Att vara ute på kryssning i nio månaders tid ...




Godmorgon onsdag!


Gillar du att vara på sjön?
Tilltalar kryssningar dig?
Lockar världshaven?
Livet ombord på ett medelstort kryssningsfartyg?
Skulle DU vilja ge dig ut på en nio månader lång kryssning jorden runt?
Är det något som möjligtvis lockar?


Just nu är det ett gäng som är ute på just en sådan världsomsegling med Royal Caribbeans fartyg Serenade of the Seas.
The Ultimate World Cruise.
Kryssningsfartyget lämnade Miami den 10 december och de återkommer till ursprungshamnen igen i mitten av september.
Just nu befinner de sig någonstans utanför Sydamerikas västkust. Därifrån åker de norrut, mot Los Angeles, för att sedan styra kosan över Stilla Havet mot Hawaii och sedan blir det Söderhavet, Australien, Asien, Europa … Denna kryssning lär vara fullbokad sedan åratal tillbaka.

 

Bild från Royal Caribbean Cruise Line.


Just den här kryssningen har blivit väldigt omtalad i sociala medier, och även i vanlig media.
Så pass mycket att jag har börjat följa ett par YouTubare som är ute på vift på just denna långresa. Jag följer även en tjej på Insta som är ute på den.
Jag vet att det är flera TikTokare med ombord också, men eftersom jag inte har TikTok så kan jag inte följa dem.


NOG för att jag gillar att kryssa och vara ute på haven.
Gillar kryssningsfartyg och livet ombord.
MEN att vara ute i nio månader? DET vette fan alltså …


Det måste ju bli gammalt och dammigt till slut?
Att bo i en hytt som inte är speciellt stor. Okej, de hytterna är större än hytterna på en Finlandsbåt, men speciellt omfattande är de inte. OCH har man inte balkong måste det kännas galet instängt.
Än värre, att ha en insideshytt. Bara tanken … JAG får cellskräck. Jaja, jag vet att man oftast endast sover i sin hytt, i princip. MEN ÄNDÅ!!
Är man ute på kryssning i nio månader måste det komma dagar då man bara vill vara ifred.
Dagar då man inte vill se en enda människa och bara vara helt ensam. Ja, sure, då är det bra med en hytt med balkong (vilket jag skulle kräva om jag skulle ge mig ut på en sådan långkryssning). Ja, jag vill ha balkong även om vi är ute på kryss i en vecka. Spoiled much? Ok då, då är jag väl det då …


 


Visst, man åker från hamn till hamn, land till land.
Absolut, man får se mycket nytt och vara ute på ett äventyr i nio hela månader.
Men, du kan inte laga dig ett enda eget mål mat på hela tiden. Du är hänvisad till fartygets restauranger. Givetvis, det finns mycket att välja på i matväg ombord, men till sist måste ju maten kännas vansinnigt uttjatad. OCH kommer man inte att kräva—inom hela sin mage och själ—en hemlagad måltid efter inte alltför lång tid?
Sen folket ombord, visserligen tar Serenade of the Seas ungefär 3000 passagerare.
Du hittar säkert vänner ombord, garanterat.
Men blir inte allt till slut ett ställe man bara vill fly ifrån? Och om man vill undvika någon är ju inte det helt lätt heller. stor är inte en båt. En aldrig så stor sådan. Nio månader ÄR lång tid.


De flesta ombord är pensionärer, såklart.
Tid måste ju finnas åt detta, och pengar. De allra flesta är amerikaner. Inte heller någon surprise, surprise
Men en ganska stor del är ändå medelålders och yngre, och många av dem kan jobba från fartyget. Det finns ungefär 25 barn med bland passagerarna. Hemskolade? Ja absolut.


 

Så här ser resplanen ut.  Bild från RCCL


Peter och jag följer denna kryssning med stort intresse faktiskt.
Vi hoppas att de som YouTubar och instagrammar kommer att vara så ärliga om kryssningen som det bara går att vara. För det måste ju bli jävligt jobbigt med tiden, tänker vi.
Blir man till slut så less att man inte ens orkar gå iland? Eller så less på maten? Och ja less på ALLT— medpassagerarna, underhållningen, föreläsningarna, personalen, livet ombord. ALLT.
Blir inte allt gammal smaklös skåpmat till slut? Alltså jag tror ju det.
På slutet av kryssningen kanske man är så less att man vill gå över plankan bara för att komma därifrån? När de till slut når Nordamerika igen är de säkert så galet trötta på detta att de endast vill att de ska ta slut. SLUT. S L U T.
Eller så har jag fel, de kanske vill göra om det hela igen? Som sagt, jag hoppas verkligen att de som skriver på sociala medier kommer att vara brutalt ärliga. Ännu har de bara varit ute en månad, säkert befinner de sig fortfarande i någon slags smekmånadsfas.


THAT being said, jag tror att jag skulle kunna ge mig ut om någon sponsrade hela min (och Peters, haha) resa.
Om jag fick i uppdrag att skriva och dokumentera hela resan under de nio månaderna. Jo, jag skulle dra iväg då, men jag skulle ha som krav att jag skulle få vara ärlig och verkligen inte sockerpudra det hela. Nej, jag skulle absolut inte punga ut med pengarna själv. I mitt tycke är det inte värt det. Inte alls. INTE. VÄRT. PENGARNA.
Till sist måste fartyget bli till en liten eka, maten astrist, drinkarna tråkiga, folket uttjatat till max, underhållningen liknande kväll efter kväll, hamnar och länder skulle bara smälta ihop till en enda massa till slut.
Det är vad JAG tror alltså. Jag tror att jag skulle känna så.
På något sätt ser jag det hela som ett experiment av det mänskliga psyket. Någon skrev att det är som en reality show, men jag tycker inte det ändå. Här finns inga producenter som kan styra upp spänningen och slänga in oväntade händelser, det blir inte så spännande i långa loppet. Tvärtom, jag tror det blir astrist till slut.


Fast jag följer denna kryssning med stort intresse, och framförallt de personer jag nu har som favoriter på YouTube och Instagram.
Jag hoppas innerligt att de med tiden verkligen ska tala om hur det verkligen KÄNNS. Hur liten deras hytt kommer att kännas till slut, hur less de är på de andra passagerna, hur less de kommer att bli på rubbet.


 
Bild från RCCL.


De kommer till Stockholm i sommar, man kan ju tänka sig att flera då är beredda på att fly skeppet, HAHA.
OCH att de varit redo för det i månader då redan, pust.
Jag undrar också hur många som hoppar av under resans gång? Säkert gör några det.


Skulle du kunna tänka dig en resa av detta slag?
Eller tycker du att det är lite av en ultimat mardröm?
Jag tycker nog att det är lite av en blandning. Men det är absolut ingen resa jag skulle betala för. ALDRIG. Spons däremot mot att jag får skriva, fota och berätta ärligt? Ja, då skulle jag faktiskt ge mig ut. Men jag skulle nog ha mycket svårt för det i långa loppet. Tror inte det är min grej. Alls. Mest för att det blir gammalt som gatan till slut.
Vad säger du om det hela?


Bild från Fox 5 news


Ah, skönt att vi kan göra som vi vill, eller hur!


Ha en bra och fin onsdag!

Comments

bettan said…
Vilken mardröm! Absolut inget för mig. Tiiltalar mig noll och intet. Instämmer med allt det negativa du räknar upp. Jag orkar inte med så mycket människor. En ren fasa att behöva förhålla sig andra under så lång tid.
Upphör aldrig att förundras över att det som kan vara rena drömäventyret för en kan uppfattas som straff för en annan(jag).
Jag hade nog känt mig väldigt instängd.
Intressant fenomen och uppdatera gärna hur det går ombord.
Tack och lov att vi människor är lite olika och att vi finner nöje på olika vis.

KRAMAR!!
Yvonne said…
Nej tack, inget för mig. En vecka är helt ok och bara trevligt, men absolut inte 9 månader. Fasar vid blott tanken och skulle nog vilja hoppa av efter en vecka, tio dagar tror jag.

Även om mat och dryck säkert är toppen så blir det tjatigt med restaurangmat varje mål.

En hytt med balkong är absolut ett måste även om det bara är en veckas kryssning tycker jag.

Men, men det finns folk för allt, men personligen är jag glad att jag slipper

Måste ju dessutom kosta en förmögenhet för dem som betalar själva, minns vad vår kryss på medelhavet kostade redan för 15 år sedan för en enda vecka och den båten Costa Concordia körde ju på grund ett antal år senare då kaptenen höll på med andra saker (vackra damer) och inte var han nykter heller. Den båten är bara skrot idag.

Kul inlägg, visste inte ens man kunde vara ute så länge på kryssning, ha, ha.

Stor kram skickar jag hela vägen från Spanien
Anonymous said…
Så lustigt att ni mest ser nackdelarna? Jag skulle aldrig betala ( har inte de pengarna) för något sådant här men skulle gladeligen åka med om någon bjöd mig. Enda krav, precis som du, skulle vara ytterhytt med balkong. Har man en sån kan man ju tillbringa väldigt mycket tid i sin ensamhet. Jag tror nog att det kan vara både varierat, intressant och väldigt kul med så många destinationer och himla praktiskt är det ju också. Det som är avskräckande för mig är om det skulle utbryta någon typ av farlig ch smittsam sjukdom. Typ covid där ju många kryssningspassagerare dels blev väldigt sjuka utan vårdmöjlighet, dels sattes ju hela fartyg i karantän under långa tider. Då skulle jag nog uppleva mycket av det du ser framför dig. Skrev Monet
Anna i Portugal said…
Roger läste om den här kryssningen och berättade för mig. Vi pratade då om det och landade i att det inte är för oss. Iaf inte nu. Jag har aldrig lockats av att åka på kryssning, men faktum är att dörren har öppnats lite, tack vare den nu pågående långkryssningen, kanske jag ändå kan tycka det är häftigt att ha en kryssare som ett hem under en längre tid i framtiden. Jag gillar ju förändring, och tänker att alla nya platser blir det. Men att jag har tryggheten i att ha mitt hem i hamnen. Men jag ser massor av negativa saker som självfallet behöver lösas först. De som du tar upp t.ex.
Fördelar är att jag får uppleva delar av världen jag inte upplevt. Och ändå kunna gå "hem" till min egen hytt varje dag. Jag har min egen säng med mig och kan därmed känna mig hemma även borta.
Om Instagrammare & YT är sponsrade tror jag dessvärre inte de kommer berätta om det negativa. Inte för att de inte får, utan för att de då inte kommer få nya sponsorer för andra resor. De kommer fokusera på det bra:iga även om de är ärliga. Men hoppas jag har fel, för alla de negativa tankarna och alla frågor behöver ju svar! Ska leta lite YT:ers känner jag :) Vem vet vad som händer i framtiden. Kram
Dr Jo said…
Godmorgon!
Detta är nog en av mina ultimata mardrömmar. Fast till havs, och speciellt få med en inside hytt som du sa utan fönster. Ahhhh!
Jag vet inte när det hände men blev väldigt rädd/respektfull för havet när jag var 17 och sen när jag åkte till Australien för att bli marinbiolog (!). Well...vi kan ju säga att jag bytte major när jag kom till Aus från marinbiologi till zoologi. Det var bara för mycket alger och annat som inte var min grej. Men just öppet hav, det är jag faktiskt rädd för. Men annars så älskar jag vatten och hav, bara från ett tryggt avstånd kanske :)

Men absolut, vilken häftig grej att åka runt i 9 månader. Dock är jag ju som dig där. Ibland vill man bara vara ifred och ibland vill man laga egen mat. Iaf ha valmöjligheten. Sedan är jag ju typiskt en sådan där person som måste vara produktiv för att känna mitt egenvärde. Så jag hade rutat in och fixat rutiner asap, vilket kanske mot bestrider syftet med en sådan resa :P

Men kan se nöjet och följa dom som åker med ;)
Ha en härlig onsdag!
Kramar Johanna
Mamma C said…
Nej, det här är ingenting som lockar mig.
Nu skulle jag inte kunna göra denna resa om jag skulle ha velat, för de pengarna har jag inte.
Visst man kanske inte har så mycket förändringar i sitt liv på nio månader när man är på land. Men att vara på en båt i nio månader skulle jag känna mig begränsad.
För till slut kan det väl inte dyka upp något nytt. Man måste väl ha sett allt som finns på båten långt innan resan tagit slut.
Nej jag är en landkrabba. Men det är nog skoj att följa.
Kram Carin
Jaadu, låter absolut som en häftig resa som jag föralldel hade kunnat dedikera nio månader av mitt liv til, OM!:

Jag fick ta med mina djur...

Inte behövde betala själv...

Det skulle vara garanterat stormfritt...

Så vi kan väl konstatera att det finns vissa begränsningar för min del, haha...
Nör jag ett tag jobbade för hudvårdsmärket Kanebo jobbade jag på Viking Lines kryssningsfartyg emellanåt, mellan Stockholm-Helsinki, och Åbo och det var väldigt mysigt tycker jag, men det vara ju bara några dagar åt ggn...

För övrigt föredrar jag nog att resa runt på fast mark framför öppet hav.
Kram från Bcn!

Cari said…
Vilken resa! Även om jag själv inte skulle göra den. För lång tid på ett fartyg. Även om man åker till olika ställen kan det nog bli stressigt då man är på land.

Jag har bara varit på kryssning två gånger. Hurtigrutten i Norge och så till Alaska. Kan säga att vi inte hade balkong. På en kall resa kände vi inte att det behövdes. Men annars tror jag balkong är viktigt. En plats att få vara ensam på.

Vill du berätta vad kvinnan på Instagram heter? Kul att följa. Vet att vi tittade på många konton av de som kryssat till Alaska innan vi åkte.
Annika said…
Bettan:
Hear, hear!!
Just det, samma här, jag kräver en hel del ensamhet. OCH var får man det? OCH samma folk hela tiden. Även fast fartyget tar ca 3000 passagerare så blir det ju LITET till slut.
Jag tror, på allvar, att jag skulle bli lite galen till slut. TROR det.
Visserligen älskar jag att kryssa, men det här blir ju närapå tvångsmatning.

Alltså ja, jag hoppas VERKLIGEN att de som dokumentarer denna resa i sm är örliga. Jag menar, det är ju ingen som behöver förhålla sig vänligt till rederiet. Ingen av dem jag följer är sponsrade det minsta av RCCL.
Eller också är alla galet extroverta och tycker detta är drömmen.

TUR att vi slipper, Bettan!! Men det är kul att följa!!

Kramar!!
Annika said…
Yvonne:
HAHA, jaaa ... Jag vet. Skulle nog kunna kryssa i 14 dagar. MEN herregud, i NIO månader.
Bara tanken ...

Maten ja, den måste ju bli såååååå tråkig till slut. OMG, oå riktigt. Visst, det finns åtskilliga krogar ombord, men ändå.
OCH frullebuffen dit de flesta går och äter frukost, fastän den är så stor måste det ju bli ASTRIST till slut.

YESSS, balkong ett måste på en kryssning. Absolut. Alltså på en veckokryssning. Tänk på dem ombord som har insideshytter---THE HORROR!!!!

Kan berätta att lägsta pris startar på ca 60.000 dollar per person.
I insideshytt.
Så ja, det kostar ...

Jag har kryssat fem gånger, det har varit underbart kul. Men aldrig att jag skulle ut på nio månader.
OCH aldrig att jag skulle punga ut med nästan halv mille dollar för P och mig. Aldrig.

HA, jaaa du, Costa Concordia ja, vrak. Vilken jäkla skandal det var. USCH!!

Vet du, jag har ört att den treårskryssning ligger i tankarna hos ngt rederi. TRE ÅR!!
FML!!!!

KRAMAR!!!!
Annika said…
Monet:
Jag skulle också åka, mot spons. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle pröjsa själv.
Det är väl väldigt lätt att se just nackdelarna, det tycker jag. Och då är jag en person som ändå gillar att kryssa, och gärna vill ge mig ut igen anytime!
Men nio månader, med samma, samma, samma. NEJ!! Tror allt blir till en gröt till slut. De ser mkt, det är sant, men det är så korta besök på varje plats. Och ibland ligger de på redden och måste ta "tender boats" in till hamnarna. Den som kryssat vet att sådant tar TID. Så jo, tyvärr är jag ganska skeptiskt.

MEN uppenbarligen är det många som tände på detta. Båten är fullbokad.
RCCL gör säkert om det igen. Alla gånger.

Ja absolut, vid sjukdom blir det tufft. Bara en sådan sak som noro-viruset. DET drabbar ju kryssningar titt som tätt, alltså vinterkräksjukan. Kul, kul ...eller inte.

Men ja, jag minns att jag följde en kille som bloggade från ett Princess Cruises fartyg när Covid kom. Jösses, hans historia alltså ... de fick ju ligga ute till havs i veckor. De fick inte gå iland. Och folk insjuknade och några dog. De fick knappt lämna sin hytter.
MARDRÖM.
Men vi får hoppas att inget sånt ska drabba dessa kryssare. Magsjukan kanske slår till, men ngt värre ...
Hoppas det går fint för dem-

Annika said…
Anna:
jag följer ett par på YT, i vår ålder.
Amerikaner.
De har sålt sitt hem, de reser jorden runt på heltid. Det är billigare, säger de, än att de har kvar sitt hus (tror det bodde i Atlanta innan de gav sig ut).
De kryssar lpngkryssningar, bor i AirBnBs, de har så pass mycket miles på flyget att de knappt kostar dem ngt.
Följer även ett yngre par, Kara&Nate, som kör samma. Så visst finns det alternativ till ett vanligt liv i hus.

Exakt ja, på en kryssning av det här slaget blir det nog så väldigt enahanda efter ett tag. Medpassagerare, mat, hamnar och länder. Och lägger man till på redden utanför en stad som saknar kryssningshamnar, djuphamn, ja då får man ta tender-boats in. Bara den tanken gör mig matt. Jag vet nämligen hur man får vänta på sådana, vänta, vänta, vänta ...

MEN ja, denna kryssning har ju verkligen lockat folk. OCH än så länge har jag inte hört ngt negativt--men det måste komma. De har rundat Kap Horn och där fick de minsann gunga. De har många dagar till havs när de är ute på världshaven.

Jag skulle sticka, mot spons ... Tror det flesta jag följer inte har spons övh. Eller de har inte det, alla har pröjsat ur egen ficka.
SÅ med det hoppas jag att de verkligen kommer att spill the beans. Om jag skulle ge mig ut skulle ngn tidning eller dyl kunna ge mig spons mot att jag ger läsarna en ärlig bild, hahaha. Du ser, hihi!!

Ja, leta runt på YT!! Ska tipsa lite i morgondagens punkter också!

Kramar!
Annika said…
Dr Jo:
En insideshytt är verkligen den ultimata mardrömmen i det här fallet.
TÄNK att bo i ett rum utan fönster.
Med en annan person. En av dem jag följde (till en början, orkade inte med henne sedan) var en ung tjej som delade insideshytt med sin syster. Skulle tro att de är runt 23 år. På en liten yta ska hon och syrran samsas i nio månader. OMG!! Jag bara SER konflikterna mellan de två. Föräldrarna pröjsade, och de har balkonghytt.
De här systrarna tror jag får det svårt. Men jag orkar inte riktigt följa dem, hon filmar så dåligt att jag bir sjösjuk. HAHA.
Nej, rädd för öppet hav bör man inte vara pm man ska ut på denna. De tillbringar otaliga dagar när de bara ser öppet hav. OCH sjögång lär det bli, MÅNGA gånger. vet att de hade det lite tufft när de rundade Kap Horn. Say no more ...
Havet ska man verkligen ha respekt för, helt sant. Jag kan förstå att du bytter major. Vilken tur att du provade på det iaf.

Vad jag förstår blir rutiner viktigt även till sjöss. Många verkar ruta in dagarna med gym, promenad runt däck, lunch, läsning i hytten etc.
Sen är det många kurser spm hålls ombord- Sånt är nog bra också.
Rutiner krävs nog.
Till slut.

Absolut, resan såldes ut snabbt. Det finns stort intresse, och RCCL gör säkert om det. Andra rederier kanske också hoppar på.
Men det krävs nog en viss sorts person för att greja det. DET tror jag.

Ha det så jättebra!!
Kramar!!
Annika said…
Carin:
Nej, så svårt. Tror det krävs en viss typ av passagerare för detta.
Det måste till så mkt på ngt sätt.
För även den största båt måste ju bli till en eka till slut. Man har sett allt, inklusive sina medresenärer. Tänker också att land och städer blir till en enda gröt till slut.
orkar man ens ta in ännu ett land när det gått en tid?
Vet att besättningen byts ut med jämna mellanrum, det är nog bra det.
Dyrt som krut är det, aldrig att jag ens skulle kunna betala ur egen ficka.
Inte värt det. Åker gärna på kryss, men inte på denna.
Det är kul att följa de som är ute på den. OCH jag hoppas att de ärliga.
Kramar!
Annika said…
Sara;
HAHA, där rök det ...
Inga djur ombord.
OCH stormar kommer. Oavsett ALLT!
HAHA.
Nej, men jag skulle dra mot spons. Jag skulle fakitkt det. Men jag tror det skulle bli mkt tufft faktiskt.

Ja, det kan jag tänka mig var lite kul, att jobba för Viking ett tag. Som du gjorde, under en begränsad tid.
Undrar hur det är att jobba ombord på Seranade of the Seas?
Slapp du stormar???

Kramar!
Annika said…
Cari:
Exakt så, och många gånger har de bara en dag i en ny stad.
Sen är det att åka igen.
Jag tror att det blir sååå stressigt efter tag. Ibland kanske man tom skiter i att gå iland. Speciellt om man måste "tendra" in från redden.
DET är dock kul att följa dem vi följer. En spännande och så annorlunda tillvaro. Men också en instängd sådan.
GAAHH!
Balkong ett måste för mig, även på en Alaskakryssning :-) OCH ja, verkligen på en en långkryssning som denna.
Cari, en kryssning till Alaska är på min stora, stora önskelista.

De bästa ligger på YT. Tipsar om dem imorgon. Du kan också söka på hashtaggen ultimateworldcruise så kommer ett gäng upp. men jag tipsar mer imorgon!!
Anonymous said…
Det jag däremot skulle kunna tänka mig är en Medelhavskryssning. Trots att vi bott i området i elva år och varit nästan överallt per bil på de vanliga destinationerna. Men jag tror jag skulle gilla flärden, lyxen, maten, hyttlivet, uppassningen och framförallt glida fram i härligt klimat sittande på min balkong med en drink. Och välja om jag ville gå i land eller inte. Ett annat alternativ som troligen heller inte blir av är Hurtigrutten. Sist jag tittade drog jag mig för både priser men också båt- och hyttstandard - det känns som om det är båtar från 1800-talet som går där, smått, smått, smått. Håller annars också med om vikten av respekt för havet - Estonia i gott minne här. Och min pappa drunknade i en segelbåtsolycka i en vårstorm i Bråviken, bara 40 år gammal och lämnade min mamma, då 35 år ensam med fyra döttrar, jag den äldsta bara 15 år. Så jag vet…
Monet said…
Monet skrev ovanstående
BP said…
Vet inte om du minns bloggaren Ama och hennes Anders. De älskade ju kryssningar, men deras längsta kryssning var nog på 54 dagar.

Kollade deras hemsida och kan bara konstatera att man absolut måste vara miljonär om man vill ge sig ut i nio månader. Jag skulle bli totalt klaustrofobisk om jag hade en insideshytt. Maten skulle inte störa mig alls, däremot allt överdådigt som till exempel champagnefontäner. Skulle inte heller tycka om "dining with the captain" och vara uppklädd till tänderna.

Men mest skulle jag inte uppskatta alla landstigningar som är tidsbegränsade. Jag kan ju aldrig se "det verkliga" landet om jag bara får vara iland en kort stund. Jag skulle nog blanda ihop alla städer/världsdelar om jag skulle gå igenom allt bildmaterial efter nio månader.

Nej, aldrig!

Med detta sagt gör jag ett undantag. Min svåger som sitter i rullstol och hans fru har varit på kryssningar bland annat i Sydamerika. Han tyckte det var idealiskt att kunna förflytta sig ombord. Han gick/rullade dock aldrig i land.

PS. När Ama kryssade så fick hon betala dyra pengar för internet. Nu verkar det ingår i miljonen som resan kostar. Alltid nåt;-) DS.
Cari said…
Svar till Monet - jag kan verkligen rekommendera Hurtigrutten. Det är inte som en vanlig kryssning. Det är en transportlinje. Fartygen kan inte vara stora då de ska in i en massa små hamnar.

Men det är en fantastisk resa. Så vackert. Mitt tips är att åka vid midsommar då det är ljusa nätter.
Brysselkakan said…
Rent spontant nej men så tänkte jag lite. En bra hytt med balkong, Internet, resan betald ja, då skulle jag helt klart fundera. Men jag behöver tid ensam så det måste finnas sånt och då även att kunna sitta ensam och äta. Antar att man kan äta i sin hytt. Helt klart får man se en del också.
Men nio månader är väldigt länge så tror det faller på det. För precis som du skriver; allt blir nog trist till slut.
Men vi är alla olika och det finns nog de som tycker sånt liv är underbart.

Läste gårdagens inlägg om snön och helgen och förstår att du njöt! Här har det mesta plaskat bort i går och idag... Så mycket vatten överallt för det är ju tjäle i marken så det rinner undan dåligt. Och så isigt när snön blivit ett blött hårt lager.
Men det kommer säkert mer snö här innan vi får vår.
Anonymous said…
Kryssningar har jag aldrig varit särskilt interesserad av. Men Hurtugrutten skulle jag däremot kunna tänka mig att prova pá någon gång. Undrar om man kan boka bara delar av resan? Blev lite spänd på de du följer via Youtube. Har du något tips? Läste justatt du tipsar imorgon 😉
Kram Lisa
Monica said…
Skulle nog kunna tänka mig detta, som att byta boende, bo på havet istället för något hus. Och att få äta gott och bara sätta sig till bords, låter inte dumt alls. Läsa mycket historia om alla länder vi besöker och kul med 3 000 att umgås med, som en mindre ort. Kanske ha något forskningsuppdrag. Och riktigt hinna med träning. Och kanske det finns Let's Dance också, så kul att dansa och toppenbra motion. Det som skulle oroa är världen, kommer det nån bomb kanske över fartyget?

Hurtigruten (ska vara ett "t") är väl så där förtjust efter lite resor där och ser nu att pensionärer plus blinda reser för halva priset. Ett märkligt urval.

Kul att läsa och fundera lite över ditt inlägg.

Ha det så fint Annika.
Channal said…
Hej Annika! Jag ÄLSKAR havet... vår skärgård och Medelhavet, den grekiska övärlden. Det tilltalar mig! JA, jag gillar att vara på sjön. Min uppväxt! Men en mindre träbåt med en snurra - utombordare Mercury. Segla i skärgården gillar jag också, underbart!

Stora fartyg med kryssning tilltalar inte mig. Världshaven lockar inte mig heller. Har inte hört talats om denna expedition du följer. Till havs i 9 månader, nej tack! Vi ser nästan dagligen stora lastfartyg som går in i Bråviken. Vi brukar prata om hur det är att jobba på en sådan båt. Så trist det måste vara ombord... samma människor - hur många är de och vad gör de hela dagarna på fartyget? Inget jobb som lockar mig i alla fall? Däremot kan det vara kul att göra en 24-timmarskryssning till Åland. Det räcker!

Allt gott till dig! KRAM Anna
Annika said…
Monet:
Vet du vad, tyvärr har jag hört ganska trista saker om just Medelhavskryssningar. De flesta klagar på att det är alldeles för kort tid i hamnarna. OCH att man ofta måste "tendra" in från båten. Alltså att fartyget inte kan lägga till, det ligger på redden. Därifrån tar man sig sedan i land med småbåtar. OCH för att komma med en tender så är det mkt väntan. Väntan i flera timmar. Då kanske de bara har 8 timmar i stan, och ofta har man väntat tre timmar eller mer på sin tenderbåt. Jag har hört lång klaga över just detta. Det har avskräckt mig från en sådan kryssning. Inget fel på fartygen i sig, men just den där väntan och att det är SÅ lite tid i varje land.
Men annars, jag älskar ju att kryssa jag med. Livet ombord är trevligt. Men ha detta i åtanke med just Medelhavskryssningar. Så ja, om du kanske inte ens "behöver" gå iland så kan nog en sådan veckokryssning vara så härlig.
Jag skulle också vilja åka Hurtigruten. DET skulle vara sååå roligt.
Nej, men så ofantligt sorgligt med din pappa. Monet. Vilken tragedi för din familj.
Jaa, vatten och hav ska verkligen respekteras.
Annika said…
BP:
Jag minns henne, men jag tror tyvärr hon kom in i bland mina bloggvänner lite för sent för att jag verkligen skulle lära känna henne. Men absolut, vi började skriva hos varandra via vår kontakt, Ruth.
Men sen dog ju Ama, så sorgligt.
Jag kommer ihåg att ni andra skrev om hennes kryssningar.


JA, det är mkt dyrt. Och jag skulle absolut inte vilja ha en insideshytt. Skulle bli tokig då.
Nej, men tror det är mkt lite formal nights numera. De har nästan upphört.
Man slipper klä upp sig i aftonklänning etc. Det existerar inte längre.
Kaptensbordet får några få utvalda sitta vid, oftast sådana som har kryssat jättemkt. Ama fick säkert sitta där ngn ggn.
Men nej, annars är det rätt avspänt numera.

OOOH ja, det är ett problem för mig också ... just de korta, korta strandhuggen. OCH att man kanske inte ens kan lägga till, utan ligger på redden. DET är inte kul. DÅ ska småbåtar hämta passagerare. DÅ går man långt ner i båten, till vattenlinjen, sedan går man till en liten trång båt som tar en till hamnen. Tender eller zodiak boats kallas de.
Jag ser det som ett stort problem också.
Jag har bara kryssat i Karibien. Men kommer man till städer och länder med stort intresse är det ACK så kort tid.
Yes, det är det jag säger, till slut blir allt till en gröt. Man kan inte hålla isär länder och städer till slut.


Ja, jag tror nog det är väldigt bekvämt för den som sitter i rullstol. Perfekt sätt att komma ut på.

Sant, numera är det inte alls som det var med nätet förr. Vi brukade inte betala för det, hoppade på wifi i länderna dit vi kom.
Men det har ändrats, tror de inkluderar wifi i allas paket idag.
Annika said…
Cari;
Skulle så gärna åka på den också. UNDERBART.
PÅ sommaren, ja.
Annika said…
Brysselkakan:
Exakt, ge oss spons så tar vi det :-)
De kan skicka ut oss två, haha. Fast vi måste ha varsin hytt, fniss. OCH med balkong.
Vi två lovar att vara ärliga och säga precis som det är. FNISS!!
Absolut, man kan absolut äta i hytten. Man kan ju ta det väldigt casual, hämta mat från cafeterian, Windjammer, och sen sätta sig i hytten.
Men jag tror att maten blir sååååååå tråkig till slut. SÅ trist. Kollade YT igår, ett par som kryssar superofta som sa att en sådan lång världskryssning är inget för dem. de menar att maten till slut blir tråkig till max.
Jaja, tyvärr är det väl inga som sponsrar oss, haha. SYND!! :-P

NU är alla snö borta här. Ingen tjäle i marken, som hos dig.
Men det regnar. OCH vi behöver inte mer regn. Marken är ju fan uppluckrad snart.
Annika said…
Lisa;
Ja, man kan boka bara delar av resan. Om du bara vill resa i Asien kan du det. Eller bara i Söderhavet/Australien.
Men de flesta är ombord hela rutten. MEN du KAN boka in delar av den. Inte under bara en vecka, men under en sekvens, säg hela Europabiten.
Hurtigrutten skulle jag också så gärna ta.
Äventyr!!
Nu finns tips!
Kramar!
Annika said…
Monica:
Din grej alltså.
Kul.
Ja klart det finns dans ombord. Du kommer absolut att kunna svänga dina lurviga om du vill det.

OOH intressant med Hurtigruten, OK ett T ;-)
Skulle nog gärna ta den resan, men vet att den kan vara nog så gropig. Fast ååå så fint.


Eller hur, det är absolut kul att få överlägga med sig själv om man skulle vilja ge sig ut i nio månader, eller inte. Tycker jusjälv att denna resa ÄR fascinerande. Men ffa på ett psykologiskt plan.
Annika said…
Anna:
Jag med, älskar havet, båtar och vatten övh!!
Har älskat det sedan jag var barn.
HAHA, vi hade också en utombordare Mercury vid sommarstugan.

Anna, det finns nog aktiviteter så det räcker och blir över ombord. Gym, klasser, föreläsningar, bibliotek, pool, bastu, spa, affärer.
tror inte det blir trist så. Eller jo, i långa loppet blir det nog det. Men just aktiviter saknas ICKE. DET kan jg lova dig.
Att arbeta på en lastbåt etc måste vara intressant. Men det krävs nog en viss personlighet till det.

Eller hur, en liten kryss till Åland eller Helsingfors blir fint som snus.

Kramar!!
Anonymous said…
Vill bara säga att hela det här äventyret uppmärksammades stort i Tv4 ”Efter Fem” igår, just för att det var en sån spektakulär och lång kryssning men också så viral via TikTok. Kul att ha fått informationen först av dig!!Monet
Annika said…
Monet:
SÅ kul!! Då visste du redan om det!! SÅNT är roligt!!!
:-)
Hannas krypin said…
Jag delar helt klart dina tankar. Vara på havet i nio månader och se inget annat än vatten. (Med en liten överdrift såklart) Aldrig får man space och ingenstans att gå undan. Däremot hade jag gärna sett kinesiska muren och Taj Mahal.
Monica said…
Tittat lite nu på Youtube och också amerikanska nyheter om detta. 1.2 miljoner/person sa de om man vill bo bra, haha. Kanske ska sälja lgh, bjuda kära dotter och fara iväg nästa gång. Maken har ju hennes hus att bo i då och han och jag kan köpa något litet eller bo på landet i fritidshusen sen. Inget är omöjligt. Tyckte det såg trevligt ut och vilken ro det är att se havet genom fönstren och sitta på en balkong och bara njuta. Kan hämta frukost till den varje morgon. Och mycket aktiviteter. Vi kan ju sjunga i kör, finns det ingen bildar vi en och kära dotter spelar, allt från klassiskt till annat men finns säkert massor med intressanta människor och med talanger inom allt. Måla tavlor ska vi också.

Och barnens skola kan vi hjälpa till med, träna dem extra och ha roliga lektioner så de aldrig vill sluta, inte vi heller. Och tusen saker till. Vet inte vilket jag ska välja nu för följer Marcus Wandts rymdresa också och studerar rymdstationen som vi kan se från Sverige ett tag. Väldigt intressant allt och jag tror det bidrar till forskningen en hel del om människan, medicinskt och fysiologiskt som vi behöver veta. Jobbet liknar allt forskarjobb men var inte så estetiskt direkt att bo på rymdstationen och en viss testning innan, han vann över 22 000 så får nog släppa det och kanske inte har åldern inne, haha.

Vi får se, får väl annars nöja mig med att hälsa på när kryssarna kommer till Stockholm. Och fyller Gamla Stan, lite kul en gång, vi kom ingenstans framåt och en kvinna fastnade på mig, väninnan skrattade men jag försökte ta mig fram lite försiktigt, det var prinsessan Christina och hon log och såg både rar men lite trött ut, skulle försöka ta sig hem i röran. Bor ju vid slottet.

Kul inlägg Annika som gav många idéer😄
Annika said…
Hanna:
Det kräver sin man och kvinna, och sin plånbok.
Nej, inget för mig heller.

Annika said…
Monica:
ja, jag skrev lite om priserna i torsdagens inlägg. Det börjar på 60,000 dollar per person, i insideshytt. Dyrast över 700.000 dollar per person.
På med spenderarbyxorna.
Tydligen talades det om kryssningen på svenska "Efter fem" igår också. MEN, du vet var du hörde det först :D
Det är en omskriven kryssning, det är det.

Visst finns det aktiviter ombord. Klasser, gym, föreläsningar, klubbar ,dans...rubbet.
Tror aldrig de behöver ha tråkigt, Men jag misstänker ju att det blir trist ändå till slut. Fast det är jag det ...
Tror att denna kryssning kräver rätt personer, sas.
De flesta är ju gamla vana kryssare, inte alla, men de allra flesta.

Nej, haha .. nej ... skulle åka mot spons. Mot att jag fick var ärlig till max. Ngn tidning skulle kunna skicka ut mig, eller några. Jag skulle med nöje skriva och berätta samt lägga reels på Insta.

Du får besöka dem den 10 juli, då kommer de till Sthlm. Hoppas de fortfarande är lika "på" då som de är nu. Misstänker att många av dem fått nog vid det laget, haha.

One never knows, tho!!

KUL att du gillade det här inlägget. det var väldigt kul att knåpa ihop det också.

:-)