Kommer jag att bli en regelbunden bloggare igen?
Är det dags att hoppa på det gamla vanliga fyra dagar i veckan?
Svaret är— JA!
Nu är jag tillbaka igen tillsvidare.
Jag kom tillbaka till Restonland för över en vecka sedan.
I långsam takt har jag återtagit min vanliga tillvaro igen. Från att ha ogillat den där bubblan, det där ingenmanslandet som uppstår efter en lång resa till Sverige, har jag nu börjat omfamna sagda bubbla.
Den där bubblan, är den så dum egentligen?
Nej, den är faktiskt inte det.
I veckan som gick har jag bara varit.
Jetlagen har varit en BITCH, så är det alltid. Jetlag i västerled har jag mycket svårare att tackla än den i österled.
Enligt alla lagar “ska” det vara tvärtom, men för en kvällstrött person med för övrigt dålig sömn är det fasiken inte kul att resa många timmar västerut.
Vad det betyder? Att inte kunna hålla sig vaken efter klockan 20 på kvällen.
Att sedan vakna 01:30 och sedan inte kunna somna om på HELA natten.
Jag hade två sådana nätter i förra veckan.
Andra natten med jetlag är ALLTID värst.
Första natten sover man av ren utmattning (vaknar tidigt förstås i när man reser västerut), men det är hyfsat.
Detsamma gäller i österled. Första natten är jag helt död och somnar som en stock.
Andra natten är en sömnlös vidrig natt då jag somnar SENT och är helt “bakfull” när jag vaknar.
Ja ni som vet, ni vet.
Det är inte utan att jag ibland funderar på att skaffa sömntabletter … för ORKA!!
Som sagt, min sömn är usel även utan jetlag.
Trött på det, TRÖTT!!
En selfie genom en ruta på Arlanda ...
Resan tillbaka till Washington förra måndagen gick finfint.
Jag tog en taxi från Vasastan vid 4.30. Lämnade mitt fina värdpar och smög ut i trapphuset, tog hissen ner till den taxi som stod och väntade på gatan prick den tid jag beställt den.
Som alltid kom jag till Arlanda alltför tidigt, är tidspessimist av RANG. Det är jag alltid, livrädd att att inte ha tillräckligt med tid på mig.
Satt på Arlanda i nästan tre timmar och väntade på att planet skulle gå.
Sen var det dags att gå ombord på Lufthansa mot München.
Münchens flygplats, där det alltid är så lätt att byta när man ska vidare till US.
Undviker Frankfurt som pesten, undviker Heathrow också.
SAS flyger för små plan (Airbus 221Neo) under lågsäsong så det bolaget går HELT bort under vinterhalvåret.
Ska jag flyga över Atlanten ska det vara ett stort plan, thank you very much.
Avisning av planet på Arlanda.
Ibland la jag mig raklång över alla tre säten, slumrade lite ibland, läste massor. En bra flight.
Som alltid, amerikanska piloter på amerikanska flygbolag flaggar för “fasten seatbelts” så fort det blir minsta ostadighet i luften. Så det blev många sådana stunder under de åtta plus timmar det tog att flyga från München till Washington. Det var, i min flygvana värld, ingen turbolens att orda om.
Men, det är säkert så att de amerikanska flygbolagen är livrädda för stämningar och alltid tar det säkra före det osäkra.
Tycker inte det är så när jag flyger SAS under sommaren (jo, SAS flyger stora plan under högsäsong), eller de gånger jag flugit med Lufthansa eller andra europeiska bolag, över Atlanten. De är mer tålmodiga innan skylten med “fasten seatbelts” tänds.
Oh well, tacksam att ännu en gång landa utan problem.
Det är jag ALLTID. Jag tar aldrig någonsin en flygning för given. Aldrig.
Väl på Dulles landade åtskilliga plan ungefär samtidigt från utlandet.
Immigrationshallen var packad.
Men se där, en god app finnes for the rescue … MPC, Mobile Passport Control. Bästa appen alltså.
I den fyller man i sina uppgifter innan man landar, sitt passnummer, Green card-nummer och sådant.
Voila, i och med det är det bara att ta en specialkö där det går fort.
Jag fick en mycket trevlig gränspolis (det är inte alltid så).
Sedan fick jag vänta på bagaget en liten stund innan min stora väska damp ner på bandet. Den väska jag kallar “höghuset”. Den är jättebra, jag kan packa den knökfull.
På vintern tar ju kläder och skor så stor plats i resväskan också.
Peters bild på mig då jag kommer hem igen. Kolla in min reseväska, aka höghuset!
Ja det var så skönt.
Dagen efter snöade det ymnigt över hela Washingtonområdet.
Det kom en massa snö, mer snö ön jag såg under hela tiden i Stockholm.
Men denna snö försvann lika snabbt som den kom, och nu är det barmark igen.
Nej, jag tror inte det blir mer snö i år.
Jäkligt KALLT är det dock, igår när ja var ute på min runda var -6, men det var blåst så det kändes som -12 enligt min app.
Bitigt som FAN!
Nåväl, gott folk, jag är tillbaka igen.
Jag kommer inte att skriva så mycket mer om min resa till Stockholm än vad jag redan gjort. Ni alla vet iallafall hur det var, i breda penseldrag.
MEN jag kan säga att min mamma är hemma igen, och att hon verkligen blir starkare. DET är underbart och fantastiskt.
TACK för att just du läser fastän jag varit både en dålig bloggare och instagrammare under min tid i Stockholm.
Men ja, det var ju en väldigt annorlunda resa och långt ifrån en nöjesresa.
Det är iallafall väldigt roligt att sitta här bakom tangentbordet och skriva igen. YAY!
Ha en jättefin dag!!
Comments
När jag läser om din jetlag inser jag att det skulle vara exakt likadant för mig; jobbigare att åka västerut än österut, för jag är också en kvällstrött människa normalt sätt. Skönt att din jetlag är borta nu i alla fall.
Tidspessimist, haha, det hade kunnat vara mitt mellannamn. ;-D Jag går/åker hellre lite tidigare än nödvändigt, än riskerar att komma sent, alternativt behöva stressa. Vet jag att det tar, säg, 15 minuter att gå en sträcka, till exempel till bussen, går jag ändå alltid hemifrån MINST 20 minuter innan avgångstid, för att ha lite extra marginal.
Så skönt att du hade mycket plats på flyget. Fattar helt klart att du inte vill flyga i ett litet plan över Atlanten, det hade jag inte heller velat. Vilken tur att du fick lite snöfall också, och att snön i fråga kom dagen efter att du kom hem, inte samma dag, för då hade det ju säkert blivit jobbigt att landa.
Känner igen känslan när man kommer tillbaka till sin amerikanska bubbla efter en längre period i Sverige. Jag åker också allra helst via Munchen med Lufthansa. Undviker Frankfurt som pesten.
Jag tycker att du är en fantastisk bloggare och att du under ditt besök i Sverige skrivit några av dina allra bästa texter, precis som den du skriver nu. Många tankar och mycket innehåll. Kul att höra att du tänker hålla dig kvar i blogglandia. Jag känner att min tid tryter och att jag varken har den tid eller ork som jag önskar att jag hade för att blogga, läsa bloggar och interagera med andra bloggare som jag skulle vilja. Skönt att vara hemmafru :-) Minns den tiden med mycket saknad.
HA det gott!
Varm kram,
Anneli
Jetlag är inte kul, och det är inte lätt att komma i fas förrän flera dagar efteråt. Skönt att flygresan gick så bra och du fick gott om plats och slapp sitta som i en sardinburk. Skulle inte vilja åka i ett litet plan över Atlanten, låter rentav läskigt.
En sådan där stor väska har vi också som min man köpte en gång när han var med jobbet i USA och jag lagt in lite beställningar, den är jättebra. Dottern lånade den nu i julas då de åkte till Thailand och den var perfekt.
Ang dålig sömn så läste jag en grej och har använt mig av metoden och den fungerar, trots att jag var skeptisk. Man ska tänka på ett ord på 5 bokstäver och sen ta varje bokstav i ordning och komma på alla ord man kan komma på och rabbla för sig själv, sen ta nästa bokstav och 9 gånger av 10 somnar man redan på tredje bokstaven. Min dåliga sömn är nu ett minne blott - tack och lov!
Så härligt att din kära mor är piggare och blir starkare för dag, säkert skönt för henne att vara på hemmaplan och få den hjälp hon behöver av Hemtjänsten istället för att vara på sjukhus.
Ha en fin onsdag och som sagt, jättekul du är tillbaka. Skickar stor kram från ett -11 gradigt kallt Åkersberga, brrrr.
Bra att din mor har blivit piggare och får den hjälp hon behöver.
Så roligt att du bloggar igen.
välkommen hem och välkommen tillbaka till blogglandet igen! Skönt att resan gick bra. Jag förstår precis hur du känner med ingenmans bubblan, men som du säger den är rätt skön. Och nödvändigt skulle jag säga, för att reflektera över allt som man varit med om. Både glädje och sorg.
Det gläder mig att läsa att mami blir piggare och starkare! Så så fantastiskt!
Kul att titta in här igen, efter lång bortavaro. Jag kommer tillbaka.
Ha en fin onsdag!
Stor Kraam<3
Ha en fin dag och kram.
Carin
Tittade in av en slump och blev så glad när jag såg att du hade skrivit ett inlägg <3
Har ju varit med lite på IG, men jag förstår till fullo att du inte har varit i rätt mood för att blogga, då det ju har varit en omtumlande tid förstås.
Sååå skönt att höra att din mamma mår bättre och har blivit starkare, fantastiskt bra, samtidigt som jag kan tänka mig att det kändes svårt att lämna henne... nackdelen med att bo så långt borta.
Det fina är förstås att du är hemma hos Peter igen, och bara känslan att få vara i sitt eget hem igen <3
Härligt att resan gick bra och att du t.o.m hann få uppleva lite snö när du kom hem igen :D
Stor kram till dig och ha en fin dag <3
Exakt. är man mkt kvällstrött, som du och jag är, blir en resa västerut bara jobbig. Det är nog därför jag gillar det andra hållet bättre, man är piggare på kvällen men tröttare på morgonen.
Kul att du också är sån.
Tidspessimist är du också, haha. Ja jag vet ... vill inte heller stressa, vill inte komma försent etc. Nej. Jag är precis som du vad gäller bussar o dyl. Det går inte att låta bli.
Flyget, jätteskönt. Vet du, jag bokade OM mitt flyg en dag just pga snön. Jag hade en sådan flexbiljett som gjorde det möjligt att boka om gratis. Så jag flyttade avresa från tisdag till måndag just pga snön som jag visste skulle falla här. Ett bra beslut.
Och jag fick njuta av snön också, så det var härligt.
Tack för din fina kommentar!
Du är med och har varit med om en speciell resa igen. 💗
Mycket känslor...
Jag är som du , jag vill vara ute i god tid, nästan alltid först på plan.
Nu ser jag framemot dina dagar hemmavid och allt vad de innebär.
Allt gott och varm kram
Karin
Alltså ja, Munchen är en toppenflygplats när man ska till/från USA. En av mina bästa vänner i Sverige jobbar med affärsresor. Det var hon som tipsade mig om MUC. Och ja, sen dess är det så jag åker. Lufthansa som flygbolag gillar jag MYCKET!!!! United är väl OK också.
Aww, tack Anneli ... det var fint att höra. Ja det var ju en speciell och inte alltför lätt resa det här. Jag är glad över att du gillade min inlägg från min resa, även om de inte var många. TACK Anneli!!
Jag kan förstå dig, det är ju svårt att hitta tid att blogga när man som du är lärare. Jag fattar det, fullt ut. Det är ju tidskrävande att blogga, det ÄR det. Tack för din fina kommentar! Kramar från mig!!
KRAMAR till DIG!! Anna
Jetlag är ett jobbigt tillstånd. Ju äldre jag blir desto svårare blir jetlagen. Det tar sin tid, och jag vaknar i svinottan nu också ,3:30 imorse ... Det är nog bara dålig sömn nu.
USCH.
Nä, ett litet plan över Atlanten med konstellationen tre, tre och en mittengång. NOT for me. Så kan de köra inrikes i US, eller inom Europa. Men inte när det är åtta timmar över havet. Jobbigt också att trassla sig ut om man (som jag ofta har) har fönsterplats. Nope. För små plan, det går bort.
En höghusväska är JÄTTEBRA!! Min är mjuk, och jag kan packa den knökfull. En Samsonite är det, köpte den för några år sen. Bara så bäst. Kul att er dotter lånat med sig den till Thailand, jag förstår henne! Då fick hon plats med mycket.
Tycker jag provat allt med dålig sömn, det känns som om det bara är tabletter som återstår. Underbart att du har god nattsömn, det är verkligen en GÅVA!!
Precis, det är skönt för min mamma att vara hemma igen, och hon blir starkare. Fint också att veta att hemtjänst är där så ofta och ser till henne.
Yvonne, ha en finfin onsdag du med, -8 för mig idag. ÄNNU kyligare hos dig!
Kramar och tack för din fina kommentar!!!
Ja det är fint att min mamma är piggare igen, jättefint!! TACK Cari, så kul att du gillar att jag är tillbaka. TACK för det!!!
NU är det ordning på torpet igen, och det känns SÅÅÅÅÅ bra. TACK för fin kommentar. Kramar från mig!!
Det var SÅ svårt att säga hej då till min mamma. Du vet .. så hemskt.
Men det är skönt att vara hemma i mitt eget hem igen. Mina grejer, slippa bo i kappsäck. Allt sånt. OCH såklart, PETER!!!! Jag blev så glad över snön, och nu är det bitande kallt. -8. Tack Sara för din fina kommentar. Kramar!!
TACK fina Karin för din kommentar, jag blir så glad. Nu känns det fint att blogga igen! KRAMAR!!!
Jaa, den där känslan när jag steg över tröskeln förra måndagen. DEN var härlig!!! ÅÅÅ då har du lite snö i Sthlm, låter perfekt. Jag har kallare, -8. Galet. KRAMAT och tack för din fina kommentar!!!
Skönt du är hemma igen och allt gått bra med resorna över havet.
Fint att höra din mamma åter är hemma och mår lite bättre.
Om du har lust skulle jag vilja höra hur det är med Karolina och livet i LA. Nyheter avlöser varandra i rask takt i denna värld, och får rmycket fokus och så händer nåt annat, då är fokus där. Självklart ska det vara så men det var tankar som dök upp, hur har hon/de det nu?
Februari rullar på i full fart. Tiden går för fort.
KRAMAR!!
Ja det är jättefint, och väldigt stor lättnad, att min mamma faktiskt mår bättre.
Ska absolut skriva mer om Karolina och livet i LA. Hon och Mike har precis varit i Mexico. Vad gäller bränderna tror jag det är mkt lugnt just nu. MEN förödelsen i staden kvarstår ju, hemskt. Mer om det o K senare. Kramar!
Så skönt att höra att din mamma blir starkare för varje dag som går och att hon klarar sig i sitt eget hem. Det gör så mycket för en äldre människa att vara hemma band sina egna saker och en bekant omgivning.
Du missade i alla fall kylan som fortfarande är på besök här i Stockholm. Det var ju bra;-)
Än en gång - välkommen hem:-)
Så bra att resan gick smidigt och att slippa sitta och trängas med andra på flyget låter så skönt, och jag förstår att det är skönt att vara hemma igen även om du känner dig väl så hemma i Stockholm. Synd bara att vi inte bjöd på ett riktigt fint vinterväder. (Fast ganska skönt att det inte har varit så mycket skottning för mig.)
Jag ska försöka vara lite bättre på att läsa och kommentera här, även om jag ibland får läsa ikapp några dagar.
Kramar!
Många kramar, Lisa
En mkt speciell resa, en svår, en gungig. Allting. Så var det verkligen. Kramar!!
Hoppas hon piggar på sig mer och mer nu.