Idag är det dags för ännu ett resebrev här på bloggen.
Det vore jättekul om du ville hänga med :-)
***
Det drog ihop sig till andra dagen i Zion National Park i Utah.
Denna plats som slog knockout på mig från det ögonblick jag kom dit.
Alltså Utah, people, UTAH!!
Innan vi for in i parken tog vi en bild vid dess skylt.
En hike som är unik, skulle jag nog säga.
Vi skulle vandra i, just det I, Virgin River. Alltså ja, vi vandrade mitt i floden.
Denna vandring kallas för The Narrows.
Anledningen till att den heter vad den heter är den att Virgin River slingrar sig i en kanjon med höga bergvägar åt alla sidor.
Det är fascinerande, udda och — HELT underbart.
Men innan vi kunde påbörja denna hajk hyrde vi specialskor för vandring i vatten med sulor för extra bra grepp.
Vi hyrde även våtdräktstrumpor som höll våra fossingar varma medan vi gick i vattnet. OCH vi hyrde vandringsstavar enkom för denna vandring.
Vanliga vandringsstavar skulle kanske gå, men de kan fastna i mycket steniga underlag. Det var alltså bättre att hyra stav också.
Dessutom fick vi skriva under en waiver … Alltså att vi inte skulle kunna “skylla på nationalparken” om något hände under vandringen.
Varje gång en waiver ska fyllas i undrar jag med BÄVAN i kroppen vad jag gett mig in på …
Men på med vattenskor, strumpor och sedan begav vi oss med bussen till sista anhalten i Zion Canyon, The Temple of Sinawava.
Väl där fick vi traska i 1.7 kilometer tills vi kom till platsen där leden börjar …
Virgin River är den flod som rinner genom Zion.
Det var nog runt 24 grader i luften, soligt och varmt. I vattnet var det 16 grader. Dessutom når inte solen ner i den djupa kanjonen på alla ställen. Det var ganska tidig förmiddag då vi började vår vattenvandring.
Stenigt till max, så du behöver verkligen specialskor för ändamålet.
Jag hade stoppat ner min mobil i en liten plastpåse jag kunde försluta. Runt livet hade jag en midjeväska där jag förvarade telefon och lite annat. Den väskan fick jag ibland hänga runt halsen då vattnet blev för djupt.
TACK och lov att vi hyrt skorna och strumporna, och staven! Skorna var helt otroligt BRA. Jag kände ingen halka alls i dem, de hade sådant bra grepp på de hala stenarna i floden. Jag frös aldrig om fötterna heller, inte en enda gång.
Men det gäller att hålla tungan rätt i mun.
GUD vad roligt jag tyckte det var!
OCH vackert, och spännande och bara … ja alldeles UNDERBART.
Jag tyckte inte vattnet kändes kallt heller, det tyckte Peter och Keith.
Men jag är väl härdad, så svensk jag är, haha.
Vi kom till ett djupare ställe där vattnet gick upp till bröstet!
Ja mina träningsbyxor blev blöta, min tröja och min jacka likaså. Men gud vad ROLIGT det var.
För det mesta gick vattnet upp till anklar och knän.
Om det regnar kan floden snabbt svämma över, så du måste hålla koll på vilken status Virgin River har om du ska vandra den. Vid mycket vatten stänger man av denna vandringsled.
Jag höll ofta i mig i bergväggen som stöd under vandringen. Berget så mjukt och lent. Ja, jag tackade även bergen för att de stödde mig.
Jag säger bara en sak, tänker du ge dig ut på denna vandring SÅ HYR SKOR, STRUMPOR och STAV. De som ramlade var de som gick i vanliga gympadojor, med eller utan stavar.
Att ha stav är skitviktigt också för balansen. Nästan alla vandrade med stav.
Det här var en upplevelse utöver det vanliga, det var det.
Jag njöt HELA tiden. Allt var så sagolikt vackert att det kändes närapå overkligt. Ju längre dagen led desto varmare blev det också, och solen började hitta ner i den djupa kanjonen. Det var hyfsat lågt vatten så vi kunde ta en paus på stenar och äta lite. Vi hade inte med egen lunch, men vi hade med lite kex och vatten.
Jag ville inte vända, men kände ju hur trött jag blev i kroppen av vattnets motstånd, att ständigt balansera och koncentrera mig på stenar, botten och över att vara blöt. Som tur är var mina kläder av det material som torkar snabbt, men ändå … Vi blev trötta.
Vi vände om, och det var svårare att gå med strömmen än att gå mot den. Det tyckte jag iallafall. Det var svårare att se botten.
När vi var klara för dagen, du bestämmer själv hur långt du vill gå i floden, begav vi oss åter mot bussen.
Under promenaden tillbaka blev vi snabbt varma igen och våra kläder torkade på nolltid.
Vi åt en sen lunch och därpå for vi mot vår stuga igen.
Nästa gång vi kommer tillbaka till Zion NP ska vi vandra The Narrows igen, man kan vandra genom floden upp till en camping och stanna över natten. DET är lång vattenvandring, 26 kilometer. Men man måste ha tillstånd till det. Dock nästa gång planerar vi att göra just så, vandra till denna camping och bo där över natten. Jo, det blir tufft men VÄRT det!
OCH om DU kommer till Zion måste DU gå denna unika och helt underbara vandring!!
Det är en upplevelse för både kropp och själ! Du blir ett med floden.
På Instagram fick jag flera kommentarer, Annika du ser så lycklig ut. OCH det var jag.
Jag var så lycklig under hela denna vandring att hela jag var som ett enda gitter av glädje, haha.
På kvällen intogs ännu en god middag på ranchen.
Dagen efter begav vi oss mot ännu en fantastisk nationalpark. Mer om allt det i nästa resebrev.
Utsikt från ranchens restaurang.
***
Comments
KRAMAR till Dig!! Anna
Kramar Johanna
Virgen River för mig är en serie jag sett på Netflix, hi hi.
Ursäkta om det är några stavfel men min laptop gav upp helt igår och skriva på telefonen är så pillrigt.
Tack för jättefina bilder från er häftiga vattenvandring. Stor Kram
Smart med såna skor och strumpor, och att man kunde hyra det, plus stavarna också, så man slipper köpa nytt för kanske bara en vandring :)
Ja, lyckan lyser om dig, och jag förstår exakt känslan <3 Männen i sällskapet ser ut som tvillingar :D Tack för vackra foton! Stor kram!
Kram Carin
Det är en glädje att se dina fantastiska foton och därtill få guidning via dina rader.
KRAMAR,!!