Jag viftar bort julen en stund.
Istället publicerar jag härmed det sista resebrevet från vår underbara road trip i september/oktober.
För att göra det lite annorlunda, och få med så mycket som möjligt, tar jag detta inlägg i punktform,
Häng med mig, den som vill!
***
* LA Story.
Min Karolina och hennes Mike bor ju i Los Angeles, det vet ni redan.
Snart har det gått sex år sedan vi körde flyttlasset i Karolinas bil från DC till LA. Att Karolina skulle till LA efter universitet, ja det hade hon förkunnat för oss i flera år. Ni som varit med ett tag vet att hon är utbildad skådespelerska, hon gick ut Elon University med en Bachelor of Fine Arts in Theater Arts sommaren 2018.
Så det här med LA-flytten kom inte som någon överraskning precis.
Det var ganska sorgligt för Peter och mig att lämna henne då vi for tillbaka till DC. Där stod hon och vinkade av oss vid sin nya lägenhet på bottenvåningen (bara det var gulp), inget jobb hade hon, ny i stan var hon, men vänner hade hon redan därute (tack och lov).
Nu har hon snart bott där i sex år, och det vete gudarna om Mike (som kommer från New Jersey) och hon någonsin kommer tillbaka till östkusten.
De säger att de vill tillbaka, men jag vet inte jag … Mitt ständiga mantra vad gäller den saken är—jag tror det då jag ser det.
Men ja, LA it is. Och Karolina och Mike bor i en superfin lägenhet i den ganska nedgångna stadsdelen, Koreatown.
Men i K-town (som alla kallar det i LA) finns öar av lyxiga, säkra och enorma lägenhetskomplex. I ett sådant bor de unga tu i en lägenhet på fjortonde våningen med fönster från golv till tak. Västligt läge och underbar utsikt.
De har ett sovrum, ett kombinerat kök och vardagsrum och ett litet “den”, en liten alkov där de har en bäddsoffa (i vilken jag sov) och Mike har sitt kontor, Peter slaggade på soffan i vardagsrummet. Vi ville inte att de unga tu skulle behöva avstå sitt sovrum denna gång.
Solnedgång från 14 våningen med utsikt mot Century City och West Hollywood. OCH ja, de ser Hollywoodskylten från lägenheten.
TRO bara inte att det är att slå på en lampa i det huset. Nej, det ska göras via Alexa.
MAAAN!! Trodde jag skulle bli tokig ibland, haha.
Dessutom skulle en viss mysbelysning ställas in med röstkommando likaså.
Peter och jag är så himla gammaldags, vi har varken Alexa/Echo eller Google Nest hemma hos oss.
Jag vet, stenålders. Men lustigt nog klarar vi oss iallafall.
I detta stora komplex finns det personal som sitter i lobbyn dygnet runt. Alltså det som kallas för door man. Eller door men, det är alltid flera i tjänst. Du kommer inte förbi dem om du ska hälsa på någon. De anmäler din ankomst till den du ska hälsa på och du får ett hisskort. Utan det kan du inte åka hissarna.
I komplexet finns pool, bubbelpooler, stort gym, festlokal, grillar, eldstäder, kontor och annat som hyresgästerna kan använda sig av.
Hyran är vansinnig, orkar inte ens skriva summan här.
Men ja, de bor säkert iallafall. En tröst för oss är det förstås, att de bor säkert.
Nära bostaden ligger bland annat McArthur Park. Ni vet, den från Donna Summers gamla låt,
“MacArthur's Park is melting in the dark
All the sweet, green icing flowing down
Someone left the cake out in the rain
I don't think that I can take it…” och så vidare.
Iallafall, denna park bör man inte ens beträda dagtid.
Det vimlar av hemlösa där. Fullkomligt vimlar. Och när vi körde förbi kunde vi se dem skjuta upp droger mitt framför ögonen på oss, mitt på blanka dagen.
Det är nästan osannolikt--och mycket skrämmande--att se dem. Sanslöst sorgligt är det. Och för jävligt att flera stadsdelar helt håller på att tas över och bli tältstäder och Skid Rows.
En kväll, när vi skulle ta en pizza i downtown LA (eller DTLA, som man säger i LA ;-) ) tog vi en Uber dit.
Det var mörkt, och platser runt McArthur Park och West Lake såg ut som rena krigszoner. Det brann ur soptunnor, drogade stackars själar kröp på marken, folk ryade och skrek. OTÄCKT som bara den.
LA är en konstig plats i världen. En stad som har allt från ren och skär misär till hus som kostar flera miljoner och åter miljoner dollar.
Allt finns. Precis allt.
Folk från alla läger finns där, från den lägsta låga till den högsta höga.
Vi märkte att man nu börjat “röja upp” inför OS 2028. Staden har börjat fösa ut hemlösa och tillfälligt placerat dem i gamla övergivna byggnader.
Allt ska ju se snyggt och prydligt ut när OS sker.
Och de lär lyckas, men sen då? Efter OS?
En kväll när vi skulle åka hem från en krog vi besökt (maten i LA är för övrigt NEXT level. LA har blivit en matstad av rang) ville Karolina att vi skulle ta en så kallad Waymo tillbaka till K-town.
Vad är då en Waymo? JO, det är en förarlös bil! Som Uber, fast utan förare. Det är som att ett spöke skulle köra bilen.
Man kan bara beställa Waymo via en app.
Bilen kommer, kunden har en kod, dörrarna öppnas och du kliver in. Du kan bestämma vilken musik du vill spela under din färd och sen börjar den köra. DET var en helt sjuk upplevelse, kan jag säga. Det var så roligt, och faktiskt läskigt också.
Här kommer den Waymo körandes vilken Karolina beställt.
NU hoppar vi in, på taket står det KB, Karolinas initialer.
NU hoppar vi in, på taket står det KB, Karolinas initialer.
Uhuuuu---spökförare :-D
Och ja, man ser många overkliga Waymos på gatorna i LA. För tro mig, det ser så lustigt ut när de kommer körandes.
Waymo finns i flera städer i USA, och fler är på kommande.
De kör bara inom en viss radie. ÄN så länge kör de inte ut på motorvägar.
Allt som försigår i trafiken, och på trottoarer, kan man se på skärmarma.
Så roligt.
Skulle jag göra om det? Absolut!
* GULP!!
Not a chance. Att vara fönsterputsare är nog det sista jobb jag skulle kunna ha. Min höjdrädsla skulle däcka mig direkt.
Men en morgon, när jag tog mitt morgonkaffe i Karolinas soffa, såg jag två fönsterputsande män utanför fönstret. Jag vinkade.
Snacka om modiga. OCH så bra att de finns!
Det rådde en sen värmebölja medan vi var i stan.
Alltså det var HETT, runt 37 grader. Visserligen en torr hetta, och inte fuktig som på den kust där jag bor. Men 37 grader KÄNNS. USCH vad jag ogillar när tempen kryper upp så högt oavsett fukt.
Men jag besökte ju poolen dagligen. HUR nice som helst!!
Det var underbart att ligga i en cabana och bara LÄSA och ha det bra.
Karolina och Mike jobbade dagtid, så det blev många besök vid poolen för mig under de där dagarna. Peter jobbade också, jag låg där och läste och hade det toppen.
Det kändes konstigt att ligga där och höra Halloweenmusik strömma ut poolområdets högtalare.
Men väldigt väldigt härligt också.
Med utsikt över poolen.
Fredagen innan vi åkte till Catalina Island ville Karolina och Mike bjuda över sitt kompisgäng på en Happy Hour hos dem.
Det därför att Peter och jag skulle få träffa allihopa.
Det var riktigt fint för oss att få ett ansikte på alla vi hört SÅ mycket om.
Både Peter och jag värmdes in i hjärtat över den grupp vänner de har i sina liv. Gillade balansen och stämningen i gruppen. Så fina, fina ungdomar.
Alla är från olika platser i USA, och världen. Ingen av dem kommer från LA, men det är i den smältdegeln de träffats. Samtliga jobbar inom nöjesindustrin på något sätt.
Så vänner, nu har ni fått ta del av mitt sista resebrev för den här gången.
Jag tackar er för att ni hängt med oss på denna ljuvliga resa.
LA växer för varje gång jag kommer dit, men jag tycker fortfarande att det bästa med stan är att få resa därifrån. HA!
Jag hoppas så att Karolina och Mike bosätter sig i New York, men det är ju inte min sak.
Runt LA finns dessutom den finaste natur, och det är nära till alla de platser jag älskar MEST i det här landet. Alltså allt som ligger i Klippiga Bergen och västerut.
Ha en riktigt fin onsdag önskar jag dig som läser här!
Comments
De har verkligen en helt fantastisk lägenhet och förstår det känns skönt att det är i ett bra område med bevakning dygnet om.
Vår svärson har också installerat sånt med belysningen i deras hus. Jag hör nog till dem som föredrar det gamla sättet, hi, hi.
Så sorgligt med alla hemlösa, nedknarkade individer som det verkar finnas gott om i LA. Digert jobb att få bort dem innan OS och vad gör de sen när OS är över, blir väl bara att de återvänder dit de brukar vara, för någon hjälp lär de väl inte få, tyvärr.
Åka i en bil utan förare och ff allt i en storstad låter verkligen läskigt och vete katten om jag skulle våga pröva.
Fönsterputsare på de höjderna är ingenting för mig, räcker med övervåningen här hemma så får jag obehagskänsla.
37 grader är på tok för varmt, så härligt för dig att ha tillgång till poolen och solsängar när de andra jobbade, det är lyxigt.
Så kul för er att träfa K och M:s kompisgäng och hänga med dem. Kanske svårt för dem att flytta med tanke på vad de jobbar med, då måste ju LA vara bästa platsen att bo på, men vem vet, kanske tröttnar de och hamnar i NY till slut.
Tusen tack för trippen till LA, jättekul att få följa med även om det är på avstånd säger jag och skickar en stor kram
Vad kul med Waymo! Jag måste erkänna att jag varit skeptisk men jag har insett att en AI nog kör bättre än många portugiser :) Jag hade definitivt provat!
Vad härligt att du hade tillgång till pool och en (eller flera) cabanas i den värmen, för visst känns 37 grader även när det är torr värme. Men det är inte olidligt, det hade det varit på din sida av kontinenten väl?
Vad underbart att de bjöd över sina vänner på en Happy Hour så ni fick träffa deras vänner. Så omtänksamt!
Men vad! Brudarna på golvet och gubbarna i soffan! :D Ni ser verkligen ut att ha det trevligt.
Hoppas du får en finfin onsdag också. Varm kram
Jag ska ta om det här igen...U. har stått bakom och lyssnat och sett. Tusen tack Annika!
Kramar över havet under en gråmulen himmel.
Tragiskt med alla hemlösa och drogberoende att man inte kan gå ute kvällstid utan att det är en risk för en själv. Skönt att de bor safe i alla fall.
Vår ena måg jobbar med just det här med ljus som styrs av appar. Han ville sätta in det i vårt hus när vi flyttade hit men vi sa nej tack. De få lysknapparna vi har kan vi trycka på själv. Men när vi bor hos dem ser vi hur allt nästan sköter sig självt utan att någon trycker på lysknappen.
Spännande och lite läskigt att åka i en förarlös bil.
Kram Carin
Härligt att du kunde spendera dagarna vid poolen! Vilken lyx! Ja, i LA finns precis allt. Skönt att K och M bor säkert iallafall.
Kram Lisa
Var till Portland, Oregon för ett par år sedan. Såg stora tältläger för hemlösa när vi åkte in mot stan från flygplatsen. Det rör runt rejält i hela ens huvud... sorgligt...
Kul att få föjla med på era resor!
Ja, jag vet ju så väl hur det känns att ha sitt barn långt bort, men samtidigt... så länge dom är lyckliga och mår bra så är ju det, det viktigaste ändå <3 Och din Carolina verkar må strålande där borta i LA och vara omgiven av fina vänner :)
Den Waymo-resan såg jag ju på IG, och jag tror att det kan vara smart faktiskt, i synnerhet i storstäder med hög kriminalitet, och jag skulle absolut åka med :)
Deras boende är ju fantastiskt i sig, men jag skulle ha svårt att trivas i ett område där jag inte ens kan känna mig trygg dagtid, och det skulle kännas märkligt att se allt elände så nära inpå. Här i Barcelona har vi naturligtvis också uteliggare dessvärre, men inte riktigt så koncentrerat på det viset.
Men återigen så förstår jag absolut tjusningen med själva boendet :)
Hihi, här trycker vi på knappar för att tända lampor i vår 150 år gamla lägenhet :D Inte stenålders alls utan modernt retro kallar jag det ;)
37 gr, inte min cup of tea, men i en sån bädd vid poolen skulle nog tom jag njuta, hehe :) Och med en god bok och nåt iskallt att sippa på så kan jag nog stå ut ;)
Jätteroligt att få följa med på er fantastiska resa Annika!
Stor KRAM till dig!
Så fint din Karolina har det , härligt att läsa, och god mat...me like!!!
Bilen utan förare...my Good!!!! Vet inte om jag skulle våga åka med, haha!!
Må så gott!
Kram!!!
Waymo var kul, men kändes overkligt och konstigt. Det var som att den var styrd av ett spöke.
Exakt Yvonne, hela industrin finns ju där i princip. Visst i NYC också, men mkt mkt mkt större i LA. Vi får se, och blir de kvar ... ja då är det ju så. TACK för att DU hängt med på denna färd!!
Kramar!!!
JA, det var jättekul att åka i en Waymo. Så kommer det, så prova. HIHI!! Haha på det du säger om portugiser och deras körning, fniss. När är 37 här kan vi inte gå ut, det är som en enda filt av fukt. Fukten kryper in också, så det gäller att köra AC hårt de dagarna vi har sådan temp. Det är drägligare i ett torrt klimat, men inte skönt. TACK och lov för poolen. Skulle jag bo som du och K skulle jag installera pool direkt. SÅÅÅ värt!!!
YESSSSS haha, vi sa det också --- tjejerna på golvet och killarna i soffan, what gives...HAHA.
Ha en superfin onsdag, kära Anna. Kramar!!!
LA har massor med problem, det här med hemlösa är mkt mkt eländigt. Vet inte hur de ska lösa det. Visste du att somliga republikanska stater skickar hemlösa till liberalt styrda stater? Låter knäppt va, men så är det. Och jag tror hela västkusten tar den smällen. Vi får också en beskärda del, men jag tror västkusten får mest. Så löser röda (konservativa) stater problemet ... Kul att U också är med på ett hörn. TACK snälla Karin igen för att du läser. Kramar i massor från ett soligt Reston idag.
är inte kul och ett stort problem för staden, och alla städer, runt västkusten. De bor i en skyddad verkstad. HAHA, jag förstår er ... Hur jobbigt är det att slå av och på lampor liksom ... Det blir bara frustration om hemmet är för "smart". det ar kul med Waymo, gör gärna om det. Men konstigt var det också. Kramar till dig!
Nej jag vet, allt behöver inte styras av appar och röstkommandon. Det GÅR att knäppa av och på en lampa för hand, haha. Håller med om allt.
Jo K och M har det fint därute, det har de. Trivs bra och har ett rikt socialt liv. Waymo, det ska du absolut prova om det kommer till BRC. Nej, det finn ställen i Ktown dit man inte ska gå dagtid. Inte kul. Andra är OK.
Hemlösa, ett stort problem. Inte roligt Förstår att ni har många också.
HAHA, som här då--gammeldags i lgh. Man slår på via strömbrytare. Enkelt och bra. OCH noll strul med teknik, haha.
37 inte min grej heller. PUST!! Men poolen, ja tack!!! TACK Sara för att du hängt med på denna resa. Stor kram från mig!!
Hemlösa, psykiskt sjuka och drogmissbrukare finns det så sorgligt många av därute. Och här med, men det är etter värre på motsatt kust. Bilen, du skulle våga, lovar!
Ha det bäst och stor kram från mig!!
Hänger inte med i utvecklingen med alla appar och självkörande bilar! Vi behöver inte använda våra hjärnceller så mkt längre! Jag vill gärna ha kontroll över saker! Minns fortfarande flera telefonnummer. Men jag kan inte ett enda mobilnummer. Förutom mitt eget, det kan jag.
Sen undrar man vad det är för värld vi lever i!! Det finns så mkt pengar ändå så mycket misär och fattigdom. Så TRAGISKT!!
KRAMAR Anna
Men hemskt med alla hemlösa. Så mycket droger. Såg det även i Vancouver och Seattle.
Angående styrning av lampor har vi vissa lampor med styrning. De tänds efter när solen går ner. Smidigt då vi inte behöver ställa om efter solen. Det fungerar oftast jättebra.
Att åka självkörande bil måste ha varit en upplevelse, om än en lite otäck sådan. Såg man alltså hur bilen vred på ratten?! Lite absurt nästan, men också fascinerande, och garanterat framtiden.
Fönsterputsare är inget yrke för mig heller, haha. Tur att andra klarar sådant bättre än jag. ;-D
Tack för detta resebrev! Det har varit mycket givande att läsa alla breven.
Måste säga att jag absolut skulle föredra västkusten och LA om jag var tvungen att välja mellan LA och NY till exempel.
Å vad är Alexa/Echo och Google Nest för nåt???
Svårt att ta in att K nu varit på västkusten i sex år. Inte klokt. Men så underbart att hon trivs och har det bra. Bästa!
Minns när du skjutsade henne till skolan hemmavid, lunchlådan packad. Alla föreställningar/teateruppsättningar vi fick hänga med på.
Jag tänker mycket på tiden. Den försvinner i rasande fart. Jag är ofta nostalgisk och lättrörd för allt och inget. Jo jag vet, det är åldern som spökar.
Jamen du hör hur jag far iväg.
Som sagt, jag läser och njuter av dina beskrivningar hur livet levs i ett liv väsenskilt från mitt.
Känner vanmakt över vart världen är på väg och att klyftorna växer.
KRAMAR!!
Exakt Anna, inte jag heller ... jag kan mitt mobilnummer, Peters och Karolinas ...that's it. Inga andra. Men jag minns också kompisars nummer från förr.
SÅ mkt pengar hos somliga och absolut inga alls hos andra. Kramar!!
Door men, mycket vanligt i de finare husen. Skulle säga att det är mer regel än undantag. Mkt vanligt här också, när jag var au pair bodde jag i ett sånt hus där det fanns sådana. Jag har aldrig förr i hela mitt liv känt mig så trygg som när jag bodde så. Så nog fyller de en funktion. Mkt mkt vanligt överallt i de stora städerna överallt.
Ja, det var som ett spöke skulle ha kört bilen, ratten rörde sig så fort bilen svängde eller bytte fil. Otroligt märklig känsla.
TUR att det finns fönsterputsare. TUR det. Tack och lov att alla är olika. Phew.
TUSEN tack för att du gillade dessa reserbrev. DET värmer.
Alexa och Google Nest är som Siri på en iPhone. De kan svara på frågor, dimma ljuset, sätta på lampor, spela musik, ge dig vädret direkt etc etc. De ser ut som små högtalare. Mkt diskreta. Men ja, de lyssnar ju hela tiden på allt. För att få dem att börja jobba måste du alltid adressera henne, Alexa, och sen ställer du frågan. Med Google måste du inleda med, Hey Google. Eftersom K och M har flera sådana här hemma, så har de döpt dem till olika namn, vilket man också kan göra.
Ja alla lunchlådor jag gjorde ... SAKNAR INTE DET!!!! Inte det minsta, hehe. Men ja, tiden har minsann flugit. Det är faktiskt lite läskigt.
Bettan, du var uppe sent och skrev kommentaren, jag ser ju det. OCH Bettan, jag känner som du..vart är vi på äg och HUR ska det bli? Ur askan i elden. Kramar!!!