Ett spretigt inlägg om våren och grannar ...

Godmorgon denna onsdag!

Är du redo för våren?

Och sommaren? Känns det helt okej att slänga vintern bakom ryggen nu?

För mig är det A-OK att gå vidare in i nästa årstid vid det här laget. Det ska bli skönt när värmen återvänder, och då menar jag inte temperaturer som de vi ska få i helgen, 27 grader. Nej, jag menar mer lagom temperatur som typ 18-20 grader.

Jag är absolut inte sugen på en kraftig värmebölja alldeles för tidigt. Sådana böljor förstör så mycket vad gäller blomningen.

Men jag ser fram emot dagar då det är härligt att sitta i solen. 

Jag gläder mig över att kunna sitta ute med en kopp kaffe efter min morgonrunda. Och jag ser fram emot att kunna rusta upp decket inför vår och sommar igen. Snart, snart är det dags.

Vi fick nya grannar för lite sen, ja de flyttade in precis vägg i vägg med oss runt Thanksgiving i november.

De är ganska unga, runt 30-35 skulle jag tro. De har inga barn.

En tyst granne är en god granne, eller hur? Japp, så är det.

Jag är så djupt tacksam över ha tysta grannar på bägge sidor. Det här unga paret hör jag aldrig. Jo kanske då de är i köket och skramlar om lite, men aldrig annars. De är så, så, så, så tysta. Jag gillar det, men samtidigt är det märkligt hur det går att var så tyst.

Visserligen tror jag att Peter och jag är rätt mustysta också. Vi är lika goda grannar som de grannar vi har.

Men det här paret har aldrig några vänner hemma, de är aldrig ute. Jag ser knappt kvinnan i huset överhuvudtaget. Hon måste jobba hemifrån och så måste hon vara en äkta innemännisska. Det ska bli intressant att se om de kommer att nyttja något som helst uteliv nu när det snart blir varmare ute.

 

Bild från Shutterstock

Är det så att dagens unga människor inte spelar musik på hög volym?

Var det något som dog ut i och med min generation? Alltså vi som kallas X.

Lyssnar dagens unga bara på musik via lurar?

Faktum är att jag inte kan minnas att Karolina någonsin spelade hög musik.

När jag och mina syskon var unga kunde vi spela SÅ högt.

Vad tror ni? Vad är era erfarenheter?

Ibland får jag lust att brassa på med superhög musik härhemma, men jag gör det inte. Det hade jag gjort om jag bott i fristående hus.

Det känns som att det enda ställe man verkligen dra på hög musik är i bilen. Fast spelar jag riktigt hög musik där har jag svårare att koncentrera mig på bilkörningen. Blä.

Det går inte att brassa längre. Det är inte så att jag vill ha hög musik ofta, inte alls. Absolut inte. Men någon gång då och då hade det varit så härligt.

För det mesta vill jag bara ha det helt tyst omkring mig under dagarna. Min egen mamma, och min syster, hade/har alltid radion på, men det har inte jag.

 

Bild från Pinterest.

På vår andra sida bor ett par som är lite äldre än vad vi är.

De är också supertysta. Tacksam!!

En god granne är en tyst granne.

Samtidigt är det bra att lära känna sina grannar, iallafall lite. Jag har god kontakt med flera stycken som bor här, och det känns som en säkerhet.

Om Peter är borta nattetid så vet mina bästa grannar om det. Eftersom jag iallafall har varit mörkrädd så är det skönt bara med vetskapen att mina grannar vet att jag är ensam.

Nu var det så länge sedan Peter reste i jobbet (det upphörde i och med pandemin) att jag inte ens minns hur det kändes att vara ensam hemma. Hösten 2019 reste han jämt. Och faktum är att den hösten vande jag mig närapå att vara ensam nattetid.

Haha, det här blev ett spretigt inlägg om både varmare årstider och goda grannar.

Jag önskar dig en riktigt fin onsdag!