Wednesday, November 30, 2022

Samma vandring, men nu i SOL!!!




Hej på novembers allra sista dag!


FATTA att det är SISTA november!
Obegripligt.


Om Anders braskar julen slaskar, här är det då absolut inget BRASK idag. Snarare SLASK. Betyder det då att vi får en kall och vit jul? HA, knappast. One can hope, tho!
Det lär ska regna här hela dagen idag. Och tempen … jamen vad sägs om 15 grader … ?
GROSS! Ja, det är faktiskt rent äckligt när det är så pass milt så här sent på året. Det ska inte vara så, det är högst onormalt. OH well. Regn och milt, what a combo … 


OCH förra onsdagen var det också milt, tror det var 16 grader då. MEN jag gillade det. MYCKET!!
Solen sken från en klarblå himmel och det var totalt vindstilla då vi lämnade vår lilla AirBnB-stuga med siktet inställt på Big Schloss återigen.


Minnesgoda läsare kommer ihåg den vandring vi gjorde i dimma, moln och regn för ungefär tre veckor sen. 
Då vandrade vi i totaltjocka och hade NOLL och ingen utsikt alls. Det inlägget hittar du HÄR.


Redan då hade Peter och jag bestämt att vi skulle återvända till Big Schloss igen.
Det skedde då alltså för en vecka sedan. ALLA förutsättningar var totalt RÄTT!
Perfekt väder så här onsdagen innan Thanksgiving.   Vi anade att det skulle vara lugnt på leden.  Så blev det, vi var så gott som ensamma där på bergen. Det var vi och endast två sällskap till, men dem mötte vi på vår väg tillbaka …


Vädret var bästa tänkbara, runt 10 grader då vi startade. Väl uppe på höjd låg solen på och värmde så gott. Det var så tyst och stilla och alldeles UNDERBART!!


Jösses vilka vyer man har på denna vandring. SNACKA om jag är glad över att vi återvände hit. värt det! Denna vandring betalar verkligen sin vandrare i form av utsikter när man kommit upp på topparna.
Detta hade vi aldrig kunnat ana förra gången då det var som att vandra i mjölk. NU däremot, wa-wooooom!!!


Stigningen till karmen är JOBBIG. Så brant och så lång, men väl uppe är det en “cakewalk”.


Det var den perfekta vandringen, och denna hike är en av topp-tre vandringar för oss. Klockren! Som vi njöt av allt.


Det känns dessutom så bra att vandra dagen innan den stora ätfesten. Att vandra onsdagen före Thanksgiving har blivit en ny tradition för oss. Detta var tredje året vi gjorde en sådan just den dagen.


Häng med mig i bild på denna vandring.


December imorgon då, herreminje …

14 comments:

Äventyret framtiden said...

Vidunderligt fin utsikt och visst är det fint att dimman var på annan ort den här dagen, även om jag tyckte att det var väldigt vackert då också för tre veckor sedan.
Det är svårt att ta foton av branta stigningar, det är sällan man får till det som det verkligen ser ut i verkligheten. Jag känner igen det där...
Ni får god kondition båda två utan minsta tvekan. Det behövs en cakewalk när man har gått uppåt och brant ett bra tag, en fin belöning.
Det som gör mödan värd.
Tack Annika för den här vandringen!
Bondepraktikan var en gång, kanske fungerade en gång men sedan dess så har vi som lever på jorden förändrat klotet på många sätt. Inget stämmer längre.
Men hoppet lever alltid på att man får en fin jul också vädermässigt.
Ha en fin Anders-dag, sista november!

Kramar!

Mamma C said...

Vilken vacker utsikt det var. Förstår att ni är glada att ni återvände och gjorde denna vandring en gång till, utan dimma denna gång.
Jag tror inte jag hade vågat hasa mig runt på klippblocken efter övergången. Jag är också höjdrädd som du. Men det är bra när man försöker övervinna sina rädslor som du nu gjorde.
Ha en fin dag.
Kram Carin

Yvonne said...

Fantastiskt vackert! Förstår ni njöt av vandringen även om den kanske var lite läskig bitvis. Själv är jag också höjdrädd så det hade nog inte varit något för mig att stå nära någon kant som stupar rätt ner, huuuu. Enda gången jag inte är höjdrädd är på fjället, då kan jag njuta utan problem, tror det är för att snön tar bort höjden då allt är vitt överallt.

Helt galet med temperaturen hos er, här är den nog ganska normal för tillfället, dock har vi haft mer snö än norrut och har högar kvar på gräsmattorna och hustaken. Skåne bjöd på gröna gräsmattor, ingen blåst att tala om - hör och häpna, ha, ha.

Tack för att jag fick vara med på vandringen, känner mig riktigt duktig som fixade att klättra över stock och sten :-)

Tänk så mycket vackert naturen bjuder på över hela vår värld.

Ha en fin torsdag säger jag och skickar en stor kram

Annika said...

Karin:
Exakt, denna gång behövde dimman inte göra sig besvär.
SÅ underbart att se denna plats en sådan vacker dag som det var för en vecka sen. De perfekta förutsättningarna, helt enkelt.
Dimman var fin att vandra i också, lugnt och vackert. Men detta var ju bättre förstås, just för att utsikterna betalar sig såååå bra.
Branter är nästan omöjligt att fota, det är sååå svårt att visa på bild hur brant det är. Kanske är det bättre att fotangn som kommer upp då man själv är lite högre upp? Vt inte. Men svårt ÄR det.
Ja min kondis är Ok nu, men jag får stanna och pusta i backarna upp då och då.
Visst är det så, Karin, du vet ju det så väl själv efter alla era vandringar, betalningen får man i form av utsikt.
DU har så rätt igen, Bondepraktikan stämmer inte längre, klimatet är så förstört. Just nu ösregna och det är sååå grått. Får hoppas på en vit jul, haha.
Stora kramar från mig!!

Annika said...

Carin:
SÅ glad att vi gjorde denna vandring igen, och dessutom på en dag då knappt ngn var där. OCH vädret bästa tänkbara för dessa vyer.
DET var faktiskt otäckt och pirrande att komma ut på själva Bog Schloss, just klipporna och stupen och sen att man inte kunde ha stavar. Nej, sen vägrade jag gå högre då Peter sa att man var tvungen att gå över ett stup. Aldrig, så jag stannade där jag var, haha.
Ja, jag är höjdrädd och det är inte det bästa då man gillar att vandra i bergen, haha.
Stor kram till dig!!

Annika said...

Yvonne:
DET var riktigt njutbart och jättehärligt.
Sol och varmt och folktomt.
OCH utsikter. Love!!
Ja det där med höjdrädsla är inre roligt. Det blir ju rent fysiskt med yrsel och ostadighetskänsla och att det ilar i benen.
USCH.
Ibland kommer man till sådana ställen på vandringar. Vissa ställen vägrar jag gå ut på, tar en omväg om det går.
Det är hemskast om det stupar, om det går gradvis neråt kan jag tacka det.
Jag skulle verkligen vilja fjällvandra!! Alltså VERKLIGEN!!!

Vi har konstigt väder, sååå konstigt.
Det är ösregn och så grått. Samtidigt milt.
OCh sen blir det kallt, och sen milt, och så kallt.
PUST!!
Lite samma klimat som i Skåne tycker jag mig ana.
VAD skönt att ni slapp blåst då ni var därnere. Mysigt att hälsa på barn och barnbarn. Härligt.

TACK fina Yvonne för att du hängde med på denna vandring.

Naturen på denna jord ÄR storslagen.

Kramar från mig!!

Humlan said...

Först gårdagens inlägg; Så fint stugan låg, jag kan tänka mig att det är ett härligt ställe att hyra under varmare årstider då man kan sitta ute och höra och se vattnet flyta förbi.

Det såg ju väldigt stämningsfullt ut när ni vandrade i dimman förra gången, en speciell känsla som kan vara härlig, men OJ så mycket ni missade! Vilken utsikt! En fördel med att vandra när löven har fallit är ju att man inte har grönskan som skymmer lite av utsikten, men det är säkert vackert också i en fin vårgrönska.
Den där utsikten är verkligen fantastisk även om jag känner i knäna när jag ser vissa bilder och jag undrar om jag hade tagit mig över den där bron ... Kanske med blicken rakt fram och någon som stod på andra sidan och pratade lugnande med en? :-) Jag har full förståelse för att du inte följde med Peter hela vägen fram till kanten på klipporna.
Även om det är bra att era fina vandringsleder används, så måste det vara skönt att gå en lugn dag när man hör och ser mer av naturen än av andra människor.

Ni har verkligen hittat en fin tradition att vandra när andra har fullt upp med att resa och förbereda mat och få ni dessutom så här fint väder så blir det ju perfekt inledning på er traditionsfyllda långhelg.

Här har faktiskt solen visat sig en stund, men råkyla och lite duggregn har vi också hunnit få. Hoppas du har en fin dag!

Kramar!

Brysselkakan said...

Det är när man är på sådana platser och ser vyerna som man inser hur stort USA är, hur mycket ytan det är som bara är öde. Man kan se hur långt som helst!
Kul att det blev en hike med sol jämfört med dimman som var där sist men jag antar att ni inte skulle vilja vara utan hiken i dimman heller.

Och så denna konstiga höst... här är snön ett minne blott. Den smälte ju snabbt då det inte finns någon tjäle. Idag +4 och super-rått väder. Men vi fick en glimt av solen idag!

BP said...

Now we are talking! Skillnaden mellan det första och det här inlägget är ju som dag och natt. Hade inte känt igen mig om du inte påpekat vart ni befann er. Vilken härlig blå himmel som gör att även kala träd ser attraktiva ut;-)

Susjos said...

Vilken fantastisk utsikt, kan tänka mej att det var stor skillnad mot när ni var där i dimman! Vilken blå himmel!
Svar: mina eksem på armbågarna har jag trott kommer när jag är stressad, så både vinter och sommar kan de dyka upp. Nu är jag ju inte stressad, vad jag vet i alla fall, är ju på semester! Men jag är ju förkyld, kanske det är därför? Jag får som små röda upphöjda knölar som kliar som tusan. Googlade nu och kom fram till att det är Plack-psoriasis, kan det var det som du har också?
Ha det gott!
KRAM

Annika said...

Humlan;
Ja vi gillade den, så fint precis vid floden.
Helt ok att vara där på senhösten också, men säkert ännu trevligare på sommaren.

Jag vet, håller med, älskar dimma.
Det blir så speciellt och så fint med sådan. Det blir en helt annan värld.
MEN ja, vilken skillnad mot då och nu. JA vi missade så enormt mkt. Jag är så glad at vi for tillbaka igen, det passade så bra när vi var så nära också.

Så sant, Humlan. DET var en utmaning för mig som har sådan höjdrädsla. Det var vad jag stod ut med. Inte en chans att jag skulle gå upp där Peter gick upp. Inte.
Mina ben gjorde sååå ont. Och jag kände ju av svindel bara där jag var ...
GULP!!
Det var underbart att gå leden ute en massa folk, förra gången i dimman mötte vi nog 40 personer. Speciellt när vi var på väg ner.

Tack kära Humlan, älskar denna nya tradition. Det är perfekt att ge sig ut i skog och mark när alla andra reser.
Älskar det.

Ha en jättefin dag!
Stora kramar!!

Annika said...

Brysselkakan:
JAAA, du har så RÄTT!! Det är nog så att USA till stor del består av ren ödemark. Underbart!!
Det märker man om man flyger på natten, eller i mörkret. SÅÅÅ många platser under en där det är kolsvart.
Och precis som du varit med om i bilen kommer man ju till ställen där ren radioskugga råder och där de varnar för att närmsta bensinstation ligger långt bort.
Fascinerande.
Älskade dimhajken också. SÅ glad att ha gjort bägge.

Ja vad märkligt vädret är. Ni med ALL er snö för en vecka sen, och nu puts väck. Tjälen ja, som du säger, får se om ni får ngn sådan i år. Altså vad skumt det ÄR.
Den som förnekar klimatförändringen har jag inte mkt för ...

Ha det så gott och fint!!!

Annika said...

BP:
ELLER HUR!!!
NOW we're talking. SÅ såg det alltså ut, haha.
Dagen kunde inte ha varit finare än den var!

Annika said...

Susjos;
Bästa tänkbara vandringsväder. DET kan inte bli finare.
HAR alltid misstänkt psoriasis. DET är nog det. Det liksom flagar av sen, och det kan spricka och blöda.
Det kliar och sticker, men mitt ÄR så förknippat med sol och sommar. SÅ trist för ibland är det lite trist när det är riktigt fult, jag menar med kortärmade.
Tror fasiekn vi har samma. Men stress är det inte för mig, bara sol och värme. Du ser, haha, bor lite fel ...
HA det fortsatt såååå skönt!!
Kramar!!