Den värmebölja vi hade har gett vika för mycket mer kylslaget väder.
Igår var det bara att klä sig som om det vore vinter igen när jag tog min runda.
Samma idag, och inatt har vi förmodligen även haft frost. Det har de iallafall varnat för.
Det är just därför det inte går att plantera något förrän vi kommit en bra bit i in i april.
Det grönskar så fort nu. Träd och buskar blir grönare för varje minut. Det är därför det
är skönt att det nu faktiskt blir mycket svalt ett tag framöver.
Funderade häromdagen på hur mycket ett och annat förändrats efter pandemin.
År 2019 reste Peter på affärsresor nästan hela hösten.
Fram och tillbaka till nordvästra USA flera gånger i månaden.
Så fort pandemin kom upphörde de där resorna direkt, och alla möten tog plats digitalt.
Det har fortsatt så, och det är bra.
Visserligen samlade Peter poäng i massor via flyget på det där resorna, men jag tycker det är så skönt att de upphört.
Jag fick kämpa emot min mörkrädsla under tiden han var borta.
I början tyckte jag det var en ren pina.
Det var som att huset ändrade skepnad när jag skulle gå isäng.
Från att ha varit mitt snälla, mysiga och ombonade hus blev det plötsligt ack så ödsligt och mörkt när jag skulle gå och lägga mig.
Jag stannade uppe sent och plöjde de säsonger som då fanns av “Call the Midwife” på Netflix. Jag knarkade den.
Och jag älskar den än idag och har sett de säsonger som finns.
När jag gick upp för trappan till sovrummet såg jag till att ha ett par lampor tända på mellanplan och i källarplanet.
Sen hade jag på TVn i sovrummet hela nätterna, det var någon tråkig kabelkanal som sände amerikansk fotboll hela nätterna, eller basket, eller …
Ja ngn sport.
HAHA.
Bild från Pixabay
Men med tiden vande jag mig, jag slutade ha på TVn, jag lärde mig att sova utan att ligga och lyssna efter ljud.
Visst, jag stoppade in öronproppar för att inte höra något alls. Det kan tyckas märkligt, men det hjälpte mig.
Jag stängde även dörren till sovrummet, vilket också kan kännas knäppt. Men ja, det funkade för mig.
Jag vande mig vid ensamheten.
Dagtid, aldrig problem. På nätterna, det blev drägligt.
Sedan har jag alltid varit lite rädd för det övernaturliga också.
Kanske inte här hemma, men på andra platser jag varit på.
Kommer jag till en ny plats tänker jag alltid, tänk om det spökar här …
Jag har varit med om ett par oförklarliga händelser också, jag har inte sett något, men jag har däremot hört och till och med känt.
Näväl, ska inte gå in på detaljer här.
Men när min älskade pappa dog i december 2022 hände något med mig.
Det var som att han, på andra sidan, botade min rädsla.
Plötsligt var jag inte rädd för det övernaturliga längre.
När jag kom hem till Stockholm inför min pappas minnesstund i mars 2023 sov jag i samma säng han dött i.
Detsamma i sommarhuset vid sundet, jag sover numera i den säng som var hans.
I mars 23 minns jag hur totalt lugn jag kände mig i det rum som varit hans.
Det var liksom helt rätt att sova i sängen, det kändes bara bra. TACK pappa Hugo!!!
När jag, Peter och våra goda vänner hyrde en AirBnB i Shenandoah Valley för något år sedan kände jag mig helt lugnt fastän huset var byggt i mitten av 1800-talet och trappan till vinden gick från vårt sovrum.
Det bekom mig inte.
Så otroligt skönt.
Bild från Pixabay
Sedan var det en gammal bloggvän, Anne, som tipsade mig om serie på Netflix som heter “Surviving Death”, efter att ha sett den serien kände jag mig ännu lugnare.
OCH jag började leta efter tecken på ett sätt som förr hade skrämt mig.
Min pappas död och serien på Netflix ändrade så väldigt mycket för mig.
Jag tror ju även att vi alla ses efter döden igen, det tror jag även fast jag är agnostiker.
FAST ja, jag känner av vibbar i hus, platser och hem. Det gör jag.
Jag har nog lite känsliga spröt där.
Visst har jag kommit till platser där jag absolut inte vill sova eller ens vistas vid under dagtid. Sådant kan jag känna av direkt.
Peter, Karolina och jag var på ett hotell en gång där det verkligen var något skumt på gång. Oförklarligt? Ja.
Både Karolina och jag kände av det direkt då vi kom in i lobbyn.
Mitt i natten vaknade jag av att Peter tyckte sig höra att någon försökte ta sig in i rummet.
Vi kollade och kände på dörrar. Vi tittade ut i hotellkorridoren. Inget alls. Bara öde och tomt.
Nästa morgon hade taklampan innanför hotellrumsdörren fallit ned, det trots att jag kollade ut i korridoren när vi trodde att någon tog sig in. DÅ satt lampan på plats.
När jag gick till toan på morgonen låg lampkupolen på golvet, precist och perfekt direkt under lampan. Ingen av oss hade hört ett dugg, jag menar att den fallit ner från taket. Den bara låg där. Kupolen var gjord i glas och borde rimligtvis ha gått i tusen bitar, men icket!
Det var förbannat skönt att vi bara bodde en natt på det hotellet. HAHA.
Vi pratar om det ibland än idag, ingen av oss tre kan förklara ett dugg. Inte ens min make som är mycket krass när det kommer till sådant här.
Hur känner du över att vara ensam hemma nattetid?
Och det övernaturliga, tror du på det?
Kan du känna av vibbar på platser och i hus?
Med detta öskar jag alla och envar en väldigt bra onsdag!!
Comments
Att det finns en annan dimension och att vi kommer ses igen det tror jag absolut på! Jag som du har upplevt så mycket som inte bara kan vara en ren tillfällighet. Och din pappa är som en sköld runt dig. Du behöver inte vara rädd!
KRAM till dig! Anna
Låter inte kul med mörkrädsla, har nog aldrig tänkt på det vare sig hemma eller här i Spanien. Här i Spanien har man ju galler för alla fönster och dörrar så det är lite svårforcerat att ta sig in, ha, ha. Skulle dock inte vilja ha ett enplanshus vare sig här eller hemma, vill sova på övervåningen - alltid. Du och Karolina verkar ju vara högkänsliga och har kontakt med det övernaturliga. Skönt att du och det övernaturliga är "kompisar" och du slipper vara rädd för sånt. Verkar ju skitläskigt att kunna känna och få dåliga vibbar på hotell och andra ställen utanför hemmet, huuu. Låter ju jätteläskigt det där med lampan på golvet.
Att vara hemma själv nattetid har jag aldrig varit några problem, var även här i Spanien många gånger själv när inte maken kunde följa med, men som sagt då sover man ju inom lås och galler, ha, ha.
Tack för intressant inlägg, du kommer nog få många reflektioner på detta, kul. Ha en fin onsdag säger jag och skickar en stor kram
Jag tror absolut på Life after Death. Jag tror att vi alla möts igen. I samband med att nära och kära dött alldeles för tidigt så har jag grotta ned mig i tusentals nära-döden berättelser från människor som varit kliniskt döda i flera minuter och sedan räddats till liv. Jag tror att jordelivet är en plats som vi väljer delta i att komma till för att lära oss saker. Jag tror på en högre makt samtidigt som jag inte längre är religiös alls. Jag anser att religion är ett påhitt av människor för att kontrollera människor. Jag tror på Jesus och en slags Gud, men som inte har något med någon religion att göra.
Jag tänker att Lando kommer och möter mig när jag dör :-)
Jag har varit mörkrädd förr och känt mig otrygg att vara ensam hemma, som du beskriver. Men nu är jag inte det längre, och speciellt inte där jag bor nu. Här finns familjens energi tänker jag och den känns varm och kärleksfull. Jamen visst känner man vibbar :-)
Härligt inlägg Annika. Om du letar finns både böcker och poddar i detta ämne.
Ha en fortsatt fin dag!
Kramen,
Anneli
Dit hör det s.k. övernaturliga.
Vi är energier, inte att förglömma och vi känner av andras energier också. Jag är ju övertygad om att inget tar slut bara för att vi dör men jag vet också att många är rädda för att ens tänka tanken för då tappar man lätt kontrollen man tror att man behöver. Det är så mycket enklare att vara övertygad om att det är här och nu..
Jag har upplevt många liknande saker som ni var med om. Skönt att det inte bara var du som kände av det...alltid bra att andra också kan göra det.
Ha en bra dag Annika!
Varm kram!
Jag tror på det övernaturliga och har varit med om märkliga saker.
Kram Carin
T jobbade hemma då och då redan innan pandemin, mest för att få mer gjort då mycket tid försvann i samtal med andra. Och han har fortsatt att jobba hemifrån när det funkar. Men numera ska alla vara på kontoret, det har ledningen bestämt och då T sitter i den ledningen var han allt annat än överens med det beslutet. Ska man jobba hemma numera måste varje tillfälle godkännas av chefen, det kan jag meddela att min man skiter fullständigt i! Och han vet att hans chef är ok med det. Det som nu uppstått på kontoret är att inte alla får plats! Mötesrum är fullbokade veckor i förväg och så även de tysta rummen där man ska vara vid videomöten, telefonsamtal eller face-to-face möten. Det var en artikel om just detta i den lokala tidningen förra veckan (T:s arbetsgivare är en av de största i vårt område). Och tydligen är det också kö vid toaletterna numera!
Du vet ju att jag periodvis är själv mycket och jag har egentligen inget problem dem det, inte ens på nätterna. Men det jag alltid gör när det ät dags att sova och jag är ensam är att kolla alla dörrlås, låsa upp till vinden och dörren mellan hallen och vardagsrummet. Det betyder att om någon tar sig in genom entrédörren på entréplanet så måste de genom två låsta dörrar till innan de är inne hos mig.
Det här med att känna av energier och ev spöken tror jag noll på! Men eftersom vi bor i ett fd mentalsjukhus så vekar alla andra tro att det spökar här. Vi har haft en hyresgäst som kände av spöken, de var tydligen snälla spöken. Skulle vara intressant att se om du känner något här hos oss! Vi får se till att ses någon gång helt enkelt.
Önskar dig en fin onsdag!
När min ex-sambo och jag letade hus besökte vi fyra innan han hittade ett som han var i eld och lågor över.
När jag steg över tröskeln till hallen så kände jag direkt att detta är mitt hem, här vill jag bo, och ingen annanstans på jorden.
När vi skiljdes åt gjorde jag allt för att behålla huset och jag bor där ännu. Tyvärr dog min älskade surgubbe Lenny (16-årig Jack Russel) i augusti så huset är numera ganska tomt även om jag fyller det med kompisar och mamma med jämna mellanrum.
Men jag vill absolut inte flytta, jag älskar mitt hus!
Då var man på hemmaplan igen (den andra hemmaplan :))
Jag har absolut ingen märkrädsla och är inte rädd för att vara eller sova ensam :) Och här i Bcn känner jag mig verkligen 100 % trygg i vår lägenhet :) Trivs alldeles utmärkt med att vara ensam emellanåt!
Jag tror absolut på ytterligare dimensioner och det övernaturliga, har extremt svårt att tro att vi på jorden Tellus skulle vara det enda i hela Universum, och jag tror definitivt att livet är i åtskilliga dimensioner. Med det inte sagt att jag känner mig bekväm med döden, då det för mig handlar om att jag isf måste lämna det som jag vet här och nu, och det gör mig ledsen att tänka på.
Jag tror att vi alla har en connection med "det övernaturliga", bara det att alla inte väljer att ta emot det, vi relaterar till det på olika vis helt enkelt :)
Ha en fin kväll! Stor kram :)
Absolut, tror också helt och fast på en annan dimension. Så många som upplevt saker, såsom du. Jag tror inte heller det är tillfälligheter. Min pappa ja, jag hoppas att han är min skyddsängel. Tack för dina fina kommentar, Anna. Kramar!!
Exakt, det där med att jobba hemifrån. TÄNK vad det ändrade allt. Numera är set ju så många som har hybridjobb, och många av mina vänner har förhandlat sig till 100% hemifrån. Det visade sug ju att folk var mer effektiva i hemmet än på kontoret. Så bra DÄR!!
Yvonne, var glad över att du inte känner av mörkrädsla. Det är så förlamande och så jobbigt.
Det där med galler för fönsterna, det måste ju kännas rätt skönt ända. Just med tanke på inbrott. Det är rätt standard hos er, visst?
Precis som du vill jag gå upp för att sova, inte sova i markplan. Tycker om att ha flera plan i huset.
Lite spröt har nog K och jag, vi är mkt känsliga för sånt.
Det där hotellet vr så märkligt. Allt var så konstigt där, från de som jobbade där till ... ja ALLT. det fanns ngt där. Det där med lampan är så konstigt.
Underbart Yvonne att du aldrig varit rädd för att vara ensam nattetid. Får mig är det en gåva! Så var glad för det.
TACK Yvonne, så fint att du gillade det här inlägget. Kramar och ha en fin onsdag!
NOG för att jag fattar att det är lätt att ligga och lyssna efter ljud i en husbil. Just den där rädslan att ngn kan ta sig in.
Helena, fy tusan vad hemskt med den där bryggan. OCH ja, det är fasiken Murphy's Law att du var ensam då. HUR typiskt. OCH ja, tack tack tack för alla tips. OJ vad de har att välja på på Pixabay. Love IT!!! TACK!!
Jamen ja, jag är också säker på att vi kommer att träffa alla nära och kära efter döden igen. Fullt på det klara med den saken. Jodå, jag kan hålla med tänker där, om religioner. Absolut en kontroll som människan hittat på. Se bara på all skit det skapat i världen. Och i hemmen. Agnostiker kallar jag mig, så jag förnekar egentligen inget heller. Men inte tror jag att det är som kyrkan predikar.
Gillar återigen tänket du har, nu bor ni på en familjegård som funnits hos er länge. Det finns inget ont där. Min mamma brukar säga detsamma om vår plats, det är bara familjen som är där och kollar (om vi hör ngt underligt tex i vårt sommarhus) och det har hon rätt i, för det har bara tillhört vår familj. Känns fint, och jag gillar, precis som du. Goda energier. Ja det finns mycket att ösa ur vad gäller detta ämne. Det är så fascinerande. Tack för din kommentar. Kramar från mig!!
Det där med livet efter döden, jag är övertygad. Tror absolut inte att det är slut och bara mörkt. Nej, nej. DET är så skönt när andra känner av det en själv känner också. K är så känslig. P nej, men inte heller han kan förneka hotellet och lite annat vi varit med om. Tack Karin för din kommentar, ha en riktigt bra onsdag!!! KRAMAR!!
Kramar ja, jag vet ... Jag tycker inget ändrats där. Under pandemin, ja ... men nu, back to square one. HAHA.
SUCK vad jobbigt det låter att ALLA ska tillbaka. Man märkte ju tydligt att folk jobbade på bra hemifrån under de där åren. Men nu ska folk tillbaka igen ...
Tycker det är bra att din man gör som han vill. P har ju jobbat hemifrån i 15 år nu!! MY LORD!! FEMTON år!! men det funkar ju jättebra.
Låter så oigenomtänkt på Ts jobb, hoppas att de ändrar den policyn.
Jag vet att många här också har börjat återvända till sna kontor, och att arbetsgivarna vill ha det så.
Just det, jag vet att du sagt förr att du absolut inte tror på det övernaturliga. OCH det fastän ni bor på ett gammalt mentalsjukhus. Du kanske inte känner av vibbarna, hihi. Nej, men jag tror att vi alla är olika där, somliga känner, somliga känner inte.
Däremot förstår jag helt hur du låser och planerar då du är ensam. YOU bet.
Ja, det vore SÅ intressant att se om jag skulle känna ngt hos er.
Just det där att bo på gamla sjukhus verkar per automatik betyda att det spökar. Som sagt, skulle gärna komma och känna av. Vi får se till att det blir av :-* Ha en finfin onsdag.
TACK för din kommentar!!
SÅÅÅ skönt att du inte känner mörkrädsla eller oro. Det är verkligen a och o. Det är rätt skönt att bo som ni gör också, det finns alltid. Ibland är det sååå skönt att vara ensam.
Japp, dimensioner av olika slag. JA! Jag tror ju också det.
Tror som du, vi är alla olika känsliga inför detta med att känna in dimensioner och stämningar etc.
Förstår vad du menar med döden också, känner som du.
Hoppas vi får leva länge till.
Kramar!!
Har superkänsliga antenner och känner av något direkt, energier, vibbar etc. Tror absolut på det övernaturliga. Det har hänt många oförklarliga saker i mitt liv, både positiva och negativa, skrämmande. Har också haft en hel del tankeöverförning med min mamma.
Är inte alls rädd för att sova ensam. Ibland är det tom ganska skönt hehe ;-). Vi har en snart 16 år gammal katt. Han är bästa larmsystemet och ett gosigt sällskap.
Stor kram,
Lisa
När jag var i 15-årsåldern och mina föräldrar kom hem sent på kvällen var jag aningen rädd kan jag säga, kollade under sängarna med mera. Tror att det hängde samman med vi bodde i hus, och det skrämde mig mera än att bi i lägenhet. Har bott i lägenhet sedan jag var 17 och aldrig varit rädd i någon av lägenheterna.
Övernaturliga vibbar har jag aldrig haft. Vet inte om jag ska vara glad för det eller inte...
Men hus är absolut läskigare än lgh när det kommer till detta. Inget snack om saken. Det känns som att man är mkt mer skyddad i en lgh, så många ingångar i ett hus eller radhus + att allt är på markplan.. Nä var glad över att du inte känner några övernaturliga vibbar :-)
Kramar!!
Tycker det är fint om vi kan känna närvaron från dem vi älskat, och ännu älskar. Spöken och så ... jag förstår, det är verkligen inte alla som tror på sådana. Men ja, det där på hotellet var verkligen inte roligt. SÅ märkligt.
Kramar!!
Jag hittade halsbandet på golvet, där jag tittat och dammsugit inte långt innan.
Min farmor var synsk. Hon fick t.ex en känsla att hon och hennes man måste åka tillbaka till platsen där dom varit och fiskat. När dom kom dit brann det.
Jag ska visst ha ärvt det. För som liten vinkade jag till en man som ingen annan såg, och frågade min mamma vad det var för fel på Lasses(min farmors man) mage. Min mamma förstod inte varför jag frågade det, men när hon ringde dom så hade Lasse mycket riktigt haft problem med magen.
Ja du har gåvan, det är så intressant. Det med Lasse .. så så så intressant. Älskar sådant här. Din farmor som kunde känna av att det brann. Det är så mkt vi inte kan förklara, och sp mkt vi inte behöver ens förklara. Det finns en annan dimension.