teori talar för mtsatsen...
Min syrra gjorde som du, tog till hormoner. Hon har sluppit alla symptom efter det. Tror inte hon ångrar sig en dag. Så värt det för henne, och för dig. jag har tuggat mig igenom det. Men jag hade mest de där nattliga vallningarna. Som du säger, what a joke ... det är en process som tar fruktansvärt lång tid. Min granne, tio år äldre än jag, har besvär av vallningar än idag. Brysselkakan, inte fan lätt att vara kvinna --- SÅÅÅÅ SANT!!!
Härligt att du inte haft någon hösnuva. Men trist med räkorna. Du hade ju förmodligen älskat räkor. Kräftor och krabbor går bra, så det är fint.
Stor skillnad ändå med din migrän från då och nu. Den är väl väldigt styrd till just menscykeln? Har aldrig haft migrän, tack och lov. Lider så med er som har det. Men du slapp vallningar och skit. BRA!!!
Monica, you're getting there!! Till menopause ...
De sista åren med mens kunde jag blöda sjukt (just det, här har vi en LiB referens igen) mycket. Du är ju fyra år yngre än jag ... så snart snart snart ...
Ja Monnah, du har ju varit ätstörd på riktigt, inte bara nojat och så ... fasiken jag kan inte ens föreställa mig. Du kom igenom det. OCH det bästa, NU mår du fint i din vikt och har landat där. Tror ändå jag har en balans idag med periodisk fasta och VV, men fria fredagar och lördagar. Men visst 17 är det trist ändå. PUST. DET tycker jag, men vill inte ha motsatsen heller. Kramar till dig och TACK!!!
Att slippa raka sig, det får mig nästan att längta till klimakteriet. Vad skönt det låter.
Jag har aldrig varit allergisk fram till ca. två år sedan. Då märkte jag att det ibland började klia i princip över hela kroppen, bara när jag var hemma. Jag har hittat tabletter som hjälper mot det, så jag har faktiskt inte brytt mig om att ta reda på vad det är.
Vikttänket kämpar jag också med, eller inte bara det utan att tycka om mitt utseende. Men jag försöker istället att glädjas åt hur bra min kropp faktiskt mår. Att den orkar, att den är så energisk att den längtar ut på promenader och att den överlag känner mer sug efter bär än socker.
Märkligt, kan det vara ngt i lgh om triggar dina besvär? Men glad att du har meds som hjälper.
Vikten, denna eviga boja. Jag vet ,jag vet .. har kämpar sen jag var 30. Du är supersöt, det ska du veta. Men ja, att kroppen är pigg och orkar med, det är det vikigaste av allt.