Dagar som går ...

Hej igen!

Stockholm är o så grått, o så mörkt. 

Jag har knappt sett solen sedan hit jag kom.

Nu är dessutom snön ett minne blott, trottoarer och parkvägar är fulla med grus. Saknar snön, men saknar inte den halka som "välkomnade" mig när jag kom hit.

Min kära syster Sara köpte marknadens bästa broddar åt mig, det är jag mycket tacksam för. De var verkligen bra att ha dem på sig under mina första dagar i Stockholm. 

Helgen tillbringades i det kära Kronobergs Län där syster och svåger äger världens mysigaste och gulligaste torp från 1830.

De har rustat upp detta torp så att det kvalificerar sig att vara med i vilket inredningsmagasin som helst.  Tusentals timmar av renovering ligger bakom dem. Torpet, som ligger i Ryssbys djupa skogar, har en sådan mysfaktor och alldeles särskilt goda vibbar. Vi fick en sådan fin och välbehövlig helg där. Ingen snö där heller, men att vara i naturen är helande ändå. Vi hann även med en eftermiddag i Växjö och det var så fint att gå där.

Här har vi Torpet!

När vi kom fram var stugan utkyld, genast börjades det eldas i hjärnspis och kaminer.  Rödvin och småplock hjälpte till att hålla oss varma.

Husets ägare, Håkan och Sara.

SÅ mysigt, varmt och gott.

Ni som följer mitt resekonto på Instagram @nesw_travels såg min reel från detta mysiga hus.  Tyvärr tog jag inga stillbilder av huset.  De bilder som följer är Saras bilder från 2023 och framåt. Nu är det mer inrett.

Det mysiga sovrummet.  Jag slaggade gott på soffan i vardagsrummet.

Trappan till övervåningen är brant.  HÅLL tungan rätt i mun!

Utsikt från soffan i vardagsrummet mot köket.

Köket sååå mysigt.  Sara har målat rutgolvet, ruta för ruta ...

Jag trodde, innan jag kom hit, att dagarna skulle bli långa och sega.

Nej, tro mig så är det inte. Det känns som det ena avlöser det andra. Hela tiden. Somligt är av det roliga slaget, somligt är det inte. Men långtråkigt ... NOT.

Igår träffade jag en gammal, gammal bloggvän för allra första gången.

Vet inte om ni minns Millan i Bristols blogg? Numera finns även Millan på Instagram. Vi har hållit kontakt via mail och via Instagram länge.

Nu föll det sig så att Millan var i Stockholm på blixtbesök. Igår tog jag tunnelbanan in till Centralen i rusningstid för att äta frukost med Millan på Espresso House på Stockholms Central. ÅÅÅ det var så mysigt, Millan och jag klickade direkt. Jag visste det, jag hade inga tvivel om den saken. Det var ett sådant trevligt möte.

Jag styrde sedan kosan "hem" igen för att ta emot sjukgymnast och arbetsterapeut som kollade in min mammas lägenhet. Jo, hon får komma hem igen, min mamma. I sinom tid. Dock, mycket måste fixas innan hemkomst.  Det fina i kråksången är att Stockholms Sjukhem fixar allt. Djupt tacksam för det. Men vi vet iallafall inte om det är rätt beslut, fortsättning följer ...

 

Jag hade ett trevligt besök av min kompis Anette igår. Det gav energi, och den varan behöver jag såååå mycket av just nu. 

Det känns även som om den närmaste tiden blir knökfull.

Vet inte vad jag inbillade mig egentligen innan jag kom hit ... 

För en vecka sedan idag fixade jag nytt pass inne på Polishuset på Kungsholmen.

Eftersom jag är bosatt i utlandet måste jag stärka mitt svenska medborgarskap via en speciell blankett. De ville dessutom se mitt Green Card och mitt amerikanska körkort. Allt gick snabbt och lätt, och nu väntar jag bara på att de ska höra av sig via mail och säga att passet är klart att hämtas upp. Nej, de kan inte messa mig eftersom jag har utländskt nummet. 

Ingen vill/kan messa mig--inte polisen, inte sjukvården ... Fattar ju att det är så eftersom jag inte har svenskt nummer, men lite jobbigt är det ju också. Ett mess liksom ... 

Nåväl, mail funkar ju också. Hoppas att passet snart är klart för upphämtning.

Som sagt, min sinnestämning är sådär.

Jag trivs ypperligt i min mammas lägenhet, men det är så mycket "som aldrig mer blir som det var igen", och det är ett beskt piller att svälja.

Ny president i mitt andra hemland också. Orkar inte. Orkade inte se en sekund av installationen. OCH jag scrollar snabbt förbi alla nyheter om USA. Näpp, orkar fan inte med det just nu.

Nu ska jag snart bege mig till Stockholms Sjukhem igen för att besöka min mamma.

En BIG SHOUT OUT till Stockholms Sjukhem, de är så fina och så fantastiska. Vilken personal alltså! Och vilken värme varenda en utstrålar, avdelningen är så mysig och fin med "levande ljus", mjuk belysning, dukar, lugn musik och allt däremellan. För oss som hälsar på finns en kaffebar som alltid är tillgänglig, trevligt. Jag har bara gott att säga om den vård min mamma får. Den är förstklassig. Jag menar verkligen det. 

SIST, men absolut INTE minst! 

Tack för alla kommentarer i mitt förra inlägg. DE värmer mitt hjärta mer än ni kan ANA. TACK!! Kommer snart på besök till alla mina bloggvänner. Tro mig, min tid är begränsad. Det mesta går ett i ett på ett sätt jag aldrig hade trott innan jag kom hit.

Märkligt är det, märkligt på så väldigt många plan. Men idag hade jag en eftermiddag helt solokvist och det var mer än underbart. Jag läste, hade en soft spellista i bakgrunden och tända ljus överallt. 

PS, kan fortfarande inte fatta hur mörkt det är.   JA jag vet att jag tjatar, men det är nästan ofattbart för mig.

Mysigt på sitt sätt, absolut. Ordnar ju HYGGE för mig själv så det sjunger om det. Men damn it hur mörka dagarna är.