Så skönt med helg igen, eller hur?
Denna helgen, i min del av världen, bjuder på enbart sol och dagstemperaturer på 20-21 grader. Perfekt.
Peter och jag har inga som helst planer och det är SKÖNT!!!
Men vad säger du om ännu ett reserbrev?
Nu kommer det tredje i serien.
Spänn fast dig, för nu blir det en dag i bilen!
***
Gryningen grydde även dagen efter bröllopsfesten.
Vi var på benen, pigga och nytra.
Jag tror att vi lämnade hotellet före klockan 7.
Frukosten intogs på Starbucks. Det fick duga.
SEN bar det iväg västerut, MOT norra Arizona.
Landskapet var rena ökenlandskapet till en början, och MYCKET platt.
Och jo, denna gång färdades vi längs en Interstate (motorväg).
Det finns väldigt mycket ödemark i USA, alltså milsvis och åter milsvis där ingen människa bor. Du ser inte ett hus, det är bara naturen och bilvägen.
På dessa ställen råder det oftast total radioskugga. Det finns skyltar som talar om hur långt det är till nästa bensinmack så att man vet det då man kommer till platser som dessa. Jag har varit med om det förr, i Texas exempelvis. Där rådde radioskugga milsvis.
Nu blir det snart total radioskugga. GPS försvinner i tomma intet, hehe.
Din telefon har ingen täckning och lyssnar du på lokalradio så försvinner den i ett nafs. Det är som att köra in i ett ingenting.
Om man flyger över USA, efter mörkrets inbrott, kan man se detta tydligt. Det är så stora områden där ingen bor, det är helt mörkt under en.
Fascinerande på många sätt.
Numera förstår jag också vitsen med att ha wifi med Starlink i bilen, för när alla nät försvinner kan man inte kontakta någon alls.
IN i Arizona så.
Och där stannade vi till på en nationalpark som heter The Petrified Forest.
Det var i denna park vi köpte vårt årskort till samtliga nationalparker i hela USA. Bästa köpet!!
I staterna i väst råder torr värme, inte dyngfukt som på östkusten.
Vi fascinerades över landskapet i The Painted Desert, fick en känsla av att vara på en annan planet.
Som sagt, detta var en mycket intressant nationalpark att besöka.
Det blev ingen vandring alls, det hade vi inte tid med. Dessutom, att vandra i denna park kräver ork och det gäller att skydda sig mot solen eftersom det knappt finns minsta träd att söka skugga under.
Vi skulle åka till det ställe som Eagles sjunger om i sin sång “Take it easy”.
NI vet denna text :-)
“Well, I'm a-standin' on a corner in Winslow, Arizona.
And such a fine sight to see
It's a girl, my Lord, in a flat-bed Ford
Slowin' down to take a look at me
Come on, baby, don't say maybe
I gotta know if your sweet love is gonna save me
We may lose and we may win
But we will never be here again
So open up, I'm climbin' in to take it easy”
Winslow, Arizona ligger ju dessutom längs den kända bilvägen, Route 66.
YES, vi kom till det berömda hörnet i visan. Tog våra foton och sen åt vi lunch i sagda lilla stad.
Ett kan jag säga, denna lilla håla i Arizona lever på just detta gathörn. Det är deras enda lockelse. Annars är det en nedgången liten stad, men turister lockar den.
Ja, det hjälper såklart till att staden ligger vid Route 66 likaså. Än idag är det många som åker Route 66 bara för att den har en speciell historia och mycket att erbjuda längs vägen.
Keith med statyn av Glenn Frye (Från Eagles som skrev, och sjöng, låten. Jackson Browne var medskrivare)
I ett möte med en stor lastbil uppstod stenskott på vindrutan. SUCK och STÖN!
Skulle vi behöva deala med det nu också. GAAHHH!
Vi bestämde oss för att limma bilrutan. Färden fick därmed en avvikare till staden Page och Walmart där.
På Walmart hittade vi lim för just stenskott.
Problemet fixat för stunden.
Men som Peter sa, han hade ingen lust att börja ringa och deala med AVIS om det hela, ingen lust att spendera timmar på något ställe där rutan skulle bytas.
Det här problemet skulle vi fixa själva fram tills att bilen skulle lämnas tillbaka på LAX.
Och ja det gick bra för oss, under resten av vår resa körde vi med en alltmer limmad ruta eftersom skottet spred sig. Det gick det med, haha.
Och jo, fastän det var ett stenskott vi aldrig hade kunnat undvika fick vi betala ungefär 300 dollar för rutan, men det är något som Peter dealat med de senaste dagarna via vårt försäkringsbolag och AVIS.
Vilda västern!
Middag intogs på ett ställe i mitten av absolut ingenstans. SÅ mysigt och så gott.
Det var som att himlen skulle vara närmare jorden, att stjärnorna var större. De var som att varenda stjärna skulle ha varit upplyst som av en ficklampa genom ett midnattsblått täcke. Vintergatan syntes tydligare än någonsin förr.
Ja, det var helt otroligt faktiskt. DEN stjärnhimlen!!!
Nästa morgon gick färden vidare mot The Grand Canyon.
Men mer om det i nästkommande resebrev.
***
Jag önskar dig en jättefin hösthelg. Den som vill tittar in här på tisdag igen!
Comments
Stenskottet, ja. Det kommer som en blixt från himlen, där man minst anar, där man minst av allt vill ha det. Men ni fixade det!
Nu ett varv till här hos dig, då jag ska suga i mig allt det annorlunda och vackra.
Grand Canyon nästa gång, yeh!
Jag önskar dig detsamma!
Stor kram !
Ser ju inte ut att vara mycket trafik på vägarna heller och så ska det komma en långtradare och ge ett rejält stenskott, tur ni fixade det. Kan inte tycka det är rätt att måsta betala 300 dollar för något ni inte själva förvållat, hoppas Peter får rätt mot AVIS och försäkringsbolaget.
Kul att ha varit i Winslow Arizona också, även om det inte var den vackraste platsen ni sett, ha, ha
Ha en jättefin helg säger jag från Spanien och skickar en stor kram
Ha en fin helg nu.
Kram Carin