Idag kommer jag att påta ihop det allra sista resebrevet från vår resa till Golden, Colorado.
Fortsättningsvis kommer jag att publicera inlägg som är mer i realtid, lite som jag brukar göra när jag är hemma i Restonland.
MEN idag tar vi tag i den allra sista delen av vår resa, häng med!
***
Vi lämnade plattandet Kansas bakom ryggen och for så in i Colorado!
Colorado, målet för vår resa.
Äntligen framme, eller?
NU, äntligen i Colorado.
Med andra ord, PLATTLAND!! Lite mer kuperat kanske än Kansas. Och, for CRYING, det är ju inte svårt att bli mer backigt än den staten.
Men i Colorado böljade nog fälten lite mer.
Fast plattland ändå.
I flera timmar.
Det är ungefär två och en halvtimmes körning innan man börjar ana Klippiga Bergen i väster.
Men absolut börjar man ana dem här!!
OCH de bergen blir högre och ståtligare ju närmare man kommer.
Det är faktiskt en overklig syn, och en fantastiskt sådan, då man kommer resande österifrån.
Ja, det är en helt underbar känsla att se bergen torna upp sig, Klippiga Bergen—The Rocky Mountains.
The Rockies, denna massiva bergskedja som sträcker sig från Kanada ner till norra delen av delstaten New Mexico.
På väg in i Colorado Springs. Det snötäckta berget är Pikes Peak.
Den andra gången 1999 när Peter och jag NÄSTAN flyttade till Denver. Den gången var vi här för att leta hus. Men det blev ingen flytt då, anledningen till det berodde på att Karolina endast var tre år och vi ville inte flytta från farmor, farfar och Peters familj. Vi ville inte heller bo ännu längre från Sverige.
Det berodde också på att Peter då hade tre jobberbjudanden att välja mellan, och han valde till sist ett på hemmaplan. Så istället för att köpa hus i en Denverförort köpte vi det radhus vi bor i i Reston.
Annars har jag bara flugit över The Rockies under otaliga flygningar till och från västkusten.
OCH att se dessa berg från ovan är också en SANN upplevelse. Till och med från luften ser man hur STORA och höga de är och hur vidsträckt denna bergskedja är.
Nåväl, denna första natt i Colorado bodde vi på hotell i Colorado Springs.
Vi slogs av hur varmt det var när vi steg ur bilen, inte fuktigt men en torr värme. Strålande sol dessutom. Vi kom till hotellet lite för tidigt för att få checka in.
MEN vi bytte om till vandringskläder och vi for till en närbelägen led.
Fastän vi bara hittat denna led på ren måfå var den så fin.
Utsikten från vårt hotell i Colorado Springs, inte dålig eller hur?
OCH den höjden känns.
Peter och jag kände oss bägge lite andfådda och yra medan vi vandrade på under solen. Säkert berodde det på värmen också och att solen gräddade ner på oss. Vi var omgivna av berg.
Det blev endast en kortare vandring på ungefär 1982 meters höjd.
Platsen jag talar om ligger i Colorado Springs och den heter Garden of the Gods.
Alltså, jag började nästan gråta eftersom allt var så strålande vackert i denna tidiga morgonsol.
Vi kom dit redan lite efter klockan 6 på morgonen.
Dessa röda klippor mot de höga bergen och den Coloradoblå himlen. Allt mot en en fond av det jättehöga, snötäckta berget, Pikes Peak (höjd 4.302 meter).
Skönheten var rent bedövande.
Jag menar, kolla bara. TITTA!!
Det blev en vandring också eftersom de har många vandringsleder att välja bland i parken.
Garden of the Gods kommer nog för alltid att bli en av de mäktigaste ställen jag sett.
Golden är en egen stad, men också en förort till Denver.
Den ligger i bergen och är en gammal västernstad, vilket är coolt i sig.
Men vi körde upp på Lookout Mountain, till AnnMaries och Kristers hus som ligger på 2281 meters höjd.
Det ni, det är högre än Kebnekajse!
Bara den vetskapen fick det att snurra i huvudet på oss.
WOW, just WOW!!
Utsikten från AMs och Kristers deck!
Vi blev visade huset, fick en supergod middag och så fick vi info om katter, hus, område och mycket annat.
Jag kan säga att jag är så tacksam och glad över att AnnMarie frågade just MIG om vi kunde tänka oss att vara hus och kattvakter.
Jag är innerligt och djupt tacksam och ödmjuk inför detta. Tänk att få vistas här på Lookout Mountain i flera veckors tid. Att få det fina uppdrag att hand om någons hem och katter. Både Peter och jag är så djupt glada och tacksamma över detta.
Vi har två katter att sköta om, två fina långhåriga raskatter. De heter Soda och Zingo. Peter och jag var lite betänksamma och oroliga över att vi skulle känna av vår kattallergi. MEN, vi hade preppat med allergimedicin över en månad innan vi kom hit.
OCH vet ni, DET gjorde SUSEN!!
Vi tolererar dessa katter utan minsta problem. DET är underbart!!!
NU är jag ikapp med mig själv nästan.
Nu kommer jag att blogga mer "i tiden".
Gissa om vi hunnit med mycket under vår vecka här. Igår var det prick en vecka sedan vi övertog huset på höjden.
Med detta önskar jag dig en fin och bra onsdag!
Vi hörs imorgon igen!!
16 comments:
Fantastiskt vacker resa ni gjort och så mycket ni hunnit se och uppleva. En riktig dröm som går i uppfyllelse kan jag tänka mig.
Så kul att det blev just ni som blev hus- och kattvakter och kunde ta chansen att göra resan.
Skönt att inte kattallergin visade sig alls, så skönt att man kan förbereda sig genom att preppa sig med medicin före.
Jättefin utsikt från decket också så jag förstår ni trivs som fisken i vattnet.
Ha en fin onsdag säger jag och skickar en stor kram
Ojojojojoj, Annika! Vilken resa ni har gjort för att komma dit ni skulle och alla fina ställen ni har fått till er på vägen, även om de stundvis har varit platta. Men det jämnade ju ut sig och det med besked. Jag förstår mycket väl att det heter Klippiga bergen. Ni bor i ett högre paradis nu, bara njut fullt ut och tack så här långt för allt du har förmedlat. USA är STORT, kan konstateras.
STOR varm kram!
Hur vackert som helst. En helt fantastisk natur och vilka vyer.
Tack för du delar med dig.
Kram Carin
Yvonne;
Ja, det är verkligen så otroligt härligt att få vara här.
Faktiskt är det en dröm som går i uppfyllelse eftersom P och jag verkligen pratat om att kanske flytta till CO. Nu får vi verkligen känna på hur det verkligen ÄR att bo här.
OCH ja, vi gillar ...
Stora kramar från mig!!
Karin;
Ja vilken finfin resa vi fått hit. SÅ innerligt glad över allting allt!!
NU är jag på desto högre höjd, kan man säga!! HAHA!
USA är stort minsann.
Ja visits förstår man namnet, Klippiga Bergen!!!
Kramar i massor!!
Carin;
jag är så glad över att du följer!!
TACK snälla för det!
KRAMAR!!
Hej Annika! Wow WOW vilken resa ni har gjort! USA ÄR stort! Så häftigt att bila genom dessa stater. Vilka vyer... så tjusigt! kan förstå namnet Garden of the Gods. Måste vara något extra att får se och uppleva det på plats. Men nu får ni måna om kissekatterna. Ha det så gott! KRAM Anna
ps. Jag ligger inte i fas med mitt bloggande. Lite jobbigt! LER! ds.
Garden of the Gods - vilken extremt fascinerande plats! Kan tänka mig att det måste vara ännu häftigare i verkligheten än på bild. Förstår att du inte kunde se dig mätt på allt.
2281 meter över havet ÄR verkligen högt, faktum är att det bara är knappt 100 meter högre än det högsta berg jag varit uppe på, ett berg med höjden 2334 meter över havet. Om man säger som så, så hade jag inte velat bo där. ;-) Detta var visserligen i Österrike, men ändock över trädgränsen, vilket gjorde att det bara var sten överallt.
Så bra att det fungerar med katterna! För mig hade det förstås varit en dröm att bo med två fina katter.
Helt fantastiska bilder. Garden of the Gods - gör verkligen skäl för sitt namn. WOW säger jag bara.
Är så glad att du delar med dig. Jag älskar åka snålskjuts med ig och Peter:-)
Vilken fin energi du förmedlar, Annika. Känner riktigt hur det går igenom även mig som läser och ser bilderna. Men du, jag förstod inte att ni varit sååå nära att hamna i Denver 1999, alltså hade inte fått med mig att ni till och med flugit in för att kika på hus. Tänk vad livet är märkligt, hur det blir. Det var ju helt rätt slå ner rötterna i underbara, vackra Reston för närheten till Peters familj, för Karolina att få växa upp där och för dig ha mycket närmare till Sverige. Men jag tänker mig att var sak har sin tid, på nåt sätt. Hur vissa saker kanske är meant to be, men då möjligheten först visar sig så är timingen fel, det passar inte in där man just då står i livet och där man är. Men att det där kanske senare i livet, när förutsättningarna är annorlunda, så kanske den där tanken återvänder, nåt man börjar suga på och tänka kanske...eller så tänker man nej, inte alls nåt för oss. Det kan ju gå åt endera hållet, eller hur. Ebba ut eller förstärkas.
Vilken fantastisk möjlighet ni fick att få prova på att leva och vistas i Colorado så här "på riktigt" under flera veckors tid. Det känns ju nästan som ödet, som högre makter hade ett finger med i spelet. Jag menar, att just AM fråade dig/er och att det här hände, chansen att liksom få känna på Colorado på det här sätter.
Well, well, time will tell eller hur vad framtiden för med sig. Men oavsett om ni nån gång skulle flytta, eller inte, så har ni alla fall fått några underbara veckor i denna fantastiska miljö och maxat det.
Så skönt förresten att kattallergin inte visat sig, jag undrar om även det kan minska med åren? Jag tänker på det du skrev om för ett bra tag sen, hur du inte längre lider av pollenallergi men gjorde det som yngre. Jag nickade igenkännande när jag läste det du skrev, för jag skulle säga att när jag kom i 40+åldern, närmare 45 än 40 så var det som att nåt hände. Idag, pushing 50, har jag väldigt lite pollenallergi. Så märkligt. Jag brukade verkligen lida under våren, fastän jag tog medicin, men numera är det hur lindrigt som helst. Inte helt borta men så mycket bättre. Lång utläggning men apropå allergier. Skönt som sagt era förberedelser för katterna verkar funkat och att det inte är problem.
Fantastiska bilder och miljöer, superlativen räcker knappt till!
Channal:
Ja, en verkligt lång resa.
Och ja, USA är en kontinent i sig själv. Otroligt stort land.
Så många olika klimat och så olika natur.
Det är så otroligt tjusigt här. Jag blir liksom mållös av allt.
Visst är namnet Garden of the Gods såååå fint.
Kissarna ja, sååå söta.
Kramar!!!
PS, du får köra i resebrevsform hos sig med. HIHI!!!
Elisabeth;
DET är det.
Visst, det går att fota. MEN att ses i verkliga livet, det är det enda raka. SÅÅÅ fint!!
Fick inte nog, måste tillbaka dit. Men det får bli vid en annan resa hit.
Just det, här är vi ju inte över trädgränsen på 2281 meters höjd. Trädgränsen här går högre än så.
Men ja, jag skulle inte heller vilja bo ovan den. Här är det perfekt och massor med gröna träd trots höjden.
DU måste skaffa dig en katt, Elisabeth. Gör det! Du som älskar dem så mkt!! Jag sa till P att nu kan vi också skaffa oss en när vi VET att vi klarar det och inte blir sjuka. Men han verkar inte lika tänd som jag ... men vi får se, hehe.
BP.
HELT otrolig plats, Garden of the Gods.
Måste ses. Fantastisk.
AH kul att du hänger med via Skandigirl lite också. MEN du borde följa mitt andra konto, det privata. FAST det kanske du också gör, kom jag just på. HIHI!!
TACK för att du följer och gillar, blir så glad!
Anne:
TACK för dina ord.
Du vet inte hur glad du gör mig!!
JO, vi var sååå nära att köpa hus här. Var och kollade i många förorter, Littleton, Highland Ranch och Evergreen. Men helst ville vi bo i Boulder, minns jag.
Men P hade hela TRE bra jobb att välja mellan då. OCH det i DC vann till slut. Allra mest för att vi hade sådant stöd och hjälp av Peters familj då K var liten.
Men visst, hur hade livet sett ut om vi kommit hit? Lite Sliding Doors där med ...
Numera känner jag så många som brutit upp från sina gamla liv i vår ålder, bytt stat, börjat om på nytt. Till och med bytt land.
SÅ det är absolut ngt vi får fundera över nu ... Vi har absolut inget som binder oss till NoVA längre. Vi skulle kunna flytta varsomhelt.
Som du säger, vad dom ÄN händer har vi fått en underbar tid här. OCH jag hoppas att vi kanske får komma igen? Men vem vet om det passar eller hur livet är då.
Jag är så innerligt tacksam över att AM frågade mig, att vi nappade och att vi nu är här.
Vi tar hand om hus och katter efter allra bästa förmåga.
Allergin ja, känner inte ett skit. OCH det här är långhåriga kissar. Vi har ju ätit Zyrtec i över en månad innan vi kom hit. DET har absolut hjälpt.
MEn min allergi har minskat sen jag fyllde 40. Har ju ingen hösnuva längre tex.
DU SER, Anne!!! DU är likadan som jag, dina allergier försvinner. Otroligt va??
Det finns alltså fördelar med att åldras. DETTA är en av dem, det finns andra bra också som kommer då du kommer in i klimakteriet, haha. Eller efter, ska jag väl säga. HIHI!!
TACK snälla du, bilderna ja ... de kan knappt fånga skönheten. Jag gör så gott jag kan.
Alltså wow! Vilken upplevelse. Dit skulle jag vilja åka. Tror jag hade älskat naturen och bergen. Har alltid varit svag för berg. Häftigt att bo på den höjden. Antar det är en fantastisk utsikt med?
Hanna:
Det är verkligen roligt att var här. OCH kul med road trips.
Ja en otrolig utsikt härifrån!
Post a Comment