Idag blir det resebrev från Outer Banks igen.
Älskade ställe i världen.
Som jag skrev tidigare var det för sent på året för en riktig beach-semester a la OBX.
Det var för mycket höst i luften och sommarkänslan fanns inte längre kvar.
Förståeligt eftersom det ju verkligen inte längre var sommar då vi for dit.
De första dagarna då vi var där var det runt 27 grader varmt under dagarna. Visst, varmt absolut. Men ändå inte med det där trycket i luften som signalerar sommar. OCH så fort solen gått ner blev det kyligt.
Inga däckhäng efter mörkrets inbrott alltså. Mörkt blev det dessutom tidigt, såklart.
Havet var skönt ännu, det var det verkligen. Varmt och fint vatten. Men jag har ju så svårt för Atlantens stora vågor.
De som ständigt sköljer in över stränderna och har sådan styrka.
Peter, som är van sen barnsben vid de stora haven, är som en fisk i vattnet. Som tur är har han lärt upp Karolina också.
Både Karolina och Peter vet hur de ska göra om de dras ut av det som kallas “rip tide”, alltså en en ström som kan uppstå i vågorna längs stranden och svepa en ut till havs.
Bägge två har fastnat i sådana strömmar och de tar sig ur dem genom att simma parallellt med stranden, och inte MOT stranden. På det sättet kommer man ur greppet.
Jag, jag sitter helst i min solstol vid vattenbrynet och låter vågorna skölja över benen. Me, Miss Scaredy Pants.
Hehe.
Peter i soluppgången vår fösta morgon i Salvo. NEJ det är inte en surfare därute till höger, det är ett vrak. 
Alltså, tröttnar man någonsin på soluppgångar och solnedgångar? Kan man se för många i sitt liv? DET tvivlar jag på.
Det räckte med varsin brassestol för den tid vi satt därnere.
Jag tillbringade mer tid vid poolen än på stranden på den här semestern.
MEN, missförstå mig rätt nu! Jag tillbringar tid på stranden varje dag. Jag trasslar mig ur sänghalmen innan solen gått upp, möter soluppgången på stranden när solen stiger ur Atlanten. Det är så vackert och det är väl det närmaste jag kommer vad gäller religiösa upplevelser.
Naturen är min religion, och det är där jag känner mig närmast “alltet”. Jag känner av det vid det havet och i bergen. Tydligt. Men även på hemmaplan.
Jag kallar mig inte ateist längre, vet inte om jag någonsin kallat mig det förresten. Jag är en ren och skär agnostiker. Jag förnekar inte att det finns en högre makt. När jag är i naturen känner jag verkligen av det. Storheten.
Lugnet infinner sig och det är så ljuvligt.
NU gick ju solen upp närmare klockan 7 dessutom, rena rama sovmorgonen alltså.
Peter hängde med mig ut den första morgonen likaså. DET var bra det, för det var den allra finaste dagen vad gällde soluppgångar.
Vädret blev ju sämre alltefter att dagarna gick …
Ännu mer packat på vår andra sida, gotta LÖV this!
En riktigt fin dag önskar jag dig!
21 comments:
Fantastiskt vackra bilder, och nej, man får aldrig nog av att se soluppgång och solnedgångsbilder, det är magiskt! Havet därtill, ja kan knappast bli bättre.
Vi har strömmar här också i vår det av kusten och tyvärr är det alltid folk som nonchalerar flaggning och badvakter och ger sig ut iaf och sen kan de inte ta sig i land. Nu när vi kom ner var det ett holländskt par som gick ut trots att vågorna var jättehöga och det hade varit stormigt flera dagar och många försökte hjälpa dem upp och lyckades till slut men båda två dog trots massiva insatser.
Kul med snäckträdet, hoppas det får stå kvar mot väder och vind.
Helt magiska bilder du tagit, tack för att vi får se dem och läsa om era upplevelser. Spännande fortsättning med stormen väntar.
Ha en fin onsdag säger jag och skickar en stor kram. Idag är det Spaniens nationaldag så vi ska till goda vänner och fira.
Dina bilder får mig att än en gång bestämma mig för att jag måste börja stiga upp tidigare och ta mig ut i soluppgången! Det är så fantastiskt vackert, sedan vill man ju helst vara i en miljö som den du har fångat på dina fantastiska bilder, men oavsett var man är så är det ju speciellt med gryningen och tidiga mornar.
Tack för alla fina bilder!
Ha en fin onsdag.
Stor kram!
Nej, det finns inget vackrare än soluppgångar eller solnedgångar. Och jag är precis som du, naturen är min religion.
Jag har också väldig respekt för havet som du. Badar inte när de går stora vågor. Då ser jag bara ut över det mäktiga havet istället.
Det var precis lagom med folk på stranden med 😉😃.
Vilka fina och magiskt vackra bilder du knäppt.
Ha en fin onsdag.
Kram Carin
Verkligen vackra bilder på soluppgången, ni är morgonpigga ni! Jag är inte uppe frivilligt så tidigt, haha! Men när jag jobbar så är jag ju vaken vid den tiden, men tyvärr hinner man inte se soluppgången från jobbet så ofta.
Havet, solen och himlen...visst är det en storhet i det!
Ha en fin onsdag!
Kram
Det går inte att se sig mätt. Underbara foton i en fantastisk miljö. Jag skrollar och klickar om och om igen. Tack för du visar oss. Jag glömmer aldrig första gången ( en hel del år sen)jag fick följa med och upptäcka OBX. Jag blev helt betagen.
Naturen är verkligen fantastisk att hämta kraft ur.
Jag hade älskat att bada och hoppa i vågorna. Österlens sandstränder och (hav) Östersjön, var min familjs självklara utflyktsmål, som vi nådde hemifrån på 15 minuter.
Närheten till hav och horisont uppskattar jag väldigt mycket.
Återigen Annika, tack för du är en generös och härlig person🙏❤
Yvonne:
Det är lite lustigt. Fastän man sett soluppgångar och nedgångar sååå många gånger tröttnar man aldrig på dem. De är alltid lika fascinerande.
Exakt, och havet är alltid havet. Det finaste av allt.
Ja, ni har väl exakt de här strömmarna också tänker jag. OCH har olika flaggningar vad gäller väderleken och havets vrede.
Fasiken, paret som dog alltså ... TROR inte att man fattar hur illa det är där i havet bland alla underströmmar, baksug och strömmar, speciellt inte vi nordbor (många av oss iaf) som mest badat i sjöar och i Östersjön.Klart det blir annorlunda på västkusten, Norge etc, men på det stora taget är ju de stora haven sååå mkt värre.
TACK för att du läser!!
DET betyder så mkt!
OCH glad nationaldag!! Ha det jättemysigt!!
Kramar!!
Humlan:
TACK Humlan!!
Ja de är SÅÅÅ värt det. På sommaren är det ju lite svårt med tanke på hur tidigt solen går upp i Sverige, men nu kanske det är lite lättare.
Jag är u så morgonpigg att det inte är problem för mig att komma upp. Jag vet ju att alla inte är det.
Som du säger, gryning och skymning är speciella var man än är.
Stora kramar!!
Carin:
ÅÅÅ vad fint att höra att du också känner jag som jag, att naturen är din religion. SÅ känns det verkligen.
Precis, stor respekt för havet.
OCH speciellt när man, som vi, bor vid stora hav. DÅ gäller det verkligen att se upp.
Lagom med folk, eller hur!
GILLAR!!
TACK snälla Carin för att du gillar mina bilder,
Kramar!!
Susjos.
Jag vet, jag är galet morgonpigg. DET är det inte alla som är.
Du ser uppgångar då du kommer hem från jobbet. Speciellt nu när solen går upp ungefär då du slutar.
ANNARS förstår jag att du inte hinner se dem, phew!!
Naturen är verkligen stor.
KRAMAR!!!
Bettan
ÅÅÅÅ tack snälla fina du!!
JA OBX är speciella, det är de, Speciellt ute på Hatteras Island där allt är så skyddad eftersom hela stället är ett naturskyddsområde.
DET är ngt särskilt med sanden och havet och himlen därute. Ljuset.
TACK Bettan!
Har aldrig varit på Österlen, men förstår att det är en sådan där plats jag skulle falla för!!Att det är lite lika med havet och ljuset och allt det där.
UNDERBART att du växte upp så nära havet, och Österlen.
MEN åå tack för dina fina ord. TACK SJÄLV FÖR ATT du läser här!!
BAMSIGASTE kramarna till dig!!!
Du lägger ju alltid upp fantastiskt fina bilder, men dagens fotokavalkad slår nog det mesta. Vilka soluppgångar - så otroligt vackert! Sedan är jag impad över att ni är uppe "mitt i natten" även under er semester. Det är jag aldrig, men så missar jag också soluppgångarna och intalar mig själv att solnedgångar är lika fina;-)
LÖÖÖV THIS!! Vilka underbart vackra bilder... påminner om Nostra Auren på Fårö... det vilda vidsträckta och sen Skagenljuset på det. Pastelligt... älskar't! Naturen är även min religion! 1000-Tack Annika för att du delar med dig av dina fina semesterbilder!
KRAMAR Anna
Fantastiska stränder! Och jag fattar att du gärna var där vid soluppgången. Magiskt!
Skulle inte heller få för mig att bada i Atlanten men gärna doppa fötterna! Vilket jag ju gjorde flera ggr i somras!
Dina bilder Annika! Wow, wow, wow! De tar andan av vem som helst. Så underbart vackra, magiska...du har verkligen fångat alltet!
Agnostiker, ja, kanske det. Andlig ateist?
Spelar ingen roll alls egentligen.
Du är inte feg bara för att du låter bli att simma i Atlanten. Det är farligt om man inte vet hur man ska ta sig i land.
Tack för ett underbart vackert inlägg!
Kramar!
Det känns som går bredvid dig där på stranden, känner doften av saltvattnet, vinden som rufsar håret och sanden i skorna.
Så häftigt och så otroligt vackert!
Ja, naturen är magisk och gudomlig, så många fantastiska under det finns.
Tittade på bilderna från er hike, så härligt!
Ha en go onsdag, i Göteborg är det nu midnatt och snart dax att sova
Kram
Lisbeth
BP:
TACK snälla du!!
JUST att fånga soluppgången därute är det bästa jag vet.
HAHA, BP jag är sjukt morgonpigg. Det är noll och inga problem för mig att gå upp i svinottan. Peter är lite mer morgontrött, men även han går numera upp rätt tidigt.
Förstår såklart att det inte är många som är som jag, fniss.
Solnedgångar ÄR lika fina, om inte finare. Det känns som om de varar längre.
Anna:
TACK!!
VISST påminner det om Norsta Auren på Fårö!! HÅLLER med, får alltid gotlandsvibbar på OBX.
Naturen är verkligen en religion, glad att du också känner så.
Stora kramar!
Brysselkakan:
En dag hoppas jag att du och din man tar resan över bankarna. Att ni får se de långa, öde stränderna på Hatteras och Pea Islands. Att ni får se Ocracoke och sen de nedre bankarna. Att ni tar hela rutten därute från norr till söder.
Det är så lätt att hitta en ödestrand. Det är nog det finaste av allt.
Doppa fötterna och sitta i solstol i vattenbrynet går jättebra i Atlanten. MEN att dyka och simma ut, inte vår grej då, haha.
Glad att du fick några fotbad i Atlanten i somras :-)
Karin.
Stort, stort TACK!!
Så glad jag blir över dina snälla ord.
Ja det där med religion och tro alltså ...
Andlig ateist ja .. Jo, så kan man nog beskriva en agnostiker. Jag förnekar absolut inte att det finns någon högre makt, men jag vet inte vilken.
Jag firar alla kristna högtider a la tradition inte för att jag är troende.
När jag är i naturen, speciellt vid havet, känner jag verkligen av alltet på ngt sätt-
Karin, brukar du ge dig ut och simma i Atlantens svarta vatten? Ni kanske jhar snälla stränder på ngt håll på din ö? men jag misstänker att Atlanten trycker på överallt på din ö i det stora, stora, stora havet.
Kramar!!!
Bettan:
HEJ, vad kul att se dig här igen!!!
Välkommen tillbaka!!
OCH ja, vad roligt att du tyckte att det här inlägget känns så.
Tack kära du, ja hav och berg är nog det underbaraste.
OCH visst finns det många under i naturen.
Stora, stora kramar från mig!!
Så bra du förmedlar känslan av ett hav i uppror och knarrigt hus.Lite skrämmnde måste det väl ha varit,men ändå väldigt speciellt och värt att uppleva. Bra att ni väntade ut stormen, det var antagligen säkrast. Dessa utsatta landremsor är verkligen fascinerande. Skulle gärna besöka dom någon gång. Kul att få besök från Sverige. Ha det gott!
Gunilla i Frankrike
Post a Comment