Thursday, May 11, 2023

Hela SJUTTON år!!!




Så blev det torsdag igen!


Men faktiskt inga punkter idag.


Istället ska vi uppmärksamma den här bloggens födelsedag.
Yours Truly har idag skrivit blogginlägg i hela 17 år!
Sjutton år!
DET hade jag väl aldrig kunnat tro då jag var 40 år, alltså när jag skapade Life in the Suburb
Sjutton års skrivande har det blivit om allt och ingenting.
Mycket om USA, såklart.
En hel del nostalgi.
Många amerikanska fenomen har ni fått ta del av.
Jag har placerat Närpes i svenska Österbotten på kartan för en del av er :-)
Ni har fått lära er var Outer Banks ligger.
Det har funnits en del svåra ämnen att skriva om.
Medan somliga inlägg, i princip, skrivit sig själva. Då har orden bara runnit ur mig och in på bloggen via mitt tangentbord.
Politik kan det bli ibland, men inte för mycket av den varan för kul är det ändå inte. Fast om man bor granne med Washington DC förpliktigar det, haha.
Dock, vissa dagsaktuella ämnen måste luftas ibland, allt annat vore konstigt.
Tvåspråkighet ligger mig varmt om hjärtat.
Ja, och så mycket mer under solen.

 


Mitt fotointresse, och mina kunskaper om foto, har tagit stora kliv framåt just tack vare Life in the Suburb.
Det är verkligen så roligt att komponera foton. Ja, och att sedan få visa er via mer eller mindre bombastiska fotoinlägg.



Ni, kära läsare, har följt med på vandringar, resor och annat under mina år här.
Under de år jag skrivit här har min högt älskade mormor dött, och det har min lika älskade pappa också.
Min lilla Karolina var 9 år då jag började blogga, nu fyller hon snart 27.
Ni har fått hänga med henne hela skoltiden från fjärde klass i Elementary school fram till hennes universitetsexamen från Elon University för fem år sedan.
Tänk att det gått fem år sedan Karolina slutade på Elon …
Ni har fått hänga med till Los Angeles, då hon flyttade dit, via resebrev från vår resa över hela den amerikanska kontinenten med bil. Fyra år senare bor Karolina kvar i Los Angeles och vad jag vet i dagsläget har hon inga planer på att flytta därifrån.



Jag har skrivit massor om den amerikanska skolan genom åren. De inläggen brukade vara så uppskattade. Nu var det länge sedan jag skrev om skolvärlden, och det är väl inte så konstigt eftersom den inte längre är aktuell för mig.


 



Så här är det ju, anledningen till att Life in the Suburb idag fyller 17 år beror ju på er, kära läsare.
DET är ni som ger mig energi och lust till att driva den här bloggen
Utan era kommentarer skulle den vissna och självdö.
OM ni visste HUR viktiga kommentarer är för en bloggare.
DE ÄR SÅ VIKTIGA.
Utan dem dör en blogg. Iallafall ser jag det på det sättet.
Och ja, jag svarar er alla som tar er tid att skriva i mitt kommentarsfält. Älskar kommunikationen och kopplingen jag har till er där. Utan er, ingen blogg.
Fyra dagar i veckan hittar ni mig här, jag bloggar tisdag till fredag.



Vill så gärna höra ifrån dig som läser här (även om just du är en av mina tysta läsare). Du kan väl skriva en kommentar idag och tala om vem du är och hur du hittade min blogg. Det skulle vara så roligt för mig att höra från just DIG!!






NU svänger vi in på Life in the Suburbs artonde år tillsammans.
Jag är sååååå glad och tacksam över att just DU läser det jag skriver.



SÅ tusen och ett tack från mig!

51 comments:

Anonymous said...

Hej! Jag är en av dina tystna läsare men en trogen en! Bor nere i Karlskrona och kör ofta förbi rondellen där det står Kuggeboda och då tänker jag alltid på dig och din pappa! Jag gillar allt du skriver men kanske extra mycket om amerikanskt vardagsliv med affärer och hur det funkar med allt! Tack för att du skriver!
Vänligen Emma

Christina said...

Hej! Ytterligare en tyst läsare :-) . Jag bor i Skåne och minns inte alls hur jag hittade hit, men antagligen via en länklista på någon annan blogg jag läste. Så var det ju ofta då, runt 2008-2010 när det fanns så otroligt många intressanta bloggar! Jag är så glad för att du fortfarande skriver, när så många andra slutat. Saknade är de. Jag tycker om att läsa det absolut mesta du skriver, men amerikansk vardag är extra spännande eftersom jag inte själv vet något om den. ❤️

Dr Jo said...

Hej svejs,
Ja herregud 17 år är imponerande. Så otroligt roligt att ha kvar på ett och samma ställe. Jag som då har läst hela bloggen som en bok har verkligen uppskattat det.

För 17 år sen var jag i Australien och levde livet och gjorde min undergrad. Jag var 20 år gammal och odödlig på ett sätt man bara kan vara när man är 20 och i ett tropiskt land långt bort :) Ett fantastiskt land, helt underbart. Det ligger bara lite långt bort.

Det verkar ha varit lite av en boom att ha en blogg eller dagbok online då. Det ligger kvar många gamla bloggar där. Förstår att det är svårt att upprätthålla men kul att ta del av dom som finns där. Absolut kul att följa boendet i USA från ett familjeperspektiv iom att man själv har barn ect.

Och jag har märkt att du har många som kommenterar, jättekul! Förstår att det inte märks att man är här inne annars.

Även dina foton är helt underbara, jag tycker också om att fota och uppskattar alla fina vinklar och ljussättningar i många av dom. Dom två sista i detta inlägget är speciellt fina. Är den i mitten en magnolia? Jättefint med lila i botten.

Ja hur jag hittade din blogg kommer jag faktiskt inte ihåg, men vid det här laget är det nog en 2-3 år sen. Sökte mycket efter bloggar av svenskar som flyttat eller bor i USA. Och på den vägen är det. Letar fortfarande bloggar eller instagram efter expats men din är den som uppdateras absolut bäst.

Tusen tusen tack för att du tar dig tiden och skriver om din vardaga, stort som litet. Det har betytt jättemycket och livar upp vardagen. Min rutin på jobbet innan jag börjar jobba är att gå in och läsa och sedan skriva ett svar under dagen :P

Blir fint väder här idag också, hejja hejja.
Kramar Johanna

Anonymous said...

Hej Annika, grattis på blogg-födelsedagen! Läser alla dina fina, intressanta och roliga inlägg. Oftast läser jag dem när jag pendlar till mitt jobb, på tunnelbanan eller tåget. Det är som att läsa brev från en gammal vän, även om vi aldrig träffats! <3
Själv är jag drygt 50 år och bor med min man och son i Täby utanför Stockholm. Vi har två katter, fiskar, vaktlar och en myrfarm. Som du hör så älskar vi djur 😉
Jag läste dina inlägg om löner och priser med stort intresse, det är något som jag tänker mycket på i dessa oroliga tider. Här i Täby finns många olika mataffärer att välja på men jag handlat nästan all mat på Lidl för de har fräscha grönsaker och bra priser. Annars kan man såklart välja Ica, Willys, Coop, Snabbgross eller CostCo. CostCo känns väldigt amerikansk men vi har blivit medlemmar och tycker det är roligt att gå dit ibland och handla. Bäst där är att de har andra varor och märken som man inte hittar någonstans men sämst tycker jag att deras frukt/grönt är (känns inte helt fräscha alltid) och att de har massor med snacks och godis i jätteförpackningar.
Här i Stockholm blommar körsbärsträden för fullt och också magnolian. Älskar dina vackra naturbilder så du får gärna strössla på med dem. Min man och jag har gått på många hikes i den vackra amerikanska naturen, men på västkusten så vore roligt att någon gång besöka östkusten.
Ha en jättefin dag Annika! 💗🌸🌷

Cari said...

Hej.
Hittade dig via Kalas-Lotta (tror jag). Och henne hittade jag på någon konstig krokig väg via olika bloggar.

Är så glad för att du bloggar. Så roligt att läsa om ditt liv i USA, era vandringar mm.

Anonymous said...

Grattis till bloggen. Så roligt att läsa om de dina och allt annat.
Å så roligt att du satt vårt fina Närpes på kartan o ditt älskade sommarparadis.
Kram Margaretha

Eva I Dalarna said...

Jag tror jag började läsa din blogg ungefär den tiden när Karolina skulle börja på Elon. Du skriver oftast om sånt som intresserar mig, det är kul att höra om hur nån lever i ett annat land (och inlägget om priser fick mig att känna tacksamhet för att jag bor där jag bor) och se alla fina bilder.
Så vi får hoppas du kör på och fortsätter blogga! Grattis till de år som gått!

Eva I Dalarna said...

Och just ja: jag hittade din blogg på nätet, googlade runt och sökte på tex empty nest, eftersom jag höll på att få ett sånt just då, barnen flyttade ut, och du höll ju också på att få det då Karolina flyttade in på Elon.

Anonymous said...

Grattis grattis!! Så snabbt tiden har gått…
Ha en fin fortsättning på maj, och fortsätt njuta av allt det vackra omkring dig. Kram!

StrandMamman (som väldigt snart flyttar till stranden igen, men nu utan strandkatt…)

Tove said...

Åh sjutton år - det var som sjutton fina. Grattis👏🌹🌹🌹🌹🌹
Nypåstigen i din bloggvärld!
Från hållplats Äventyret framtiden.
Vem jag är - hoppsan sa, om jag visste det: Men ett är jag säker på: Jag gillar glädjen lika mycket som allvaret. Fyller 69 i augusti och är bloggare på mitt vis sedan 2013.
Kommentarer ger fin respons och sporrar, även om jag nog just nu med nuvarande blogg är inne på att egna skrivandet är det viktiga. Allt är relativt :-)
Din blogg är glädje och jag ser för mig dig som en glad kvinna som förmedlar!
Vi ses bloggerskan :-)
Kör så gärna mer blogg!

Anonymous said...

Grattis Annika till 17 år. Wow! Bra jobbat! Jag läser ofta men är sämre på att kommentera. Ska bli bättre på det,lovar! :-)
Grattiskramar från Anette!

Mamma C said...

Jag är så glad att jag hittade din blogg som jag nu läser varje gång du lägger upp ett nytt inlägg. Och jag kommenterar med och tänker fortsätta med det 😁.
Grattis till 17-år.
Kram Carin

Äventyret framtiden said...

Stort, stort GRATTIS Annika!
17 år! Wow, funderar per automatik på hur länge jag själv har bloggat? Måste räkna nu....jag är inne på mitt 16:de år. Undra på att vi känner varandra du och jag på det där speciella sättet som man gör när man har vandrat tillsammans i bloggvärlden i flera år. I det här fallet är du lite äldre, haha, annars är jag den äldre av oss.
Önskar allt gott i framtiden för din blogg, för ditt bloggande. Nu kör du väl 17 år till till att börja med. Go on tjejen!

Grattiskramar över havet som fortfarande blåser hårt. Planen kommer men kan inte landa..kaos här och kaos i Lissabon. Men så är det att leva på en ö.

Anonymous said...

Stort grattis till 17-åringen. Du har en så trevlig och intressant blogg med dina varierande ämnen och fantastiska bilder. Hoppas du fortsätter minst 17 år till. Sitter i bilen på väg till Skåne och skriver och hoppas få iväg det på mobilen. Stor kram skickar Yvonne

Humlan said...

Tänk att det har gått 17 år! Grattis! Min lilla blogg har ju vilat i 9 år nu, jag har inte avslutat den utan den ligger där i dvala och väntar på att jag ska hitta ord och bild igen. Jag började blogga året innan dig, så i september skulle jag fyllt 18 år om jag hade varit aktiv, tänk vad tiden går!

Så mycket jag har fått lära mig av vardagslivet i USA tack vare dig och sedan har du ju gett mig alla de där bilderna från Närpes och skären som väcker så många minnen i mig och gör mig så nostalgisk.

Tack för att du orkar fortsätta att skriva och berätta, jag läser även om jag fn ofta får läsa ikapp och inte alltid har orken att kommentera.

Stora Kramar!

Anonymous said...

Hejsan!
Jag har läst din blogg i kanske femton år ungefär. Tack för alla fina och intressanta inlägg vi får ta del av!
Känns som jag kommenterar i perioder, just nu väldigt sällan.
Kram Anna N

Lisa said...

Grattis till 17 år! Jag halkade in på din blogg när ni åkte runt och besökte massa collages på östkusten. Kommer till och med ihåg att i det första inlägget jag läste var ni i New York när det var svinkallt. Kommenterar inte ofta, då det sällan funkar att kommentera från mobilen.

Brysselkakan said...

Tror jag följt dig ungefär sedan jag själv började blogga, 2009, men minns faktiskt inte! Och inte hur jag hittade hit... Nåväl, kul att du kämpar på men du får betydligt fler kommentarer än jag fick så jag förstår att du fortfarande skriver för just kommentarer behövs för att driva en blogg framåt.
Så jag fortsätter följa dig så klart!

Anne said...

Grattis Annika till hela 17 år som bloggerska och dessutom 17 år med otroligt jämn och hög kvalité. Regelbundenheten också är otrolig.
Det märks att du gillar att blogga, skriva och fota. Jag tror det gör du har så många trogna läsare, du är helt enkelt bra på att nå ut och berätta på ett sätt som gör man fastnar. Jag har nog följt dig mer eller mindre sedan starten, jag firar 17 år i USA i år och började följa dig i samband med flytten hit. Minns faktiskt inte hur jag hittade dig. Men du vet, det här var i den där svängen då det fanns massor med bloggar, ingen av de finns kvar idag förutom din. Det är imponerande alltså, hatten av för dig!

Jag försöker tänka tillbaka på den tidiga bloggperioden, visst var det mycket mindre bilder då i början? Mobilkamerorna var ju inte det som de senare blev. Minns precis i början, EFIT och sånt, ni vi gamla bloggare skulle fota för bloggen och begav oss ut i mataffärer och liknande med stora kameran. Det var pinsamt och man kände sig inte helt bekväm. Vill minnas jag fick tillsägelse nån gång, där jag stod och fota frukt eller nåt i affären. Idag är det ju ALLA som fotar ÖVERALLT med sina kameror. Inte en chans att en anställd skulle fråga varför fotar du våra tomater, LOL.

Foton GÖR ju en blogg, även om det är en skrivblogg och innehållet i texterna är vad som läsarna vill ha så är det ett måste komplettera text med lite bilder i alla fall. Du är så otroligt bra på att göra just det, mixa bild och text. Jag vill minnas bloggarna i början var mycket mer textbaserade och få bilder inlagda...har för mig min egen var så t.ex. Usch, det låter väldigt trist nu när jag tänker tillbaka.

I alla fall, det har varit roligt följa dig under alla dessa år och även om jag periodvis kommenterat dåligt så hänger jag med. Jag hoppas du kör minst 17 år till!

I början då jag följde dig hjälpte du mig att bättre förstå och komma in i landet USA också, var som sagt nyinflyttad då jag började följa dig. Minns hur jag tyckte det kändes tryggt på nåt sätt att ha andra utlandssvenskar som fanns här och kunde förstå och känna igen saker man gick igenom.
Sedan har det förstås varit fint att följa Karolinas resa också, via din blogg, hennes uppväxt, skola och vidare äventyr. Allting har ju sin tid, tänk att hon blir 27 snart.

Eftersom du åker hem mer och längre än vad jag gör så har jag också uppskattat dina Finland och Sverige resebrev. Förstår förstås du pausar och tar långt sommarlov, men har alltid varit roligt läsa rapporter på höstkanten med resebrev när du varit tillbaka igen.

Och OBX, jamen det var ju via dig jag hörde talas om OBX och därför vi åkte dit en vår 2018 också. Det var underbart, även om vi hade mixad kompott med vädret men vi pratade faktiskt häromdagen om att återvända ganska snart. Det ligger ju på "fel" kust för oss, lättare göra andra, kortare och billigare resor mer på väst och i sydväst för oss. Men som sagt, vi pratade faktiskt alldeles nyligen om att det är dags återvända till OBX. Hade aldrig hört talas om OBX före du skrev om det, tänk så fantastiskt egentligen med alla dessa upptäckter som din blogg också kommit med.

Amerikansk vardag, fenomen och allt det här som jag ser i kommentarerna att många av dina läsare uppskattar. Det förstår jag, det är kittlande och intressant att läsa sånt när man inte bor i USA men via TV och allt annat ändå tror sig "känna" USA men via din blogg lär sig att USA och Sverige är väldigt olika också. Men vet du vad, jag som 17 år gammal "amris" numera tycker också såna inlägg är jättekul. Igenkännande och jag har blivit så hemmablind efter alla dessa år här att vissa saker märker jag inte ens mer utan tar som självklara men så skriver du nåt och får mig att le igenkännande och tänka till. Eller så lär jag mig nåt som jag känner kanske är mer typiskt för där jag bor och inte du, landet är som bekant stort.

När jag tänker efter är 17 år som regelbunden bloggerska egentligen ett otroligt tidsdokument. Ganska coolt när man tänker efter...

Grattis igen Annika!!

BP said...

Stort, stort GRATTIS till din sjuttonåring. Tänk, nästa år blir h*n myndig. Då får h*n göra vad som faller h*n in;-)
Har ju inte hängt här så länge, men minns att jag kom in här via en kommentar du gjort hos Karin. Kom in och älskade dina proffsiga foton. Ja, och det gör jag fortfarande. Dessutom är det roligt att följa ditt liv på andra sidan Atlanten:-)

Katja said...

Grattis!! Och tack för att du bloggar på! Jag har inte hängt med så länge, men gillar verkligen blandningen av amerikanskt vardagsliv, politik, samhälle, vackra bilder etc! Sedan fick jag så fina tips av dig inför vår Washingtonresa och blev så förtjust i området att jag följer ännu mer entusiastiskt nu!

Elisabeth said...

Grattis till bloggen, och till dig! Hoppas att du fortsätter i många år till!

Jag minns inte hur jag hittade din blogg, men gissningsvis via en av alla bloggportaler som fanns dåförtiden. Det var 2007, om jag inte minns fel. 2008, när jag bodde i Tyskland, hade jag i alla fall läst här ett tag. Var alltså 24 i början av läsandet av din blogg. 24!!

Underbara foton i inlägget för övrigt, speciellt det med körsbärsblommorna.

Anonymous said...

En av dina tysta läsare som verkligen gillar alla de fina bilderna och inlägg som du delar. Även beskrivningar hur vanlig vardag kan se ut och om livet på andra sidan av Atlanten. Hittade dig troligen via någon annan blogg ett par år sedan. Så skönt läsa en vanlig blogg utan all reklam och länkar hit och dit som alla influencer har. Ett Stort Grattis till 17 år!
Kram Paula

bettan said...

Grattis kära Annika till dina 17 bloggår.
Helt fantastiskt att du så troget hållit på under alla år. Det är en glädje och så lärorikt att ta del av allt intressant som du berättar. Så många minnen.
Jag tror jag hittade dig via "Saltistjejen". Det var nog nästan från det du startade eller inte långt efter.

Jag har fått följa med på så mycket fantastiskt och roligt, resor, amerikanska fenomen, OBX, LA, ja det är häftigt att ha fått ta del av så mycket så tusen tack. Oj, jag höl på att glömma SÖT...

GRATTISKRAMAR!!

Annika said...

Emma:
ÅÅÅÅ vad mysigt att höra att du tänker på min pappa Hugo när du åker förbi Kuggeboda. Familjen stod och sålde blommor och grönsaker från sin handelsträdgård både på torget i Ronneby och i Karlskrona.
Det värmer att du tänker på det då du åker förbi Kuggeboda.
TACK för att DU läser Emma.
Ha en riktigt trevlig helg och tack för din kommentar!!!

Annika said...

Christina:
SÅ himla kul att höra ifrån dig!
Tack för att du läser här och att du gillar det jag skriver!
Du har rätt, såååå många bloggade 08-10.
Jag tycker bloggen som medium är det absolut bästa.
TACK igen för att du läser. Trevlig helg!!

Annika said...

Dr Jo:
hej du trogna kommentator som alltid har så intressanta frågor!!
17 år ja!
Otroligt va!
Respekt för att du läst hela min blogg som en bok!! Wow, hatten av!! Det är många års läsning det.

Australien ja, det är nog dit jag allra helst vill åka. Hoppas det blir av en dag!

Då var det många som bloggare. De flesta av mina bloggvänner, alltså som jag träffat och blivit kompis med, bloggade då. Tycker absolut inte instagram kan mäta sig på vis i världen, där finns de alla idag. Men det är inte samma sak. Alls.

Det är tack vare alla som kommenterar jag skriver. Skulle jag inte få feedback skulle jag lägga ner direkt. Så ör det nog, tyvärr. Det är ni som ger bloggen blod och vitaminer.

Tack kära du för att du gillar mina foton. Det är så roligt att leka med ljus och vinklar. Ja den i mitten är en praktmagnolia.

Johanna, tusen tack för dina ord. Det är så roligt att ha dig här och sina ord värmer mig.

Stor kram och ha en riktigt trevlig helg!!

Annika said...

Anonym i Täby! Eller kanske är det Annika du heter?HIHI.
TACK för dina otroligt fina ord. GISSA om de värmer mig.
SÅ himla roligt att du berättar lite om dig själv. Och hur du läser min blogg. Alltså det gör mig så glad!!
OOO så många djur ni har, MYSIGT!!! Vaktlar, så spännande med dem.

Inlägget om lönerna ja. ja då såg du också att du måste plussa en del på vissa och dra ner i vissa skrån. Det var mer ett klart medeltal där.
MEN ja, visst är det skillnad. Många utgifter blir det.
Lidl har vi med här, och jag antar att man liksom måste "lära" sig att hitta allt där. Som det rä idag tycker jag det är lite svårt.

Costco ja, det amerikanskt så det förslår. MEN en skitbra affär, det bara lönar sig inte för mig att vara medlem där längre. Jag har varit det förr, men är det inte numera. Men de har top of the line kvalitet på allt. Min käre svärfar spm är grillmästare likaså säger att det bästa köttet hittar man på Costco. Kul att ni är medlemmar för det är verkligen en bra affär. DET kan såklart vara så att de har bättre kvalitet här än hemma, här är deras grönsaker och frukt såååå bra!!!
Så det kan nog vara skillnad ändå kanske.

TACK för att du gillar mina bilder, det värmer. NJUT av er fina, fina vår nu!!
Vandring på västkusten, mysigt. Vill vandra mer där.

TUSEN tack för din jättefina kommentar. Önskar dig en riktigt fin helg.

Annika said...

Cari:
Cari, jag är så glad att du följer mig. Vi har ju väldigt likande intressen.
STORT tack för att du läser och skriver här.
Ha en riktigt fin helg!

Annika said...

Margaretha:
TACK för att du läser här!!
Jag vet att jag har en del läsare från Närpes här.
Ja, de är ett nöje att sätta Närpes på kartan. Ett rent nöje!!
Kramar och ha en riktigt fin helg!!

Annika said...

Eva:
STORT tack för att du läser här. Blir så glad.
Haha, ja priserna ja ... phew ...Du förstår att det är billigt för mig att handla mat i Sverige, haha.
Tank att du kom in när du googlade empty nesters. Det var runt 2014 då!!
Kram, tack och ha en trevlig helg!!

Annika said...

Tiina,
Tackar, kul att du läser än, Tina!! Jätteroligt!!
Japp, 17 år.
Skärilivet tar sin början, men utan den lilla söta katten.
Kramar och tevlig helg!

Annika said...

Tove:
DET är så roligt att ha DIG så nypåstigen här på min blogg. JÄTTEKUL!!
Det är inte klokt så länge jag skrivit, men det är ju så roligt. Speciellt när det kommer in fina läsare, som du, i fältet!
TACK för att du berättar om dig själv.
Du verkar minsann också vara en glad prick. Själv känner jag hur jag vacklar mellan pessimism o optimism. men vem gör nu inte det?
HIHI.
KUL ATT HA DIG HÄR!
Kramar!!

Annika said...

Anette:
Min kära vän!!
ÄLSKAR att ha dig här!!
Kommentera när du har tid och lust, alls inget tvång. Men det vet du!!
Ha en rikgit fin och BRA helg!!
KRAMAR!!

Annika said...

Carin:
DET är ömsesidigt. SÅ glad att du är här, och att jag hittat till dig!
Visst var det via Channal?
Ha en toppenfin helg!
KRAMAR!!!

Annika said...

Karin;
TACK Karin!
Du har hängt med länge. Nej, jag minns heller inte vem som hittade vem, och hur. Men jag vet att vi följt varandra lääääänge och det är så härligt!!
Eftersom vi känt varandra så länge hoppas jag att vi en dag ses IRL!! TÄNK vad roligt det vore!!
Jaaa, Karin , jag ska blogga länge till. DU med, hoppas jag.
KRAMAR i massor över havet!!

Annika said...

Yvonne:
TACK du kära, trogna läsare!!!
TACK för att du skriver varje dag, tack för att du gillar och tack för att du läser.
Det är tack varje dig jag fick igång min serie om mat och matpriser.
Ha nu en riktigt rolig vistelse bland barn och barnbarn i Skåneland.
KRAMAR!!!!

Annika said...

Humlan:
TACK för dina ord.
Ja, 17 år är länge. Du var en av de fösta som började läsa här, tror jag. OCH din blogg var en av de första jag började följa.
Nästan alla från den tiden har lagt ner. TRÅKIGT. Idag ligger alla på insta, men det går inte ens att jämföra.
Bloggen är ju ändå det bästa mediet av dem alla.
Vem vet, en dag kanske du väcker din!?

Det som gör mig extra glad är när ag för höra att du lärt dig mkt om USA genom mig. Att jag kanske jar spräckt fördomar. Allt sånt.
Så tack för att du säger det.

Ja, nog förstår jag att du njuter av Österbottenbilderna också, det var ju en så stor del av din uppväxt.

TACK för att du läser, kära Humlan.

Stor kram till dig!!!

Annika said...

Anna N:
SÅ glad att du läser och gillar, tack för det.
Dina ord sporrar.
TACK!!
Kram!

Annika said...

Lisa:
ÅÅÅÅ vadd kul att du kom in då. Ja herregud, den kylan i NYC har jag aldrig känt, varken förr eller senare. Det var ngt alldeles extra vidrigt.
HAHA.
KUL att du hänger med, TACK!!
OCH ja, jag VET,att kommentera från mobilen är en bitch!!
Ha en jättefin helg!!

Annika said...

Brysselkakan:
DET är så kul att ha dig här, du är också en sådan där riktigt trogen och fin läsare. jag saknar din blogg, och jag hoppas du tar upp den igen på ngt sätt.
Men jag vet, jag vet det där om kommentarer. Alltså de är livsviktiga för en blogg, så är det verkligen.
Jag minns inte heller hur vi hittade varandra. Kan det vara via Petchies blogg?
Det kom in så många fina bloggar där runt 2010.
OCH ja, det är tack vare er som kommenterar som jag får liv oc lust till bloggen, så enkelt är det.
Tack igen!

Annika said...

Anne:
TACK Anne!!! Blir så glad över att ha dig här igen!
Regelbundenheten ja, det är så lagom att skriva i fyra dagar och sen vila i tre. HAHA.
Skulle nog inte orka hålla på varje dag + att jag tar paus under resor etc, ja du vet.

Anne, jag minns inte heller hur vi hittade varandra. MEN jag minns ju din blogg så väl då ni flyttade hit, hur du skrev och hur jag gillade din blogg enormt mkt.
Men det var många som skrev då härifrån, du, Saltis, Desiree och såååå många andra som nu slutat. Så vi fann väl alla varandra i den vevan.
Nu är alla på insta, men det går inte ens att jämföra.

OMG, fredagstemat ...DET som gjorde att jag blev utbränd på allt vad teman heter idag ... HAHA.
Minns att vi skulle fota i mataffären på ett tema. OCH ja det var innan vi kunde smuyga med mobilerna som indag. In med systemkameran i affären, fan vad PIIIIIN det var.
Tänk att du blev tillsagd, haha.
Idag , no probs. Har ju själv plåtat SHAMELESSY den sista tiden i mataffären. haha.
Ingen bryr sig, haha.
Fredagstemat var kul, tills det inte var dt längre. OCH sen blev jag för alltid bränd på teman och bloggteman. HAHA.

Foton ja, a och o. OCH ja, det var mest text hos oss alla i början. Minns du Marie, som bloggade fr Tyskland och England? Hon lärde mig hur man förstorar bilder- Det var liksom AHAHAAAAA. Då var det också bökigare att lägga in dem än vad det är idag. OCH wifi var nog svagare också. TROR det iaf.
Nu går det fort att ladda upp bilder.
TACK för att du gillar mina foton, bildtexter och texter.

SÅ glad att ha dig här igen, Anne. Saknade dig mkt under den tiden du inte var här. MEN jag är såååå himla glad över att du läst hela tiden.
Man behöver ju inte kommentera på allt heller, så är det ju.

Ja, vi hade ett fint när där, med USA-bloggare. DET var verkligen så givande. Det kändes som om vi va en grupp. Kan förstå att min blogg hjälpte er som kom nya.
OCH tänk så länge du "känt" Karolina också.

OBX ja, jag minns att ni var där i mars. OCH jag minns att jag tänkte ----åååå nej, det här kan bli fel .. Anne tycker nog att jag är helt knapp som åker dit.
Men du fattade ju att det ännu då var för mkt vinter.
MEN ja, pk dit igen, Anne. Det är fel kust för er, jag vet. Men hyr en stuga i juni, juli, aug. Hyr den långt ut på Hatteras Island. Eller Ocracoke.

Anne, alla USA-inögg och fenomen genom åren.
Jaadu, tänk att du också uppskattar dem! DET gör mig såååå jässikens GLAD!! OCH ja, det som jag skriver kanske du inte håller med om, men det gör inget. Jag uppskattar så att få andras perspektiv här också. OCH vi bor ju på motsatt kust. Det gör sitt till. Som sagt, att beskriva USA går knappt. Mer än att säga att amerikansk fotboll regerar överallt i alla läger, att man är stolt över sitt land oavsett var man står politiskt, att man är patriot var man än är. Men sen, när vi ska bena upp det ... oj oj oj ... JA du vet JU!!
Älskar det här landet med alla dess för och nackdelar. Men jag älskar det så!

Haha, ja det är ett tidsdokument det här. Det är ju det, och bland kommentarerna också. Någon dag borde jag sätta mig och läsa min blogg från start, se alla taffliga bilder jag tog och skämmas över somligt jag sagt. HAHA.

TACK kära vän för din fina kommentar!!!!!

Annika said...

BP:
TACK!!!!
Så roligt att ha hittat dig med. Karin skrev om mig, minns jag. Det var ngt om mitt uggleintresse, och det var nog så du kom in. SÅ kul, BP!!!
TACK blir så glad över dina ord.
Som jag sa, glad att ha hittat din blogg också!!!
NU, mot ADERTON!!!

Annika said...

Katja:
ÅÅÅÅÅÅ vad GLAD jag blir alltså!!
TACK!! Så värmande ord!!
Jag är så glad att kunna tipsa er då ni for till DC! SÅ jätteglad också att ni tyckte så mkt om att vara här.
TACK igen för att du löser, och för att du uppskattar än mer sedan du varit här själv!!
Ha en riktigt fin helg!!

Annika said...

Elisabeth
GISSA om jag är glad att du kom tillbaka. Du var ju borta där ganska många år. Minns att jag gick in på din blogg och tänkte skriva till dig. Men hittade ingen mail.
Sen kom DU tillbaka igen, och har varit kvar sedan dess.
Underbart kul!!
Uppskattar alltid dina kloka kommentarer.
TACK för att du läser och skriver!!!

Annika said...

Paula:
MEN så roligt att höra ifrån DIG!!!
TACK för att du läst så länge och för att du gillar det jag skriver. Du anar inte så mkt jag uppskattar det.
Roligt att du gillar att läsa om mitt liv här + mina bilder.
Nej, ngn influenser blir jag inte. Har lite svårt för hela det skrået, haha. Brukar ibland få mails fr företag som vill göra samarbeten, men det har aldrig ngonsom kommit ngt sånt som jag med minsta lilla skulle ha velat hoppa på.
Paula, tack igen för att du läser om tucker om det jag skriver.
Varm kram till DIG!!

Annika said...

Bettan:
MIN kära Bettan!!
DET är ju underbart att ha dig här, det känns som om vi är kompisar. Men jag tror vi hittade varandra via din dotter, Lindalotta. Tror du inte? Hon bloggade ju och jag läste, och hon läste här.
Sen kom du in i bilden, och har blivit kvar. LOVE it.
MEN ja, vi läste hos Saltis också.

Ja, jag vet att du älskar mina OBX-inlägg och det jag skriver om USA: Du är alltid så snäll och peppande också.

Bästa Bettan!!!
KRAMAR!!!

Anonymous said...

Grattis till 17 år, har följt dej mer än 10 år ,hitta till dej då jag googlade om halowen.
Ännu roligare var det när jag kom underfund med att jag kände din mormor.
Elisabeth (Närpes /Åland)

Annika said...

Elisabeth!
TACK!!
Ja, jag tycker det är helt underbart att du kände Signhild!! UNDERBART!!
TACK för at du läser!!
Ha en fin helg!

Anonymous said...

Grattis till bloggens 17 år! Har följt din blogg ganska många år också. Råka komma in på den nån gång., vet inte hur men det var intressant att följa livet i USA. Fortsätt i samma anda! Tack för trevlig läsning. Nina

Annika said...

Nina:
STORT tack för att du läser här, och för att du gillar det jag skriver. Jag blir så glad!
Kommer med glädje att fortsätta skriva här.
Än en gång, stort tack!!