Julen närmar sig …
Snabbt går det, så in i bänken SNABBT.
I slutet november--och under december fram till julafton då jag var barn-- brukade min pappa säga, NU såg jag ett skäggigt ansikte titta in genom rutan …
Det skedde då vi kanske varit busiga, eller gjort något vi inte fick göra.
Pappa brukade då mena att tomten tittade till oss för att se om vi var lydiga och snälla barn, därmed det skäggiga ansiktet i rutan som ibland kikade på oss. Vi brydde oss inte så mycket. Vi tyckte mest det var kul då han sa som han gjorde.
Men, det där med snälla barn, besökande tomte och tillhörande julklappar på julafton … Ja, man kunde aldrig riktigt veta ..? Visserligen slutade jag tro på tomten ganska tidigt. Dock, det spelade ingen roll, det var ju SÅ spännande ändå.
Min granne, och vän, Ingrid kommer från Bayern. Där är hon uppvuxen i en småstad i alperna lite söder om München. Staden Murnau ligger nära Garmish-Partenkirchen, som vi ju alla känner till från otaliga slalomtävlingar genom åren.
Där i det katolska, undersköna alplandskapet var det lite strängare än hos oss nordbor. Nu är visserligen Ingrid tio år äldre än vad jag är, men hon har ibland berättat om hur rädda barnen i alperna var inför julen.
Krampus är en figur jag hörde talas om först efter att jag flyttat till USA. Innan jag kom hit hade jag nog aldrig hört talas om denne julbest och hur han hade stenkoll på de katolska barnen i alperna veckorna före jul.
Min pappas “skäggiga ansikte” i fönsterrutan var ingenting gentemot denne Krampus och vad han kunde göra och åstadkomma.
Krampus var den gode Sankt Nikolaus onde motpart.
Krampus kunde ibland komma hem till barnen i alperna. Plötsligt stod han i hallen den femte december, alltså dagen innan Sankt Nikolaus-dagen. Där stod han helt klädd i svarta kläder med kedjor. Kedjorna kunde han haka fast olydiga barn med och ta med dem. I sin säck hade han ingenting, för i säcken skulle stygga barn stoppas ner och tas med till Krampus näste någonstans i bergskedjan. Eller, så togs barnen ner till själva helvetet. Ibland höll Krampus i ett björkris och med det kunde han piska barnen.
Krampuskalender från Etsy
Ingrid sa att de aldrig visste om det var Sankt Nikolaus eller Krampus som skulle komma till dem om kvällen den femte december.
Ingrid och hennes syskon satt i vardagsrummet på mellanplanet och skakade av nervositet medan deras pappa gick ner och öppnade dörren. Skulle det vara Krampus eller Sankt Nikolaus som stod där?
De lyssnade bävande efter kedjorna som Krampus skulle skaka. Kedjorna som förband Krampus med underjorden.
Ingrid sa att när de var väldigt små, åren mellan ett och fem, hörde de inte talas om Krampus. MEN desto mer fick de höra åren mellan fem och tio. DÅ var Krampus ständigt närvarande i juletid.
Lika närvarande som Sankt Nikolaus. De bägge var kumpaner och samarbetade, även om Sankt Nikolaus stod för det goda och Krampus för det onda i den religiösa, katolska och gudfruktiga värld som ännu idag är så stark i alpregionerna.
Ingrid sa att hennes tre år yngre lillasyster brukade gråta då de satt i vardagsrummet och väntade den femte december, så rädd var hon.
Ingrid själv sa att hon också var rädd, men låtsades vara modig fast hon egentligen ville gråta hon också.
Ingrid sa att hon alltid kommer att minnas skaket av kedjor vilka de ibland hörde från hallen. Hon säger att det sitter som etsat in hennes minne, skakandet av kedjor. Snacka om att plantera fruktan i barnen.
Kumpanerna Krampus och Sankt Nikolaus. Bild från Pinterest.
Jultomten kom förresten aldrig till hem till dem på julaftonen heller.
Den som kom med julklapparna den 24 december var julängeln och hans änglafölje. Julängeln som ju är jesusbarnet. Det var Christkindl som kom med klapparna. Det var också Christkindl och hans änglar som klädde granen.
När barnen vaknade på julaftonen och kom ner i vardagsrummet var granen klädd och klapparna låg under granen. Christkindle hade varit där.
Tomten förekom alltså inte alls i Bayern då. Ingrid sa att hon egentligen lärde sig traditionen med tomten först efter att hon kommit till USA.
Jag tycker det är så roligt med olika traditioner. Det är lätt att inbilla sig att vi firar på liknande sätt i Europa, men så är det ju verkligen inte. Tvärtom. Det skiljer sig från land till land även om nordborna firar på liknande sätt den 24 december. Samtidigt är det så annorlunda i mellaneuropa och i sydeuopa som ju också firar den 24 december.
Christkindl, bild från Wikipedia
Julbocken var förstås inte lika ond som Krampus, men ett släktskap finns mellan de två. Julbocken, då det begav sig, var inte heller lika jovial som vår tids jultomte.
Julbocken, bild från steemit
Krampus förekommer i alpområden i Tyskland, Österrike, Schweiz, norra Italien och i flera andra länder i den regionen. Krampus lär härstamma från Böhmerwald i centraleuropa där mycket mystik, legender, folklore och magi frodades.
Ja, det var lite om denne skräckinjagande julfilur som iallafall jag knappt kände till.
Med detta inlägg som exempel hoppas jag att ni alla uppför er bra så här dagarna före jul :-D
19 comments:
Tack och lov så är jag också obekant med denne Krampus. Vilken bäst och så hemskt att skrämmas med en sådan typ. Det är att sätta skräck i vilket barn som helst. Men traditionerna är olika i olika kulturer.
Då är det betydligt rarare att ha med tassande småtomtar att göra och med julgubben, som symboliserar något helt annat. Julänglar hör också till men mest som en dekoration här och där. Du har rätt, julbocken var ju också en skrämmande varelse.
Nu ska jag försöka vara en riktigt snäll flicka fram till julafton. Jag hörde nyss en hund skälla här i nattens mörker eller kanske det rentav var Krampus? Jag bor ju i ett katolskt land.
Ha en fin onsdag och hoppas att Krampus inte visar sig !
Kramar!
best och inget annat....
Men å vad roligt att du skriver om Krampus och Nikolaus! För mig, med en tysk farfar (som jag dock dessvärre aldrig pratade tyska med - ja, det var en parentes), var traditionen med Nikolaus högst självklar under uppväxten. Hos oss pratades det dock aldrig något om Krampus - honom fick jag höra om först när jag bodde i Österrike - utan det var bara Nikolaus som kom. Han dök emellertid inte upp på kvällen den 5 december, utan på natten till den 6 december. På morgonen den 6 december hade han lämnat godis i skorna, MEN bara om skorna var nyputsade. Därför putsade vi alltid skorna kvällen innan, för man ville ju inte riskera att inte få godis från Nikolaus! Än idag kan jag minnas hur det doftade godis när jag kom ner i hallen den 6 december för att hitta godiset där, och än idag putsar jag skor på kvällen den 5, haha.
Krampus hörde jag som sagt först om när jag bodde i Österrike. Tiden innan Nikolaus-Tag (som infaller 6 december) gick det runt sådana på julmarknaderna och skrämde såväl barn som oss vuxna. ;-D
Krampus ja det är en rolig/läskig tradition. Första gången jag hörde talas om det var när jag kollade på serien Grimm för en 5-7 år sedan. Där gick dom delvis igenom olika "sagoväsen". Tycker det är fashinerande hur olika religioner lånar från varandra och "tar över" vissa högtider. Speciellt kristendomen känns som att dom har lånat och tagit över många äldre högtider från andra religioner för att "få med" folket över så att säga.
Huh så hemskt att använda det mot små barn att betee sig.
Min äldsta är i en riktig monster-fas nu när hon är 5, behöver verkligen inte tuta i henne mer om monster. Men jaa tiderna var annorlunda och jag är så glad och tacksam att man tillåts vara en nära förälder på så sätt nuförtiden.
Och jaa gällande Sverige och dess mesighet att inte så upp och bevara vissa traditioner stör mig oerhört. Tycker man kan göra det samtidigt som man accepterar nya och mer moderna tvister. Där är jag också väldigt konservativ och blir oerhört provocerad av allt som ska vara så himla politiskt korrekt hela tiden. Snart kommer det inte finns något kvar av något.
Nu är det alltså 10 dagar kvar innan jul, vi ska åka ner till Skåne där min släkt är och passa på och jula oss medans barnen är små. Min systers barn flyttar snart hemifrån medans mina är små knattar än. Tack vare Covid har vi inte fått till det dom senaste två åren, men nu så. Ha en härlig onsdag!! Här är det snöfest med -15 och härlig singlande snö. Så länge alla kör lagom fort så är det mysigt.
Snöiga kramar Johanna
Usch, vilken läskig typ den där Krampus är, måste ju skrämma små barn för resten av livet. Tänk att inte få vara det minsta arg eller göra något "tokigt" för då kan Krampus straffa en så hårt. Nej, jag är glad att vi har vår snälla, söta tomte som förebild.
Kul med olika traditioner i olika länder, men vissa är man glad åt att man inte har.
10 dagar kvar till julafton och dagarna rusar iväg. Ja, ja, jag är klar med det mesta vad gäller julmat och julklappar har vi bestämt att bara barnbarnen ska ha. Har lite kvar att köpa till minsta Alma som dessutom fyller 9 år 7 januari, inte helt lätt att hitta på presenter kan jag säga.
Nu gäller det att uppföra sig bra de här dagarna innan jul så inte Krampus får för sig att dyka upp här oanmäld och oönskad, hi, hi.
Kul läsning och alltid lär man sig något nytt
Ha en fin onsdag säger jag och skickar en kram från ett snöigt Åkersberga
Hujeda mig vilken läskig skapelse. Han hade jag aldrig hört om förut. Vilket jobbig månad december måste ha varit för alla tyska små barn.
Nej tacka vet ja jultomten, även om han kunde vara lite läskig han med för vissa små barn.
Ha en bra dag.
Kram Carin
Namnet Krampus kände jag igen och förknippade med en mörk julbock, så helt fel ute var jag inte, men resten av traditionerna kände jag inte alls till. Jag är glad att jag inte skrämdes med någon Krampus när jag växte upp!
Det är kanske julängeln i den katolska traditionen som gör att många har en ängel istället för en stjärna eller annat längst upp i toppen på julgranen. Vi har alltid haft en stjärna.
Ha en bra dag!
Kramar!
Karin:
Denne Krampus alltså ... Nej, jag visste ju inte heller om att han fanns innan jag kom hit till US och började höra talas om honom.
HAHA.
Alltså det är ju för hemskt, som det var iallafall . Numera lär det mest vara skoj och humor runt honom.
Visst, vi hade det mkt snällare uppe i Norden. Ett skäggigt ansikte i rutan, smånissar som hade koll, hustomten ...
Julbocken var absolut strängare än var tids jultomte. Han är ju också besläktad med Krampus, haha!!
HAHA, ja du måste höra dig för om man känner till Krampus på Maderia. Har dock fått för mig att det mest är i centraleuropas alper han förekommer.
Men jag tycker absolut du kan höra med folk. Sånt här är intressant!!!
haha, jag VET ... ibland ändrar ju stavningskontrollen som den vill ... best --- bäst ... I know.
KRAMAR och var nu en snäll flicka!!
:D
Elisabeth:
Blev sååå fascinerad över det Ingrid berättade, hon har ju sagt att jularna medförde mkt rädsla för dem. Men också så mkt vackert.
Det var liksom MER ytterligheter än vad vi, eller jag, någonsin haft.
OCH du känner ju såklart till detta med Krampus och Sankt Nikolaus eftersom du har tyskt arv. Tänkte för jag skrev detta att du alla gånger känner till Krampus.
TYCKER det verkar vara så mysigt med Sankt Nikolaus och den traditionen. OCH jag kan verkligen fatta att man putsar skorna. Jo i Bayern lär han ha kommit på kvällen den 5 dec.
Bra att du int hörde talas som Krampus som liten, Ingrid sa ju också att de aldrig hörde talas om honom då de var riktigt små.
Idag är han säkert mkt, mkt nedtonad även i alperna. Ingrid sa att numera är han mer en kul figur som går omkring på julmarknader och folk fotas med honom, tror jag det ... PRECIS som du var med om i Österrike.
HAHA.
Nej, gillar Krampus på ngt sätt, snacka om julkontrast!!
:-D
Yvonne;
Ja nog satte han skräck i barnen förr, och nig utnyttjade föräldrarna denne Krampus. Ingrid sa ju att hon än idag kan höra kedjorna från hallen.
Int schyssst. OCH vill man verkligen att ens barn ska gråta av skräck? TUR att han blivit nedtonat med åren, denna Krampus.
Ja vår jultomte är mkt snällare på alla sätt. Julbocken kunde vara strängare däremot, och han är ju släkt med Krampus också.
Ja, det är roligt med olika traditioner det tycker jag med. Krampus är ju en högst fascinerande figur.
SÅÅÅ skönt att ni skippar klappar bland de vuxna. Alltså vad jag skulle önskar att man gjorde samma sak i Ps familj, men vi ska ha lotteri. Skulle gärna skippa hela den biten, tro mig.
Alla kusiner är unga vuxna. Och vi som är medelålders, nääää -... SKIPPA.
Tycker ni gör helt RÄTT!!
KUL Yvonne, se upp för Krampus nu och var en alldeles särskilt snäll Yvonne dessa dagar fram till jul :-D
KRAMAR!!!
Doktor Jo;
Ja, jag tror att många är fascinerade av Krampus här i US. Han har ju förekommit i Grimm, som du säger. OCH iallafall i en skräckfilm.
Många tyskättade här dessutom, de har tagit md sig Krampus.
Som du säger. traditoner frodas över gränserna. Det kristna blandar sig med det hedniska. Ibland är det inte lätt att veta vad som kom först.
Ja förr, även under 60-talet, kunde ju föräldrar vara allt annat än pedagogiska. Det var mer skräck och lydnad som skulle ingjutas. OCH ja, säkert var allt liksom upphöjt i övriga Europa även då om man jämför mot Sverige.
Nog för att man ingjöt skräck i barnen i Sverige också. Men jag har fått ör mig att man piskade in religionen mkt hårdare på andra ställen.
ja visst är det bra idag att detta tonats ner, tack och LOV!!!
Men ja, jag håller helt med dig om mesigheten och PK.hten. DET tror jag är en farlig väg att gå.
Varför hålla på så? Varför säga att barn inte fattar tex luciasången? Varför göra om den? OCH sen detta att helt sudda ut religionen ... hmmm cancel culture ... FARLIGT!!!
Nej, sluta vara så mesigt och stå upp för gamla traditioner, förklara dem, låt dem leva!! Det blir ett förbannat platt samhälle och en helt mesig samling människor på detta sätt.
Förklara istället, men håll allt levande. Såvida det inte är av rent skadlig natur.
Häligt me familjejul nu för er.
HOPPAS ni får det riktigt mysigt.
NJUT av snön---avis!!!
Kramar!!!
Carin:
Jag vet, iallafall var den det ... Men numera är det nog mkt, mkt utsuddat och Krampus har blivit en figur man fotar sig med på julmarknader.
Mkt skräck i alperna förr och i många länder i centraleuropa.
Tomten ja, han är ju snäll han.
Fast visst har han strömt många han också, men inte på det sättet som Krampus.
Kramar!
Humlan:
Hemsk figur. TÄNK vad de kunde ingjuta skräck i barnen på ett billigt sätt förr.
Klart de var livrädda för denna best.
Speciellt om de ibland gick höra kedjor rassla från hallen.
Säkert är det christkindl som är förlagan till julängeln i grantoppen. Vi har en ängel i toppen av vår gran.
När jag växte upp var det alltid stjärna. sen jag kom till US och fick min egen gran har det alltid varit en ängel. Mest för att hon är så fin, och jag gillar änglar överlag.
Kramar!!
Hahahaha... vet du vad Alma sa till Frank i helgen! Om du inte slutar med det där kommer Krampus till dig och inte Tomten! Vad säger du, sa jag till Alma. Tomten kommer till alla. Vem säger så? Mamma sa Alma! Jag tog det med Ida och hon bara skrattade och sa att hon hade sagt det någon gång när de hade varit lite busiga precis som din pappa sa till dig. Jag hade aldrig hört talas om Krampus tidigare. Vet inte vart Ida hade fått det ifrån. Men Frank är fascinerad över monster och andra läskiga djur. Han fick en bok av oss om just olika läskiga sagoväsen. Där fanns Krampus.
Våran julbock var läskig han också men inte som Krampus. Det jag har hört mer är: Är du inte snäll får du inga julklappar!
KRAMAR Anna
Anna:
OH MY!! VAD kul ändå, ja jag tycker faktiskt det.
HA, det kan alltid vara bra att dra till med ngt sånt i juletid, som min pappa med "nu såg jag ett skäggigt ansikte genom rutan". Krampus i liten dos är nog rätt bra, hahahahahaha!!
KUUUL tycker jag, kul att Ida drog fram denne gamle best!!
OCH vad roligt att Krampus fanns med i boken om monster du gav Frank. Krampus passar PERFEKT där.
Julbocken var släkt med Krampus, inte lika ond som sagt. Inte lika snäll som tomten heller.
Kramar!!
Intressant läsning. Här i Österbotten kom ju lillajultomten på lillajul (lördagen före första advent), han dunkade i dörren och kastade in några små paket, oftast innehöll de nån chokladtomte. Man hann aldrig få syn på honom, om man lämnat sin önskelista på trappan tog han den med. Men sen figurerade han nog under tiden fram till jul, just som en som kikade i fönstret eller klappade i väggarna när det blev för stojigt.
I Karleby-trakten, Kokkola på finska, fanns Piiskan-Paavo han gick runt gårdarna med en risknippe i handen den tjugoförsta december och gav stryk åt barn som inte varit snälla. Jag hörde om honom första gången för något år sen, googla gärna, på youtube finns en inspelning om en man som berättar om sina minne av Piiskan-Paavo, det är på Kokkola-dialekt, en underbar dialekt men inte alltid så lätt att förstå.
På julafton kommer ännu idag julbocken till oss, kallas julbocken men ser nog ut som en helt vanlig jultomte. Intressant med olika traditioner och sedvänjor. Annah
Alltså det är verkligen roligt: jag har bott i München i nästan sju år och har aldrig hört talas om Krampus. Nu kommer en svenska som bor i USA och har en bayersk kompis som lär mig att Krampus finns. Blogglandia är helt underbar:-)
Christkindl känner jag såklart igen och det kom alltid den 24:e december på kvällen. Father Christmas kom den 6 december på Nikolausdagen, men han fyllde bara upphängda strumpor med godis och/eller småpresenter.
I Spanien firar man jul inte alls vid jul, utan den 5 och 6 januari, vår Trettondag. Då kommer de tre kungarna med presenter till barnen.
Annah:
Ja, det har jag hört talas om, min egen mamma minns det ju från sin barndom. De kastade in klappar och sprang sedan därifrån.
Ja, han var lite som tomten som höll koll, eller Krampus då ... fast i ett annat ljus.
Piiskan-Paavo är ny för mig, tack för att du berättar om honom. Han är ju absolut besläktad med Krampus. Samma skrämselpropaganda där.
Ja jag ska lyssna på den på YT. Kul med dialekter, eftersom jag förstår närpesdialekten (urmodern bland de finlandssvenska dialekterna) så ska jag KANSKE knäcka Kokkola-koden också, hehe.
Vi får se ;-) Men lyssna ska jag.
Jo jag vet att ni kallar tomten julbocken eller julgubben. Lite rolig skillnad där med mellan rikssvenska o de finlandssvenska dialekterna.
BP:
HAHA, men vad intressant!! Fascinerande att du aldrig hörde talas om honom fastän du bodde där.
Jajamen, man får lära sig mkt i Bloglandia, det är då säkert!!
OCH att älska mångfald.
Du har så rätt, i många länder kommer ju klapparna först i trettonhelgen. DET visste jag innan jag kom till US, men först HÄR träffade jag människor som verkligen firade/firar så.
Återigen, mångfald äger!!
Post a Comment