Hur lätt har du för att fastna i gamla minnen?
Jag kan säga en sak, jag har jättelätt för det.
För en tid sedan gick jag igenom en låda jag hittade i källaren. Sagda låda var full med en massa handskrivna brev, de allra flesta från 90-talet (då innan jag började e-maila med kompisar och familj istället för att skriva för hand).
Att läsa om gamla brev är som en tidsresa.
Faktum är att det är lätt att då försättas i ett ganska underligt tillstånd. Det är som om tiden drar en tillbaka, jag kan få tillbaka de där känslorna hur det var just då och där.
Många av breven är från människor som jag älskat så mycket, men som inte finns i livet längre. Alltså min mormor och min pappa.
Bara att se deras så kära handstilar slår på en sträng i hjärtat.
Det är samma sak att förlora sig själv i gamla fotoalbum.
Jag var fena på att göra sådana album, jag klistrade och skrev bildtexter. Det var så roligt.
Dessutom hade jag världens ordning på negativ och annat.
Den ordningen kvarstår, om jag någon gång skulle få för mig att framkalla gamla analoga foton igen.
Jag kommer att ha noll och inga problem med att hitta vad jag söker om så skulle vara.
Detsamma gäller väl än idag med digitala foton. Jag lägger in dem i mappar på datorn och sorterar in månad efter månad, händelse efter händelse i mapp efter mapp. Allt väl dokumentet och lätthittat.
Jag säger bara en sak, tur att molnet finns. TUR det.
Om det inte varit för molnet hade min dator varit proppfull för länge sen, samma sak med min iPhone.
Fast nu kommer jag ifrån ämnet, jag fastnade i ett album från 1986 för lite sen...
Det blev en tidsresa tillbaka till det året jag fyllde 20 år.
Just det året hade jag flyttat till en lägenhet i Hässelby Strand som jag hyrde i andra hand av en arbetskamrat som var au-pair i USA ett år.
Den här lägenheten var underbar, den låg högst upp i ett trevåningshus på en backe och jag hade en enorm utsikt över Mälaren.
Det var en etta på 43 kvadrat. DEN var alltså stor för att vara en etta. Den hade ett stort kök med stor matplats, en stor hall, många garderober och ett stort rum. Den var så trivsam.
Alltså den utsikten var så underbar.
Ett år skulle min arbetskamrat vara borta.
Jag flyttade in 1 mars 1986. Just det, samma dag som Palme mördades.
Natten innan jag skulle flytta in var jag lite orolig och låg och lyssnade på nattradion, och jag var nog en av de allra första som hörde om mordet. Efter det gick det inte att sova. Min pappa kom hem sent efter en pokerkväll, och jag blev den som berättade för honom så fort han klev innanför dörren.
Den natten sändes det nyheter på TV hela natten. Minns att min mamma och mina bröder var på sportlov hos mormor och morfar i Närpes, och jag tror min syster sov över hos en kompis.
Nästa dag flyttade pappa in mig, och mina få grejer, till lägenheten i Hässelby Strand. Just det jag hyrde lägenheten möblerad.
Att få bo på ett ställe i ett år kändes på den tiden som en ren EVIGHET!!
WOW, ett år liksom.
Idag skulle jag inte flytta in på ett ställe om det bara gällde ett år. Men då på den tiden, det var liksom givet. Speciellt i bostadsbristens Stockholm.
Dessutom "gick tiden långsammare" då och det var som eoner av tid.
Det blev ett fint år i den lägenheten.
Jag hade jätteofta kompisar som sov över.
Vi tog tunnelbanan in till stan på helgerna, förfestade hemma. Och att förfesta var oftast det roligaste på hela kvällen.
YUP, Hässelby Strand ligger allra längst ut på tunnelbanans Gröna linje. Våra stamställen var Daily News i Kungsan, BZ i Berzelii Park eller båten Patricia som låg vid Slussen. Ibland gick vi på Bäckahästen på Hamngatan.
Alltid uppklädda till max, det var 80-tal och det var glansiga strumpbyxor, höga pumps och glam som gällde.
OCH moln av den tidens parfymer, Poison, Giorgio Beverly Hills, Paris och Private Collection.
Sista tunnelbanan ut till “orten” gick 02:02 från T-centralen. Missade man den tunnelbanan fick man ta nattbuss. De bussarna var jobbiga att ta, skräniga och tog så lång tid, speciellt om man skulle hela vägen till Hässelby Strand.
Om vi var ett gäng tog vi svarttaxi från NK. Där fick man alltid tag på sådana back in the day.
Vi tog hellre svarttaxi än nattbussen. Ofta var det unga killar som körde hem oss. Minns inte vad vi betalade svart längre, men det var ingen större summa, tror jag … Kommer inte ihåg.
Förfest hemma hos mig. Min kompis Aless och min kompis Mari-Louise. Vi tre har känt varann sen första klass. Jag håller i en flaska av dåtidens standardvin, La Garonne :-D
Vad vi åt?
Jamen det var säkert typ quiche lorraine eller lövbiff med pommes och bea ... Ja något i den stilen.
Var vi hemma och såg på TV, eller tittade på någon film, köpte vi massor med godis, chips, cocosbollar och dylikt. OCH nej, vi drack inte alltid alkohol på helgerna heller om vi bara var hemma. Vi drack lika gärna coke. Och så drack vi te i baljvis. Te med en massa socker.
Ingen av oss hade problem med vikten på den tiden. Då och där var det bara att vräka i sig. Ingen halsbränna som kom på besök mitt i natten heller efter en stor måltid och en massa godis. Nej, inte alls. GOSH to have that bod again!!!
På söndagsmorgon drack vi te med rostat bröd och så kollade vi Sköna Söndag. Alltid Sköna Söndag. vi älskade det programmet. Vi såg det alltid oavsett om det varit hemmakväll eller utegång på lördagen.
SÅ mycket glam. Jag är inte så lång som det ser ut, min arbetskamrat var mycket kort.
På systemet fick man köpa allt över disk. Jag tyckte det var urjobbigt att handla på bolaget. Jag vet inte, men jag kände mig alltid som en alkis då jag handlade där, haha. Stå i kö, be om en flaska som expediten hämtade. Fullt med folk i köerna. Det blev så mycket bättre då det blev självplock, pust.
Oh the memories of the eighties.
En verkligt svunnen tid på SÅ många sätt.
På gott och på ont.
En bild tagen någon vecka efter Palmemordet, jag vid mordplatsen på Sveavägen.
Comments
Så smart att ha sådan fin ordning på både album och negativ, vi har mycket foton i en låda, men på den tiden fanns ju en liten stämpel på baksidan av fotot då de framkallats om jag inte minns fel. Synd man inte tänkte till och hade bättre ordning på alla foton, negativ har vi nog inte sparat alls.
Jättefin utsikt från din lya, förstår du trivdes bra där. Svarttaxi var nog inte så farligt på den tiden som det är nu. Vad gäller mat så är det hög igenkänning på det du skriver, ha, ha. Idag skulle jag nog inte ens tänka tanken att smaka Matteus eller de andra sorterna du nämnde. Minns att vi var dåliga på att dricka vin och när min man fyllde 30 år fick han en korg med 6 halvflaskor röttvin och de räckte väldigt länge minns jag, tror vi aldrig drack upp en hel flaska (som vi delade på) ens, iofs hade vi ju småbarn på den tiden, men ingen av oss tyckte det var speciellt gott med vin. Godis åts det mycket av och te har jag alltid gillat och gör det fortfarande, dock är det mest Earl Grey nu för tiden, förr var det mer olika smaksatta sorter som gillades.
Så skojigt inlägg idag, tack för det. Alltid kul att friska upp minnet hur det var på den tiden.
Ha en fin onsdag säger jag och skickar kramar från ett hör och häpna soligt Spanien där det är helgdag idag för att det är Fars Dag, mors dag är alltid på en söndag men papporna får en röd dag i almanackan här. lite orättvist kan man tycka, ha, ha
Green Pearl, Matteus, Lövbiff med pomme och bea, te i mängder och rostat bröd och Sköna Söndag... Jisses vad kul ! Det var tider det...
/Hälsningar från Vendela
Jag kommer ihåg 1 mars 1986 mycket väl jag med. Min pappa fyllde 60 år och mamma och han sov över hos oss för han ville inte bli firad. Gubben min var iväg på hundtävling neråt skånetrakten och när de åkte på natten dit bröts radiosändningarna och de gick in med att Palme blivit mördad. Vet att de trodde först att det var någon radioteater som kom in innan de fattade att det var sant. De såg inte en enda polis på vägen ner mot Skåne.
När 1986 var hade jag redan gjort mitt ute på diskon för jag var mamma redan då.
Hur lik är inte din dotter dig 😮.
Kram Carin
1 mars 1986 glömmer man nog aldrig, skulle jag tro. Jag fick för mig att det var ett aprilskämt, jag stod och bäddade i vårt sovrum och hade något program på i tv-n samtidigt men så bröt man allt och berättade att Palme var mördad. Sen kom jag på att det inte var första april, jag ondgjorde mig faktiskt över att skämtet var väl grovt. Det var svårt att ta till sig att våldet, mördandet fanns så nära.
Maten du nämner, lövbiff med pommes och bea, hörde till ett tag i mina kretsar också, vitt vin skulle drickas, ev. Matteus om man ansåg sig ha råd. Det var lyx i alla fall.
Fina foton visar du, härliga minnen skriver du.
Tack för ett finfint inlägg, nostalgi-Annika!
Kramar från ett stormigt, regnigt Funchal och från mig som håller mig inomhus.
Och jo för sjutton, här har du en redig nostalgiker, och just 80-talet... ljuva härliga 80-talet kommer alltid vara kopplat till en fin och varm nostalgi för mig, det var ju då man liksom klev in i vuxenlivet, lite smått iaf, och ja, nog var man ständigt kär med växlande föremål, LOL :D Jag är så glad ändå över att jag fick var tonåring då, och även om jag igenom en jobbig tid iom mina föräldrars skilsmässa så är det mycket fint och mysigt som överglänser trots allt <3 Känns som att det var en ganska obekymrad tid där vi bara levde på helt enkelt utan så mycket grubbel och bekymmer om allt och ingenting... lite "ignorance is bliss" kanske, haha...
Tack iaf för denna härliga resa tillbaka till ljuva 80-talet! Och så roligt att få se bilder på dig och dina vänner i ungdomens glada dagar <3
Stor kram!
Ja jag har verkligen koll på mina foton. Både då och nu.
Minns också att datumet skrevs kom med på fotona ibland, och att det ibland stod på baksidan. Smart.
VISST var utsikten fin därifrån. Lustigt nog var vi aldrig rädda då vi tog svarttaxi, men vi var ju alltid några stycken också. Killarna som körde var alltid trevliga. Tror som du, det var inte lika farligt som det nog är nu. Det kändes snällare överlag på 80.talet, hela samhället.
HAHA, Matteus ja ... vad vi gillade det. Kom på annat vi drack också, Midori, Malibu och annat slisk.
Men visst dracks det mkt mindre vin då? Överlag. Känns som om vinet kommit i drivor sedan dess. Massor med godis, chips och annat gott.
TACK Yvonne, så KUL att du gillade detta.
ÅÅÅ så papporna får en egen röd dag, men mammorna får en söndag då alla ändå är lediga. Borde vara tvärtom JU!! Kramar!!!
"Städade unga damer" som taget ur en annan tid. Tänk att man skrev så ändå. Det känns inte som länge sedan.
Visst är det så med Palmemordet (och liknande stora händelser). Vi minns exakt, och vi blev så påverkade. Jag kan också känna hur det kändes den natten, och den tiden som följde, än idag.
Glammigt var det, parfymångor som hette duga. Allt sånt. Jag med, skulle rädda alla fotoalbum jag har. Allt sånt i en brand. Kramar!!!
Kramar!!!
ALLT var glammigt då, även vardagen. Alla körde den stilen. Förstår att du också gjorde det. OCH att du hade lite mer pengar att röra dig med än vad vi unga 20-åringar hade.
Vi kunde stå och dräggla över ett plagg från tex Armani, som vi aldrig skulle kunna köpa.Så nog förstår jag att ditt liv hade glam också. Så var tiden.
JUST det, på den tiden var ju flyget mer glamoröst också. Trevligt att du blev uppgraderad.
Kom vinboxar redan då? Minns inte alls det, tänker på den mer slutet på 90-talet, början på 00-talet. Men de kom redan då alltså.
Tacos älskade vi också. Och jag har skrivit om det, när vi åt dem på Taco Bar på Segelgatan. Classic. Monet, hoppas du läst mitt inlägg om USA här och nu som jag skrev för några veckor sen. Vet ju att du ville att jag skulle skriva ett sånt. Ha det toppen i fina Svalnäs.
Palme alltså, det är ett mord som än idag gäckar. TÄNK att man faktiskt inte vet vem som gjorde dt. Eller så är det så hemligstämplat så vi aldrig får veta. Minns att jag tog det så hårt.
Kan tro att du tänkte att det var ett ovanligt dåligt skämt innan du fattade ...
Matteus var tamejtusen lyxigt, haha. Vi drack det md andakt. Lite mousserande var det också. Borde fasiken prova igen, bara för att. TACK igen för att du tyckte om detta. Kramar till det blåsiga Madeira och dig!!!
SÅÅÅ kul att du också gillar nostalgi, jag kan förlora mig TOTALT i sådan.
Jag med, jag kommer alltid att minnas 80-talet med värme! Som du säger, vi blev vuxna då. Ignorance is bliss, säkert. Men det känns som en annan snällare tid. Så glad att du gillade det här inlägget. Kramar!!
Ja, detta blev en nostalgitripp.
Kramar och ha en bra dag!
Så mycket fint i ditt liv på den tiden. Du hade hälsan i behåll. Så ledsen att du inte fick behålla den, Humlan.
Exakt, högklackat ja ... ägde knappt låga skor. Skulle vilja se min skosamling från den tiden, haha. Kramar!! OCH sååå kul att du gillade detta inlägg.
Minns så mycket av det du berättar. Jag är några år äldre än du och jag läste på KTH i början av 80-talet. Det innebar inte bara studier utan även mycket fest. Minns vinerna och maten du beskriver.
Och mordet på Olof Palme. Vilken chock.
KRAMAR!! Anna
Vet exakt var jag var när jag fick reda på att Palme mördats. Hade åkt sista nattbussen hem från disko i Jönköping och satte på nattradion när jag skulle somna och de spelade bara sorgemusik. Märklig känsla.
Att jag sedan åkte själv på disco och själv på nattbussen känns ju helt galet idag men världen var väl lite tryggare, eller naivare, på 80-talet. Två år senare, 1988, blev jag mamma, helt planerat!
Minns att vi drack Campari och apelsinjuice och Martini med fruktsoda! Vin har jag aldrig gillat och det är nu nog minst 25 år sedan jag drack alkohol, gillade det aldrig så att avstå har aldrig känts jobbigt. Istället är det nog mer omgivningen som sett det som konstigt och ifrågasatt.
Önskar jag hade din ordning på foton och negativ... allt ligger i en låda och varje gång man ska leta efter något blir det rörigare och rörigare. Däremot har jag bättre ordning på digitala bilder!
Ha en fin onsdag!
Karolina är så lik dig, jättefin är du/ni.
Även jag, som så många andra, vet exakt vart jag befann mig när Palme mördades. Minns den märkliga stämning som infann sig hos de flesta av oss.
Under 1980-talet arbetade jag både på akutmottagningen för vuxna och senare delen på barn-akuten. Fantastiska år i mitt yrkesliv.
Så fint att minnas.
Lyckost dig som har så fin ordning på alla dina foton. Där finns det mycket att åtgärda i mina samlingar.
KRAMAR!!
För att svara på din fråga: Ja, jag har verkligen lätt att fastna i gamla minnen. Min pappa var likadan, så det är kanske ett släktdrag, haha. Älskar att titta på gamla foton, läsa gamla dagböcker etc. Sparar på sådant jag egentligen inte behöver spara på, såsom gamla hyreskontrakt och liknande, för det är roligt att ha kvar.
Ditt inlägg var jätteroligt att läsa (inklusive bilderna!), även för mig om ju var barn på 80-talet och därmed inte kan relatera till det du skriver om, förutom att jag minns kläderna. Ibland känns det som att 80-talet var en enklare tid, på något sätt. Men det är väl inte sant det heller, inte egentligen.
Och ja, i den åldern du var i då är ett år en lång tid.
Bodde i Stockholm, London och Mallorca.
Vilka tider!!
Vinerna känner jag igen och klädseln!
Drack ibland något hemskt/billigt som hette Parador!!
På Mallorca var Lumumba populärt och Cuba libre.
Vilka discon som besöktes, till tidigt på morgonen.
Barbarella minns jag ett hette.
Nu blev jag riktigt nostalgisk!
Kul med minnen.
Tack för trevligt inlägg.
Kram.
Tog bara nattbussen en enda gång. Det var alldeles för äckligt med alla som spydde. Vi tog nog mest Roslagsbanan hem (ganska tidigt vill jag minnas) eller så turades vi om att köra bil.
Älskar dina glam bilder. Ni var ett härligt fräckt gäng. Ja, som sagt härliga minnen:-)
Exakt, minns att de bara spelade klassisk musik den natten. Du och jag hörde det säkert ungefär samtidigt. Vilken chock det var.
Eller hur, idag skulle ingen åka hem ensam mitt i natten från disco. Det var en annan tid då, en snällare. Du blev en ung mamma, men det finns ju tusen och en fördelar där. Se bara idag! Yes yes, martini bianco och martini rosso var verkligen poppis. Campari med. OCH Galliano hot shots.
Förstår att många ifrågasatt ditt vita liv under åren. HOPPAS det är lättare nu. Alla omkring dig vet såklart att du inte dricker nu, men jag hoppas att det där stigmat med valet att inte dricka har försvunnit överlag. Hoppas det!!
Ja jag är förvånad över min ordning på bilder, haha.
Tack igen för att du gillade det här inlägget.
Och tack för att du tycker att K och jag liknar. Ibland ser jag det själv, och då på gamla bilder av mig själv.
Palme ja, det är som inristat i minnesbanken precis som 9/11, Estonia och fler omvälvande händelser.
Bettan, förstår att du har fina minnen från den tiden. Då var Linda tio år, visst?
Bettan, du borde se The Pitt på Max, tipsar om den idag. Akuten i ett nötskal.
Kramar och tack för din kommentar!!
Nostalgi är underbart, det är fint att minnas tillbaka. Just att bli sittande i ett tillstånd, det kan vara väldigt skönt. Ibland jobbigt.
Du var ju liten på 80-talet, men jag tror alla gånger du minns kläder, musik etc. Barnprogram kommer du säkert också ihåg, sådana som inte betyder ngt ör mig eftersom det inte tillhörde min värld just då.
Jag skulle säga, i efterhand och kanske med ett visst rosa skimmer, att det var en snällare tid än idag. Jag skulle säga att den var säkrare också.
Sen var det ju den tiden jag var tonåring och ung vuxen. Det spelar säkert in på oss alla. För dig är det slutet på 90-talet och hela 00-talet. Visst var ett år en evighet då ... alltså verkligen.
You lived, girl!! SÅ kul att jag fick dig att minnas!
Stor kram och tack för att du gillade!!
Bäckahästen, så kul att du också var där. Minns faktiskt än idag hur det såg ut därinne. Ett klassiskt ställe back in the day!
Chatalets rödtjut, inget minne av det. Lustigt hur vi minst det där med de första vinerna vi drack.
Natbussarna var äckliga, så röjiga, folk spydde, kladdande killar. Nej, vi tog ägs alltid svarttaxi eller såg till att komma med sista tunnelbanan. Härligt att ni hade körkort, det hade ingen av oss då. Lustigt det också när jag tänker efter. Tusen tack för att du gillade det hör inlägget.
Vad lika du och K är. Speciellt på bilden där du står på Sveavägen. Förstår att du trivdes i lägenheten. Vilken fin utsikt!
SB