När jag plitar ner detta, på tisdagen, vet jag ingenting om valresultatet.
Så ja …
Om saker och ting kristalliserade sig igår—vad gäller utgången— skriver jag något om det i nästa stycke. Om allt är oklart, då struntar jag i att nämna något alls om gårdagen.
Men för övrigt är det dags för ännu ett resebrev.
Jag hoppas så att DU ska ha lust att hänga med under en bilresa som tog närapå hela dagen.
***
Så var det så dags att ta farväl av underbara, ljuvliga södra Utah med dess majestätiska natur och skönhet.
Det var med sorg i bröstet vi lämnade denna pärla till delstat.
Men innan vi helt lämnade Utah for vi, än en gång, genom Zion National Park och den landsväg som går genom parken.
Älskade Zion, jag kommer tillbaka!
Utah! You crazy beautiful state!
We’ll be back!!
Peter och Keith sista morgonen i Zion.
Från Utah till Los Angeles via Las Vegas.
Som för det allra mesta flyter trafiken på bra i det här landet.
Jo, man märker så väl att riket är uppbyggt för bilar och den trafik som ständigt går genom stad och land, stat till stat.
USA är ett land som är som gjort för road trips!
Ska du semestra här, så gör det med bil!
Det är så roligt och så smidigt.
Genom ett månlandskap, mer eller mindre.
Nevada har också storslagen och oroligt vacker natur, men jag har inte sett mycket av den.
Jag har bara varit i Las Vegas. Det ett par gånger förr. Senaste gången var då vi körde Karolina från DC till LA. Då bodde vi i Vegas två nätter.
Således har vi nästan hela Nevada kvar att se också. Mmm … En dag ska det blir underbart att utforska mer av Nevada.
Den ligger utkastad mitt i öknen. Ja, den ser ASCOOL ut när man närmar sig den från landsbygden. Las Vegas ligger där som en glittrande juvel.
Men det är en konstig plats, en lekplats för vuxna, en stad som ruinerar och har många olyckliga själar på sitt samvete. Sedan är den såklart också ett nöjes och restaurangmecka av rang.
Absolut, det är roligt att se Vegas, att vara där en kväll och att verkligen upptäcka glittrande casinon. Och såklart, bara vandra på The Vegas Strip.
Här finns folk ur alla samhällsklasser och ways of life.
Men efter två dagar står det mig upp i halsen och jag vill bara därifrån.
Det är jag det, märk väl, många andra ÄLSKAR Vegas.
Min egen dotter till exempel, hon är där med LA-vänner och festar och har kul titt som tätt.
Min käre make bodde i Vegas i tre år under uppväxten, mellan femman och sjuan.
Peter är militärbarn (så kallad Air Force Brat). Eftersom pappan var officer inom USAF flyttade Peter ofta under sin uppväxt.
Jag har skrivit om Peters uppväxt förr, men jag kan säkerligen göra det igen vid tillfälle Det tål att talas om nämligen.
HUR som, under Vegas brännande sol i öknen bodde Peter i tre underbara år. Det var hans favoritår under hela uppväxten. På den tiden bodde familjen precis där öknen började. Numera ligger det hus Peter bodde i inte längre granne med en vidsträckt öken, Vegas har vuxit enormt sedan Peter bodde där.
Peter hade massor med vänner under dessa år, och de hade så roligt.
Men alas, allt kul måste få ett slut och en dag flyttade familjen till Tyskland för att pappa Pete blivit placerad på den stora amerikanska flygbasen i Kaiserslautern.
Peter sa att han aldrig förr varit så ledsen över att flytta. Men flytta fick han, trots att han bönade och bad om att få stanna kvar och bo med en annan officersfamilj. Nej, det fick han ju inte, såklart.
Som sagt, Peters uppväxt är inte för the faint of heart …
MEN denna gång sökte vi upp Peters gamla hem.
Numera är det inte längre militärer som bor där. Nej, det kändes lite ruffigt. Inte så att det var obehagligt, men det är nog lite på dekis kanske.
Vi for också till Peters gamla skola där han hade så roligt dessa år. Det var jättekul att ta denna avstickare till Paradise, ja så heter den plats där Peter bodde.
Snacka om en trip down memory lane för honom.
Peter gick i skolan här mellan årskurs fem till sju.
Bagelmania hade Peter och jag sett på YouTube, så vi ville testa.
Kul att ha ätit där, men inget att direkt hänga i julgranen.
Kommer du till Vegas är det verkligen så kul att vandra längs The Strip.
Man kör genom Mojaveöknen timme ut och timme in.
In i Kalifornien och öknen bara fortsätter nästan hela vägen till LA.
Det blir bergigare och bergigare ju närmare Los Angeles man kommer, mer och mer trafik också.
Mot LA!
I LA är trafiken next level.
Alltså, den trafiken är värst i hela USA. Ja det tycker jag, och då bor jag ändå i en del av USA där trafiken är ökänd.
Men inget slår LA, inget. Trafiken där är så tung och så hetsig. Jag vägrar att köra där. Som tur är är den käre Peter inte rädd för den trafiken (heller).
Vi körde ner till vår AirBnB i Santa Monica.
Väl där bara pustade vi ut, vi gick till en närbelägen restaurang och sen bar det isäng tidigt.
***
Önskar dig en fin och lugn onsdag!
Comments