Dagar som går ...




Hej igen!


Stockholm är o så grått, o så mörkt. 
Jag har knappt sett solen sedan hit jag kom.
Nu är dessutom snön ett minne blott, trottoarer och parkvägar är fulla med grus. Saknar snön, men saknar inte den halka som "välkomnade" mig när jag kom hit.
Min kära syster Sara köpte marknadens bästa broddar åt mig, det är jag mycket tacksam för. De var verkligen bra att ha dem på sig under mina första dagar i Stockholm. 


Helgen tillbringades i det kära Kronobergs Län där syster och svåger äger världens mysigaste och gulligaste torp från 1830.
De har rustat upp detta torp så att det kvalificerar sig att vara med i vilket inredningsmagasin som helst.  Tusentals timmar av renovering ligger bakom dem. Torpet, som ligger i Ryssbys djupa skogar, har en sådan mysfaktor och alldeles särskilt goda vibbar. Vi fick en sådan fin och välbehövlig helg där. Ingen snö där heller, men att vara i naturen är helande ändå. Vi hann även med en eftermiddag i Växjö och det var så fint att gå där.


Nej, tro mig så är det inte. Det känns som det ena avlöser det andra. Hela tiden. Somligt är av det roliga slaget, somligt är det inte. Men långtråkigt ... NOT.


Igår träffade jag en gammal, gammal bloggvän för allra första gången.
Vet inte om ni minns Millan i Bristols blogg? Numera finns även Millan på Instagram. Vi har hållit kontakt via mail och via Instagram länge.
Nu föll det sig så att Millan var i Stockholm på blixtbesök. Igår tog jag tunnelbanan in till Centralen i rusningstid för att äta frukost med Millan på Espresso House Stockholms Central. ÅÅÅ det var så mysigt, Millan och jag klickade direkt. Jag visste det, jag hade inga tvivel om den saken. Det var ett sådant trevligt möte.
Jag styrde sedan kosan "hem" igen för att ta emot sjukgymnast och arbetsterapeut som kollade in min mammas lägenhet. Jo, hon får komma hem igen, min mamma. I sinom tid. Dock, mycket måste fixas innan hemkomst.  Det fina i kråksången är att Stockholms Sjukhem fixar allt. Djupt tacksam för det. Men vi vet iallafall inte om det är rätt beslut, fortsättning följer ...


 


Jag hade ett trevligt besök av min kompis Anette igår.
Det gav energi, och den varan behöver jag såååå mycket av just nu. 


Det känns även som om den närmaste tiden blir knökfull.
Vet inte vad jag inbillade mig egentligen innan jag kom hit ... 


För en vecka sedan idag fixade jag nytt pass inne på PolishusetKungsholmen.
Eftersom jag är bosatt i utlandet måste jag stärka mitt svenska medborgarskap via en speciell blankett. De ville dessutom se mitt Green Card och mitt amerikanska körkort. Allt gick snabbt och lätt, och nu väntar jag bara på att de ska höra av sig via mail och säga att passet är klart att hämtas upp. Nej, de kan inte messa mig eftersom jag har utländskt nummet. 
Ingen vill/kan messa mig--inte polisen, inte sjukvården ... Fattar ju att det är så eftersom jag inte har svenskt nummer, men lite jobbigt är det ju också. Ett mess liksom ... 
Nåväl, mail funkar ju också. Hoppas att passet snart är klart för upphämtning.


Som sagt, min sinnestämning är sådär.
Jag trivs ypperligt i min mammas lägenhet, men det är så mycket "som aldrig mer blir som det var igen", och det är ett beskt piller att svälja.


Ny president i mitt andra hemland också. Orkar inte. Orkade inte se en sekund av installationen. OCH jag scrollar snabbt förbi alla nyheter om USA. Näpp, orkar fan inte med det just nu.


Nu ska jag snart bege mig till Stockholms Sjukhem igen för att besöka min mamma.
En BIG SHOUT OUT till Stockholms Sjukhem, de är så fina och så fantastiska. Vilken personal alltså! Och vilken värme varenda en utstrålar, avdelningen är så mysig och fin med "levande ljus", mjuk belysning, dukar, lugn musik och allt däremellan. För oss som hälsar på finns en kaffebar som alltid är tillgänglig, trevligt. Jag har bara gott att säga om den vård min mamma får. Den är förstklassig. Jag menar verkligen det. 


SIST, men absolut INTE minst! 
Tack för alla kommentarer i mitt förra inlägg. DE värmer mitt hjärta mer än ni kan ANA. TACK!! Kommer snart på besök till alla mina bloggvänner. Tro mig, min tid är begränsad. Det mesta går ett i ett på ett sätt jag aldrig hade trott innan jag kom hit.
Märkligt är det, märkligt på så väldigt många plan. Men idag hade jag en eftermiddag helt solokvist och det var mer än underbart. Jag läste, hade en soft spellista i bakgrunden och tända ljus överallt. 


PS, kan fortfarande inte fatta hur mörkt det är.   JA jag vet att jag tjatar, men det är nästan ofattbart för mig.
Mysigt på sitt sätt, absolut. Ordnar ju HYGGE för mig själv så det sjunger om det. Men damn it hur mörka dagarna är.

Comments

BP said…
Din systers och svågers torp är helt fantastiskt! Inte utvändigt direkt, men invändigt är det en dröm. Absolut älskar de handmålade, rutiga golvet. Vilket jobb din syster har gjort där. Otroligt. Så vansinnigt snyggt!
Mörkt tycker du att det är - hahaha! Du får hemskt gärna tjata om det, men som jag skrev förut - det hade varit betydligt värre om du kommit före jul. Nu är det ju åtminstone ljust till cirka klockan 16. Då var det mörkt klockan 14:15.
Valet i USA - ja, vad kan man säga. Det är ju dina (nya) landsmän som valt T, så amerikanerna får skylla sig själva. De får vad de förtjänar - och karln vann ju faktiskt en jordskredsseger...
Så skönt att din mamma får komma hem igen. Jag har viss erfarenhet av Stockholms Sjukhem och har endast gott att säga om det. Båda mina vänner som vårdades där fick komma hem igen. Precis som din mamma dock till ett hem anpassad till de "nya" behoven. Skönt för dig att veta att din syster bor i stan och kan ta sig till din mamma på en halvtimme. En stor trygghet för dig.
Lycka till nu med ditt pass. Jag fick ett förnyat körkort på fyra(!!!) dagar från Örebro. Hoppas ditt nya pass tar lika kort tid att få.
KRAM!!!
Jag tänker på dig lite titt som tätt och därför är det extra roligt att få en liten livsglimt av ditt liv just nu. Skönt att din mamma kan komma hem så småningom och att allt löper på vad gäller vården . Det är guld värt.
Så fint din syster och svåger har det. Jag minns att du och Peter var där och hjälpte till att fixa tidigare. Ryssby känner jag till..har varit där på genomfärd och för att köpa korgar till caféet.
En fin trakt.
Jag såg inte heller på någon installation..vill inte se spektaklet alls..Jag förstår dig väl. Många amerikaner ( från Kalifornien allra mest) söker till Portugal nu....jag förstår dem.
Lycka till med allt, allt.
Varm kram!
Anna i Portugal said…
Blir så glad av att läsa att mamma är på väg hem igen. Fantastiskt fint renoverat, väldigt smakfullt i stugan. Nu blev jag sugen på vin.. inser det var rätt längesen jag drack det, så det får det bli till dagens middag! Kram
Annika said…
BP: Det är ett underbart hus där de renoverat i tusentals timmar och med resultat. PLUS att huset har så fina, fina vibbar.
Jomen visst är det väl mörkt, tänker inte främst på solens ned och uppgång utan på att det är så genommulet dag ut och dag in. Igår lämnade jag Brommaplan med tunnelbana klockan 14, det var fasiken ren skymning då. Det känns, under en mulen dag, som att det bara är en halvdager. Detta är ngt jag har glömt bort. Jag är ju ofta här i mars, men marsljuset är så totalt annorlunda än det ljus som råder nu i januari. Såklart. På ngt sätt är det ju mysigt likaså. Det är ju så lätt att ordna mys inomhus.
Vi andra, de andra 48% av USAs invånare grämer oss och våndas över vad som ska ske med DT, EM och det andra "guldpojkarna" under de närmsta fyra åren. Visst, nu får vi skörda det som såtts. Men en shitshow av guds nåde lär det bli. OCh jag kan nästan lova att flertalet av dem som röstade fram honom kommer att genomskåda det rätt snabbt. Det blir inga billigare matpriser, löner kommer inte at höjas etc etc. Oh well, time will tell. Men jag kommer att försöka undvika att dras ner de närmaste fyra åren. Kommer att släppa DT i tankarna så mkt det bara går.
Stockholms sjukhem är guld. Verkligen.
Passet ja, det tar lite längre tid än för en svensk boende i Sverige eftersom medborgarskap ska stärkas, men räknar med att hämta det nästa vecka. Kramar!!!!
Annika said…
Karin: TACK, det värmer!
Ja vi ska hoppas att det blir bra när min mamma kommer hem. Känns lite jobbigt att tänka på det också. Men vi får ta det som det kommer.
TACK, visst är det sååå fint i torpet! Njaaeee, vi har nog inte hjälpt dem mkt med torpet. Men vi har varit där, fast i Håkans pappas barndomshem (som ligger ett stenkast från torpet) och haft många fina stunder. Ryssby är så gulligt, så roligt att du varit där. Ja hela denna del av Sverige är en idyll.
Damn, inte ett ögonblick såg jag på installationen, bara läst om det efteråt- Du vet, det stora som "alla" pratar om. Jomen nog kan jag fatta att många fr CA med fler stater tar sitt pick och pack och drar de närmaste fyra åren. TACK gulliga fina Karin! Stora kramar till DIG!!
Annika said…
Anna: TACK!! Ja nu ska vi se hur det går, det blir ett annorlunda liv för henne.
Torpet är en liten dröm, så gulligt. Vin, hahaha ... stundtals blir det mkt av den varan för mig när jag är här ... hehe. Tack gulliga Anna, vi hörs snart!! Kramar!!!
Vilket fint torp din syster har, ser ut att ligga perfekt ut i skogen.
Låter bra att höra att din mamma får komma hem igen och vi får hoppas att det går bra. Inte lätt när allt blir annorlunda än det varit tidigare.
Kram Carin
Brysselkakan said…
Skönt att läsa att du har det bra trots allt kring din mamma och K i LA där det ju fortfarande är bränder även om svenska medier verkar glömt det.
Stugan är verkligen fin och pittoresk! Bra jobbat av dem!
Valet... Ja, han vann men ändå så otroligt många som inte ens röstade och om de gjort det hade läget kanske varit annorlunda.
Förstår din oro för de närmaste fyra åren, oroar mig också för vem vet vad Trumpeten gör för non residents och statliga universitet, kan bli svårt för vår J. Sist gubben satt där han sitter höjdes J:s skatt rejält. Hela högen i Vita huset verkar helt tappat det och i går slog det mig att det inte är omöjligt att EM ställer upp som kandidat i nästa val, mardröm...
Hoppas det kommer bli bra för din mamma att komma hem när det är dags för det. Hur länge blir du kvar i Stockholm?
Ha en fin dag i ett grått Stockholm!
Gomorron Annika!
Så fint att få läsa lite om dina dagar uppe i norr, mycket känslor inblandat kan jag förstå. Precis som du säger: Förändringen, att saker inte kommer att vara som förut, ett beskt piller att bita i... Det är svårt och ofta en tung del att acceptera och hantera när vi möts av det i livet.
Det känns ändå bra att din mamma ska få komma hem igen, tänker... ett gott tecken <3
Fint att också se att din syster mår bra, och ja, vilket helt underbart litet torp och så fint och varsamt renoverat, med massor av värme och känsla. Förstår att du trivs i den lilla kokongen :)
Stor KRAM till dig och ta hand om dig/er <3
Anonymous said…
Vilket underbart torp! Så så fint! Härliga bilder du tar :)
Det är verkligen ett beskt piller att svälja som du skriver och just meningen "vi vet inte i alla fall om det är rätt beslut" (gissar att flytta hem igen) jag och min syster är också där i "landet äldre föräldrar" nu så jag vet hur det känns och alla tankar kring det.
Hoppas att solen kommer fram igen så det blir njutbara promenader i fina Stockholm för dig.
/Vendela
Annika said…
Carin: Tack, visst är det så fint. Trivsamt till max. Ja vi får hoppas att det ska gå bra då min mamma kommer hem, känns som att det är lite vanskligt. Sant, det är så svårt med förändringar. SÅ svårt. Stor kram från mig!!
Annika said…
Brysselkakan: Jo det 'är nog bra att min mamma kommer hem, men det är så mycket som ska fixas innan dess. OCH vi vet inte om hon är helt redo heller, men vi får bara hänga med.
Jaadu, vi får se vad som händer nu i US, orkar inte riktigt med det, känner jag. Jag scrollar bort allt som har med det att göra. Tror väldigt många av hans väljare blir besvikna, han är ju inte där för dem som har det kämpigt och sliter på gräsrotsnivå. Han ser bara till de sina. Maten lär inte bli billigare, jobben lär inte bli fler. Och hela US kollapsar utan alla som faktiskt är där olagligt. De tar de lägst betalda jobben, men jobb som är sååå viktiga för att samhället ska gå runt. Vi får se, det är bara att hänga med ... där också ... EM kan inte bli prez, han är född utanför US. SOM tur ÄR!! Kvar i stan nära tre veckor till. Tack, nu ska jag till tvättstugan som jag bokat :-)
Annika said…
Sara: Hej Sara!!! Förändringar har jag så svårt för ... alla sorters sådana ... det här är blir en stor sådan. OCH med en massa oro. Jaja, det är bara att ta det för vad det är. HOPPAS så att det ska gå när mamma kommer hem. att det inte är för tidigt.
Min syster har återhämtat sig, och det är UNDERBART. Det är så skönt att se henne frisk igen. Min lilla kokong i min mammas lgh trivs jag i. Men aldrig att jag trodde att mina dagar skulle bli så inrutade. Men det är de, SÅ mkt hela tiden. Stora kramar till DIG!!!!
Annika said…
Vendela: Tack, visst är det så fint!! Älskar det, och det har sådan mysfaktor och sådana otroligt fina vibbar.'
Herregud ja, du vet vad vi menar ... just det där om det kanske inte är rätt beslut. Oron kommer direkt. Det är så fint att veta att hon får tillsyn nu hela tiden. Hon har lite övertro på sig själv också, på gott och på ont. Men jag är glad att du vet exakt vad vi menar med det jag skriver. TACK!! Solen lyser med sin frånvaro. Klockan är inte ens 13 och jag tycker det är dags att tända alla lampor i huset ... Kramar!!!
Ja, fy så grått och tråkigt vädret i Stockholm är ... Blä!!! Och vilket u n d e r b a r t torp!! Helt fantastiskt mysigt!!
Elisabeth said…
Har helt missat dina inlägg! Fattar inte varför, får väl skylla på... jag vet inte riktigt, men på något bra. ;-)

Din systers och svåger torp är verkligen fantastiskt fint! Men trappan - jag kan ärligt talat säga att jag nog inte klarat av att gå nedför den "rättvänd" så att säga. Hade helt klart fått backa nedåt om jag hade gått i den.

Skönt att du kunnat fixa pass, men krångligt att de inte kan skicka sms. Som sagt, man kan förstå varför, men det är trots det just krångligt.

Det låter ändå positivt med din mamma, men jag förstår dina känslor så väl.

Nu ska jag se till att titta in här ofta, så att jag inte missar dina inlägg!
Susjos said…
Ack ja, detta mörker- var nog därför jag la in en massa nattpass i januari, det är liksom lika bra att jobba mycket denna månad, det är ju så mörkt och ruggigt ute.
Vilken underbar stuga där i Ryssby, fantastiska foton!
Min kompis från Hofors som jag flyttade till Stockholm med, har jobbat på Stockholms sjukhem, där hon trivdes bra! Fint att din mamma är på väg hem igen. <3
MÅ så gott!
Varm Kram!
Monnah said…
Det där torpet är något av det gulligaste jag har sett! Mycket smakfullt och inbjudande. Förstår att det var mysigt att komma dit.

Gällande att vara i den där snurran som rör sig mellan föräldrar på sjukhus och en själv som vuxet och ansvarigt barn så vet jag att det tär mycket på krafterna. Samtidigt var det för mig ett bra sätt att hantera mina föräldrars bräckliga hälsa och det kändes bra att kunna vara dem behjälpliga. Är så tacksam för all fantastisk sjukvårdspersonal jag mötte under den tiden i livet.

Jag önskar dig ro i själen och små stunder av vila från oro och hopplöshet. Önskar dig en fin helg. Kram!
Annika said…
Helena: Men visst ÄR det. Ser ju inte solen ens en minut. Bara grått, grått och mörkt. Fram med snön igen. TACK, visst är torpet underbart FINT!!!
Annika said…
Elisabeth: INTE konstigt alls om du missat!! Jag har inte hojtat om det någonstans, alltså på Instagram då, så inte underligt om du inte visste det. Inte alls. KUL att du är här. Kommer att blogga lite sporadiskt och mycket oregelbundet framöver. Vanliga rutiner blir det först då jag kommit hem igen.
TACK, visst är torpet helt underbart!! Älskar att vara där. HAHA, trappan ja ... både Sara och jag backar när vi ska gå ner för det. Jag håller i mig för glatta livet, haha.

Passet klart och VET DU, de skickade faktiskt SMS. Dra mig baklänges. Fick både mail och SMS. HAHA! Bra där

Mamma ja, jag hoppas SÅ att allt ska bli bra då hon kommer hem igen. TITTA in snart igen, kanske ligger ett nytt inlägg ute!! :-)
Annika said…
Susjos: Ja herregud alltså ... detta mörker ... och att aldrig få se solen. Nu är det ju så trist och snöfritt också. Tack för att du gillar stugan i Ryssby, så mysig. Stockholms sjukhem ja, måste vara en underbar plats att jobba på. Pratade med en USKA som just börjat där, hon kom från en kirurgavd på KS. Hon sa att det är rena drömmen på SS, lugnt och skönt. Tror jag det. MIn mamma på hemväg, vet inte när ... HOPPAS det blir bra. Kramar och trevlig helg!
Annika said…
Monnah: TACK!! Visst är det bara så gulligt och fint. Trivs så bra där och att vara där över helgen var precis vad vi behövde. Ja Monnah, verkligen ... det där med gamla föräldrar är ingen lek. Det är tärande och det sitter ständigt en klump i magen. Jag är så tacksam över den otroligt fina vård bägge mina föräldrar har fått, och får. All cred till personalen.
TACK fina Monnah för de orden. Jag önskar dig en fin helg!
Channal said…
Kära Annika! Min fina fina vän! Vad härligt att din mamma snart får komma hem. Hon är en fighter! Ja, denna vecka har det varit ett grått och dötrist väder! Men IDAG SKEN SOLEN!! Underbart!

Wow så pittoreskt och jättemysigt och fint torp! Älskar't! Sen vad kul att möta en gammal bloggvän!

Jag är som du! Ville inte se sekund av invigningen! ALLT som denna man har raserat på EN DAG!! Vilken bakåtsträvare! RYYYSER av obehag! MÅR ILLA!! USA har verklige dumförklarats! Sorry!

KRAMAR till dig!! Anna
Annika said…
Anna: TACK fina du!! Ja vi får HOPPAS att det blir bra när hon kommer hem. Verkligen alltså. PÅ torsdag kommer hon.
Sett solen lite då och då, och det är sååå fint att se den. Idag bara dimma, liksom igår.
Visst är torpet helt underbart. UNDERBAR stämning också, inte bara snyggt.

Nä fy fan, inte en chans att jag vek en sekund åt installeringen. Hat bara tagit del av brottstycken som sades, bla den modiga biskopen i Washington Cathedral, heder åt henne alltså! Anna su behöver inte ursäkta dig för mig, jag håller med. MEN tänk på att 48% av oss tycker som du även i US. Here we are, in for a shit show! Kramar!!
Jossu said…
Vilket mysigt torp. Där hade jag mer än gärna flyttat in, även om det hade tagit ett tag för mig att bli bekväm med att gå uppför den branta trappan.