Mobilerna av idag alltså, sådana som vi alla äger!
Varenda en av er som läser här har en smartphone.
Frågan är, klarar man sig ens utan en sådan manick idag?
Hela våra liv ligger i våra mobiler. Allt.
Vi kan sköta nästan rubbet via dem. Vi litar på dem, och de är alltid med oss. ALLTID.
Råkar vi någon gång glömma våra mobiler hemma åker/går vi och hämtar dem igen.
Bild från Dump a day.
Då jag var barn och ung betalade vi med cash, alltid.
När jag en period använde checkar kändes det stort. Sen kom bankomatkorten—JÄTTESTORT!!!! Just det där att bara kunna ta ut kontanter i en automat var svindlande. Man slapp gå till banken/posten med uttagsblanketten i högsta hugg.
Betalkort och kreditkort skaffade jag mig först 1990 då jag åkte till USA. Innan dess använde jag mig inte alls av sådana. Jag hade även med mig en försvarlig bunt Thomas Cook resecheckar, för resecheckar var viktiga att ha med sig. Används resecheckar idag överhuvudtaget? TVEK på den va …
Räkningar la jag i bruna kuvertet, postade och sedan drog PK-banken (Nordea idag) summan från mitt personkonto.
Ville jag ringa någon fick det bli hemifrån, eller från jobbet.
Jag mindes otaliga telefonnummer i huvudet, resten hade jag i min lilla adressbok som låg i väskan.
IDAG får jag vara glad om jag kommer ihåg mitt eget mobilnummer …
Skulle jag fotografera fick jag ta med min kamera.
SMS fanns inte kartan, och internet hade jag inte ens hört talas om.
När jag flög var det gamla hederliga pappersbiljetter som gällde, ni vet de där man bläddrade fram och som låg i en avlång mapp. ATT råka tappa sin flygbiljett skulle varit en TRAGEDI!
Bild från American Airlines.
Idag ligger precis allt i våra mobiler, banken finns där, vi kan så lätt betala via våra mobiler då vi handlar (Apple Pay, Google Pay etc), vi kan ringa var vi än är, och vill man inte ringa (som jag helst undviker om det gäller någon jag drar mig för att snacka med, hehe) så finns SMS, vi kan skriva brev via våra mobiler, vi kan fota, vi kan se på tv, lyssna på radio …
Alltså vi kan göra nästan allt.
Att prata i telefon med Sverige, eller ringa långdistans överlag, kostar inte längre ett skit. Vi kan nå de vi vill nå via FaceTime, WhatsApp eller Facebook.
Det kostar noll att snacka och kvaliteten är nästan alltid top notch. Fantastiskt ändå!
När jag var hemma i mars i fjol var jag och Sara ute och gick.
Jag skulle fota och hittade inte min lur direkt. Paniken hann börja frodas rejält inom mig. VAR fanns den??
Efter att ha rivit ut handväskan och kollat varenda fack hittade jag mobilen i en innerficka på min täckkappa. Den kappan var ny och jag hade inte vant mig vid den ännu.
Alltså DEN lättanden!!! Jag hann tänka många tankar innan min mobil hittades.
MEN mobiler försvinner verkligen ibland, blir stulna eller slutar funka. OCH därmed stoppas våra liv. Det hela är verkligen sårbart.
Ibland tar jag inte ens med mig min plånbok då jag är ute och gör något, jag vet ju att jag kan betala via Apple Pay. Jag försöker alltid att komma ihåg att ta med mitt körkort för att ha någon slags ID på mig. Kör jag bli är det ju ett måste att ha med körkortet, givetvis. Körkorten har ännu inte blivit digitaliserade. Men jag har slutat ta med kredit och betalkorten, de fysiska. DE finns ju i telefonen ändå.
Återigen, sårbart till max!
När vi flyger är det knappt någon längre som kommer med pappersbiljetter. Alla har allt i sin mobiler.
Men vad gör man om mobilen plötsligt slutar funka, eller hur gör man om den blir stulen och man ska flyga?
Ja jag vet, det bör räcka med att kunna visa sitt pass. MEN iallafall.
Passen lär väl säkert också gå den digitala vägen vad det lider, och även de ligga som en app i våra mobiler.
Bild från Dreamstime.com
Jag älskar min mobil, älskar att jag kan söka info direkt på den, älskar att jag kan lyssna på all världens radio via den, älskar att all min musik ligger där, älskar att den är min kamera, älskar att jag kan betala via den, älskar att jag kan kontakta folk via den, älskar att jag beställa via den …
Jag älskar så mycket den, men visst sjutton är det skört, så säg …
Numera kan man nästan inte betala med cash.
Hemma i Sverige är det så gott som omöjligt, här blir det också svårare och svårare.
Men faktiskt, än idag här i US kan man se någon (oftast äldre) person som betalar med check. Jag tycker nog det är bra att man kan betala på gammaldags sätt så länge det bara går. Men, det blir allt svårare och i Stockholm är det som att slå huvudet i en vägg, nästan inga ställen tar kontanter.
OCH med check? Tror knappt sådana finns ens en gång längre därhemma, visst?
Själv har jag aldrig kontakter på mig numera.
Jag vet inte när sist jag betalade med sedlar?
Eller när jag sist tog ut pengar från en bankomat!?
Vet inte när det skedde.
Bankomater börjar bli som telefonkiosker, något man inte längre ser.
Hur ser du på detta att ha hela ditt liv i din mobil?
Blir du stressad om du råkar glömma din telefon hemma?
Tycker du det är en tråkig utveckling att man inte längre kan betala kontant?
Halar du upp din lur så fort du undrar över något och tar reda på det via Google?
Jag antar att det är väldigt få som vill tillbaka till det gamla, men nog finns det hål och nackdelar i att ha hela sitt liv i en mackapär som är lika stor som en knäckebrödsbit.
Ok, Härmed tar jag med mig min kära mobil och går ut på en ännu en tråkig vinterpromenad i allt det gråa och beiga som är Washington i januari anno 2023.
Ha en fin onsdag!
27 comments:
Håller med dig på alla punkter både av det som var förr i världen och som det är nu. Man är ju helt beroende av att ha telefonen med sig överallt och alla dessa appar man laddar ner. Jag föredrar dock en vanlig Laptop för att t ex skriva något mail, läsa på bloggar osv. Betala gör jag oftast med telefonen.
Flygbokningar, biljetter mm har vi bara på telefonen, ibland printar vi ut i maskinen när vi checkar in. Har alltid en laddare i handväskan så man kan ladda upp telefonen ifall det skulle behövas.
Jag kollar alltid att mobilen är i handväskan både när jag åker hemifrån som när vi varit på restaurang, fikat el nåt. Glömde nämligen min sprillans nya Iphone 8 på ett bord i Amsterdam då vi kikat igenom menyn och insåg att det inte var något lunchställe och la så klart menyn över min. När vi kom till nästa ställe började jag kolla efter telefonen, borta. En i vårt resesällskap sa att jag springer tillbaka där vi varit och kollar och såklart satt det nytt folk i bordet men servitrisen hade tagit rätt på min telefon - total lycka! Gissa om jag blev nojig efter det och det sitter i fortfarande, ha, ha, ha.
Kontanter har jag sällan och aldrig på mig, om vi ska på någon marknad eller till en "kinesaffär" då betalar vi kontant för min man som jobbat i bankvärlden hela sitt liv litar inte riktigt på alla affärer så då betalar vi med pengar här i Spanien alltså. Har haft liiiite svårt att finna mig i att betala med kort om man handlat något litet, 2 frimärken typ, och betala med kort, men nu gör jag det.
Google används ofta och översättningsappen också, skulle inte vilja vara utan dem. Helt otroligt hur tekniken förändrat ens liv på relativt kort tid och inte skulle jag vilja gå tillbaka till det gamla heller.
Mobilen är verkligen livsnödvändig varje dag, året om, var man än befinner sig.
Jätteroligt inlägg idag igen, man börjar tänka till ordentligt hur beroende man är av telefonen
Ha en fin onsdag säger jag och skickar en stor kram från ett "iskallt" Spanien, tur vi har värmepumpar säger jag. +6 ute nu i stenhus utan isolering och värmeelement.......
Håller med dig till punkt och pricka.
Finns nog ingen som kan vara utan sin mobil numera. För där har man ju allt.
Jag har sällan pengar på mig. Det finns en liten peng alltid i min plånbok. Men den använder jag bara om jag ska gå på marknaden.
Ha en bra onsdag.
Kram Carin
Det är ju framför allt kul när man kommer ihåg ett "före" och "efter" efter man fick mobil men framför allt internet och wifi. Jag tycket det är så mycket som blir enklare och smidigare med appar och digitalisering. Vad jag förstår så har även ni Venmo/Swish och det är ju supersmidigt. Men då är det alltså inte speciellt vanligt med checkar i USA längre? Eller?
Men det som blir sämre är väl tyvärr ens tålamod. Jag har till och med en applewatch som jag använder flitigt och "pingar" min mobil när man inte hittar den. För vi ha ju ingen landline längre. Är det också vanligt hos er, att man börjar ta bort hustelefonen?
Jag brukar faktiskt tänka worstcase ibland och ha en backup av biljetter eller så. Men inte alltid. När dottern tappade sin tand förra veckan fick tandfen åka till bankomat och ta ut och växla för att få till det. :)
Nej jag förstår att du längtar efter vinter iom att ni inte riktigt fått någon.
Hoppas promenaden var uppfriskande iallafall.
Varma kramar Johanna
Håller med om allt du skriver.
Jag känner mig ganska ofta orolig över min/vår sårbarhet. Precis som du skriver så har vi ju allt i mobilen.
Jag har betalkort men vad hjälper det om inget fungerar.
Den senaste veckan har t ex många viktiga samhällsfunktioner varit utsatta för sabotage på ett eller annat vis. Polis, sjukvård har inte kunnat nås under lång tid. Även 112 har drabbats.
l del affärer har det varit problem att kunna betala.
Jag använder min mobil otroligt mycket men jag ringer ganska sällan med den. Jag har stör-ej-funktion på mellan kl 23-11 (barn och barnbarn kan ringa genom).
KRAMAR!!
Yvonne:
Visst, den BARA MÅSTE vara med, annars blir man såå stressad. En snuttefilt kanske, men en som innehåller hela ens liv.
Jag med, jag mailar bara i yttersta nödfall från min mobil, läser alla blogga via min dator och skriver samtliga mina inlägg från min laptop. DET är lättare att söka via datorn också. Men har jag den inte med mig, så söker jag på mobilen.
Ja, just det, det är ju mkt smart att ha extra laddare med. hela tiden. Numera är det ju så himla lätta att ta med också.
TACK och lov att du fick din mobil tillbaka. Den paniken!! Phew vilken TUR. Det har hänt P också, men de hade tagit hans om hans mobil likaså.
Vi får vara glada över att de flesta är ärliga och lämnar dem till personalen.
Men ja, det är verkligen panik innan man vet att mobilen finns.
Egentligen tror jag att det är klokt att alltid ha lite kontanter på sig, och visst är det verkligen sårbart när vi lämnar över våra kort hela tiden då vi betalar.
Tycker du det är svårt rent allmänt annars att betala kontant i Spanien? Alltså är det som i Sverige?
Google är otroligt!
OCh just dessa övesättningsappar. Alltså de är ju guld när man kommer till ett ställe och de kanske inte talar engelska.
Fantastiskt ändå.
Precis, mobilen är en del av livet, vare sig vi vill det eller inte.
TACK snälla du för att du gillade dagens text!
Stora kramar till dig i Spanien!!!
Carin:
Så är det ju, de är med oss hela tiden. Natt och dag.
Min ligger på laddning bredvid min säng, så fort jag vaknar grabbar jag den och läser nyheter innan jag går ut.
Alltid. Oavsett.
Och sen är den med hela dagen.
Just det, på marknader är det ju klokt ha kontakter. Men jag har märkt att fler och fler börjar vilja att man även där gör motsvarigheten till Swish här.
Ha en jättefin dag.
Kramar!!
Dr Jo:
Men verkligen, och är man så gammal som jag är minns man före-perioden glasklart, det var en del av livet även i 30-årsåldern för mig.
Livet före nätet minns jag med skärpa, skaffade mobil då jag var runt 30, skaffade dator då jag var 32. Wifi minns jag då det kom, OMG!!! Bredband med så att man slapp gå online via telefonen.
ALLT är mkt lättare och smidagare idag. Vill inte tillbaka till det gamla för aldrig det.
INTE!!
Samtidigt är det sårbart, allt kan krackelera.
Checkar är MKT ovanligt idag, man ser det nästan aldrig. OCH ser man att ngn betalar med check så är det ofelbart en äldre person.
Venmo har nästan alla numera. Alltså motsvarigheten till Swish.
Ja, det är mkt vanligt att man tar bort den fasta telefonen. Vi har gjort och många många andra.
Saknar den inte alls.
Det kan vara klokt att tänka på worst case scenario ibland, för det ÄR ju skört allting. Och hackare finns och att hela nätet slås ut kan ju så lätt hända.
SÅ, hihi, tandfen kommer ännu med cash, hihi. VAD är The going rate för en tand idag???
Promenaden idag togs under hotande regnskyar.
Kramar!!
Bettan:
Jamen det är ju som en skör tråd, egentligen.
Närsomhelst kan hela nätet slås ut. Dt kan bli en del av krigföring etc.
DET är sårbart och läskigt.
Som du säger, det skulle inte gå att betala med kort heller. Ngn ggn har man varit med om det, att en affär tex drabbats av ngt sånt avbrott. Ingen kan handla ngt alls. Det finns knappt ngn som nyttjar kontanter. OCH det är inte ens säkert att personalen kan öppna kassaapparaterna.
Sårbart.
Ja, jag tycker som det känns som om man hör allt mer om hur tex 112 inte funkar etc- OTÄCKT!!
Jag med, använder min mobil till det mesta, men ringer nästan aldrig ngn. Jo, familjen på bestämda tider. Aldrig annars.
Den används till annat. Precis som du har jag tyst läge hela tiden förutom för familj.
Kramar!!
Håller med om precis allt ihop. Men jag måste erkänna att jag kände mig betydligt tryggare i ”mitt” Frankrike, som visserligen är superdigitaliserat vilket många inte tror, men samtidigt har valmöjligheter. Man betalar fortfarande med euro-sedlar, mycket med kort, ”carte bleue” som det kallas men också, tro det eller ej, med CHECK. Vissa myndigheter och framförallt alla hantverkare kräver check men också mindre affärer och t ex vingårdar ute på landsbygden tar helst kontanter eller check. Avgifterna till kortföretagen är för höga och därför accepteras t ex American Express nästan inte alls i Frankrike. Mer än i Paris eller så.
Med tre betalningsmedel: cash, kort och check är du alltid trygg var du än befinner dig. I Sverige är det helt hopplöst. Inga kontanter, enbart kort (vilket är OK för det använder vi mest ändå) men också det fåniga swish som mest är till för att betala vänner emellan eller på loppis eller Blocket istället för att använda kontanter. Med det utsatta världsläget vi har och i synnerhet det stora allvar som nu råder i Sverige och som få verkligen kan ta in råder SMB, Samhällsmyndigheten för Beredskap alla svenskar att ha minst 2.000 kr hemma i reserv, (förutom då krislådorna med batterier, ficklampor, stormkök och laddare, plus mat för minst en vecka per person).
Ingen jag talar med har gjort det här - alla vet att man ”borde” men det går bara inte in - i Sverige har man noll och ingen erfarenhet av världskrigen som i de andra europeiska länderna, Norden inkluderat. Det är stor skillnad på krismedveten faktiskt. Undrar hur det är i USA, man har ju inte haft regelrätt krig annat än terrorbrott på hemmaplan så det vore intressant om du kunde berätta om hur man tänker där - i din generation framförallt. Hur beredda är ni om det verkligen ”smäller till” eller tror man inte att det kommer att hända?
Jag använder min Iphone som den telefon man numera måste (och blir full i skratt att de kallas för ”lur” för jag tror inte att det nu unga folket ens vet att det emanerar från just en verklig ”lur” som låg ovanpå själva telefonapparaten och som var den man lyssnade och talade i). Här finns knappt en enda fast telefon längre och vill man ha det kostar det skjortan och ingen ringer ändå i den. I Frankrike hade vi kvar systemet med mycket bättre ljud dessutom! Jag är ingen sms-person men tvingas in i det trista telegramspråket ändå och ser ändå fördelarna med korta meddelanden vid speciella tillfällen. Jag har släppt dator för flera år sedan och använder enbart Ipad Pro med tangentbord för precis allt inklusive mail, fotohantering, blogg, surf etc. Är sen Mac släppte sina produkter en sån person, arbetade då på reklambyrå som sen dess fortfarande är Apple-orienterade.
Köper också sen pandemin det mesta på nätet, all mat med hemleverans med strikt budget, kläder, vinterskor, kattmat/sand, växter, apoteksvaror, böcker - ja allt som går och det är ju numera det mesta. Och betalar med Eurocard och håller andan att jag inte kapas! Bank-id är ett måste här och utan det (och personnummer är du helt utanför samhället).
Men sårbart är det och ja, jag har mina rekommenderad pengar i madrassen plus ett synnerligen välfyllt skafferi och andra överlevnadsprylar med uppblåsbara vattendunkar och reningstabletter plus allt annat. Falsk trygghet? Kanske, men i vår ålder, födda under andra världskriget vet man att saker händer. Som häromdagen här när Telia slogs ut under många timmar och det inte gick att komma fram någon stans, inte ens till polisen. Troligen en del av de iscensatta störningarna från visst håll som vi får räkna med och som kommer att öka.
Monet:
Lite som här då.
Man kan fortfarande betala med check, och cash med (på de flesta ställen, även om man ibland kommer till ställen som INTE tar kontanter).
Ibland får man tom hala upp checkhäftet om man har en hantis hemma. FAST, jag ska erkänna att det blir allt ovanligare även här. De flesta tar kort. Eller så kommer räkningen senare.
Men det är som här, checker är godtagna. Ibland ser man ngn betala med dem i butik än idag, oftast äldre personer.
Vi har motsvarighet till Swish här med, och det blir allt mer poppis. Gillar det, men visst är allt sånt sårbart.
Jamen du har rätt i att Sverige nog har det lite svårare än andra länder eftesom de inte varit i krig på så länge.
Minns under pandemin att tex Finland var sååå mkt mer förberedda på mycket mer än vad Sverige var.
OCH detsamma givetvis när kriget i Ukraina började.
Har ett land varit i krig är man redo på ett helt annat sätt än ett land som inte krigat på över 200 år.
Ja, hur preppade är folk här?
Jag vet att det var mycket uppe på tapeten efter 9/11.
MEN även under pandemin.
Det skrivs om det med jämna mellanrum och jag vet hur en del i min vänkrets har planerade flyktvägar och mötesplatser om de måste fly DC med omnejd. Vi är alla uppmanande att ha batterier hemma, konserver etc.
Låt mig forska vidare och tala mer med vänner och bekanta om detta.
Älskar SMS, det är nog bland de bästa som hänt i kommunikation, tycker jag alltså. Man slipper störa, man får det man vill sagt och det går snabbt. Älskar det.
Ringer väldigt sällan numera, och vill helst inte heller bli uppringd, hehe.
Väldigt många här har slopat sina fasta telefoner och använder bara sina mobiler. De enda jag känner som har fast lina är äldre. Alla i min ålder och yngre har numera enbart mobiler.
Gillar också Apple mkt, mest för att det är så synkat.
Men jag skriver bara på min MacBook Pro och den dagen den inte funkar längre blir det en ny MacBook. ÄLSKAR den.
Men jag älskar min iPhone också, som sagt, haha. Min AppleTV likaså. har ingen padda, ingen apple watch heller.
jag med, köper sååå mkt över nätet. Jag är en av dem som medverkar till att fysiska butiker slår igen. Det går mig sorgsen, men det är ju så oroligt lätt.
Dock, mat handlar jag i butik alltid. Men det mesta i klädväg och det mesta vad gäller huset kommer från nätet.
Häromdagen var vår bank utslagen i flera timmar.
Sårbart.
hela vårt samhälle är det och jag tror som du att vi kommer att se mer av det framöver. Otäckt är det.
Håller helt med dig. Är inte riktigt säker på om jag gillar mitt beroende av en mobiltelefon. Alldeles för sårbart egentligen. Har dock inte än hela mitt liv på mobilen. Har väldigt få appar.
Blir du stressad om du råkar glömma din telefon hemma? Japp, jag vänder om om jag är max en kilometer hemifrån. Är jag längre bort, så får det vara.
Tycker du det är en tråkig utveckling att man inte längre kan betala kontant? Jo, det tycker jag. Eller rättare sagt man borde kunna både och. Tycker otroligt synd på 90-åringen utan Hemtjänst i kassakön hos ICA/Systembolaget som har glömt sitt lösenord...
Halar du upp din lur så fort du undrar över något och tar reda på det via Google? Klart jag gör. Lite synd det med, för man kan ju inte diskutera saker längre och ha "olika" åsikter. Google tar ju över lösningen...
Tack för ditt svar. Jag undrar - ni är flera som säger att ni inte vill tala i telefon utan använder den till allt annat än just samtal. Jag upplever att det är likadant här och att jag själv håller på att bli likadan? Skickar hellre sms. Eller för den delen skriver mail, för en del numera alldeles för långa men det beror mest på att de flesta inte är så snabba på tangenterna som jag (fortfarande) är och därför tycker det är jobbigt.
Skulle ha tillagt att det viktigaste för mig med min Iphone är numera fotokapaciteten. Har numera lagt systemkameror och digitala, dyra sådana, helt åt sidan och ska inom kort uppdatera min ”lur” till en Iphone 14Pro, inte av något annat skäl än för att få toppkvalitet på kameradelen. Den är alltså mera kamera för mig än något annat även om jag använder den för annat också så som du beskriver det. Men bank, online-beställningar och annat sköter jag via min Ipad som är som vilken dator som helst och mera hanterbar - kollar alltid Netflixserier i sängen med den t ex.
Jag har två väninnor sedan tonårstiden kvar som precis som jag älskar att långprata. Vi kommer överens om tid via sms och sen kan vi prata i tre timmar eller mer (!) och glömma lunch och annat. När min dotter ringer från Frankrike vilket inte sker så ofta eftersom hon är ”mitt i livet” och inte har så mycket tid kan vi också prata i flera timmar. Men det är sällsynt numera och de av oss som gör det tycker faktiskt nästan synd om alla som inte vill långprata i telefon längre. Det eskalerade under pandemin eftersom man inte kunde ses då men är verkligen ett bra komplement om man inte kan ses IRL och inte tycker att korta sms ger tillräckligt med information.
Jag skulle tycka det vore jätteintressant med hur man ser på krigsrisker och beredskapstankar i USA så återkom gärna med rapport kring det! Kram till dig!
BP:
Så sårbart!
men ack så beroende vi är av våra lurar.
det är nog bra att banta apparna lite, tror jag. Så som du gjort.
tack för dina svar också. Ja, du har sååå rätt, diskuterar man ngt idag så blir det aldrig ngt snack om vad som är vad och hur det gick till etc etc ... Någon googlar direkt. HAAH. SÅÅÅ sant.
Tycker också det är fel med kontantfritt samhälle. SÅ fel. Man ska kunna använda kontanter överallt utan knussel.
Monet:
Kunde sitta i telefon i timmar förr, inte längre. Jag Facetimar gärna med familj och väldigt nära vänner. Kör gärna ett snack med en bästis därhemma nu och då via Facebook.
Men att ringa ngn spontant gör jag sgs aldrig. Vill inte störa. Vill inte bli störd själv heller.
Jag svarar aldrig på okända nummer, har mobilen på ljudlöst hela tiden.
Så SMS passar en sån som jag, mail också. Haha.
Jomen, det är ju detsamma för mig, eftersom jg fotar mkt så måste det lagras. Men jag använder mig främst av iCloud. Skulle jg inte ha det skulle min telefon vid det här laget inte gå att använda. Samma med min dator, vore den inte kopplad till ett moln skulle jag inte kunna ladda ner en bild till. Så det är så värt att betala för det.
Kan köra min Canon ibland och den TAR ju bättre macro och stämningsbilder än min iPhone, och då är jag ändå rätt bra på att hantera mobilkameran, och redigeringar, i min lur.
Men jag föredrar att redigera etc på min macbook.
Det bästa med en mobil--och dess kamera--är att man alltid har den med sig.
Alltid.
Jag orkar inte släpa på min systemkamera vid vandringar, sightseeings etc.
och numera tar jag bra bilder med min iPhone så den blir ju den jag använder 9 ggr av 10. Känner att jag förlorat lite skills med min Canon.
Precis som du så bestämmer jag i förväg när jag ska snacka med en vän. det där spontana har försvunnit, på gott och ont.
men med dem jag verkligen vill prata är det underbart att snacka länge (en timme i mitt fall, typ). OCH numera också helt och hållet gratis!
Bara det, så har det verkligen inte alltid varit. Damn vad dyrt det var innan dt nya tekniken kom.
Ja, jag ska höra mig för lite bland vänner hur de preppar, om de preppar etc.
Jag vet att somliga här är otroliga preppers, men jag tror inte jag känner ngn sådan själv.
OK, återkommer :-)
Kram!
Visst är det i sanning annorlunda mot förr i tiden. Jag har väl knappt upplevt ett samhälle utan bankkort, men däremot minns jag så väl hur jag hade en sparburk, där jag sparade pengar. I början av mitt sparande fanns till och med tioöringar kvar, något som känns oerhört märkligt. Nu har jag inte läst alla kommentarer, men jag tror att det var bra för oss att spara på det sättet. Värdet av pengar blev mycket tydligare så. Inte som nu, då barnen/ungdomarna står i affären och ber föräldrarna swisha eftersom pengarna på deras kort är slut. Dessutom blir det nästan omöjligt att använda låtsaspengar för att illustrera i matematiken. Många av dagens barn/ungdomar vet ju inte vad till exempel en 100-lapp är för något!
Det sagt minns jag själv inte när jag betalade kontant senast. Har en del kontanter (kronor och euro) hemma, vilket dock delvis känns onödigt, för slutar betalsystemen i butikerna att fungera är sannolikheten stor att det inte går att betala kontant heller. Så var det förra sommaren när Coop utsattes för någon form av attack. Efter att tag fick de igång systemen så pass att man kunde betala med Swish, men att betala kontant var lika omöjligt som att betala med kort. Så kontantbetalningar är ingen garanti det heller. Samtidigt känns det bra att ha de där kontanterna, som någon slags extra säkerhet.
Använder inte Google Pay eller liknande (visst inte ens att det fanns...). Däremot brukar jag betala med Swish när jag köper tåg-/bussbiljetter, och förstås om vi har någon insamling på jobbet, eller när eleverna säljer kakor.
Om jag blir stressad av att glömma mobilen hemma? Nja, till viss del. Är det jobbdag blir jag VERKLIGEN stressad, eftersom mina mentorselever ibland skickar sms till mig (vi har självklart inga jobbmobiler) om frånvaro, och ligger mobilen kvar hemma blir deras frånvaro ogiltig, vilket jag inte vill att den ska bli. Annars beror det lite på. Glömmer jag hemma vid en vanlig promenad bryr jag mig inte så mycket, förutom att det kan störa mig att jag inte kan ta några foton.
Är jag hemma tar jag nog direkt fram mobilen och googlar om jag undrar över något. Däremot gör jag inte så om jag till exempel är ute på promenad. Då tänker jag "detta måste jag googla när jag kommer hem" och när jag väl är hemma glömmer jag det, haha.
Glömde två punkter:
- Biljetter etc har jag helst även på papper. Det känns tryggast så.
- En kollegas son tappade en tand förra veckan. Till honom kom tandfen med 10 kronor.
Är absolut beroende av mobilen. Det går ju inte att undvika; bank, bank-id, Swish, mail, sms, alarm, appar för mängder av saker och så alla bilder.
Försöker se till att ha backup på sånt som är extra viktigt och lösenord.
Betalar inte med mobilen utan med kort och har alltid några hundra i kontanter, känns som en backup utifall att.
Sätter min mobil på flight-mode under natten, då är det tyst och mindre strålning (tror jag).
Vi är beroende av våra telefoner på både gott och ont!
Glömde skriva att vi alltid har utskrifter och skärmdumpar på biljetter etc när vi reser.
Jag ser det hela väldigt kritiskt. Visst, det finns många fördelar med den digitala världen men jag tycker det är hemskt hur beroende alla är av sina mobiler. Så sårbara! Det gár att undvika fast det kanske betyder att allt är lite mindre smidigt och enkelt och det beror väl på i vilket land man bor. Som Monet skrev så finns det valmöjligheter, även här i Österrike. Många betalar kontant, det har nästan blivit en trend, eftersom många inte gillar all övervakning och tycker det är helt fel med kontantfria samhällen. Vad är Venmo och Swish? Tycker det är ganska kul att vara lite “oldfashioned” och retro ibland. Jag både ringer spontana långsamtal (använder även fasta telefoner) och skriver vykort och brev. Det ni…hehe…
Lisa
Har ingen mobil och just igår skrev jag en check som
"down payment" för nya golv, Har fått discount på flera
större kostnader genom att betala med check, vilket räknas som kontanter.
Jag är nog världens värsta telefonpratare Har aldrig
tyckt om att prata på telefon.
Betr, credit cards. Tidiga 50-talet kunde inte kvinnor få ett CC om dom inte var gifta. SANNING! På 60-talet reste man med AMEX resecheckar . funkade överallt utom på en del platser i Skottland, där ägare av mindre hotell inte var villiga att betala CC bolagets avgift.
Jag skulle vara livrädd att ha allting på en telefonplatta. - Kommer ihåg, när man sa till ungarna: "Look it up in the dictionary."
Off topic -vilket jädrans väder vi har-
Ruth i Virginia
Hihi, visst känner jag igen mej, och gillar att ha hela livet i mobilen, blir stressad om jag glömt mobilen hemma. Använder bara kontanter utomlands, och använder google ofta, haha!
Sist när äldsta sonen med flickvän och lilla Samuel var här hade de båda en plastring på sina fingrar, jag undrade om de hade förlovat sig, fast med en plastring? Gissa vad det var....jo de kan betala med denna ring, alltså som sitt bankkort! Samuels mormor jobbar inom bankvärlden, så det var genom henne de fått veta detta. Man "blippar" med ringen istället för med kortet..eller mobilen! Jadu...tekniken går fort framåt!
Ha det fint!
KRAM
Elisabeth:
Nej, du är nog född rätt in i det hela, tror jag. På 80-talet, när du var liten parvel, skaffade jag mitt första bankomatkort. DET kändes stort.
Du har såklart inga minnen av den tiden på det sättet.
DU har helt rätt, värdet av pengar SYNS verkligen inte på det sätt som det gör så man sparar dem i en burk, bössa etc.
Idag är pengar ngt abstrakt, de syns inte. Barn får liksom ingen uppfattning om pengar och värde. Kan barn idag ens räkna pengar?
Antar att man inte lär ut det på lågstadiet längre??? Vet du??
Du skriver ju faktiskt ovan närapå att de inte KAN. Pengar är ngt som finns på mobilen och som kommer via Swish.
Ja, konstigt detta.
OCH du har så rätt återigen, funkar inte datorer etc och det brakar ihop så kan du inte heller betala med cash. SÅÅÅÅ sant.
Minns det där med COOP från i somras. Kassören får väl inte ens upp kontantlådan när systemet pajar. DÅ går det inte heller att pröjsa med cash.
Ja jösses så sårbart det ÄR!!
Gillar Swish/Venmo etc. Sådana tjänster underlättar verkligen i tillvaron.
Som du säger, vid insamlingar är det suveränt.
OCH så ska jag även säga, ni lärare borde ju för tusan FÅ jobbmobiler via kommunen. Helt otroligt.
Jag får väl anta att de inte skjuter till några pengar heller då det kommer till att betala räkningen sen?
SUCK.
Jag förstår att du inte vill glömma mobilen hemma en jobbdag.
Du är coolare än jag då du går ut, tror knappt jag kan gå ens den kortaste runda utan min, haha.
Älskar lättheten att googla. DET är suveränt!! Men även jag kan glömma vad jg ska googla, speciellt om jag tänker på ngt under natten (vill inte hålla på med telefonen då såvida jag inte lider av totalt insomnia).
10 spänn för tandfen, en krona då jag var barn. hahaha!!
Brysselkakan:
Exakt, den är en del av oss. Så stora delar av våra liv finns där.
Ja det är bra att ha lit stålar som backup i plånkan. Jag har bara svenska kronor där nu, de gör typ noll nytta här, haha.
Nej, men även jag borde stoppa ner ett par 20 dollars i plånboken. DET skadar verkligen inte.
Och ja, det är verkligen smart att skriva ut biljetterna vid resor.
Lisa:
Ja, jag kan faktiskt förställa mig att det kan bli en trend att betala kontakt, just för att ingen ska kunna hålla koll på oss på det sättet det är ju ÄR idag.
Idag är det ju verkligen FULL KOLL på det vi handlar då vi betalar med kort och telefon.
Visst är det en svaghet för ett samhälle att inte längre acceptera kontanter.
Swish och Venmo är tjänster där man betalar ngn direkt via en app. Om du är ska betala en kompis kan du lätt göra det bara via personens telefonnummer.
Mkt smidigt.
Mkt lätt.
Det är kul att vara lite gammaldags ibland.
Vykort, jag vet inte när sist jg skickade ett sånt. MEN kul att du gör det :-)
Ruth;
Precis, checker går ju utmärkt att använda här.
Jag kan förstå att du nyttjar dem faktiskt. Det är lätt och det är invant för dig.
Mpnga hantverkare tar ju sådana också, det är bra att man här kan välja hur man vill betala. Att det inte är som i Sverige där det idag är mkt, mkt svårt att betala kontant. Check tror jag inte ens finns längre där.
Jag är inte heller ngn bra telefonpratare, avskyr att tala med folk jag inte känner tex, myndigheter etc.
Gillar inte att prata i tfn förutom med min familj och mina allra, allra, allra närmsta vänner. Annars? Skicka SMS, haha. Eller chatta via Facebook etc.
Ruth tänk ändå, kvinnor på 50-talet kunde inte få kort? HUR gjorde de kvinnor som aldrig gifte sig? Tur att vi går framåt där, även om det är mkt kvar att önska. Men på 50-talet och 60-talet var det ju verkligen som en annan värld.
Resecheckar ja, exakt ... det var liksom ett måste även då jag kom hit.
Tror inte de finns längre heller. Amex kan vara knepigt att betala med på somliga ställen i Europa än idag, de tar tydligen så höga avgifter. men VISA o MC är det inte problem med.
Ja Ruth det är verkligen sårbart att ha ALLT på en platta, det är det.
Ja gårdagens väder var ju bara för mkt, så kallt och så rått och så regn ...
Nu när jag skriver det här är det vackert.
Kram till dig!!
Susjos:
Eller hur, det är så stressande om mobilen är glömd hemma. Jag åker tillbaka, eller går tillbaka. Kan nästan inte vara utan den.
OMG, betala över ring!!!???
NU fick jag lära mig ngt nytt. Oj oj vad snabbt det går i utvecklingen.
Vi kommer snart inte att hänga med. Iofs hänger jag inte med heller. DETTA var helt nytt för mig.
LÄSKIGT och coolt på samma gång.
OCH sårbart.
Kramar!!
Jag tror faktiskt att dagens barn har svårt att räkna pengar. Borde egentligen inte uttala mig om lågstadiet, men de ska göra så mycket digitalt att det inte skulle förvåna mig om att det i så fall handlar om digitala pengar, vilket ju garanterat inte ger samma effekt som att räkna med "fysiska pengar". Säkert skiljer det sig dock en del åt beroende på lärarnas ålder. Äldre och mer erfarna använder nog fortfarande de där traditionella matematik-pengarna.
Visst är det konstigt att vi inte får mobiler! Hur många andra yrken kommunicerar med sin privata utrustning?! Ja, småföretagare gör väl det till viss del, men inte anställda. Tack och lov kostar det ju inte längre något att skicka sms/ringa, så det blir ingen extra kostnad i alla fall. Tvivlar dock starkt på att kommunen (speciellt inte min snål-kommun, haha) ersatt oss för det om det hade kostat extra.
Post a Comment