Friday, January 13, 2023

En tillbakablick på 2022 andra halvår




Fredag igen!


Vi har redan kommit till mitten av januari. 
Hur snabbt går tiden egentligen? Snart är den här vintern över. Också.


Men, idag ska jag publicera bilder från 2022 andra halvår. Årets första halvår la jag ut här i fredags.


Årets andra halva var inte så rolig, iallafall inte hösten. Inte alls
Men så är det ju vissa år, för oss alla. Somliga år är verkligen lite sämre än andra.


Så låt oss ta oss en titt …


Juli



Mike, Håkan och Peter åker ut för att fiska.  Karolina och Mike for sedan till Paris, de avslutade sedan med att vara i Stockholm i fem dagar innan de for tillbaka till Los Angeles.  Peter och jag blev också ensamma kvar på skären i slutet av juli då Sara, Håkan och Ebba for hem till Sverige igen.


Augusti


Peter for tillbaka till US igen.  Jag flyttade hem till mina föräldrar, det kändes bra.  



September



... det drog nämligen ihop sig till en riktig tropisk storm.  Det ösregnade, det blåste kuling och jag har aldrig sett så höga vågor och sådant vresigt hav.  Huset vi bodde i skakade i blåsten (som det ju ska göra i hårda vindar), men det var en konstig känsla.  Vi behöll strömmen genom hela ovädret och den dagen vi for tillbaka hem var det över.  Det var ganska häftigt att vara med om detta oväder, men jag hade såklart gärna haft det ogjort också.



Oktober




Mot slutet av oktober blev det lite stabilare inom familjen och saker och ting stärktes.  Det var skönt, men oktober månad i fjol är den svartaste på hela året.  Här är vi på vingård iallafall med våra vänner Susanna och Marc.



November




Mike hängde med oss på vår traditionsenliga Black Friday.  Karolina for tillbaka till Los Angeles på måndagen.  Mike stannade kvar på östkusten eftersom han skulle jobba i New York hela december.


December



 

... för dagen efter kom dödsbudet att min pappa var borta för alltid.  En chock ändå fastän han varit väldigt trött under veckan som ledde upp till döden.  Jag slapp ge Karolina budet via telefon, istället var vi tillsammans och fick sörja ihop.  Det var så fint mitt i allt elände.  Julveckan är nog en av de märkligaste veckorna i mitt liv.  Jag gjorde det jag skulle samtidigt som det kändes som ett vakuum, att vara inne i bubbla av något.  Julen blev ändå bra, mycket för att vi pratade så mycket om pappa/morfar och för att många jag träffade inte var rädda för att prata om det.  Somliga låtsades dock som om inget hade hänt ... Jag lärde mig mycket i och med detta.  Nyårsaftonen firades lugnt härhemma med god mat, inget festande.  Det var helt okej, jag hade inte haft någon lust att festa iallafall.

***

Tack för att ni hänger med på dessa tillbakablickar.
Det är nyttigt och bra att summera ett år på detta sätt. Jag har mina dagböcker för det mer privata och för sådant som kanske inte direkt passar att blogga om, men på det stora hela är det jättebra att samla ihop ett år på ett sådant här sätt.
Jag tycker själv om när andra bloggare summera sina år på liknande vis. Ni vet det där att få inblick i andra människors liv. Det är bara så bäst.


Ha en riktigt fin januarihelg var än du befinner dig!

30 comments:

Yvonne said...

Så trevligt med tillbakablick på halvåret, även om den var tung på många sätt för dig. Man får försöka se det positiva i allt, för så är ju livet både upp och ner, och det har du ju gjort med härliga vandringar, mysiga hemmakvällar och Sverige-Finland semester.

Synd att vädret inte var det bästa i Finland men ni ser ju ut att haft härliga dagar där ändå.

Undrar hur länge vi ska behöva dras med Covid egentligen, träffade en tjej som först fick hjärtflimmer som behövde medicineras av spruta 2, sen åkte hon på Covid och var utslagen i några veckor. Har tagit spruta 3 nu och det gick bra och som tur var fick de styr på hjärtflimret med medicin. Så hemskt att båda dina föräldrar åkte på det trots att de varit försiktiga, ibland känns det som det bara är jag och min man som än så länge inte haft det.

Förstår att december var extra tung på många sätt och det är bara att hoppas att 2023 blir ett toppenår

Det är så bra att läsa sådana här tillbakablickar, man börjar automatiskt också att tänka vad man själv gjort på ett halvår, så tack för ditt inlägg.

Stor kram och trevlig helg

Dr Jo said...

Hej svejs, kul med återblickar. Lite extra kul när man hänger med live så att säga också :) Och inte läser retroaktivt.

När man ser inlägg eller bilder sådär så är det lätt att se att dagarna går långsamt men åren fort.
Njuter som sagt extra mycket dom gånger man får ihop det och kan samlas med syskonen och deras familjer. Ska ta mig i kragen och skriva ner några av pappas historier också. I en liknande bok som du fyllde i med din pappa. Har köpt en som heter Morfar berättar. Men insåg att jag måste hjälpa till och skriva i den så ska göra telefoninterjuver :)

Nu är det snart heeeelg, hoppas du/ni får er superhärlig helg! Vi har inget speciellt planerat och det ska bli skönt att vara ledig. Komiskt nog vaknar barnen kvart i 6 ändå (suck) när man annars måste väcka dom på vardagarna. Inte okej. Ska hämnas när dom är tonåringar och gå upp och väcka dom svintidigt. Mouahaha


Kramar från Johanna

Mamma C said...

En fin andra halva av året som du haft. Fina resor och härliga vandringar.
Måste kännas skönt att du fick en sista tid med din pappa när du var hemma i Sverige i höstas.

Ha en fin och bra helg.
Kram Carin

Annika said...

Yvonne:
Jamen det är verkligen bra med återblickar, det är det.
Absolut, man får göra det bästa.
Att vara så långt borta som jag är är även en förbannelse och en välsignelse i så mkt.
Hösten var verkligen inte rolig, även om jag gjorde sånt som är kul också. Men det är väl så, livet.

Vi hade fina, fina dagar i Finland trots att vädret faktiskt var uselt.
Det var sååå mkt finare väder när vi sedan kom till Sthlm.

Covid ja, den är här för att stanna. Tungt nog.
SÅ jobbigt. Hörde om en tjej som haft skiten tre gånger på ett år. Jag tycker två är maxat.
Karolina kände ju av hjärtat då hon tagit sin tredje dos, tror jag. Hon fick sen bannor av läkaren som undersökte henne för att hon tagit den dosen. HA! Hur ska man kunna VETA??? Men han sa att hon var för ung för en tredje dos och att det kan sätta sig på just hjärtat.
Hemskt det också, precis som den tjej du skriver om. Hemskt.

Yvonne, tack för att du läser och TACK för att det inspirerar dig att se tillbaka på året som just gått.

Stor kram och trevlig helg!!

Annika said...

Dr Jo;
Och jag tackar dig för att du hänger med :-D, i nästan realtid.

GÖR det!
FYLL i en sådan där livsbok. jag är så glad att jag hann göra det med min pappa. SÅ tacksam och han var så villig att berätta!!
Det bästa är absolut om du skriver i den, och det blir ju lite som en intervju också och det föder massor med följdfrågor. Kör PÅ!!!

Haha, you do that, hämnas på dem sen när de blir sjusovare deluxe i tonåren.

KRAMAR!!!

Annika said...

Carin:
Somligt var bra, somligt var det inte.
Känner nog mest att det var en ganska hemsk höst, även om vi gjorde mkt trevligt också.
Men så är det väl här i livet.

Ha en riktigt fin helg!!

Kramar!

Anonymous said...

Tack för återblicken Annika! Härliga bilder på en massa trevliga saker ni gjort även om det mesta övetskuggas av sjukdomar o dödsfall under hösten/vintern. Men som sagt, sådant är tyvärr livet ibland.
Massor av fredagskramar från Anette!

Bloggblad said...

Vilka underbara bilder! Du har ju haft det jättehärligt både där och här.

Anonymous said...

Vilken bra idé att fylla i en livsbok! Det hade jag gärna gjort. Hade varit fint att ha som minne. Tyvärr så upplever jag att alltför många vänner/bekanta/anhöriga väljer att inte prata om döden alls, låtsas som om inget har hänt, pladdrar på som vanligt. Men det hjälper faktiskt om man får sörja och prata om sina känslor…döden är en del av livet.
Hemskt att Karolina fick hjärtproblem av tredje dosen. Hur trivs hon i LA? Hon har ju bott där i ett antal år (5? 6?) nu.
Ha en trevlig helg, Annika! So happy to be back!
Skickar många kramar,
Lisa

BP said...

Än en gång - vilka fantastiskt fina bilder du tog, både i Sverige, i skärgården och hemma i Reston.
Synd att vädret inte var så bra i stugan, för jag minns sommaren 2022 som rena paradiset - varmt och soligt. Men det är kanske nollåttaland som hade tur där;-)
Karolinas operation minns jag att du berättade om. Är hon fullt återställd nu? Hoppas verkligen att hon är frisk nu. Det räcker med sjukdomar och dödsfall för din del tycker jag...

Channal said...

Många fina stunder trots ett tungt år. Din fina pappa fick du träffa, så värdefullt! Tänk vilket spektakel med SAS-strejke. Men du kom fram! Underbara bilder och platser... stugan i Finland, Stockholm, OTB och era vandringar. Önskar dig ett fint 2023.

KRAMAR Anna

Brysselkakan said...

Ja du... både vi och ni fick vår beskärda del av all stress kring strejken på SAS. Fy fasen alltså!
Vet inte om jag nämnde det men vi fick alla tre €600 var plus ersättning för hotellnatt och sonens flyg från Boston och hem. Tog tid men kom gjorde de!

Och i efterhand var det ju fint att du hann träffa din pappa i somras.

Ha en fin helg!

Annika said...

Ett tungt halvår som du säger - men du lyckas fånga det fina och det man kan vara tacksam för också i din tillbakablick. Själv har jag ingen större lust att blicka tillbaka på andra halvan av 2022 - det var tungt tungt tungt! Och även om jag gjorde en del roliga saker är det svårt att se ljuspunkter under hösten 2022. Men nu går vi mot ljusare tider hoppas jag!

Hoppas Karolina är helt återställd och att din mamma mår okej fast det såklart är en enorm omställning för henne och mycket sorg nu när din pappa är borta.
Kramar,
Annika

Anonymous said...

Vilket omtumlande år! Många resor och vilka fina bilder. Stockholm ser så vackert ut! Man vänjer sig snabbt när man tar staden för given igen, fint att se genom din kamera! Jobbigt slut på året och extra svårt att vara så långt bort sådana stunder.

Anonymous said...

/Steel city Anna

Elisabeth said...

Förstår att det var ett jobbigt halvår! Du har ändå lyckats ta fram ljuspunkter tycker jag, med Norden-resan och vackra vandringar, även om de naturligtvis överskuggas av de mörka delarna.

Är Karolina helt återställd efter operationen nu? Och hur är det med hjärtat? Så knepigt med vaccinationen, att hon skulle varit för ung... Rekommenderades inte alla en tredje dos även hos dig?! För övrigt har jag två kollegor som, precis som tjejen du hörde om, haft Corona tre gånger på MINDRE än ett år. Det var förstås olika varianter, men ändå, prata om otur.

Susjos said...

Så fint att läsa om ditt halvår, och så många fina bilder! Tänk va mycket man ändå hinner med! En tuff jul hade du då din pappa gick bort <3
Tack för att du delar med dig!
Varm Kram

Elisabeth said...

För att svara på din kommentar/fråga angående släktforskning: nja, jag släktforskar inte direkt. Mitt intresse tar slut ungefär vid min mammas mormor och morfar, haha. ;-) Men det är ju ändå minst sagt en bit bort i tiden (min mormorsmor var född 1891, och hade för övrigt 13 (!) syskon, två emigrerade till USA). Något av det roligaste med det hela är att det blir lite som ett detektivarbete. Som nu ikväll, när mamma och jag pratade om att det skulle vara roligt att se var min morfar bodde när han först flyttade till Hallsberg, där min mamma sedan växte upp. Vi insåg förstås att det skulle ta evigheter att leta igenom alla sidor i kyrkböckerna, men kom på att vi förstås skulle titta i inflyttningsboken. Och där fanns han! Med sidhänvisning till rätt sida i kyrkboken, där det stod fastighetsförteckningen och vilka andra som bodde i samma hus. Det är så roligt att "klura ut" det där.

Angående torpen och promenaderna har jag tittat en hel del på historiska kartor (finns att se gratis på nätet, helt fantastiskt!), från 1780-talet och framåt, och där sett att många av de torp vi går förbi fanns redan på den tiden. Då blev jag förstås intresserad av dessa torp, vilka som bott där och vad det var för människor. Ja, det lilla man får veta alltså. Man kan ju följa dem framåt i tiden också. Det är verkligen roligt! I ett torp verkade det "dåliga levernet" gå i arv; först fick mormor oäkta barn, sedan BÅDA döttrarna och därefter födde även en av barnbarnen barn utan att vara gift. Inte bra! ;-)

Länkar som du nog kan vara intresserad av kring det här temat:
- Historiska kartor: https://historiskakartor.lantmateriet.se/
- Kyrkböcker etc: https://sok.riksarkivet.se/nad (sök på namnet på församlingen så får du upp kyrkoarkivet där kyrkböcker, husförhörslängder etc finns)

Annika said...

Anette:
Ja, jag tycker nog det var ett OK år fram till i höstas. Då var det mest bara elände. Och året slutade ju ack så sorgligt.
Kramar!!!

Annika said...

Marianne.
Tack, men så kul och härligt har det inte varit alla gånger, speciellt inte i höstas :-(

Annika said...

Lisa:
jag är så glad över livsboken.
SÅÅÅ glad över alla timmar vi spenderade över den boken. Det blev ju följdfrågor och det var så intressant för mig.
Kan verklgien rekommendera den till alla, även till dem som har många år kvar att leva.
En bra bok att fylla i.
Men ja, döden är verkligen en el av livet och visst är många rädda att tala om den.
Så är det ju.
Ja, hon fick lite rusande hjärta efter tredje dosen. K har bott i LA i fyra år nu i februari/mars. Det var 2019 vi flyttade ut henne dit. Mer än ett år försvann totalt pga pandemin, kanske tom två. jag menar med auditions etc. Nu har hon ett annat jobb inom media.
Vt inte hur länge hon och M blir kvar därute, men bägge är sugna på denna kust igen.
SÅÅÅ glad att ha DIG tillbaka här!!!
Kramar!!!

Annika said...

Bp:
Tusen tack snälla du!!
Ni hade mkt bättre väder i Stockholm än vad vi hade i Österbotten i somras. Som natt och dag, skulla jag nog säga. När P och jag kom till Sthlm var det ju såååå varmt!!
K mår fint nu, tack för att du frågar!!!
Ja ja, jag vill bara ha lugn och ro nu!!
Ha en fin tisdag!

Annika said...

Anna:
En bra början och ett dåligt slut. Så var året.
Hela hösten för mörk på många sätt.
Ja, ytterst tacksam att jag var med min pappa i ett par månader i fjol, så mkt blev det dt totalt, Tacksam.
TACK för att du gillar bilderna.
Nu håller vi tummarna för att året ska bli bättre för oss alla.
KRAMAR!!

Annika said...

Brysselkakan;
Vilken ångest det var!!!!
Vi fick också tillbaka!!
men damn vilken stress. Och för mig blev det bra ändå, men inte lika för er kanske, covid och annat.

Ja ytterst tacksam över alla den tid med pappa jag fick.
Ha en fin tisdag!!

Annika said...

Annika:
Så tungt, det är både en välsignelse och förbannelse att vara så långt från Sverige då det blir jobbigt med sjukdomar och dödsfall, ja det vet ju du också. Du är ju i sanning drabbad du med.
Du hade slag på sååå många plan. Jag fattar att du vill skicka bort hösten 22 och aldrig mer se tillbaka på den.
tack, K är återställd. Min mamma, hon tar det bra tycker jag nog.
Mkt beredd och väldigt mkt väntesorg innan.
Kramar i massor!!!

Annika said...

Anna:
jamen verkligen, speciellt andra halvåret. Ingen höjdare på ngt sätt. Javisst blir man hemmablind, absolut.
KUL att du gillar mina bilder, tack Anna.
Skönt att du nu bor närmare dina föräldrar.
ha en fin tisdag

Annika said...

Elisabeth;
Inget roligt andra halvår. Sommaren var fin, det var den. Jag är så glad att jag var med mamma och pappa då så mkt.
Tack och lov.
K återställd, tack för att du frågar. Ja hon fick hjärtrusningar oh ont åt hjärtat efter tredje sprutan. Jo hon fick det rekommenderat, men sen fick hon höra att hon var för UNG för att ta den tredje.
Tror faktiskt inte hon tar fler sprutor nu.
Jag ska snart ta femman, men känner lite motstånd även jag ...
ja herregud, covid tre gånger på ETT år, det är GALET!!!!
Du har inte haft eländet ännu va?

Annika said...

Sus:
ja, ett tufft sista halvår var det med sjukdomar o elände som avslutades med det mörka att pappa dog. Så inte roligt ...
Men tack för att du gillar mina foton och inlägg :-)
Stor kram till dig!!

Annika said...

Elisabeth:
Tack för att du berättar lite mer.
DET är ju onekligen spännande med ens släkt och ursprung.
Just att se gamla platser där ngn bott.
OCH sen då idag då det är SÅÅÅ mkt lättare, då det går att få tag på digitalt som du gör.
Fantastiskt.
DET är ju ett detektivarbete, verkligen.

Sen förstår jag verkligen att torpen du passerar på dina vandringar väcker intresse.
OCH att du sen KAN få viss info på nätet ÄR ju lika fantastiskt det.
Och ja, det sociala arvet alltså ... tänk vad påtagligt det alltid har varit.

OCH tack för länkarna!!!
Ska absolut kolla!

Elisabeth said...

Förstår faktiskt att du tvekar lite inför spruta fem, speciellt när du skriver om Karolinas biverkningar. Verkligen otäckt när det sätter sig på hjärtat!

Beträffande covid TROR jag att jag hade det i somras. Var några dagar hos en kompis och hennes sambo, sambon med tydliga förkylningssymtom (hade inte åkt dit om jag vetat om det!). Några dagar senare fick jag ont i halsen + lite hosta, inget mer än så, förutom att det halsonda var mycket mer än jag haft tidigare. Jag tog aldrig något test, eftersom jag ändå inte skulle göra något utanför hemmet så att säga, men i höstas beställde jag ett antikroppstest (ett sådant där man tar blodprov hemma och skickar in det till ett labb), som visade att jag hade antikroppar. Alltså är det rimligt att det var covid jag hade.