Midsommartankar ...




Hej onsdagsfolket!


Midsommarafton nalkas. På fredag är det dags igen.


Här är den aftonen som vilken fredag som helst.
Det är en helt vanlig junifredag. Business as usual. 
Inte en midsommarstång så långt ögat kan nå. Ingen som dansar kring en sådan, inga folkdansare, inga silluncher och ingen grillmiddag.
Nej, ingen kommer heller att gå ut och plocka sju sorters blommor att lägga under huvudkudden. 
Midsommar?
Den högtiden existerar inte här. Säkert finns det många som vet ungefär vad det handlar om.  Jag tänker på filmer och dylikt som folk kan ha sett från det exotiska Sverige, och det exotiska Norden.
Och visst finns det de som uppmärksammar årets ljusaste natt, men på ett helt annat sätt.


Just det, här är det en vanlig sommarfredag som främst kommer att bli mycket, mycket het och fuktig.


Saknar jag midsommaren?
Är det en dag jag längtar till? Är det en dag som betyder något för mig? PÅ alla tre frågor ovan blir svaret —NEJ!
Midsommaren har nog aldrig betytt något för mig. Absolut hade jag traditonella midsommaraftnar som barn, men jag ville definitivt inte dansa runt någon midsommarstång om jag inte fick hålla i mina föräldrars händer. OH nej, jag ville då rakt inte hålla i någon okänd människas händer, haha.
Jag var livrädd för att trion med dragspel, fiol och gitarr i inne vid stången skulle spela upp till “Skära, skära havre”. SUPERRÄDD att bli den som ingen ville ha. FY skam, FY skam för ingen ville ha’na! När jag var liten kunde jag börja gråta över sådana saker. Då den hemska visan började gick jag ur dansen, true story.
Andra danser tyckte jag var roliga som “karusellen” och ett par till. Men på det stora hela var midsommardansen inget för mig. Jamen ni hör vilket barn jag var ...
Sedan minns jag att vi firade hemma med extra god middag, om vi inte var hos mina föräldrars bästa vänner och där hade vi alltid kul.


 

En midsommartårta från ett svenskt firande här i NoVA för några år sen.


När jag blev äldre—tonåring och ung vuxen— tyckte jag midsommaren var jobbig.
 
Det var alltid en sådan press runt den. Den skulle firas på ett visst sätt, det följde en norm. Om man inte passade in i den “normen” var man annorlunda och konstig ...
Eller ja, så kände jag då, förmodligen satt det mesta i min skalle.
Hur som helst, jag och mina närmaste vänner hade inget sommarhus i Stockholms skärgård att åka till, inte heller var vi partynissar någon av oss så att åka in till stan, eller ut till Grinda, och festa järnet var absolut inget för oss.
I efterhand skulle jag bara önska att mitt vuxna jag hade kunnat säga till mitt yngre jag att det INTE är någon big deal. SKIT i om ni inte kan fira i skärgården, ni har VARANDRA!! Fira hemma och känn er INTE udda. Ni har fina midsomrar som det ÄR!
Vi brukade vara fyra nära vänner som firade ihop, och vi åt god mat, drack Asti Cinzano (alltså, det skulle jag nog inte få i mig idag. för SÖTT. HAHA) och vi åt alltid jordgubbar och glass.
Vi var lugna, vi var stillsamma och varför kunde vi bara inte vila i det? ÅÅÅ vad jag skulle vilja ha sagt  det till mig själv—och mina vänner— då vi var tonåringar och i tidiga 20-åren. Men då kändes det som om “alla andra” firade precis som det förväntades av en ungdom på midsommar.
Gud, vilka krav vi kände på oss. Och egentligen brydde sig inte en enda kotte.


Men alla de där midsomrarna färgade mig och jag började ogilla midsommaren. Jag tyckte det var ytterst skönt det året jag var au-pair här i Arlington, Virginia.
HA, inte en kotte firade midsommar, det var som vilken dag som helst. Inga krav ingen stress.  Real nice, Annika, real nice!



Bild från Visit Gammelstad


Så nej vänner, midsommaren är ingen dag jag har något till övers för.
Jag låter säkert ASTRÅKIG.
För min egen pappa var det årets finaste helg. Min bror Staffan känner likadant, han älskar midsommaren.
Pappa och mamma firade de absolut bästa midsomrarna i vårt sommarhus vid sundet när de var i min ålder, och äldre...
Där firade de med min mormor och nära vänner i många år (jag är så glad att de fick alla de där åren med midsommar vid stugan). Det var inget röj, bara en god middag och häng på verandan mot vattnet hela långa kvällen. Min pappa band alltid en stor krans av ängsblommor.
Den sortens midsommarfirande älskar jag. DET är min grej.


Jag har inte tillbringat jättemånga midsomrar i Sverige sen jag flyttade hit för 31 år sedan, endast en handfull.
Som sagt, det är ingen dag jag känner att jag måste tillbringa i Sverige.
Däremot har jag firat en hel del midsomrar här med mina svenska vänner. Det har varit roligt, men på ett annat sätt än hemma ändå trots allt det traditionella som följts på dessa fester.
Midsommar är en svår helg att flytta på, men den firas av mååååånga svenskar utomlands. Men eftersom midsommarafton inte är en ledig dag i de flesta länder firar man ofta midsommar på midsommardagen när man bor i utlandet.


Min finaste midsommar, i vuxen ålder, tillbringades i svågerns sommarhus i Småland. Det var min syster, svåger, Peter, Karolina (som kanske var 11 år då) och jag som firade.
Det regnade precis hela dagen, vi åt sill och potatis till lunch. Vi spelade kort och spel på eftermiddagen. På kvällen stod Håkan och grillade i regnet. Men vi hade så himla roligt iallafall.
Sen, framåt sena kvällen slutade det regna. Det blev alldeles magisk vackert ute, så vi gick ut i den vackra småländska naturen. Håkans gamla sommarhus ligger verkligen på landet. Det var så vackert ute att jag än idag kan känna exakt hur det var. Vi såg lysmaskar och bara den synen förstärkte magin. Skogen, naturen var verkligen som förtrollad.



 

Bild ur Sommarboken av Tove Jansson, från Pinterest.


Min egen pappa brukade säga att midsommarnatten var magisk.
Han ville gå ut vid midnatt och se älvor och feer dansa i skogen. Han sa, det är bara den natten vi kan se dessa väsen.
Jag tyckte det var så fint sagt. DEN sortens midsommar firar jag gärna. GÄRNA!!!


Men annars, att vara här och inte fira? Att det är är som vilken fredag som helst?
FINE!!
Helt FINE!!
Jag låter förmodligen heltråkig, jag förstår det. Men SO be it!


Hur kommer du att fira?
Älskar du midsommaren?
Känner du krav runt den dagen?
Eller, kände du krav när du var yngre?
Om du bor i utlandet, kommer du isåfall att fira?
OCH hur firar du midsommar som utlandssvensk?




Midsommarnatt av Nur Rydberg. Bild från Printler (vilken HELT underbar tavla!!!)


Sen ja, midsommar är nog det svenskaste som finns. Den aspekten tycker jag om, såklart. Alla traditioner runt dagen. Jo, jag gillar ju sånt.
Men ja, det finns sådana som jag här i världen ändå. Det finns ju många som inte gillar julen heller, vilken jag fullkomligt avgudar.


Hälsningar från tjejen som inte är någon midsommarflicka, men som älskar naturen galet mycket denna tid på året.

Comments

Elisabeth said…
Du vet ju redan att du har en like i mig när det gäller midsommar - och jag tycker att det är så skönt att det finns NÅGON mer svensk som inte gillar midsommar! (Ja, bortsett från min mamma, men hon räknas inte riktigt i det här fallet, haha.)

Jag var precis som du när det gällde dansandet kring midsommarstången, gillade det inte. Bortsett från att vissa av sångerna var minst sagt konstiga tyckte jag inte om känslan att liksom vara "låst" och inne i en ring med andra. Ville väl ha min frihet eller något liknande. ;-) För mig blev det lättare med midsommar som tonåring, för då kände väl inte mina föräldrar samma krav på att överföra traditionerna till mig, vilket fick som följd att det blev endast lite firande. Då brukade vi åka till min morfar och äta midsommarmat, inte mer än så. Mina kompisar i skolan var antingen ute och festade med en massa alkohol (inget för mig) eller var på något läger med frikyrkan (inte heller något för mig), så jag behövde liksom inte känna någon press då.

Och nu? Fredag kommer att vara som en helt vanlig semesterdag. Pappa kommer säkert att äta potatis, sill och gräddfil, och jag satsar säkert på potatis och gräddfil, men det är sådant jag äter ofta på sommaren. I övrigt blir det inget speciellt alls och så har det varit i många år nu.
Yvonne said…
Jag tycker nog så här i vuxen ålder att midsommar är lite väl överskattat. Vi har genom åren här i Spanien varit på olika sorters tillställningar hos och med goda vänner, ibland närmre 40 personer, med midsommarstång, dans, mat och dryck, snaps och snapsvisor (jag tycker inte ens om snaps) till nu då vi bara är två par som ska fira med god mat och dryck och bara ha det mysigt. Känns som man har gjort allt det där "som hör till" enl Svenska mått mätt, så vi är nöjda med dagens sort av firande.

Vi ska ju till goda vänner som har första parkett ut mot medelhavet så det blir mysigt att sitta ute där till kvällen/tidiga natten, sen har vi bara en 10 min promenad hem.

Nu ska jag snart dra till tandläkaren och få kronan insatt i min trasiga tand och betala för kalaset. Skönt när det är klart.

Många kramar skickar jag kramar från ett varmt, just nu lagom varmt då kl bara är 08.20 och hoppas du får en fin onsdag
Du beskriver det så bra! Det som inte kändes bra för min del när jag växte upp var just det där som kändes som ett krav, hur man skulle bete sig, hur man skulle vara överlag...
Jag har dansat runt midsommarstänger, ja, men mera då på danskt vis och det är annorlunda, jag har bränt häxor...och givetvis så har jag firat runt midsommarstängerna på Åland och det har varit fint men de där måstena som man kände..man skulle ha roligt, man fick inte känna annorlunda ungefär. Nej, midsommaren som så, den konstruerade med mycket folk och så vidare, är inget för min del heller Jag är nog som din pappa, jag vill vara i naturen och uppleva det väsensfulla, magiska. Det är midsommar när den är som allra bäst.
Ja, här firar man också midsommar men på helt annat sätt men man firar att det är midsommarsolstånd. I grunden lär även firandet här komma ur samma hedniska källor som den nordiska midsommaren har uppstått men på vägen har det religiösa plockats in. Så är det i Norden också, Johannes döparen plockas fram..
Tack för ett finfint inlägg!
Midsommarnatt av Nur Rydberg, den kunde jag ha på väggen. Underbar!

Kramar!
Mamma C said…
När barnen var små och vi bodde i huset i Sverige så var det alltid midsommarfirande i parken i byn som vi bodde i. Dans runt midsommarstången, fiskdamm för barnen och åka på flaket efter traktorn. Det var en mysig tid.
När jag själv var ungdom åkte vi i väg vårt gäng och tältade på olika ställen.
Nu är väl midsommar egentligen inget speciellt. Vi har firat den med andra svenskar här några gånger.
Men vi ska äta vår sill och potatis jag och gubben i alla fall.
Kram Carin
JEnny said…
Det som jag älskar med midsommar och maj-juni är LJUSET. Finns inget som går upp mot svensk sommar i maj-juni. Om det är varmt, dvs.
Anna i Portugal said…
Midsommar betyder inget för mig heller. Men jag kan sakna jordgubbstårtorna :) Fast det går ju fint att göra en egen här också, men nu när jag påminns är ju jordgubbssäsongen över här. Attans, får försöka komma ihåg det nästa år!

För mig är du inte tråkig alls, jag tycker det är befriande när en inte är fast i traditioner som en inte tycker är nåt speciellt. Att köra all-in på julen när en älskar julen är underbart. Och om en hade älskat midsommar så hade det ju blivit sill och hela faderullan på det också. Så att följa det en tycker är kul är inte tråkigt utan vettigt.

Slutade fira midsommar i Sverige för typ 10 år sedan och har inte dragit igång någon sådan tradition här heller. Men kommer fira på bloggen.. med 7 sorters blommor på Trädgårdsfredag :)

Kram
Cari said…
Som liten, och med halva släkten i Mora, så firades det traditionellt. Med folkdräkt och allt. Fint tycker jag fortfarande. Även mina döttrar har som små firat klädda i kullkläder (Moradräkten).

Som tonåring firade jag sällan. Var inte kvar hemma i stan, kommunen utanför Stockholm. Numera firar vi tillsammans med vänner. Det blir god middag, sill och grill.

Och det bästa är de ljusa nätterna. Underbara.
Annika said…
Elisabeth;
I do!! Jag vet. OCH jag gillar att vi tycker lika här. DET stärker mig, även om jag numera ju inte kan bry mig mindre. Men det känns iaf skönt att du tycker som jag, hihi!
VI är nog rätt ensamma, du och jag. Jag tror det ... Jag har inte läst ngn annans kommentar ännu, börjar alltid högst upp och går ner bland dem som kommenterar ...
Jag känner nog ingen annan som är så likgiltig inför denna högtid som jag själv, haha.

GUD vd skönt att du inte kände press i tonåren, jag tyckte nästan det var värst då.
Min pappa ville så gärna att vi skulle gå till en midsommarstång, men det gillade jag verkligen inte.
Jajaja.
Du var coolare än jag då du var tonåring, det hör jag.
Nej att röja på midsommar var aldrig min grej heller, aldrig. Och jag önskar att jag bara hade kunnat vila med mina bästa vänner, utan att känna den press vi nog alla kände.

Låter bra på fredag, Elisabeth. Helt helt ok! Lite god sommarmat och sen inget mer. Är du hos dina fldrar nu? Mysigt.
Jag ska nog fixa de köttbullar jag så länge suktat efter. HAHA.

Annika said…
Yvonne.
Jaa, joooo jag kan nästan förstå det. Det ÄR mkt mer krav då man är yngre vad gäller dagen. Som lite äldre får vi nog lite distans till det hela.
Tycker det låter urskönt med ert lugna firande på fredag. SÅ skulle jag också vilja ha det.
Jag vet ju att det finns stora svenska firanden här också, men att jag skulle gå på ett sånt finns inte på kartan.
Jag har firat med mina bästa svenska vänner här många gånger, vi ha varit många då. Men detta år är det ingen som ordnat ngt, och jag tycker det är skönt ...

Yvonne, din midsommar låter underbart BRA!! SÅ skulle jag också vilja fira. PÅ just det sättet!!!

SÅG på insta att du varit hos tandläkaren. HOPPAS det gick bra.

Jag har varit ute och gått, det var skönt. MEN det blir en het dag idag.

Kramar från mig!!!
Annika said…
Karin:
ÅÅÅ tack!!
Ni är fler som förstår mig än jag hade kunnat ana. DET känns riktigt skönt för mig att läsa det, liksom lugnade .. knäppt va? Jag bryr mig ju knappt längre.
Men ändå, att det inte bara var jag och mina kompisar som var udda.
Det var såååå mycket KRAV på hur man som ungdom SKULLE fira.
Eller så kände jag då, och jag började verkligen ogilla midsommaren.
Alla dessa måsten, som du säger ...
Fast dansk midsommar låter spännande, hihi!!!

Naturen Karin, i den vill jag sitta på midsommaren. Ensam eller med ett litet, litet sällskap. Precis som du vill ha det.

Precis, det är samma här .. det finns de som firar sommarsolståndet här också.
Och ja, det kommer just ur det hedniska. Dock är det inget utbrett, bara somliga som gör det.

Johanne afton, just det ...

TACK Kära Karin för jättefin och klok kommentar ..KlokKarin som sagt!!

KRAMAR!!!!!
Annika said…
Carin:
Om jag bott i Sverige när K var liten hade jag säkerligen försökt att göra det så traditionellt jag bara kunnat för hennes skull.
Och jag förstår verkligen att ni hade roligt när ni firade på det sättet.
Mysigt också att ni tältade med kompisar då du var i tonåren.
Det kanske är så att midsommaren blir allt mer kravläs med åren? Eller inte kanske, det ÄR så.
Så skönt,
Låter som om ni kommer att få en jättefin fredag.

Kramar!!!
Annika said…
Jenny:
Precis, naturen är i sitt esse då. Älskar det, jag med.
Annika said…
Anna:
Tycker det är så intressant, när jag skrev det här inlägget tänkte jag att ingen kommer att hålla med mig. Eller jag visste en, Elisabeth, som skulle tycka som jag. Nu när jag läser era kommentarer inser jag att vi är ganska många som inte tycker så mkt om det hela.
JAA jag skulle också gärna äta en jordgubbstårta. MUMS!!

Kloka Anna, så är det ... hade jag älskar detta hade jag gått all in, precis som jag gör vid jul.
Det är befriande att med åldern kunna släppa krav mer och mer. Sedan, att jag bor här så länge har underlättat mkt.

På ngt sätt tänkte jag att DU nog skulle gå din egen väg också. Har svårt att se dig på ngt stort allmänt svennefriande i utlandet. Menar detta som den största komplimang.

KRAMAR!!!!
Annika said…
Cari:
Låter bra allting. OCH att fira i tex Dalarna förstår jag ÄR next level.
Att vara kvar i stan, Sthlm, var ingen höjdare alls på den tiden.
DET är mysigt med traditioner, det tycker jag med.
Låer som en mysig midsommar för er!

OCH ja, naturen är ju som allra vackrast just NU!!

Ser verkligen fram mot de vita nätterna om 10 dagar eller så ..
BP said…
Sen sista tavlan är helt underbar! Den villhöver jag, ingen tvekan där inte.
Är heller ingen direkt midsommarmänniska. Tror det beror på att jag minns bara regniga midsomrar. Det måste ju ha varit soligt också, men det minns jag inte.
Kommer fira midsommar ungefär som andra bemärkelsedagar med god mat och dryck. Nja, kan inte påstå att jag älskar midsommar. Åt andra sidan gillar jag inte andra högtider heller. Käner inga krav nu och har inte gjort ens när jag var yngre.
Annika said…
BP.
VISST är den!!!
Känner att jag måste försöka fixa den, VILLHÖVER också. LJUVLIG är den!!
Låter bra att fira med god mat och dryck, det bästa!!!
Skönt att du inte kände krav som yngre. Jag tyckte det var så jobbigt.
Susjos said…
Midsommar är speciellt, absolut. Minns nån midsommar som barn med dans runt midsommarstången när jag bodde i Falun, men annars är jag inte uppvuxen med några starka traditioner. När jag själv fick barn så var vi i stugan på landet (där jag är nu) i närheten av Norrtälje, tillsammans med våra vänner och deras barn...sååå mysigt, sill-luncher, grillkvällar sällskapsspel.
Tonåren var det partaj i Säter och Stjärnsund...hugaligen!

Jag är ju också van vid att jobba på midsommarhelgen, har ju ett sånt jobb!
Detta år är jag dock ledig, och vi har just kommit upp till stugan, får sällskap så småningom av våra ungdomar och barnbarnen..sååå mysigt!
Ha det gott!
Kram
Annika said…
Susjos:
Sådana midsomrar som du har nu, på landet, gillar jag MYCKET!!
Lugna och fina och bra.

Njut av din semester nu. Perfekt med stugan på landet där du är nu.
Det ska bli roligt att se hur ni firar påminn blogg.

Kramar!!
Jossu said…
Jag ser midsommar lite grann som min dag utan att ställa krav på den. Finskans juhannus påminner trots allt om Johanna, även om det är efter Johannes som högtiden är döpt